Jag höjde väl lite på ögonbrynen om man säger så

Telefonrimgsignal...

-- Hej, är du ute och åker eller så, hörde jag i andra ändan.

-- Eeeh, näe...

-- Vad synd! Vi står nämligen här i garaget. Inlåsta. Kommer inte ut.

Vem det var som ringde? Mamma!
Jodå, hon är ute på fri fot igen.


Det smakar som det ser ut helt enkelt

Keso. Banan. Kanel.
För tredje gången idag.


Fy för den lede vad det här är outhärdligt trist...

Om det varit tomt här inne så beror det på det här ni vet. Jag bara väger nu förtiden. Väga, väga, väga.
Jag väger mat! Och jag äter mer eller mindre aptitliga saker i parti och minut in absurdum.
 
Kul? Nej!
 
Mår bättre? Nej!
 
Mer harmonisk? Nej!
 
Resultat? Japp!!! Indeed. (Resultatet i fråga är en tajtare och mer slimmad kropp. Check. Men frågan är om det inte kunde gjorts på nåt smidigare sätt?)
 
Fy f-n vad tråkigt! Klockorna stannade redan tredje dagen och sen dess har dom mer och mer pulvriserats i atomer. 
 
Man äter och äter, väger och väger, äter igen och äter åter igen. För varje tugga blir man bara mer och mer sugen på nåt fett/sött/nåt gott helt enkelt. (Som t ex en vanlig limpmacka med prickig korv - det kan jag döda för just nu bara jag tänker på det!) 
Kan äta mig proppmätt på den "tillåtna" kosten och ändå känna att det är nåt som inte tillfredsställs. Nu har jag varit utan socker och i princip utan fett (om man bortser från lax- och (några få stycken i antal, vill jag poängtera) nöt-fetter i 18 dagar. Och utan alkohol (nja, där har jag fuskat lite - i lördags var jag bara tvungen att trycka i mig ett glas rött vid 16.30-timmen för att inte kunna ta bilen bort till Ica Maxi och länsa "gött-hyllorna".Nu finns ju inte gå  i min vokabulär, men om tanken hade föresvävat mig dödades den av bilden av att gå till Maxi vid 17-tiden med en halvsur vinandedräkt och bunkra upp en korg full med varor över 70% fett. Där går till och med min gräns).
 
Men nu är det "bara" 11 (helvetes-)dagar kvar! Nice. Jag var ju initiativtagare till det här så då kan jag ju inte ge upp, ska löpa linan ut.
 
18 dagar har gått, helt utan socker. (Fast idag var jag helt enkelt tvungen att göra nåt drastiskt, sög på en sockerbit och spottade ut "resterna" när den smält liksom, kan ju blivit max 3 kcal... typ... (Så sinnessjuk blir man förstår ni när man håller på med sånt här, inte alls sunt beteende att grunna över hur många kalorier ett sug på en sockerbit ger.) Jag är som en heroinist nu, fast begär efter sött och fett  i alla variantern - det är det enda som kan ge mig tillfredsställelse känns det som - men nu klappar jag mig på axeln så jag sliter ut huden över min prestation so far utan några onyttigheter...) 
 
Elva. Dagar. Kvar.
Aldrig. Mer.
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0

BloggRegistret.se

BlogRankers.com

Personligt