Tänker strategiskt
Alingsås värmer upp. Själv funderar jag mest på var jag ska ställa mig så jag syns i tv-kamerorna så mycket som möjligt.
Skriver god morgon
Man tycker alltid det är ett bra förslag just då när man slänger ur sig:
-- Jag kan ta ditt spinningpass på lördag morgon klockan 09.00. Inga problem.
Hade fel. Denna gången också. När klockan ringde i morses kändes hela grejen som ett enda stort oöverkomligt problem.
Försöker peppa mig med att det "känns ju så bra efteråt". Går så där.
Men nu är det dags att hoppa i träningskläderna och dra iväg. Gör det du med, vet ja!
-- Jag kan ta ditt spinningpass på lördag morgon klockan 09.00. Inga problem.
Hade fel. Denna gången också. När klockan ringde i morses kändes hela grejen som ett enda stort oöverkomligt problem.
Försöker peppa mig med att det "känns ju så bra efteråt". Går så där.
Men nu är det dags att hoppa i träningskläderna och dra iväg. Gör det du med, vet ja!
Konstig fråga det där...
Övade in kvällens puls-pass förut och lät det ligga framme. Självklart ska nån va framme och snoka.
-- Näe, det är inga konstiga gubbar, det är ju solklart för varenda människa med IQ över en tändstickas vad man ska göra när man ser dom. Den förklarande texten är egentligen helt överflödig.
Eller hur?!
Väntar på kaffet
Nu är det bara kaffet kvar, fast först ska jag slicka av tallriken!
Tjugo sms på 10 minuter...
Pappa Vindvirvel har skaffat en i-phone. Ikväll har han tydligen hittat mess-funktionen. Tidigare idag var han inne och undrade hur gps:en funkade. Och hur man laddar ner smhi-appen (det där med vädret ligger i generna) men den lektionen föll platt eftersom världens harang uppstod när han inte kunde sitt log in till app-store.
-- Men vad är det här för jävla skit, ska ta tillbaka den gamla mobilen som fungerade utan en massa jävla log in-skit!
Hoppas inte mamma skaffar en smartphone förrän den här första stormen är utriden om man säger så.
Ser knappt handen framför mig
Kära vänner. Klockan klämtade nyss sju (på kvällen) och det var lika svart ute som jag kan tänka mig att det är om man sticker huvudet i en svart sopsäck och riktigt tätar till plasten vid halsen.
Fram med värmeljus och blockljus. Tänd upp! Nu jäklar ska det höstmysas. Åh, som man längtat. Ja, eller hur?
Skrev upp fyra (kanske går loss på fem om jag blir lite så där wild and crazy och inte kan behärska mitt my) värmeljus-påsar á 75 st på inköpslistan för morgondagens shoppingrunda på ICA. Då står man sig åtminstone till helgen.
Morgonstund har guld i mund...
Börjar man tidigt kan man lägga sig därefter...
Usch vad obehaagligt med såna här nymodigheter (vilket funnits i andra kommuner säkert 15 år tillbaka)
Nu ska det avfallssorteras (mer än bara tidningar och glasflaskor alltså) här i huset. Matavfallet. Det ska läggas i bruna påsar och förpassas till en alldeles egen, en brun, tunna.
Fint så. Det är säkert jättebra att mitt överblivna käk rötas och förvandlas till biogas.
Men är det inte lite meckigt? När det är kallt förväntas min hanteringsprocess med mina bruna påsar vara helt absurd i mitt tycke. För att inte nämnda påsar ska "fastna" (eller frysa fast, eftersom dom tydligen tenderar att bli lite blöta) i tunnan bör man liksom för-frysa dom under en hink (förmodligen för att förhindra asgamar eller möjligtvis råttor (visst vore det roligare om en asgam kom inseglande över gräsmattan och nappade åt sig en överbliven kotlett från påsen) inte kommer åt dom) och först därefter (!) kan den läggas i tunnan. Har dom ändå frusit fast i tunnan bör jag skaka, alternativt sparka på, tunnan så dom är lösa och fina när hämtning sker. Hmmm... Jag för-fryser ICKE några påsar, det vet den som bara kan ana hur länge jag står ute i kölden i onödan, vilket rör sig om en pickosekund, max (och då hinner jag inte ens lägga ner den bruna påsen på marken, än mindre vända en hink över). Jag står heller inte och sparkar på tunnan några längre stunder (ingen stund alls faktiskt) i 20 minusgrader, det behöver vi inte ens diskutera.
Sen är jag lite bekymrad över den andra tunnan, den med det brännbara i - den kommer bara tömmas var 4:e vecka mot varannan vecka som det är nu (matavfallet ska tömmas oftare, varannan vecka, vilket allt-i-ett-tunnan töms nu)! Hallå, vi kan avrunda dom där fyra veckorna till en månad! Inte alls säker på att matavfall kontra brännbart avfall har den fördelningen i den här regionen på Sandgatan 3.
Visst lagar jag mycket mat (med grönsaker som har skal och annat som kan slängas (bl a kaffefilter, och dom produceras ju frekvent) men man försöker ju ha minimalt med rester (man har ju ätit samma mat fyra dagar i rad ibland, inte utan tristess men man har gjort det för sakens skull), men det vet å sjutton om det går ihop alltihop i den nya sopekvationen.
Nu ska jag försöka dra alltihop för hyresgästen så det går fram. Som att man hädanefter absolut inte kan slänga bag-in-boxen som den är i 4-veckors-tömnings-tunnan. Man måste liksom försöka veckla ihop den till ett frimärke på nåt fiffigt sätt. Som man också bör göra med pizzakartongerna. Och mjölkförpackningarna, cornflakespaketen och - ja, ni kan fylla i the blanks själva. Där har jag lite tips på vikningsteknik att komma med redan nu faktiskt - annars hade inte nuvarande tunna och sophämtningsfrekvens räckt till kan meddelas.
Och vet ni vaaaad, sopfarbröderna (ja, de flesta är väl män, jag har inte sett någon kvinna, än i alla fall, inte här på Norrmalm) kommer att sticka ner näsan bland matresterna och kontrollera så det inte fuskas. Så man inte råkat stoppa ner ett batteri eller så bland äggskalen. Fattar ni hur nervigt det kommer att bli för en virrpanna som mig? Kommer förmodligen själv stå med huvudet nergrävt i den bruna tunnan i flera timmar dagen innan tömning och kontrollera sanningshalten i mitt matavfall.
Usch. Det var bättre förr. Allt var bättre förr.
Tyckte det var ett bra förslag att släpa med mammas gamla plättlagg hem...
Nu är jag osäker på vad det var som var bra med det förslaget!
Men det är väl själva fn...
Nej, jag har inte skurit mig i fingret - jag tycker det är snyggt fattar ni väl!!!
Plockade precis hem en grek
Undrar om man måste ha sand mellan tänderna och solbrillor för att det ska funka lika bra hemma.
Nu är dom myggfria morgnarna här, 4 grader är 20 för få
Sedvanlig fredagsmorgonspinning står på tapeten.
Sen tar jag helg helt enkelt!
Fredagkvällens tillställning är räddad
Tar av matchtröjan och gläds åt vinsten
En lätt vinst för Skövde i handbollen ikväll. Det tackar vi för och gläds speciellt åt Nystedts spel i målet.
(När jag kom ut till cykeln efter matchen upptäckte jag att jag lämnat vantarna på pakethållaren. Hade väl inte gjort så mycket om det inte hade ösregnat hela kvällen!)
(Nästan hemma mötte jag, som befann mig på en cykel utan lyse, polisen. Ingen åtgärd från deras sida, men funderar ändå på att köpa lampor för att slippa nån sån pulshöjning nån mer gång.)
Höll på att somna när jag laddade tvättmaskinen
Maddis pratade om någon utmaning idag på cirkelpasset. Lyssnade nog inte så noga. För det var väl inte en sån där Utmaning med stort U hon menade, jag är ju urtrött.
Min vanliga rotelkamrat på cirkeln är borta denna veckan så Johan får ta hennes plats. Han ska vara glad om jag klarar mig ifrån att somna mitt i en dips eller armhävning känns det som just nu.
Men det klart. En utmaning är ju alltid en utmaning förstås.
Ibland blir man förvånad när man ringer sig själv....
Nu ringde det i byrålådan där bl a sportbehåna förvaras. Så förvånad är jag egentligen inte, jag överdrev lite i rubriken. Sånt här är ju mer regel än undantag i det här huset. Telefonen ger ju åtminstone ljud ifrån sig, det gör inte nyckelknippan.
Ä.n.t.l.i.g.e.n!
Phu. Nytt spinningpass klart. Som vi har väntat. Det har liksom värkt fram. Är jag lite smart, drar jag igång med nästa direkt så kanske man slipper känna pistolmynningen mot pannan när det ska till härnäst.
Hur har ni det då? Själv har jag häcken full...
Helgen som gick, och denna måndag också, drog iväg som raketbränsle och jag försökte mig på att vara effektivast ever. Det gick som smort faktiskt och nu har det lossnat några riktigt tunga stenar från bördan man burit på ryggen. (Idag var jag uppe redan 05.15 (!) trots att jag inte hade kvällsskiftet på jobbet (14-22). Men fatta hur mycket man får gjort på morgonkvisten när man är piggelin (vilket man är om man somnar vid 21-tiden).)
Kul att jobba. Intressanta människor (jodå, det finns gymmare som är intressanta), många "kändisar" och en i det stora hela god stämning. (Bittan var där också. Och föreslog att vi skulle ta svensk husmanskost på fredagsmiddagen. -- Eh, ja - det låter finfint! tyckte jag och låtsades mycket bevandrad i husmanskostens värld (vilket egentligen är rena grekiskan för mig). (Nu har jag frågat och vet vad det är (googlat också, för säkerhets skull så jag inte missuppfattat den muntliga beskrivningen). Funkar. Utan senap. Och riktigt fet gräddsås.)
Fast nu är jag både irriterad, ledsen och sur. Kvällen på jobbet slutade inte alls bra. Men nu ska man ju snart försöka sova tack och lov.
Inget trasigt lösöre till allas förvåning
Lugnt på fronten. Trots att jag och pappa jobbat ihop flera timmar är möblemanget helt, inga personskador har uppkommit och ingen av oss har strukit den andre i testamentet.
Jag är i chock.
Drar till jobbet med skammens rodnad på kinderna
Det finns risk att jag blir arkebuserad på morgonens spinning eftersom någon ny fräsch musik inte kommer att presenteras. Tar på den skottsäkra västen för säkerhets skull.
Over. And. Out.
La mig vid 21 igår eftersom jag skulle stå i givakt på jobbet vid dryga 6 i morses.
Idag lägger jag mig nu, när visarna står på blygsamma 20.20.
Inga kommentarer på det, tack.
Kapitulerar inför fakta trots motstånd in i det sista
Hej höst!
Behöver nån som kan sparka mig i baken just nu
Försöker tagga till för att köra cirkelpass med Elina om trekvart. Dagens andra omgång på gymmet. Försökte verkligen få till en WO till kvällens träning, vilket bara resulterade i att E frågade om jag var sjuk i huvudet.
Festade till på en Celsius nyss för att piggna till lite. Ja man får väl dricka den hur man vill eller?
Ni vet väl att ett av dagens namn i almanackan betyder gudinna va?
Joråsåatt...
Nästa år ska jag bara odla såna där små gula tomater. Ett par hektar eller tre. Dom smakar (och ser ut, åtminstone i form och storlek) som vindruvor.
Det var ju det här med fotogenisk då...
Körde lite under cover-stuff i Grekland. Lite så där Hollywoodfru. Fast naturligt snygg, inga lyft där inte.
Fantastiskt hur mycket man hinner tänka på en halv sekund
Svor en lång harang över att telefonen ringde precis när jag var på väg ut genom dörren. "Nån" hade dumpat den fasta telefonen på hallbyrån och eftersom man till naturen är nyfiken måste man ju bara svara när nu apparaten är så tillgänglig.
-- Hej, det var från polisen.
"Vem har dött? (Näe, då kommer dom väl hit personligen va?)
Har dom haffat fel mordbrännare i Tibro och nån har nu pekat ut mig istället? (Fast jag har ju inte vart i Tibro sen Hedenhös, men det finns ju dubbelgångare.)
Kört över någon med bilen utan att jag märkt det? (Men en kropp känns mer än en vägbula inbillar jag mig så det borde ha studsat till lite mer markant på nåt sätt.)"
Det flög fler (ganska sjuka) scenarior genom huvudet den ynka halvsekunden polisen i andra änden andades in och fortsatte:
-- Du kanske har läst om överfallen som skett i Skövde, bland annat ett utanför Mejeriet?
(Hann tänka: -- Men va fn, misstänker dom mig? innan hon fortsatte...)
-- Vi knackade dörr runt mejeriet i anslutning till brottet och du var inte hemma. Ville bara kolla om du möjligtvis gjort några iakttagelser som kan hjälpa oss.
Phu! Inte misstänkt, tänk vad det hade blivit jobbigt med allt vad det hade inneburit. Tror jag. Jag har ju inte varit misstänkt för nåt. (Än, kanske ska tilläggas, eftersom jag är lite vidskeplig.)
Heja polismyndigheten! Där blev jag lite imponerad, att ni faktiskt noterat vilka som inte öppnat och följer upp. Lite sent (cirka en månad efter brottet) kanske, men det ursäktade polisen faktiskt så hon var inte helt ovetandes om tidspaspekten. Man kan alltid bli bättre och stå lite mer på tå.
Polisen får 4 blåljus av 5 för detta samtal. Hade samtalet kommit lite tidigare hade det varit 5 klockrena dito.
Hoppas dom får fast rötäggen trots att jag inte alls var till nån hjälp. Tre på natten sover jag. Oftast.
Det var ju trevligt med lite miljöombyte
Vi har ju numera en systeranläggning till Actic Arenan som dom flesta säkert vet vid det här laget. City-anläggningen. Självklart ställer man upp för släkten så jag knatade förstås ner och rev av ett lunchpass i deras spinningsal eftersom det var akut kris idag.
+ Trevlig liten spinningsal. Instruktörscykeln står nära deltagarna - det gillar jag.
+ Positiva och glada deltagare (de få som var där, de sex behövde inte göra några tjurrusningar in för att få "bästa" cykelarna).
+ Speglar i salen! Lycka! Det saknar jag hos oss.
- Konstig musikanläggning. Knappar och reglage all over. Kände mig lite som en man när jag satt däruppe och försökte få ihop trampandet, pratandet, vridandet OCH samtidigt försöka komma ihåg vilken grej som var vilken. (Lite för många moment på en gång där, vilket bland (mycket) annat resulterade i "lite" högt ljud i headsetet - hoppas nån enstaka klarade sig ifrån tinnitus.)
- Speglar i salen. Man vill ju inte direkt rycka fram i-phonen och ta en ögonblicksbild när man ser sig i profil (ja, det var den vinkeln spegelbilden uppenbarade sig för mig, vill inte alls påstå att det var bättre fram- eller bakifrån, jag bara hoppas). (Ingen av deltagarna ryckte upp nån kamera heller till min besvikelse - vi kunde ju haft olika synintryck menar jag.)
(Försökte igår allt vad jag förmådde för att komma med på bild i lokalblaskan. Vill inte påstå att fotografen sprang åt motsatt håll när jag försökte positionera mig in i bild på dansklassen, men han sökte mig inte direkt med linsen om jag säger så. Ny chans i morgon. En stillastående klassvariant (inget glidande fram och tillbaka med svajande höfter inte). Jag ska stå på (kanske inte, men så nära så hon hör mina hårstrån röra sig mot varandra) Elina så fotografen inte har en chans att missa min fotogeniska uppenbarelse. Upplagan kommer att rusa i höjden.)
Nu tränar vi väl lite igen då. Spinning, core. Se så, ta på er träningskläderna och kom bort!
Kapitulerar för ålderdomen
Kom på mig själv med att tänka "Åh, vilka trevliga ungdomar det finns" flera gånger idag på jobbet. Usch. Ja inte över att ungdomarna är trevliga alltså, mer över tänket. Ska nöja mig med "trevliga människor" hädanefter så behöver jag inte skylta så med min ålder för mig själv i hjärnan. (Tycker ni också det känns som jag ålderskrisar lite?)
För övrigt har det varit tropikvärme ute idag. Det trycker vi gilla på. Synd att man var tvungen att vara inne och jobba från två till sena natten bara. Värmen kulminerade ju ungefär när jag steppade in på jobbet.
Mer tropikvärme. Tack.
I väntans tider...
Väntar på att bli snygg. Eller snyggare om jag ska vara rättvis.
Blodstörtning i dubbel bemärkelse
I torsdags kväll hade jag fördelen att köra hem från flygplatsen vilket innebar att jag inte hävt i mig en massa mängder sprit/öl. Då var inte ångesten lika stor inför att spinningpasset på fredag morgon. Men säger jag att det gick lätt ljuger jag rejält. Det var en nära-döden-upplevelse ändå. Levern hade väl annat att göra än att spinna (riktigt hur levern hjälper till vid fysisk ansträngning vet jag inte, och vi behöver väl inte googla det nu va?).
Glad som en speleman att ha överlevt passet upptäcker jag efteråt en incident vad gäller headsettillbehör, liemannen började jaga mig igen och jag kände hur luften började tryta och jag fick svårt att andas.
Sen ryckte jag upp mig och vände till positivt tänk:
-- Vi är fantastiska på Actic, vi har till och med uppfunnit luftburen laddning. Vi kan inte bara träning, vi är långt framme vad gäller högteknologi! Hoppas bara sån här innovation visar sig i lönekuvertet också. Eftersom uppfinnaren i fråga inte gett sig till känna, och därmed inte sökt patent, delar vi väl rätt av på inkomsterna?
Om jag satte i laddaren när jag gick därifrån? Självklart inte. Jag är skitsur.
Vardag igen, och ska man vara ärlig är det ju rätt (läs fucking) boring
Flyget landade med lite mindre bravur än önskvärt, det var massor av moln att ta sig igenom så det var turbulent, om man uttrycker sig snällt. Men en applåd var det värt. Har man minsta gnutta humor klappar man handflatorna blodiga bara för sakens skull liksom.
Om jag haft det bra? Ha ha ha ha!!! Har påven lustig luva?
Varje morgon möttes vi av den här synen från balkongen. Blir man inte gråtfärdig av lycka där, då har man ett hjärta gjort av sten. (Mitt är av bomull, ögonen fuktas bara jag tittar på bilden...)
Ber er observera granatäpplet längst upp i bild, lite till vänster. Tyvärr vägrade Marie häva sig ut från balkongen för att plocka fast jag erbjöd mig hålla ett stadigt tag i fötterna (ändå lovade jag att inte skoj-släppa för att vara rolig).
Det var inte bara min lycka som spred sig på Kreta under veckan. It was dessutom love in the air. "Hemlig" förlovning minsann. Där flödade tårarna igen. Lysekil är numera begåvat med det mest lyckliga nyförlovade par jag sett. Firades med skumpa medelst sugrör till närvarande gäster. Stort lycka till!Och fortsätt bjuda på er själva på ert härliga sätt, det gillas skarpt.
Sen tårades ögonen mest hela tiden förresten, i form av kik i magen. Skratt förlänger livet säger dom ju, och efter denna vecka har jag nog uppnått den aktningsvärda åldern av 150. Minst. Jag var bara sur en enda gång (då var jag så irriterad så jag självstraffade mig själv med att inte äta nån lunch (till ingen nytta eftersom ingen märkte att jag var förbannad på riktigt - what a waste!). Återkommer till det, det är sånt man gärna berättar för att inte den höga självkänslan ska bli ohanterbar.
Så nu är jag alltså tillbaka i blogosfären efter en veckas uppehåll. Lucky you!
