Periodaren slår till igen

Efter en fantastisk sommar är man ju lite sugen på att blogga igen. Här är det tydligen så. På eller av. Med bloggandet. Går in i en period igen, ni hänger väl på?

Den här bilden, från en liten uteservering i Helsingborg, speglar exakt min sommar. Uteliv är det som varit gällande. Inte i form av ravepartyn hela tiden kanske, men härlig värme och långa rödvinskvällar. (Blivit hooked på Sangria under sommaren också - inte att förglömma. Hemmagjord.)
Upp tre kg på fyra veckors semester. Helt ok med tanke på intaget, kunde lika gärna vara 10.

Tack sommaren 2013! Stort tack. Semestern detta året har varit lika bra som förra årets var bedrövlig! Amazing!


Hittade den här roliga

Nu känner jag mig redan bättre till mods efter mina halvtaskiga träningspass idag.
Kanske lyssnar en gång till vid närmare eftertanke. På det där avsnittet "Efter en mindre lyckad dag".


Nu dippade frekvensen här inne lite känner jag

Har massor att stå i. Återkommer i morgon eller på onsdag. Ok?
 

Nu vill den här säga nåt känns det som

Som typ "hej då".


Lugnet har åter lagt sig

Här har jag nog en liten, liten störning. Nu kan jag sova gott om nätterna. När det liksom är uppbunkrat ifall det skulle bli kristider i branschen i fråga.




Jaha ja, där var den ja...

Ringde mig själv på hemtelefonen för att se om den ville ge sig till känna. Det ville den. I väskan. Men varför ska inte den ut på lite äventyr och se världen måste jag väl tänkt i morse?


Konstigt att man aldrig lär sig

Thermoleggings är perfekt om man är lite frusen. Som jag är.
Men INTE i ett köpcentra. Man svettas. Kopiöst. Det är inte optimalt när man står i en köjävel på Åhléns som inte rör sig framåt.

(Men den där gången på teatern var faktiskt värre, det varade ju flera timmar. Då blev dom annars så varma och sköna (vid -10 grader, utomhus) så där sticksiga också...)




Inland blir ett fel bättre än det rätta

Dessa busar i trafiken.


Det här gillar jag inte alls...

En höjdarkväll hos Bettan. Tack!
Men nåt skrämde mig ikväll. Frågade Christer och Bittan när vi skildes åt i natten vid ett vägskäl:

-- Där kan jag väl gå utan nån större fara va?

Det tyckte vi allihop att jag kunde göra.

Och gjorde så. Med mobilen i handen. På helspänn.

Har förmodligen sett för många svenska kriminalserier. Kände mig inte alls bekväm.


Byt bransch!

-- Käre konstruktör! Exakt hur full var du när du knåpade ihop den här? Kanon?

Den suger faktiskt... eh, eller hur blir det nu? Den går iallafall inte att styra, trots inkörningsperiod på sisådär fyra gånger.

Och hur har ni det? Har ni också nåt i-landsproblem att dela med oss andra stackare?



Ibland tar man det första bästa helt enkelt

Allt kan användas för very important notes. Inget konstigt.


Skrämmande start på nyårsafton

Hittade honom avsvimmad under granen. Han har dock, efter omständigheterna, hämtat sig bra!


Nu blir jag på allvar rädd för mig själv

I två dagar har det sprungits runt och letats efter den blåa halsduken. Vet med bestämdhet att jag, sist den var synlig, hade lagt den i lunchrummet på jobbet. Sen hävdar jag att den är spårlöst borta.

Tidigare idag försökte jag till och med att få Terriern att med full kraft tänka efter om hon inte möjligtvis sett någon obehörig gå runt med MIN halsduk. Men ingen hjälp där inte.

Men nu så här i efterhand tror jag på spöken. Det där är inte alls min vikteknik. (Helst hade jag velat att det inte var min garderob heller.)



Nu ska vi ta det väldigt lugnt med saker och ting runtomkring, typ vapen och sånt

Min gata, Sandgatan, är jättekort. Pytte-kort. Inte alls nån boulevard som sträcker sig från norr till söder vad gäller Skövdes kommmungränser.

Träffade en gammal (så gammal är hon inte iofs, mer f d om vi ska va petiga) kollega från tidningen häromdagen.
-- "Hur har du det i dina kvarter egentligen?"

Då hade jag missat hennes rapport om upploppen här i Skövdes (som vi kanske kan kalla det) Rosengård så jag skrattade bara nervöst hysteriskt efter en kort briefing av händelseförloppet.

Idag fastnade skrattet något, när någon uppmärksammade mig på ytterligare en notis i ärendet i tidningen som jag missat. Som sagt, Sandgatan är en pytte, pytte-kort gata. Nu låser vi om oss för jämnan. Hör ni det, hyresgäster S och C.

(Det är bara misstankar vill jag tillägga. Med eftertryck. I mina ögon verkar det helt absurt. Men vi låser jättemycket ändå. Tills det är uppklarat att det är ett misstag!)













Einstein bleknar i jämförelse vad det gäller intelligens

Trots den tidiga ottan (04.20) styrde jag Forden efter handbollen (20.30 ca) mot Ica Maxi för sista livsmedelsracet innan det ska julfrossas.

Helt ensam bland hyllorna. Nästan.

Hoppas jag glömt nåt. För hela julkänslan kom ju av sig, och jag känner att jag tappade en del av vår svenska tradition: "Att gnälla över hur kaotiskt det är i mataffären och att folk inte är kloka!"

Att gå runt och skryta om hur folktomt det var smäller inte alls lika högt känns det som.


Julen är nära


Aha, så enkelt var det...

Tyckte väl det var kallt på golvet...


Tandläkaren. Igen!

Får maxa dosen idag. Är inte alls trygg med att veta att jag faktiskt ska laga (!) ett pyttehål. En undersökning, visst, men LAGA?!


Morgondimma

Lugn som en filbunke, långsamma rörelser. Nu är zoombien på väg till käftis. Hoppas jag inte somnar på vägen...


Perfekt inomhustemperatur

Fleecesockarna bidar sin tid i lådan.


Tidigare inlägg
RSS 2.0