Blev resultatet i en lite tråkig match mellan Skövde AIK och Frölunda. 
Det mest spännande som hände under första halvlek var när jag skulle ta upp plånboken ur väskan. Den låg underst i kofferten jag hade med mig. Drar upp halsduken med påföljden att massor av biljetter, kvitton och annat bra att ha spreds med vinden över planen. Då förstår ni matchstatusen. Sorry AIK.
Frölunda ledde med 1-0 vid halvlek halvtid.





















Andra halvlek blev bättre, men började lite halvtaskigt med att  göteborgarna slog ner en av de våra och här bärs han in i ambulansen.
Eller också vred Eckerman till knät - det kan ha varit så vid närmare eftertanke...

Ett självmål kvitterade för Skövde. Mårten la en frispark mot Frölundamålet och fick hjälp av en frölundait att placera den i nät.
Tack Frölunda.



5:an - Johan. Bäst på plan, tycker jag. Slet som en iller och sprang på allt som rörde sig.

TÄVLING
Whose butt?



Denna logga fastnade på bild när spelarna värmde upp innan match. På vem sitter SLA-loggan som en smäck?
100 spänn till en som lämnar en kommentar nedan med rätt spelarnamn. I kommentaren lämnar du din mailadress eller på annat sätt bekräftar vem du är (lottning sker om flera lämnar rätt svar). Sista tävlingsdag är 1 maj, innan matchstart för SAIK-IFK Göteborg. Uppdatering: Matchstart 19.00.

Han, GI-gurun, Paulun (eller vad han nu heter) skulle få ett slaganfall om han såg min dagsmeny idag.
Frukosten var normal i och för sig: Havreringar med äpplemos och minimjölk, två knäckebröd med skinka, kaffe och ett stort glas iskall minimjölk.

Sen ballar det ur:
- Glasstårta på jobbet till fikat. (Två sorter, måste smaka båda! Klings. Blåbär - god. Passionsfrukt/hallon - god.)
- En halv ask kakor till lunch. (A kom förbi precis vid lunchdags när jag kommit hem från jobbet. Vi fikade och delade på kakboxen. Det var väl cirka 40 stycken i ekonomiförpackningen.)
- Fyra bullar. (P kom medan A var här, skulle hjälpa mig lite med takskivor och krafs. Han ville inte ha mat, så min lunch frös inne ännu en gång. Vid fem-tiden fikade vi och jag tryckte i mig fyra bullar som M:s mamma bakat. Goda som ambrosia!)
- Fem korvar. Hotdogs. (Höll på och bar "bygg-skrot" från baksidan till containern på framsidan i två timmar, slutade vid åtta-tiden. Hade egentligen en jättebra grillmeny på gång, men vem orkar det när man slitit som ett djur i flera timmar och klockan är åtta på kvällen. Nej, laddade stekpannan med tre korvar - dom försvann hela ner i magen. Laddade två till som jag faktiskt lyckades tugga på ett par gånger innan dom landade.)

Nu är klockan cirka tio och jag är fortfarande lika hungrig som jag varit hela dan.

I morgon får det bli som vanligt igen. Ställer mat- och sovklockan. Och ställer mig snällt vid spisen och kockar när det är dax.

... har jag varit och tittat på (i en ännu mindre stad än Skövde) tillsammans med Ilbecka, M och K.
Föreställningen var inte riktigt som jag tänkt mig, men blev glatt överraskad av uppsättningen med många bra scenprestationer.
Se den du också!
Tack för föreställningen, ensemblen. Tack för trevligt sällskap, Ilbecka, M och K.

I övrigt har jag målat hela dan. Från prick sju i morses till prick halv fem i eftermiddags. Avbrott för inköp av mer färg, fika, frukost nr 2, socialt snack med bygg-gubbarna, fika med b-g:arna, lunch med b-g:arna, snack, snack, snack, klättra upp på bygg-ställning och titta på tänkbar lösning, snack, snack och till sist hej-då-snack till b-g:arna.
Mest fika, lunch och snack ser det ut som när man ser det på pränt.

I morgon jobbar jag på jobb 1 på förmiddagen, åker till jobb 2 efter lunch och jobb 3 på kvällen.
Undrar om jag hinner måla en planka efter gym-jobbet i morgon kväll. När blir det mörkt?
Eller är alternativet att dra över en eller två plankor innan det är dags att gå till redaktions-jobbet på morgonen?
Tål att tänka på...

Nu ska jag, liksom Ilbecka, hitta John Blund.

Dags igen.
För I like- och Not-listan.

I like
* Solen. Naturligtvis.
* Värmen. Naturligtvis.
* Skövde HF. I SM-final. Igen. Börjar bli tjatigt. Dags för guld!
* Grymt. Föreställningen som ges av Göteborgsoperan som jag, P, M och K ska gå på i morgon. Ser fram mot det, så det kommer med på dagens lista.
* Nya glada människor. Träffat flera glada och speciella människor denna vecka som gjort intryck. I like! Very much!

Not
* Skövde AIK. Dom hade otur att förlora premiärmatchen mot Skärhamn. Illa. Speciellt som Skärhamn inte är topp-tippade.
* Sviskis. Fruktansvärt otrevlig bemötande i receptionen där. I veckan stötte jag på det själv efter att flera gånger fått det berättat för mig. Usch. Gå en charmkurs.
* Byggnadsställningar. Skulle försöka gå upp på en sådan idag. Kom till våning tre. Då är det ytterligare en våning kvar tills jag når att måla vindskivorna på framsidan av huset. Dom behövde inte bytas ut. Bara skrapas och målas på plats. Shit.
* Pilgrimsmussla. Inte min bag helt enkelt.
* Likbleka ben och blekfet mage. Ruskigt tråkigt att vara så vit när solen börjar skina.
 
 

Har en gnagande huvudvärk.
Nej, det beror inte på för mycket rött, vitt, avec, öl och sprit på partyt i går. Tog det rätt lugnt jämfört med många andra.

Nä, min huvudvärk beror mer på att jag väcktes av grannen som än en gång dammat av guran.
Han får gärna spela hur mycket han vill. Men inte söndag morgon, tack.
Speciellt inte denna söndag då jag för första gången sen Hedenhös tagit ledigt från gymmet för att inte behöva studsa upp halv sju som jag annars brukar göra på söndagarna.
(Sjunga behöver grannen inte göra vid någon tipunkt över huvud taget!)

Nu ska jag undersöka möjligheterna till en golfrunda i eftermiddag...

Ur ett bloggperspektiv var golfrundan i dag rena katastrofen från min sida.
Spelade bra, var lugn som en filbunke och har inte ett enda utbrott att berätta om!
Spelade inte riktigt på mitt handicap (men det var nära) så någon golftävling blir det inte för mig på lördag.

Däremot stod min pappa för dramatiken på banan i dag.
Var inte alls mycket folk ute, men av någon anledning slumpade det sig så att det stora klungor av folk stod och tittade när pappa skulle slå flera gånger i början av rundan. Vilket resulterade i riktigt dåliga slag. Såna som jag gapskrattar åt!

Sur som ättika traskar han på.

Rätt som det är gör han ett klockrent slag in på green och bollen lägger sig tre centimeter från flaggan!
Hans huvud går som en propeller - inte en käft (förutom jag då, men det räknas liksom inte) har sett detta slag.
Då blir han om möjligt ännu surare och går upp och puttar i bollen med en hand. Tur den gick i, annars hade vi nog fått avbryta spelet.

Förstår inte varför han ska hetsa upp sig så... :-)

Efter stort rabalder angående Gunnar Sandells debattartikel i DN den 8/4 "Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna" där han, enkelt och överdrivet uttryckt, hävdar att merparten av våra invandrare som kommer hit gör det för sitt eget höga nöjes skull. Att andelen som får asyl är väldigt liten, resten får stanna av humanitära skäl.

I går svarade Maciej Zaremba med denna replik i samma tidning: Lurade?

Jag vet inte vem som har rätt, jag är för lite insatt, men har två synpunkter ändå:

1) Jag tror, rent instinktivt, inte att någon som inte har riktigt goda skäl lämnar sitt land och sin kultur för att komma hit till Sverige och påbörja den process som flyktingar får gå igenom innan uppehållstillstånd eventuellt beviljas. Inte speciellt många i alla fall.

2) Jag förutsätter (möjligtvis i min enfald, men vill fortsätta göra det) att de myndigheter som är ålagda att avgöra asyl- och uppehållstillståndsärenden kan sina saker.  Och inte fattar "felaktiga" beslut i parti och minut.

Jag har åsikter om invandringspolitiken, visst. Men dom behåller jag för mig själv tills vidare. Här och nu var jag kände jag bara ett behov av att häva ur mig ovanstående. 

Japp. Då var man lycklig (?) ägare till ny tvättmaskin. Inte levererad än, och inte heller betald visserligen, men beställd.

Exakt i denna sekund är mitt största problem om jag ska öppna kakpåsen jag inte kan slita blicken ifrån.

Skulle fikat med F i dag, men det blev ett missförstånd: F tyckte jag sa fika innan jag åkte och shoppade tvättmaskin, och jag vet med bestämdhet (jag brukar ha rätt) att vi bestämde fika efter avslutad shopping.
F ringer i alla fall och säger att han står utanför mitt hus när jag står i tvättbutiken och pratar med den sny... förlåt, sympatiske maskinkrängaren. 
Fikat frös inne. Blir i morgon istället.

Men kakorna till fikat har inte alls frusit. De ligger i sin förpackning på bänken. Fyra kokoskakor som skriker ät upp oss! Funderar om jag ska ta en, men känner mig själv och vet att den där en med 99,99999 procents säkerhet blir fyra.

I skrivande stund är kakpåsen fortfarande oöppnad.

I år ville jag ge ett nyårslöfte.

Inte att börja träna - det gör jag redan i parti och minut.

Inte att gå ner i vikt - det behöver jag inte direkt göra.

Och inte nåt löjligt löfte som jag redan på förhand vet är dömt att misslyckas.

Nä. Ett positivt nyårslöfte var jag ute efter:  

Så här blev det:

Att jag ska göra minst två saker varje vecka som jag inte brukar göra till vardags. Saker som är kul, saker som jag någon gång tänkt vore kul att göra, saker som gör mig glad eller göra nya saker som jag av en händelse snubblar över.

Ja, hur har det gått med det? I början var jag väldigt på. (Det har till och med resulterat i att jag går en diktkurs. Visserligen med mediokert resultat, men ändå.) Sen har nyårslöftet ebbat ut mer och mer. Och nu är det totalt bortblåst.

Ska jobba upp mig igen. Det gick ju så bra i januari och februari.

Denna veckan är det i alla fall stort party på lördag.

(Fick tacka nej till en annan sak på grund av den. Tråkigt när de roliga sakerna konkurrerar med varandra.)

Måste alltså hitta på, snubbla över, bli inviterad till något mer denna vecka. Väntar på att nåt faller ner från himlen först och främst, sen får jag jobba för det.

För övrigt är min fot svullen. Tvättmaskinen gick sönder och jag sparkade till den allt vad jag kunde.

Nu måste jag ju köpa ny tvättmaskin.

Det är ju egentligen rätt kul, för denna gång ska det bli en turbomodell. Den ska helst hänga upp tvätten åt mig också.

Lite för dyrt bara för att jag ska kunna glädja mig helhjärtat.

Jag kan i nödfall kontera inköpet på nyårslöfteskontot och har då klarat kvoten kommande vecka.

Det kan vara så att jag är korkad, men måste man inte känna av hur vindarna blåser?
I "DN om Fredriks besök i Kina" kan man läsa om påtryckningar från alla håll om olika spörsmål han ska ta upp med Kinas ledning.

Men Reinfeldt lovar ingenting. Vilket visar på en rätt bra insikt. Tycker jag nog.
Han kan ju inte börja prata om enskilda oppositionella fångar om inte möjlighet ges. Eller andra frågor som han anses ta upp vid besöket. Tillfället måste väl infinna sig?
Om Kinas president pratar "om vädret" i alla frågor av intresse kan det ju vara svårt för Reinfeldt att få ge uttryck för nåt över huvud taget. Verkar kanske censuren i statsmötena också?

Vår före detta, kära allsmäktige fader g.p. tyckte ju Kina var ett land i stabilitet... eller hur han nu uttryckte det. Var fick han den uppfattningen ifrån?! Han måste ju rimligtvis läst på innan han åkte dit, och ändå spottade han ur sig den där grodan?

Vet inte om Sverige, med sina futtiga 9 miljoner invånare, har något inflytande över huvud taget egentligen. Självklart ska vi inte sluta bry oss, naturligtvis inte. Men är inte Reinfeldts inställning att "ta det som det kommer" rätt sund?

Han kommer inte att prata om ökad diktatur eller mindre mänskliga rättigheter eller be Kina ta avstånd från de internationella miljöarbetet. Tvärtom naturligtvis.
Men låt samtalet få visa vad som kan sägas.
Dummare är inte Fredrik Reinfeldt än att han kan improvisera och försöka pressa Kinas styrande så mycket han kan med de förutsättningar som erbjuds!

Hantverkare är ett gissel.
Min takläggare lovade att göra jobbet klart "innan midsommar".
Tsss - tjabba - hallå... Vilken hantverkare kan ta sig an ett jobb så snart i tiden, och ett så "stort" jobb dessutom.
Möjligtvis om det hade gällt att spika dit en list - det hade det varit midsommarperspektiv på.

Jag såg det hela framför mig: Veckan innan midsommar är telefonen inte sönderringd av takläggaren och taket ännu ogjort.
Lyfter då luren själv och frågar var f-n han är?
-- Nja, varit körigt du vet. Lite andra jobb har strulat. Vi kan hinna innan semestern. Möjligtvis. Annars tar vi det direkt efter semestern, du vet.
Och så vidare... och sen hade vi varit inne i november när nytt tak började läggas...

Men vad händer.
Han ringer i dag (vi skakade tass om affären i går):
-- Vi klämmer nog in ditt tak direkt och börjar på måndag, jag har fyra gubbar att avvara som det ser ut.

MÅNDAG! Måndag? Hur är han funtad?! 
Blev riktigt skeptisk. Och kände att jag måste blivit blåst redan innan det hela startat på nåt sätt fast jag inte förstår hur än.
Är fortfarande överrumplad av denna attack. Måndag!
Här blev hantverkaren nästan ett omvänt gissel kan man säga.

Men det blir säkert bra.
Det blev ett himla ringande för att försöka få tag på mina garagehyresgäster som kanske vill ha ut sina bilar och mc innan byggnadsställningen kommer fram.

I morgon måste jag åka och köpa en rullgardin till sovrummet... har ju inga persienner eftersom jag hatar såna.
Någon nakenchock ska jag inte bjuda byggarbetarna på.
(Inte förrän jag spanat in kvaliteten på dom åtminstone... Skojade!!)

Satte mig i bilen vid sextiden ikväll med destination Skara för att  se och framför allt höra Marcus Birro, numera aka Mauritz Bino (franskt uttal på Bino).
Börjar med att skeptiskt titta mig runt på parkeringen utanför Katedralskolan. Tio bilar... och min Ford. Nio, för där åkte en.
Måste kommit fel, va?
Men. Nix. Rätt.
Knallar in. Stöter på A från redaktionen. Och vi konstaterar att salongen är lite stor för antalet besökare och småmuttrar lite över det. Ja, vi är ju svenskar och ska gnälla. (Ska sluta med det där. Man hör hur det låter när man sätter det på pränt.)
Mats Lerneby inleder föreställningen med fyra låtar. En ensam gitarr. En stark röst. Bra texter om vardag, verklighet, saknad, förlorad ungdom och kärlek. Ungefär.
Sen kommer Mauritz. Som jag alltid kommer att säga om jag ska säga nåt om Marcus Birro.
Humor och framför allt värme leder oss från hatet för den "vanlige" svensken till kärleken till densamma.
Jag skrattar högt mest hela tiden. Är trollbunden av charmen. Av självironin. Av sin orädsla att slänga ur sig påhopp om kulturetablissemanget. Fräckt.
Och avslutningen... ja, riktigt fenomenal.
Han läser om Dantes död. Hans son som föddes död. Man skulle kunnat höra den där knappnålen falla i tystnaden som lägrar sig i salongen.
Mauritz vänder blad och är tillbaka med sin humor. Vågar man skratta? Ja, det vågar man trots det hjärtslitande kapitlet innan. Skratten är förvisso inte lika muntra. Den uppsluppna stämningen är så smått på väg tillbaka. Då slutar han. Genialiskt.

Han har nått sitt mål. Man kan skratta trots sorg och kanske hat. Men det finns en viss beskhet kvar nånstans.
Ja, det är vad jag tror han vill ha sagt i alla fall...

Och så här laddade Mauritz med kaffe innan föreställningen fick jag precis reda på av Mats Lerneby:



Synd att det var så lite folk i Katedralskolan bara. Många missade en riktigt bra föreställning.
Tack Skara teaterförening!

Marcus Birros blogg 

Åkte upp till familjen L i dag. Framför allt för att fika och bjuda bort sista resterna av den brända kladdkakan.
Hade med mig lite saker jag hittat i gömmorna som möjligtvis kunde intressera barnen.
Så här fin blev teaterapan E med mina (ja, jag har använt dom) solglasögon och den rosa "boan" (nej, inte använt, den fick jag av J).



Förstår inte alls varför E ska träna taekowondo, rida och sånt trams när man kan spela teater! Nä, vi får nog prata allvar lite.
Va? Vad då... Nä, nä, nä. Herregud. Bara för att jag ska få gå på premiärfesterna? Bah! Tsss...
DEN tanken har inte alls föresvävat mig.

Däremot ser jag fram mot Nobel-festen, det kan jag inte sticka under stol med, där storebror P får pris. I vad? Tja, ta nåt ur högen. Nja, litteratur går nog bort förresten. 

Och lillebror L? Tja - han är bara bedårande än så länge...

Idag blir det en I-like-lista och en not-lista med saker som jag på något sätt kommit i kontakt med under dagen och kan placeras på nån av listorna.
5 av varje.

I LIKE
* Solen. Som råkade springa förbi himlen några timmar när jag städade tvättstugan, eftersom änglatofflorna var större än dinosarier där nere. Sen blev det mulet naturligtvis. Men ändå. Den visade sig i alla fall.
* Tanken på nytt tak på min lilla koja. Började förra våren att leta takläggare till förra sommaren. Ingen att uppbringa. Nu har jag hittat en takläggare som dessutom klarar av jobbet innan midsommar.
(Han pratar som Bert Karlsson, men det kan jag leva med:
- Ha´ru nöra fågelhölka på taket?
- Fågelholkar?
- Ja, såna däringa utskjut frå taket, ja, va sa en säga, sånt däringa vendsfönstra som stecker ut.
- Nej, inte ett enda.
- Dä ä sketbra. Å inga andra könstiheter du kömmer på?
- Nej.)
* Vintergäck. Solgula små blommor som tittar upp i en annars kolsvart rabatt på framsidan av huset. Ska köpa en hel säck med såna små lökar så hela rabatten blir gul nästa vår.
* Humor. Har skrattat hjärtligt flera gånger i dag i samspråk med olika människor. Så där så man skrattar ända nere ifrån magen. Så det riktigt bubblar inombords.
* Skövde HF. Som ångar på i handbollsslutspelet. Vittrar guld!

NOT
* Folk som kör i 20 på 50-sträcka. Många tycker inte om mig. För så fort jag åker i väg ut på gatorna hamnar jag bakom någon som ligger och lusar i trafiken. Och som bromsar ner till 10 km/h när dom får möte. Jag blir tokig.
* Tanken på priset på taket. Synd att jag har viss tendens till höjdskräck nu för tiden. Annars hade jag lagt taket själv och sparat 100 papp. (Lite så där halvroligt där, märkte ni det... papp o tak, he, he!? Eller var det långsökt? Ja, ok då. Det var faktiskt inte alls kul!)
* **** kommer inte på.
* **** kommer inte på.
* **** kommer inte på.

Det måste vara en bra dag som gått när man inte kommer på mer än två saker till sin not-lista. Då har gudarna varit nådiga.
Nästa tisdag kommer en ny lista. Men då ska den inkludera saker som jag stött på, på det ena eller andra sättet, under hela den gångna veckan. Då är jag säker på att not-listan blir fem-punktig. Kanske till och med får prioritera bland wanna-be-posterna till den.
Hoppas jag behöver anstränga mig för att besluta vilka saker som ska stå på I-like-listan också. Ja, att det är många like-saker att välja på alltså. Annars blir jag besviken.

Miljöpartiet, Carl Schlyter och Leif Engström, skriver i en debattartikel i gp i dag att minskad arbetstid gör miljön en stor tjänst genom att bidra till minskad konsumtion.
En 30-timmarsvecka skulle få de flesta svenskar att bli lyckligare. Den ökade konsumtionen har inte gjort människor lyckligare, utan nyckeln till lycka skulle istället vara mer fritid. Hmm.
Minskad konsumtion gör miljön en tjänst naturligtvis, där är jag överens med miljöpartiet.
Och om många människor går ner i arbetstid ger det utrymme för fler på arbetsmarknaden, det kan vi också vara överens om.

Men...
... i artikeln står det att "mer än hälften av alla svenskar skulle hellre ha mer fritid än högre lön".
Då smakar vi på det:  Hellre mer fritid än högre lön.
Det står inte att mer än hälften av alla svenskar skulle vilja ha mer fritid med mindre lön!
För då skulle väl hälften av alla svenskar gått ner i arbetstid redan?! Eller?! Hallå?!
Och i så fall, varför är debatten så stor om alla deltidstjänster inom stat och kommun så het? Då borde ganska många vara nöjda med deltidstjänsterna, som ofta ligger på 75%, eller runt de procenten, i de sektorerna?

Sanningen är väl närmare: Gärna mer fritid men med samma lön.
Det är min personliga uppfattning (och övertygelse näst intill) att det är närmare sanningen som den där hälften svenskar menar. Och då framstår 30-timmars-veckan i ett helt annat perspektiv.

Och handen på hjärtat - är det en bra miljöstrategi att jobba för en 30-timmarsarbetsdag i Sverige för att värna om miljön och få oss svenskar att konsumera mindre? Vårt lilla land är ju en piss i Mississippi när, till exempel, det befolkningstäta Kina håller på att få ett enormt ekonomiskt uppsving och där varje Kines snart har möjlighet att byta ut cykeln mot en bil. Visst, det var en överdrift, men deras konsumtion ökar explosionsartat.

Jag har i ett anfall av miljösympati i något av mina första val röstat på (mp). Det fick jag äta upp gång efter annan efter konstiga uttalanden från "mitt" parti under mandatperioden, inte bara gällande miljöfrågor utan även andra spörsmål.

Ett miljöparti ska arbeta för miljön, inte slänga ur sig floskler om att en 30-timmarsarbetsdag räddar miljön.
Trodde mp kunde bättre.
Trams!

Kicki Norman i Metro skriver om Blondinbella i dag.
Det har ju fler gjort. Indeed.
Jag vill absolut inte påstå att Kickis artikel handlar om avundsjuka. Jag förstår vart hon vill komma med sitt resonemang.
Men varför ska Kicki, liksom många andra, köra en grej på Blondinbella för att framhäva sig själv. Det är det jag inte förstår.

I samma artikel säger hon att Gynning är charmig? Och tycker Carolina är karriärsmart.
Vad är då inte Blondinbella? Då bleknar ju Gynning och långt flera i avseendet att vara karriärsmart.

Har lovat mig själv att inte klicka in på Blondinbellas blogg, för jag tycker inte om grejen hon gör. Så jag kan inte säga nånting om innehållet på hennes blogg.
Men vad jag förstått så är det ganska många andra som uppskattar hennes blogg och hon tjänar pengar på det hela.
Fine.
Smart.

Att samhället ser ut som det gör med den fixeringen som finns avseende mode, utseende och så vidare beror ju inte på Blondinbellas blogg. Hennes blogg är ju ett uttryck för samhället.

Vad jag inte förstår är hur man kan hylla Gynning samtidigt som man dissar Blondinbella?

Skit, vad klantigt!

Aftonbladet visar ett lysande självmål från Ungerska ligan.

Först skrattar man. Sen tar man sitt förnuft till fånga och förstår hur oerhört synd det är om denna (före detta?) fotbollslirare. Hur mycket är han värd, på en skala, efter att ha gjort en sån grej? Hur kul är det att stå i fotbollens historieböcker som en som gjorde det snyggaste självmålet?
Och för att spä på det hela och mata på med onda piskrapp: Målet avgjorde matchen.

Undrar vad han förbannar mest efter en sån malör?
- att han inte var bänkad denna match?
- boll-j**eln, helt enkelt?
- sin egen okontrollerbara fot som la trasan i mål?
- att han någonsin började lattja boll?
- att han blev född?

Stackarn!
Blir nästan tårögd när jag tänker på hur länge han låg och vred och vände sig innan han somnade. Om han inte söp sig stupfull förstås, vilket är mycket sannolikt.

Mats Härd konstaterar i dagens gp det sanna i att idrott och politik hör ihop.

Jag kommer att titta på OS med glädje i sommar. Med en liten bitter och fadd smak i munnen dock.

Men våra idrottsmän och kvinnor, som lägger ner sina själar i utövandet av sina grenar, borde få åka dit utan mörka moln som skuggar i skepnad av Kinas avsaknad av demokrati.

Eftersom Peking-OS debatteras flitigt just nu, måste väl idrottsutövarna någon gång drabbas av en flash i hjärnan att "kanske är det fel att åka dit, jag kanske borde stanna hemma". En tanke som fladdrar förbi och nuddar medvetandet. Grumlar till det i glädjebägaren kan tänkas, både för den rutinerade OS-deltagaren och de som kanske ska med och "lära" inför kommande mästerskap. Och bidrar till en liten, liten störning i uppladdningen kanske?

Tråkigt. Det borde vara de tävlandes tid fram till OS. Fokusering på idrotten, resultat, formtoppar, höghöjdsträning, kolhydrater, ja, vad som helst - bara det är långt ifrån den politiska arenan.

Men tyvärr. Det hör ihop. Idrott och politik via kapitalism. Symbios.

Det enda som möjligtvis skulle tala för en bojkott är att det kanske kan bli en start på något mer varaktigt agerande efter OS. För enbart en OS-bojkott skulle naturligtvis inte ge det kinesiska folket frihet.

Risken är stor att debatten klingar av efter OS. Då vill alla ha del av den växande kinesiska kakan igen. Diktaturen viftas under mattan - och kapitalismen trummar vidare.

Visst är det härligt med vinnarskallar?! (Eller dåliga förlorare, kan det också heta.)

Såna som gör vad som helst för att vinna, oavsett hur betydelselös segern eller prestigen egentligen är.

Jag är en av dom.

Kom att tänka på det på träningen. Satt bredvid J, som precis som förra veckan, hetsade mig till att näst intill trilla av den där j-la spinningcykeln.

Efter ett munhuggande innan vi körde i gång drog vi i väg i 57,5 minuts tystnad oss emellan. Bara sneglande på den andra när det var motståndsökningar, tempoväxlingar eller vad det nu var.

-- 2,5 minut kvar, skriker H, instruktören.

-- Nu j-vlar, väser J, du är död.

-- F-n heller. Nu drar jag, säger jag.

2,5 minut passerar med lömska blickar som ackompanjemang.

-- Gött, jag vann! skriker jag när musiken tar slut.

-- I helv-te heller, du var 400 m bakom.

Löjligt! Japp. Men så skön känsla. Ändå. Gött, jag vann ju!

Under passet, trots den stenhårda kampen, hann jag dra mig till minnes hur många situationer som helst där man varit riktigt patetisk avseende sin vilja att vinna, slå, imponera, briljera, klara, mosa eller vad nu situationen i fråga krävt för verb.

Här kommer tre av de cirka hundra situationerna jag drog mig till minnes.

Bordtennis

Jag och en före detta skulle spela bordtennis för skojs skull. Jag är inte på nåt sätt dålig i bordtennis, men han var bättre. Vann nog nåt set i början, tror jag, men sen gick det sämre. Ju fler bollar han smashade in, ju argare och mer ofokuserad blev jag.

Vi tog en paus.

Försökte andas och köra nåt mantra för att peppa mig själv.

Igång igen. Yes! Boll efter boll gick in, och jag fick med mig några nätrullare. Leder stort.

Då upptäckte jag varför.

Aset spelade med vänsterhanden! (Ja, han är högerhänt) .

Jag knäckte racket över knät, trampade på en ping-pong-boll. Gick ut och satte mig i bilen.

-- Men jag skulle ju bara skoja med dig, sa han, när han gjorde mig sällskap. Kom vi går in och fortsätter. Du leder ju!

Så säger man inte till en vinnarskalle.

Det dröjde ett år innan vi kunde skratta åt det hela tillsammans. Innan dess var bordtennis ett tabubelagt ämne i vår kommunikation.

Golf

Nu har jag lugnat ner mig på golfbanan. Men förut var det värre. Därför berättar jag inte om mina utbrott på banan, för det är riktigt skämmigt.

Men däremot kan jag berätta om O, som också är en vinnarskalle.

Vi var ute en runda. Och det gick så där för O.

På ett hålen, nära klubbhuset, tar han klubban han precis missat med och drar allt vad han kan långt ut i skogen. (Han är lång och stark, så den kom en bra bit in.)

--  Hoppsan, sa jag. Den kanske blir svår att hitta.

--  F-n ta dig om du letar efter den. Den är död och begraven! Is no more, i min bag.

--  Men du har ju fina och dyra klubbor, sa jag.

--  Skiter i om den så kostar en miljon. Ingen kan spela med den, inte ens jag. Den ligger bra där den ligger.

Jag vet att O åkte upp dagen därpå (eller om det var senare samma dag) och letade efter sin klubba. Och tog dessutom hjälp av nån kamrat. Men dom hittade den aldrig. :-)

Stadskampen

Jag var med i Skövdes lag i Stadskampen som gick i TV. Om nån kommer ihåg det programmet.

I vår returmatch mot Norrköping stukade jag foten dagen innan sändning, när vi övade på grenarna.

Nån sa till mig att hoppa högre på studsmattan, och då hoppade jag högre. Landade på studsmattans kant och fick alla mina 60 kg på foten.

Satt på akuten hela natten. Laget hämtade mig där, jag haltade ut på kryckor.

En ersättare fick åka upp, ifall jag skulle behöva lämna wo.

Men vem försökte, två-tre timmar innan tävling, ignorera smärtan och bita ihop. Magnusson naturligtvis.

Efter omöjliga ansatser från min sida på de mest enkla grenarna utbrast till slut M, vår lagkapten:

--  Ge dig nu! Kan du inte springa runt området utan att kvida får du faktiskt överväga att inte vara med.

Jag var inte med som tävlande i direktsändningen på kvällen. Sur som ättika.

Men sen var det party. Då åkte kryckorna all världens väg och jag, tillsammans med dom andra, visade alla våra moves på dansgolvet!

Tog ett tag innan foten hämtade sig efter det.

(Som revansch fick jag vara med en gång till i vårt Stadskampslag. Den enda i "historien" som varit med som tävlande två gånger för sin stad. Det ni. Det är ju en sån där vinnar-skalle-grej som värmer ens själ.)

Vi förlorade båda gångerna. Både mot Norrköping och Lidköping. Otur naturligtvis.

Om ni har nån vinnarskallegrej eller dålig-förlorar-grej att bidra med så är ni hjärtligt välkommen att skriva ner den.

Trevlig tisdagskväll.