Klart det blev ett nytt spinningpass... På två übereffektiva timmar går det faktiskt, i alla fall om man har på känn att man eventuellt blir nerslagen om man kommer dragandes med ett pass från i våras. 
Lite koncentration var vad som krävdes.
Nån (läs Åsa) kommer att stupa över cykeln i dag, vi pratar nämligen Spinningpass med stort S här.

-- Nu har du dom där gummiknäna igen.

Yttrande från min käre far när jag slog ett mindre lyckat slag på fairway.

Dagens citat nummer två, från samma käre far:

-- Du ser stel ut. Men det ser bättre ut än vanligt - ja, annars brukar du ju gå ner fosterställning i baksvingen innan du drar till bollen på utslaget...

Om jag funderar på att sluta med golfen? Nix. Funderar allvarligt på att sluta med mina medspelare däremot...

Spelade jag bra? Japp! Indeed! Ägde Knistad i dag.

Var sjutton går man in? Velar runt lite. Aha - där. På baksidan.

Traskar in och väser till killen som möter mig:

-- Kan du hänga med ut och kolla på liket jag har i bilen?
-- Liket? Ja, det får väl gå.

Jag öppnar bagageluckan långsamt för att få lite dramatik och dallrande spänning i luften.

-- Oj. Det där var inte vackert, du.
-- Nä, riktigt otäckt, svarar jag, och skrapar generat med foten i marken.
-- Är det där gröna mögel, eller?
Skrap, skrap med foten.
-- Njae, är inte helt säker. Kan va mossa också...

-- Kan vi baxa ut den sargade härligheten så jag får titta lite närmare?
-- Visst. Det var lite besvärligt att baxa in, men ut går nog lättare...

Killen går runt och kikar. Kliar sig i huvudet. Kikar. Kliar igen.
-- Men du, vad är det för klump längst ner?
Skrap, skrap (borde kolla om det finns nån sula kvar på Conversen...)
-- Jord (ser du väl).
Tystnad. Jag lägger till, eftersom han inte säger nåt:
-- Och lite mossa där med som du ser. Var liksom nersjunken i jorden eftersom det gått lite tid. Snö och tö, snö och tö och snö och tö igen några gånger.

-- Jaja, men det här ska vi nog fixa. Det är lugnt.
-- Jaha, säger jag förvånat. Ska vi?

Räcker det om du får cykeln på fredag klockan 16.00?
(Med tanke på att det var evigheter sen cykeln överhuvudtaget var färdbar hade jag tyckt att en leveranstid på tre-fyra veckor varit helt acceptabelt...)

Åh vad jag ska cykla på fredag. Tror jag ska cykla runt i centrum på Matfestivalen till och med... kan bli lite körigt bland alla människor, men det kan gå.
Och, nu kommer det viktigaste, när jag cyklat klart ska cykeln ställas in i garaget. Hoppas bara jag kommer ihåg den lilla detaljen, den har jag nämligen förträngt dom senaste sex-sju åren!

Glömde fråga om dom tar bort mossan... men det gör dom väl, va?

Pratade med min mycket goda vän i Stockholm, a k a polisen, i dag...
Nu är vi helt plötsligt mycket mindre goda vänner.

-- F-n , du är ju egentligen intelligent, men nu är du bara så j-la blåst, Åsa. Tänk efter lite är du snäll...

Skit i det du. Hur smart är du då?

Om han träffade en öm punkt? Tsss... lägg av.

Undrar om det är nån yoga i morgon?

Puls 340.

Fönstermålningen lider mot sitt slut. Ja, på framsidan, nedre botten i alla fall. Resten får vänta. Mina tidigare beräkningar visar ju att jag kommer att vara klar 2018 med alla fönster - så jag har inte direkt nån brådska, ligger ändå före tidsplanen som det är nu.

Min betraktelse dom här dagarna är följande: Folk tutar i parti och minut när man hänger armkrok ut genom fönstret fem meter upp i luften med livet som insats och försöker nå ett av fönsterbågens hörn med penseln. Eller när man står och balanserar på stegens översta kliv med krampande ben - TUT!

Att det bara skulle va såna jag känner som tutar är helt uteslutet. 400 pers (så många tutningar har det minst varit) som jag känner åker inte förbi mitt hus under denna begränsade tid vi talar om.
Dessutom vet jag t ex att M åkt förbi, och hon sms:ade strax efter passagen att hon inte vågade tuta för hon var rädd att jag skulle trilla ner... det bör finnas fler vänner som tänker likadant.
Så min teori är att det är fullständiga främlingar som signalerar!

Men vad sjutton tutas det åt?
Vill ni gotta er i blodflödet när jag trillar ner och bryter nacken i rena förskräckelsen av ett plötsligt tut?
Eller är det helt enkelt så att det råkar va en tjej som håller i den stackars penseln och möjligtvis ser ut att leva en smula farligt som retar er så ni måste lägga er på signalhornet?!
Nån annan anledning? Som vad då?

Nästa sommar (för nu lider denna mot sitt slut och "hantverkare" runt husfasaderna minskar) ska jag tuta på varenda j-la människa med hammare eller målarburk i näven. Ska i god tid serva tutan på Forden, för jag lär få tuta ihjäl mig! Jag tar seden dit jag kommer. Tutar ni så ska jag ta mig sjutton tuta också. Ska förresten köra flera varv och lägga mig på tutan vid varje passering...

Som sagt. Målningen lider mot sitt slut. Men har en stegklättringsomgång på utsidan kvar i morgon. En tut och jag kommer att rappa vederbörandes bil med vit fönsterfärg! Ok?

Hann med att leta lite spinningmusik i dag också och försökte söka på youtube efter en låt jag hört, där jag bara hade ordet "crazy" i refrängen.
Hittade inte vad jag sökte, men däremot stötte jag på den här gamla klassikern. Den tillägnar jag... hmmm... x?

Etta nia, etta nia. 19.19.

Over and out - jag är fortfarande hög!

Det blåser minsann halv storm i dag med... Inget bra väder för fönstermålning med andra ord. Vad synd.

Golf? Ja visst!

Svininfluensan har gett med sig.

Det håller på att flyttas i hyreslägenheten. Oh my god, vad skönt.
Äntligen.
Hela våren har jag faktiskt funderat på att sälja huset för att på nåt sätt slippa va här i huset tillsammans med en, i mitt tycke - det är inte alls säkert det är sant, idiot.
Men det löste sig ju. Uppsägningen av lägenheten kom i juni. Tackar, tackar. (Möjligtvis kan mitt lilla obehärskade utbrott (ja, ja, vulkanutbrott då) hjälpt till på traven en smula...)

Jag fick i alla fall enorm energi att köra igång med lite husrenovering igen efter att uppsägningen anlänt. Husrevonering är definitivt underskattat. Den tillfredsställelse man känner efter ett avklarat projekt (hur litet det än är) kan jämföras med... med.... ja, bra sex. Typ. Faktiskt.

Det lilla, lilla kruxet i glädjebägaren är förstås att en ny hyresgäst ska in. 1:a september. Det är snart. Väldigt snart.
Men det verkar bra. Och mina förväntningar/krav på den nya besittaren av lägenheten är väldigt låga - högre IQ än ett och jag är jättenöjd.
Nu verkar C vara betydligt intelligentare än så, social och fullständigt normal. Han stannade till och med till utanför häromdagen och sa att det såg bra ut när jag målade fönster. Han kanske inte exakt uttryckte det så, jag kan ha lagt orden i munnen på honom. Men han höll åtminstone med.

Funderar allvarligt på att sluta använda mobilen. I alla fall sms. Det är helt vansinnigt i vissa fall...

Efter ett antal mycket dumma feltryck på sms-funktionen på fredagskvällen från min sida blev det helt fel. En dittills oändlig (800 i runda slängar på tre veckor) ström av "gulliga" sms bara uteblev.
Det blev dessutom en väldigt sen kväll på fredagen. Halv tre. Och uppe med tuppen klockan sex morgonen därpå av någon oundgrundlig ångestanledning.

Ändå höll jag (tror jag) hyfsat gott mod uppe på allsången i Lidköping på kvällen. Var tredje minut kollade jag mobilen efter sms. Inget. Tomt. Nada.

Kollar mobilen igen. AAAAHHH - sms. M. Å inte den M jag väntade på. Suck. Inte så, men ni (och du M) fattar. Å så sänder hon ett dubbel-sms dessutom när jag svarat. "Glömde kram". Åh... Kram gulliga M! Det finns ytterligare tre sms - från F, K och ytterligare en M. Suck...

Lägger mig i sovsäcken lite senare och säger till E: Säg till mig att inte skicka nåt sms är du snäll.
-- Skicka inget sms, hörs det från soffan, så soft så det var nära jag trotsade.

Somnar som en stonedead.
Vaknar vid 7.30. Kollar mobilen. Inga sms. Lägger mig ner för att självdö. Men det funkar inte. Lever. Och måste kissa.

Tar en lång frukost... ute i solen Med E, S och M. . Skönt. Trevligt. Verkligen.
Men mobilen är tyst. Så j-la tyst. Funderar på om jag ska stampa sönder den... näe, måste ju kanske ha en.

Vi åker hem från Lidköping. Mobilen ligger synlig. Händer inget.
När jag ska släppa av E signalerar mobilen.
-- Nu du, säger E. Äntligen.

Yeeah... Det är lilla fröken E som vill veta om det är nån träning på Nautilus på eftermiddagen. Jeezus... E! Varför fråga såna idiotfrågor när jag väntar på really important questions??? Skärp dig. Ska meddela när du kan messa hädanefter, E.

Jodå. Till slut kom det jag väntat på - hel***e vad jag hade väntat. Nåja, vet inte vad jag ska säga om det så kallade resultatet.. Nån är korkad - och jag är väl rätt smart va? Eller?

F-n. En dag till av sms-vånda. Kan man skicka ett mass-sms att min mobiltelefon sprängts i bitar?

Gud vad jag hatar den här låten. Minsta lilla ton av den en gång till och jag kräks av en anledning jag inte ska gå in på här.

Kanske inte hade behövt gå och slängt cd:n i soptunnan. Men nu är det lite svårt att ångra sig eftersom densamma tömdes i förmiddags.

Tur jag inte slängde cd:n med träningspasset också - där är den med oxå. Men den ska bytas ut - det är ett som är säkert. Pronto!