Fem glada människor strålar samman för att bevista MAT-festivalen i Skövde.
Fem personer som alla meddelat: Det blir en "lugn" kväll. Jag ska vara hemma tidigt!

Vart tog maten vägen? Jag är hungrig som en varg, trots hur mycket mat som helst att tillgå. Och dessutom var mat syftet att vara ute på stan i dag.
Ätandet skulle abrupt avbrytas för att gå in på Mummel för att få en irish coffee till de fyra andra sönderfrusna truppmedlemmarna.
Jag, som är rutinerad, hade förstås vinterjackan på mig. Man har ju varit med om några matfestivaler i sin dag, och vet att sista helgen i augusti fryser man arslet av sig om man trippar ut i en liten kavaj eller skir virkad kofta. Så var det förra året, året före det och likaså i år... Ingen överraskning, även om alla, utom hon med vinterjackan, verkade jätteförvånade. Suck.
Med löfte om att gå ut och fortsätta äta efter den värmande drycken följde jag med... Sen såg jag ingen mer mat. Förutom en toast Skagen som A på nåt mysko sätt smugglade in till sig.

Och vart tog kamraterna vägen som skulle gå hem tidigt och ta det lugnt?! Ja, med mig var dom inte i alla fall. De som var med mig tyckte jag var jättekonstig som ville gå hem när klockan var kvart i ett.
Men vid ett gick vi hem allihop.
Att äntra hemmets lugna vrå vid 01.15 är inte att komma hem tidigt...

Men kul var det! Förstås! ;-)

Nu är det den där sprintsträckan som gäller igen... världsrekord på 10-15 meter så jag inte somnar innan sängen är nådd.

Helgen är fullspäckad av roliga aktiviteter.

I helgen är det matfestival här i stan.
Hela stan fylls av uppriggade tält där det kokas, steks och tillreds de mest kulinariska rätter. Finns även mindre kulinariska, men gemensamt går alltihop in under begreppet matfestival.
Matfestivalen är suverän och ser fram mot den. Jag skäms inte för att säga det, vilket många andra verkar göra nu för tiden... Trevligt umgänge, god (förhoppningsvis) mat under avspända former - vad är problemet med det?

Femkamp på Liseberg i helgen.
Känner redan segervittringen. Tycker mitt lag verkar stabilt. Fokusera bara. Det viktigaste är inte att delta - det är att vinna! Vem är vår lagkapten förresten? Och vad heter laget? Det har det varit tyst som i graven om. P har säkert ett bra namn på lut förresten...

Träningspass á tre timmar. Som förra helgen. Den här gången kan jag ta i lite till - jag har inte ont i halsen, och hostan är på väg bort.

Kalas. Dubbelkalas. Brorsan och svägerskan. Innebär att presenter bör inköpas.
Vad?! Någon som har förslag på present till en höggravid svägerska (nedkomst början oktober) och en 31-årig brorsa på rak arm? Förslag mottages tacksamt.

Hinner man klämma in en golfrunda denna helg också? Möjligtvis söndag kväll.
Behöver jobba några timmar också. Hmmm... kan bli tufft att hinna med golfen.

Utmaningen avseende "varmaste spinninghjulet" har växt till en fem-kamp.
Jag ser att mina konkurrenter (HUL) ligger i hårdträning. Jag får nog börja ligga i lite också.
Jag körde 10 minuter (eller nåt) roddmaskin i ren OS-inspiration för länge, länge sen - sen har det inte varit någon specifik grenträning utöver spinningen.
Dax att komma i rejäl form lagom till andra veckan i oktober - det är det som gäller.
Ska engagera mig i de extremt viktiga tävlingsreglerna inom det snaraste också, just nu är dom lite luddiga och under uppbyggnad kan man säga... 
Nästa vecka - då är det lite lugnare för mig. Då blir det träningsplanering. Så det så!

Sen stärkte det mig lite i min mentala uppladdning att H inte kunde stanna sista 30 minuterna av träningen i dag för hon skulle hem och hångla. Kom igen! Prioritering! H kan vi nog räkna bort från medaljstriden. ;-)

Återkommer med mer detaljer om den här prestigefyllda utmaningen när det närmar sig.

(Borde fråga A nr 2 förresten. Om inte hon ska vara med. Eller förresten - klart hon ska! Basta.)

När man halvtrött öppnar mailkorgen på morgonen och får se ett mail med titeln "Löneförhöjning" är det första som slår en att ytterligare ett spam-mail letat sig in korgen.
När hjärnan sen registrerar att mailet kommer från chefen i mikrobyn höjer man hastigt på ögonbrynen och undrar vad som står på.
Öppnar man sen mailet och ser att man faktiskt fått en tresiffrig löneökning, bara så där och utan vidare, då blir man faktiskt helt ställd. Näst intill chockad.

När jag senare på dagen anlände till mikrobyn höll jag på att ge chefen en kram - men behärskade mig, som jag oftast gör nu för tiden har jag märkt, vilket i det här fallet var lyckosamt. Jag är inte kramtypen, och chefen är om möjligt än mindre den typen.

Här är lyhört. Man hör varandra när man pratar i telefonen om man inte har nåt eget ljud i form av tv, radio eller samtal i sin egen lägenhet.
Så här i terminsstartstider på gymmet önskar nog mina hyresgäster ovanpå att dom bodde någon annanstans.
Att träna in nya pass kräver att man nöter in musiken. Kan man musiken kan man lätt lära sig koreografin, är min enkla melodi.
Musiken står på från det jag vaknar till jag går och lägger mig, helt enkelt.
Så har det varit en vecka nu.

Jag skulle bli riktigt förbannad om grannarna satte på musiken på högsta (nja, inte riktigt, men högt åtminstone) volym klockan sex på morgonen - det är tur ingen av dom är instruktör.
Precis innan jag satte mig för att skriva detta lät det som det åskade. Sänkte musiken och lyssnade.
Ingen åska - det var grannen som lät som Dunderklumpen. Förmodligen lätt irriterad och hysterisk eftersom min musik fortsatte spela till klockan tolv i går kväll...

Vaknade klockan fyra i morse.
Pling! Klarvaken.
Och det var helt omöjligt att somna om.
Förmodligen är det jetlag efter de tidiga OS-sändningarna.

Snabbar jag mig lite hinner jag in till sängen innan jag somnar...

Ah - det blir ett inlägg till om träning i dag. Eller rättare sagt om Nautilus.

Vår chef hade en målsättning med vår verksamhet i höst:
Vi ska vara bäst!

Inga stegvisa förändringar hur vi ska nå det, utan bara ett helhetsuttryck: Vi ska vara bäst!

Hmmm... Min drivkraft som intstruktör är att vara bäst. Så det målet är inte främmande, men inte ger det mig någon morot heller eftersom det är mitt naturliga tillstånd.
Jag vill vara bäst på det jag gör, oavsett vad det är. Ibland inser jag min begränsning - och då får jag ta ett allvarligt snack med mig själv om jag verkligen ska fortsätta med nåt jag är medioker på? Ibland vill jag det, ibland vill jag inte. 
(Golf är jag inte bäst på, kommer aldrig att bli, även om jag hade hybris häromdagen. Men golf har jag beslutat mig för att fortsätta med ändå, efter många och långa diskussioner med mig själv...)

När jag körde spinning senast var jag inte nöjd med en åtta-minuterslåt... och jag hävde ur mig min frustration för P, också instruktör.
-- Men låt deltagarna bestämma själv vad dom vill göra, då blir det skitbra! säger P.
Det var egentligen en stor skopa kritik med en konstruktiv lösning. Den ska jag försöka förvalta för en gångs skull. Ska vi vara bäst ska vi vara det tillsammans och P är någon jag lyssnar på.
I torsdags var jag ledig så P hade mitt pass åt mig. A, som var där, sa: -- Jodå, precis lika bra som ditt. Och bra musik hade hon också!
P är en av Nautilus koncept för att nå "Vi är bäst". Hon är en enorm tillgång, hoppas ledningen förstår det.
I dag körde vi för C. Vilken drottning! Så duktig.
Nu ska vi se... vem har utbildat henne?! Jo men det är ju jag!!!
Jag lämnar över kronan till C! Hon är helt klart bäst. Jag bugar och bockar och ser fram mot hösten. Ska göra mitt bästa för att hålla uppe kronan när jag delar pass med C. Ännu ett steg mot att "bli bäst". Lätt.

Visst - vi ska vara bäst - men jag ser mer att de yttre förhållandena funkar på Nautilus. Bra bokningsförutsättningar och framförallt en hemsida som är up-to-date. Där börjar vår strävan att vara bra. De två åren jag varit på Nautilus har hemsidan varit under all kritik. Ett företag med en icke uppdaterad hemsida, eller tråkig hemsida, is no företag. Det suger! Där tror jag steg ett är för att "vara bäst" ligger.
Instruktörerna är enormt bra redan, även om jag inte nämnt alla duktiga här i inlägget.
Jag är extremt positiv till nya Nautilus och spännande med alla nya instruktörer! 



 

Det är inte alls läge att bli sjuk nu, försökte jag intala mig själv i går när jag kände att det satt en tagg i halsen hela dan.

Jag hörde uppenbarligen inte vad jag sa till mig själv, för i dag har taggen i halsen förvandlats till ett kvastskaft som sitter i vägen när jag ska svälja.
Nedrans.

När jag stod vid pappersåtervinningen utanför Coop i morse och precis skulle tömma mina kassar i containern kom jag på det.
Att jag senast i dag skulle betala in pengar på B:s konto för weekendresan till Båstad.
Jag antecknade kontonumret på ett reklamblad från Willy´s, som råkade ligga nära till hands.
Nu råkade det reklambladet ligga i någon av kassarna.

Suck.
Folk runt omkring trodde nog jag frenetiskt letade efter en lottokupong med miljonvinst.
I efterhand slog det mig att det hade varit betydligt enklare att ringa och fråga efter kontonumret på nytt.

Tror inte mina ståpäls kommer att lägga sig förrän i slutet av veckan.
Vilket lopp. Vilken man. Vilken överlägsenhet.
Usain Bolt.

Aftonbladet.

I normala fall, åtminstone den tid jag bott i mitt älskade hus, sover jag utomhus på sommaren.
Det är så skönt. Spelar ingen roll om det är kallt, bra kläder och tjocka täcken är det som gäller.
I år har jag inte sovit ute en enda gång. Och kommer inte att göra det heller.
Det är inbrott hit och dit i kvarteren runt omkring, människor misshandlas, dödas och våldtas i den minsta lilla vrå i vårt land.
Jag har lagt mig ute för att sova några gånger, men har helt enkelt flyttat in snabbare än ögat och låst dörrarna om mig för jag fått en känsla av olust.
Visst är det konstigt - på bara ett år har den här rädslan kommit över mig lika plötsligt som en lottovinst. Förra året sov jag ute i princip varje dag hela sommaren. Och sommaren innan dess...

Blir förbannad! För det är inte jag som skapar rädslan, det är andras gärningar som gör att jag känner mig otrygg och det är inte ok. Inte acceptabelt alls. Men hur ändrar man på det?

Släpade mig iväg till gymmet i dag. Full av tillförsikt och försökte intala mig att det är jättekul att sitta i dom där maskinerna.

Började på löpbandet.
Började i lätt tempo. Gång.
Körde upp lite snabbare tempo. Jogg.
Lite snabbare ändå. Spring.

Sen balla det ur. Då visade dom Usains 100-meterslopp på TV-monitorn.
Då försökte jag trycka hastigheten på löpbandet i bott för att se hur det kändes att va världens snabbaste...
Det kändes så där. Tackar min lyckliga stjärna att jag hann trycka på stopp innan jag åkte av bandet och ut genom fönsterrutan.

Roddmaskinen.
Lassi körde 2000 m. Det blir bra, tänkte jag. Och drog igång, i ett rasande tempo.
(Belastningen stod på det högsta, upptäckte jag när jag klev av.)
Efter tre minuter hade jag pulsen på högsta och hade hunnit några ynka hundra meter... drog en minut till på ren vilja.
Skulle inte föreställt mig att jag var en OS-deltagare. Skulle inte tagit i så...
Resten av sträckan fick jag maxa en minut, vila 30 sekunder.

Ryckte lite i maskinerna - gjorde det jag skulle.

Sen kom P och "räddade" mig genom att fråga om vi inte skulle köra igenom det nya abs-passet.
Träna med egna kroppen som belastning - precis som OS-gymnasterna!

Ska nog egentligen vara en soff-potatis under OS. Jag blir så fruktansvärt inspirerad av alla duktiga idrottsmän så jag förtar mig.

Men simbassängen ska jag definitivt inte ta mig till! Säg det till mig om jag ens börjar prata om simning.
Jag är inte Phelps! Inte på långa vägar. Kan med god vilja simma 1000 m bröstsim med gamnacke, inget mer.
Det är förresten ingen annan som är Phelps heller förstås. Ingen annan som är/varit en sån OS-kung. Jag är imponerad ända ut i hårtopparna.

I morgon är det spinning. Två ynka silvermedaljer har Sverige i cykling. Är övertygad om att jag tar guld i morgon.


UPDATE:  Fick ett sms med frågan: "Var det ingen som såg dig på löpbandet?"
Jodå. Killen på löpbandet intill åtminstone. Han är nog fortfarande vindögd efter sina försök att vara finkänslig och bara "snegla" när jag drog upp hastigheten på bandet.
Jag förstår förresten om han inte tittade rakt på mig - han trodde förstås att det var en psykopat på bandet intill honom...

Men vad i hel-e gör grabben?
Leker flygplan och slår sig för bröstet mitt i loppet?
Han kunde lika gärna gjort en frivolt in över mållinjen.
Undrar vad klockan hade stannat på om han inte spexat de sista 15-20 meterna.

Jag andades inte på hela loppet - vilket inte är någon bedrift överhuvudtaget eftersom det bara varade 9,69 sekunder.

Världens snabbaste man: Usain Bolt, Jamaica.

(Stackars Asafa Powell fick finalfrossa - som vanligt!)

Aftonbladet.

Nu är man så där idrotts-euforisk igen. Efter att ha sett sammandrag från dagens OS-tävlingar. Man bara bubblar av både glädje och sorg samtidigt.

Men vatten-polo? Kan man verkligen inte förbjuda den sporten?
Ja, av ren omtanke om de stackars killarna som ser ut som jättebäbisar med dom där töntiga små luvorna dom har på huvet. Det är inga brudmagneter som ligger där och guppar precis.
Dessutom nyper dom varandra i speleverket hela tiden - tappade hakan när jag såg det.

Men tänk vad fort man kan ändra uppfattning - ja, jag är inte sämre än att jag kan ändra mig! Inte alls!
Gick nämligen in för att hämta ett litet klipp på youtube för att illustrera galenskapen  - och hittade ett.  Vilket gjorde att jag helt omvärderade min ursprungliga åsikt till: "Vattenpolo is a sport for real men"

P ska fixa en ny dator till mig till ett bra pris.

Min dator är från stenåldern. Fatta hur lång tid det tar att rista runorna här på bloggen till exempel.
Kanske lite överdrivet, den funkar hyfsat - men har man Windows ME-version är man verkligen inte med i matchen längre, så mycket har jag förstått.
Fick t ex ett surt mail från banken angående min Windowsupplaga häromdagen. Dom skrev inte rätt ut att man inte ens borde få ha några konton, än mindre lån, i deras bank om man använde ME. Hela mailet andades den åsikten, och den snörpiga avslutningen konstaterade att jag nog inte kunde räkna med att få full service avseende banktjänsterna så länge till. 
Sen är det inte mycket annat som funkar med ME heller.

P frågade vad jag ville ha för dator.
-- En bärbar. 17 tums skärm - och inte svart. (Ja - det skulle kunna hända (inte så troligt, men möjligt) att jag äter chips när jag använder datorn - föreställ er flottmärkena på en svart...)

-- Ja, ja, ja - sånt ja. Men resten. Ska du ha bla bla bla...

Där slutade jag lyssna. Jag vet inte vad jag ska svara på det. Har inte en susning.
Jag vill egentligen gå in till en rar (gärna snygg - det gör affären kortare tidsmässigt) försäljare och berätta vad jag vill göra på min dator, och då tar han fram en som funkar. Och alla är nöjda och glada (mest försäljaren kanske, eftersom han förmodligen lurat på mig nåt lite mer än jag behöver).
Men det klart - när P sa "fixa till bra pris" är man inte sen att lyssna.

Jag inte alls korkad vad gäller mjukköret till min nya dator. Där är det inga problem.
Men hårdliret. Måste man verkligen kunna det? När man, som jag, köper ny dator med rätt många års intervall? Det finns folk som kan, låt dom kunna och dela med sig av kunskapen.

P får välja vilken dator han vill åt mig, som han tycker passar mina behov, utifrån de futtiga ytliga kriterier jag angav ovan.
Det ska han vara egentligen vara riktigt smickrad över - jag brukar veta exakt hur jag vill ha det  - men nu har jag delegerat ärendet fullt ut!

Det blir bra om datorn levereras framåt fredag eftermiddag. Vid 15-tiden cirka. För då går jag på semester...
Snabba på lite nu, P!

Det man minst av allt vill är att komma hem från träningen och hitta en döing på sitt altanbord!



Das ist ein tot Vogel.
No more bird.

Nu måste jag ringa fastighetsskötaren så den kommer väck. 
Shit - det är ju jag som är fastighetsskötare här. Vad äckligt!

Fem-sex.
Näst intill handbollssiffror.

Ännu en förlust.
Men vi kan skylla på regnet kanske?
För det regnade så det stod härliga till.
Själv befann jag mig på golfbanan samtidigt som fotbollsmatchen. Golfbagen torkar nog aldrig mer.

Det är fascinerande med OS.
Det finns så många sporter som man aldrig tittar på annars, men som är extremt roliga att titta på.

Fäktning till exempel.
Ja, fråga mig inte varför?! Har ingen som helst förklaring till varför jag tycker en sån töntsport är kul att titta på. Brukar inte leta ihjäl mig i tv-tablån efter fäktningssändningar under de fyra åren mellan OS.
Jag har faktiskt provat fäktning en gång. Skitsvårt - eftersom man var tvungen att fjutta runt med rätt teknik. Gick bättre när man bara drev på framåt och siktade på hjärtat - men då blev man diskad.

Herrarnas artistiska gymnastik.
Snacka om kroppskontroll - där lämnas inte en enda muskelrörelse åt slumpen precis.
Jag gick i samma klass som en gymnast för länge sen, Fredrik, han gjorde övningar på rörelsemekanik-lektionerna som borde vara omöjliga att utföra men tanke på tyngdlagen. Han tränade uteslutande med kroppen som belastning, aldrig några vikter.
Jag tittar faktiskt på ag även under OS-uppehållet. Även på damernas naturligtvis.

Basket.
Yao Ming säger jag bara. Kinas enorma basketspelare i dubbel bemärkelse. Enormt duktig och mäter enorma 229 cm i strumplästen.
Efter att ha sett USA mot Kina smålog jag i flera timmar.

Och sist men inte minst, måste jag kommentera dagens OS-händelse ur svenskt perspektiv: Emma Johansson tog OS-silver i dag! 
I cykel. Ett linjelopp kanske det var? Jag är inte så bra på cykelsport. Sist jag såg ett cykellopp var när Bernt Johansson tog OS-guld. Det är väldigt länge sen...

Nu är jag ju inte dummare än att jag fattar att  Naim Terbunja, boxaren, säger sitt korkade uttalande om att om boxningen blev en kvinnlig OS-idrott skulle det sänka sporten, bara för att få publicitet inför OS.
Men det är ju synd om dom som tror att det inte ligger mediakåthet bakom.
Snälla ni - det finns ingen som lever i dagens Sverige som är så korkad att uttala sig så om det inte gäller att få publicitet.
Det sorgliga är bara att det funkar! Karln är på stort uppslag i tidningen.

Tråkigt att inte media kan ta sitt ansvar och inte publicera sån här skit! Och vem bryr sig vad han tycker egentligen? Men ok - nu vet jag vem han är och kommer definitivt att uppmärksamma hans namn i OS, kanske till och med titta på matcherna trots att jag inte gillar boxning.
Varför?!
Förmodligen för att se vad han säger i intervjuerna efter matcherna (om det blir flera, det kanske bara blir en?) för de kommer säkert att ta upp detta med hans synpunkter på kvinnlig boxning.

Bra PR-trick. Stor eloge till dig Naim.

Aftonbladets artikel om Naim ser du här.

16 personer ska betala in en biljettkostnad på mitt konto.

Några har betalat in... Antingen står det Karin, Lisa eller ett anonymt kontonummer som avsändare till insättningen, när jag tittar på kontoutdraget.
Utom på ett ställe - posten noterades i går. Där står nämligen "ÖSREGN" som inbetalare.

Visst är det konstigt att jag, utan nån som helst tvekan, vet vem (av de sexton som ska betala) som döljer sig bakom denna avsändare. Man känner sina närmaste löss på gången mycket väl...

Har man gjort en spinningcd á 60 minuter där jag inte kan stå still en sekund och vrider upp stereon i bott för att få dansa tills hyresgästerna knackar i taket (nästa gång han spelar gitarr ska jag knacka tillbaka - och om han sjunger kan jag tänka mig att ha en mindre handgranat till hands...) då kan man inte annat än att vara nöjd.
Så nöjd.

Satte mig ner framför musikmaskin och dator redan klockan tre i eftermiddags och först nu kom resultatet ut från brännaren, men det var det värt.

Ska till och med lägga till en musik-quiz (lite futtig, men ändå) i passet på torsdag. Hittade en remix på en av de bästa låtarna som någonsin gjorts. 50 spänn till den som först kommer på vilken det är - det tar 3 minuter innan den drar igång på riktigt...

När avslutningen med Iron Maiden kommer dansar jag inte längre, då headbangar jag! Ska se om det funkar på cykeln.
Suveränt - jag är ett geni!

J skickade ett sms där hon uppmanade oss som inte spottar i glasen och som gärna svänger dom lurviga att möta upp på Husaren på torsdag.
Eftersom jag kör mitt partyspinningpass på torsdag, ligger det väldigt nära till hands med en Husaren-kväll!

Let me introduce the champ.
O, segraren i gårdagens prestigefyllda minigolftävling på Billingehus.
Nä, jag vann faktiskt inte, hur otroligt det än låter. Jag kom sist!
Fast jag tog det rätt bra... mina motspelare var chockade över lugnet jag spred över banan.




Bottenstriden låg mellan mig och M, han slog mig med ett ynka slag. Illa.
Jag kom av mig i koncentrationen när han envisades att ta punggreppet innan varje slag. Lyckades aldrig fånga det på bild, här har han precis avslutat greppet...

A och J tittar med spänd förväntan efter bollen för att få chansen att lägga upp ett flatgarv om den åker i vattnet...
Vad är det i flaskorna dom har i händerna förresten? Sportdryck?



Men vad sjutton... Spelar J med två bollar?



L inför avgörande putt... Sätter han denna blir det oavgjort mellan honom och O, så det gäller att fokusera, inte lämna nåt åt slumpen utan läsa in sig ordentligt. Nu hjälpte det inte. Han missade.
Han tog det inte så hårt - slog klubban i en sten, pressade ner bollen i hålet, la en svada svordomar, bedyrade högt och tydlig att han aldrig mer skulle tävla i hela sitt liv och avslutade med att kasta iväg klubban. 
Rätt sansad med andra ord.

Sen följde mat och krogsväng i den härliga sommarkvällen.
I kväll är det en krogsväng igen är det tänkt, men känner inte alls för det när regnet står som spö i backen utanför fönstret... Nåja, det är långt till kvällen.