Går lätt framåtlutad. Ond ländrygg, efter plockande av 28 (!) säckar, á cirka 150 äpplen. Räkna på det ni. Eller jag gör det åt er, ni är säkert lika bekväma som mig och då går ni miste om den imponerande siffran: 4200. (Nån säck innehäll säkert bara ynka hundratjugo - så ok, vi rundar av neråt till 3500 så kan jag inte anklagas för överdrift.)

Av ren och pur skuldkänsla fick jag svänga ihop några äppelpajer också.
(Just det - räkna bort 10 äpplen där från dom där 3500!)

Trots en gedigen ihopsamlad receptsamling i form av omsorgsfullt inklistrade recepturklipp från diverse tidningar mm letar man ju alltid fram recept på nätet nu för tiden. Går snabbare.

Vid letandet av äpplepajsreceptet snavade jag över en "Smultronpaj med kardemumma".
Mums. Det skulle kunna bli en ny favorit, det finns ju smultron ute i trädgården också.
Ett grymt recept. Verkligen. Och vilken klippa man måste va vid serveringen så alla verkligen får del av det röda guldet...

Varit flyttkarl i dag. Blev själv förvånad över mitt totala ointresse över att kasta mig över den rustika ekchiffonjén och be dom andra backa undan när jag (åtminstone) skulle (försöka) visa att "den tar jag själv, grabbar".
Tog lätta saker.
Kartonger med bomull och sånt.
Lycka var när Näst-minste-J hade ett lager av megastora kartonger med märken som Plopp, Kexchoklad och annat göttigt (tomma - vilket man kan tycka är j-ligt snålt) på, som han vunnit på Liseberg och omsorgsfullt sparat i ett av förrådet. Jätteotympliga - fick gå två gånger med detta fjäderlätta lass. Lycka som sagt.
Lite snortunga (halvtunga) saker fick jag allt bära. Men av A:s kommentar en bit in på eftermiddagen: Hel-e vad du stönar och pustar, Magnusson! Är det jobbigt? förstår jag att inte gjorde en helt utmärkt prestation. Inte samma go längre i den här kroppen.
Börjar ta mig fn bli helt urgammal vilket visar sig i uttalad lathet helt enkelt. Kan man jobba tillbaka den där gamla Åsa eller? Som aldrig vek ner sig? Hmmm... måste verkligen jobba på den, för den här människan som bor i min kropp känner jag inte alls igen och hon suger verkligen.

Undertecknad lyfte lite vid lunchen (vilket var det bästa på hela dagen med tanke på min nyvunna, nyss upptäckta lathet) hos farmodern: "Är det J där i hallen som tar av sig skorna?"
Nej, nu var det ju jag - men vi är väldigt lika jag och J, bara en åldersskillnad på 20. 
Samma vid en födelsedag för ett par år sen när J:s älskade A killade mig lite i nacken i tron att jag var J när jag stod vid diskbänken.
Men vi är ju släkt. Klart det finns likheter över generationsgränserna.

Underbar familj det där i alla fall. Vid nästa flytt... jodå, blir det inte förr så blir det åtminstone när dom ska till hemmet, och då är jag på igen... ska jag vara betydligt mer taggad. Bära ALLT själv. Allt. (Får man ta med en stor ekchiffonjè till äldreboendet?)