Fick ett riktigt adrenalinpåslag efter träningen i dag. Ja, när jag kom ut till bilen och upptäcker att bilen intill parkerat så nära så något större än ett sugrör inte under några omständigheter som helst skulle kunna ta sig in genom den lilla glipan (ca 5 cm) som min förardörr nu kunde öppnas. 

För jag provade ju förstås, även om jag med blotta synen kunde konstatera att det var två cm mellan min backspegel och bilen intill, att tränga mig in mellan bilarna, med enda resultat skitig jacka. 

Ärthjärna! 

Nu kunde jag klättra in genom passagerardörren. Där hade du tur. Så jag slapp stå kvar och vänta på dig.

Men jag vet hur din bil ser ut - den var inte direkt diskret, den lilla varubussen. Passa ryggen.

Söndagar är bra. Inga krav på att göra nåt vettigt över huvud taget egentligen. Och anstränger man sig och faktiskt presterar nåt känns en söndagsprestation bra mycket bättre än t ex en onsdagsdito. Ni förstår mitt resonemang va?

När klockan var runt 14 (mitt i högprestationen som jag lyckats åstadkomma denna söndag) kom jag på att jag var tvungen att ha nya träningsskor till eftermiddagens träning. Gick inte att kompromissa med det eftersom dom gamla är helt slut och det har börjat kännas som min gamle kompis hälsporren är på jakt efter mig. Ingen trevlig bekantskap alls som jag kommer ihåg det.

In på Intersport, kastar mig fram till L, som turligt nog jobbade. Struntade fullständigt i kunden hon håller på med (det där skulle ta tid konstaterade jag nämligen).
-- Skor. 37,5. Reklambladet. Cirka 700 spänn. Rykä. Var? 

L försvann in på lagret och kom tillbaka med det önskade på tre röda. Jag tryckte i högerfoten och trampade ett tramp.

-- Finfint! Dom tar vi! Tack, L.

Ropade på väg bort till kassan:
-- Världens bästa kund va? Inget velande här inte, jag kör 2-sekundersbeslutsregeln.

Såg den andra stackars kunden gå fram och tillbaka i skorna hon provade (både höger och vänster doja dessutom), svikta med benen och till och med ta ett litet småhopp.

Ryckte åt mig ett träningslinne på vägen ut också. Cerise-rosa. Tigerrandigt. (Låter äckligt fult när man ser det nerskrivet, men det var faktiskt sketasnyggt!) 

Intersport tur och retur med resultat träningsskor och linne och cirka tusenlappen fattigare: 14 minuter inklusive körtid, parkering och fyra minuters prat med bekant.

Världens bästa kund är faktiskt ett understatement! Universums ska det va.

Varför anstränger man sig ens? Att göra passkoreografi på 30 minuter och över alltså.

Funderar på att köra en 2,5-minuters-klass i morgon istället för min core och sno det här rakt av.




Strikt teknik ska vi ha under de dryga två minuterna förstås. Då kommer vi inte ha en endaste muskel som med glädje vill stiga upp ur sängen på måndag morgon. Armar och rygg kommer att gråta högljutt medans magmusklerna skriker ut sin smärta.

Nå, vad tycker ni? Vanlig tråk-core eller nytänk i form av 2,5-minuterspass?

Kom hem från jobbet vid 22.00 och om det varit lite mindre kallt hade jag definitivt stannat på vägen och plockat upp en pizza! Familjepizza. Men man går ju inte ut i kylan i onödan.

Allt som oftast sparar jag en massa recept. Till ingen nytta egentligen. Dom bara ligger där. Antingen urklippta ur tidningar, oftast nerknöcklade i kökslåda eftersom dom inte blivit insatta i den för ändamålet ämnade pärmen, eller sparade här i datorn i mappen recept under favoriter.

Det var faktiskt ett, om än inte högt uttalat, nyårslöfte att försöka göra nåt av mitt kulinariska hamstrande. Nåja, alla recept kanske inte är överdådiga, men det är ändå nytt. Nytt och fräscht, bort med håglöst rörande i grytorna med nåt som man ätit hundra gånger förut för att det går fort, lätt och man kan kan svepa ihop det i sömnen med en hand bakbunden.
Två nya recept i veckan är väl inte för mycket begärt att slänga ihop? Nu har ju några veckor passerat av det nya året redan men det är inte för sent att börja nu - och börja "mitt i natten" gör väl inget heller. Pröva nytt!

Allt om mat. En liten kycklinggryta.




Nåja.
Det värsta jag vet är svamp, så några champinjoner blev det inte. Däremot sockerärtor.
Och strimlad kycklingfilé istället för kycklinglår.
La till lite sambal oelek.
Plus ett par nypor curry.
Penne istället för gnocchi.
Matlagningsgrädde 4% istället för 15%.

Ingen grönsallad, men däremot en tomat- och rödlökssallad.

Nästan identiskt med grundreceptet om ni frågar mig. Det är väl så man gör när det gäller matlagning?

Hur det smakade? Gudomligt! Men det hade å andra sidan en näve överkokt pasta utan nåt till gjort också om man ser till hungerstatusen.
Hann inte ta nån bild på min kreation, men det har ni väl förståelse för? Hinna vänta på att kameran ska fokusera liksom?

Se så. Där har ni middagstipset klart tills i morgon kväll. Smaklig måltid!

Från gymmet till bilen: 3 minuter. (Om jag gått direkt hade det tagit 7 sekunder, nu stod jag kvar utanför ingången med Guldlock. Och skrattade åt något. Vad vi gapflabbade åt var oklart när vi skildes åt...)
Bilfärd hem: 4 minuter.
Från bil in i huset: 3 sekunder.
Ut igen, med soppåsen som stod och luktade skunk i farstun: 5 sekunder.

Av med jackan. Packa upp svettiga träningskläder. Precis i uppackningsmomentet upptäckte jag att jag fått kallbrand. Springer ut i hallen för att se om de drabbade kroppsdelarna, fingrarna, lossnat där (för kroppsdelar lossnar väl lite random vid kallbrand?) - eller om jag måste springa ut till bilen och leta efter extremiteterna.

Jag överdriver kanske. Men bara pyttelite.

Det sista jag skrek, på håll, till Guldlock innan vi var utom hörhåll för varandra var en svordom i kombination med informationen att jag glömt vantarna i omklädningsrummet och inte orkade springa upp och hämta dom.
Är man lat, ska man straffas - som det gamla djungelordspråket lyder.

Konklusionen av ovanstående är att det är för j--la kallt helt enkelt. Hit med värmen igen. Vi hade det ju en så mysig vinter fram till snön kom härom dagen och alla siffror i väderprognoserna visas med ett litet streck framför sig. Att ett sånt litet streck kan göra så stor skillnad på trivselfaktorn i tillvaron.

Våfflor. Med egen smet. Jag är outstanding i köket.




Näe. Inte Kesella eller annat nyttigt som tillbehör. Vispgrädde förstås.



Så där ja. Nu tangerar förmodligen vågen all time high igen efter detta som var toppen på ytterligare en frossarhelg (det börjar bli en vana). Men det var det ta mig sjutton värt. Inte en sekunds ångest över allt jag tuggat i mig.

Kör 8 (!) klasser i veckan som kommer, så jag tror allt är glömt och förlåtet nästa söndag vid den här tiden. Kan hända att jag uppdaterar viktstatusen då. Innan dess låter jag det där med kg falla i glömska. Vem bryr sig? Egentligen?

Hela Sverige står stilla och nu väntar vi bara på att spelarna ska springa in på planen.



Ärligt talat har jag i skrivande stund mest fokus på innehållet i skålarna och stålsätter mig för att inte trycka i mig allt på tre minuter innan avkast.
10 minuter, at the most, efter avkast har jag stillat mina cravingz. Max 10 minuter. Då är handboll det absolut bästa i livet igen! 

Här fångar jag en av brottslingarna på bild. Med kladdiga fingrar mitt i syltburken som synes.
Vi har alltså ett signalement på en av förövarna i den härjande stöldligan. Då borde det bli en lätt utredning.
En järnek utan röda bär är riktigt tråkig nämligen.

Tretton friska biljetter till den 9:e februari.



Årets första riktiga höjdpunkt med stort H.

Jag är kär! Upp över öronen förälskad.
Och det är lite pinsamt eftersom jag alltid hävdat att otaliga finesser och diverse teknikaliteter är överskattat. Det är själva funktionen som är det viktiga.

Så fel jag har haft. Här är underverket.



Kärlek! Ren och äkta kärlek.

Att det går att ringa med den, som var största prioritet förut vad gällde en mobiltelefon, är totalt ointressant numera.

I morgon ska jag testa om den lagar till lunchen om jag bara ger den inputs om vad jag är sugen på. Blir nog inga större problem. Den kan nämligen allt!

Jag är en smygtekniknörd.

Har filat på ett nytt functional toning-pass de senaste dagarna. Svängde in till gymmet en halvtimme innan dagens pass för att se om jag hann öva in det så det kunde presenteras skarpt redan i dag. Det kunde det inte.

Fram med det gamla helt enkelt. Ett pass jag kunnat rabbla mitt i natten om någon väckt mig och frågat nåt. 

Men det där rabblandet har tydligen pressats bakåt i minnet, eller möjligen helt raderats ut, så fort jag började med det nya passet. Kom knappt ihåg hur jag skulle dra igång det gamla ens.

Men det är väl bra att minnet töms, helt onödigt att släpa runt på en massa onödigt krafs i hjärnkontoret. Fast det vore bra om man själv fick ok:a "Vill du verkligen ta bort filerna?" när det är dags för verkställande.

Nu börjar en av årets höjdpunkter - handbolls-EM. Mycket nöje!

Eftersom den här vintern hittills varit extraordinärt behaglig utifrån mitt perspektiv orkar jag inte nämnvärt hetsa upp mig över de cm som fallit i går och i dag.
För det ser ut som det gamla ordspråket, vilket jag modifierat för att passa årstiden, kommer att infrias ännu en gång till min stora glädje:

Efter snö kommer plusgrad!

Vädergudarna älskar mig uppenbarligen just nu. Oklart varför.

Jag delar med mig av en utmaning från Carina.

För mig är det ingen idé att anta en sån utmaning, det där är jag värdelös på - att förbjuda mig saker. Då går jag och tycker synd om mig själv hela tiden och då mår jag definitivt inte bra.

Men det finns ju många andra som inte alls delar min tråkiga inställning. Så häng på Carina och dom andra som antagit utmaningen. Jag kommer applådera av beundran när ni rott det i land.

Se så. Kör på!

Nix. Hinner inte med det här bloggandet i dag. Läser bok. Och det har precis inträffat ett mord på högskolan i Skövde.
I Den svarta löparen av Kristina Appelqvist. Första delen i serien om Emma Lundgren.
Det som verkar va det bäst med boken är att man inte kan låta bli att undra vilka personerna är. "... personerna är påhittade. Alla eventuella likheter med verkliga personer är förmodligen bara en slump.", skriver Kristina i förordet..
Pfft - förmodligen låter inte alls övertygande. Inte alls.

Således återgår jag nu till den stundande presskonferensen angående mordet.

För övrigt känner jag mig inte fräsch. Har huvudvärk och är allmänt off, kanske därför jag tycker det känns helt ok att lägga sig när klockan i det närmaste precis slagit 22.



 

Firade in det nya året i nytt hus. Inte nytt hus för mig alltså, men däremot för vännerna.

God mat, härlig stämning och kvällen innehöll allt en nyårsafton ska innehålla.



Musikquiz.
Efter förrätten var det dags för den lilla quizen.
Innan desserten hann vi med den stora.

Tolvslaget skålades in! Med raketer som sig bör.
Och självklart bad i tunna. Undertecknad badkruka höll sig fullt påklädd i bakgrunden.



Jag var mer på tå när det gällde skålandet.



På varje fest av dignitet finns det väl en alkomätare?



Haha, nej då - trean är inte alls promillehalten. Det är bara nedräkning tills det är dags
att blåsa. Vi hade betydligt mer normala nyårsvärden nästan allihop. 4,0 i promillehalt blev det minsann.
Redan innan huvudrätten var uppäten.
Nej, jag lovar. Den alkomätaren var inte helt tillförlitlig.

Efter desserten kom überquizen med stort Ü igång. Den spontana quizen av herr J.
Som inte var slut förrän vid 5.
-- Oj, nu är klockan kvart över fem, sa S helt plötsligt.

Vart tog tiden vägen denna nyårsnatt?

Glad i hågen (och lite i hatten) traskades det till slut hemåt, och sängen äntrades strax innan sju på morgonen.
Den 1/1 2012 tillbringades ömsom sovandes ömsom slötittandes på tv. Orkade inte ens ge mig ut efter
den där pizzan man kunde dödat för.

Hoppas ni också hade en härlig nyårsafton.
Nytt år. Nya möjligheter. Ta vara på det.