Gott slut...
... och ett underbart 2010 önskas till er alla!
Låt fyrverkerierna börja!
My ass
Hmmm, var kommer det här fenomenet ifrån nu då?
I somras upptäckte jag åldrandets ofrånkomliga lidande. Ja ansiktet tittar jag inte på längre, så är det, men kroppen kan i ljusa stunder betraktas. Då sågs det att det saggade till sig vid skinkorna. Dom sjönk liksom neråt. Gravitationen. Det veckades där baksidan på låret började. Hjälpte inte att jag stod på tå typ, det var ett veck.
Är gravitationen påverkad av våra miljö-issues? För skinkorna har plötsligt höjt sig. Inget veck. Var är skinkvecket? Jag har ett arsle som inte vet vilken ålder det tillhör typ. Nice!
Nej! Jag har inte bantat. Nej. Jag väger inte 27 kilo. Nej. Jag har inga ätstörningar, tvärtom.
Jag sörplar fortfarande i mig chokladsås direkt ur tuben mitt i natten. om jag är sugen på nåt sött. (Ja, det är ju ingen hemlighet eftersom mitt ex, när han kom på mig, outade det i parti och minut så ofta han kunde. Nej, vi är inte sams än. Men det kanske inte beror på det nä...)
My ass. Is right now a nice ass. Lyckos mig!
Jaså, du tänker så...
Åkte ut för att hämta grus. Halkgrus alltså. Det kan man så fint hämta vid kommunens förråd, ett stenkast från mi casa.
-- Hej, säger den glade mannen före mig, jag stänger inte locket då...
-- Nej, nej - jag är ju på g, ler jag.
Leendet stelnade när jag kom fram. Varför i hel---e stängde du inte? Det var ju i princip soprent i lådan, några ynka gruskorn flinade åt mig i botten av lådan.
Öppnar nästa. Nästan tomt. Nästa. Snustorr. Sista lådan, hoppas, hoppas, hoppas... Ni får två gissningar var, var den tom eller var den tom så in i norden?
Rätt.
Suck.
Nåja, med händerna (!) gick det att gräva ur lite krafs här och där så jag fick en full hink (tog med storskyffeln Allan helt i onödan alltså) med nöd och näppe. Gör mig klar att åka hem och sanda.
Fumlar när jag ska in med den oanvända skyffeln och hinken, så näste gubbe hinner komma och göra samma upptäckt som mig.
-- Ska du verkligen ha allt det där själv, säger han, och ger mig en blick som skulle kunna få hela Skövde att tina.
-- Ja. Minst! är mitt svar, med betoning som syftade på att jag egentligen behövde fylla dom andra två hinkarna i bilen också för att sanda mina enorma ägor.
-- Men... ja, det är lite kris hemma hos mig förstår du, det är rätt halt sörru.
Jaha. Och? Själv åker jag ner och gräver händerna blodiga efter grus för jag tycker det är skoj. Och dessutom är gruset gratis - klart man hämtar lite när lusten faller på. Vem gör inte det?!
Idiot.
Aldrig blanda affärer och...
Ja, även om det tog mig tre timmar att skotta den dagen, gjorde jag mig inte till direkt. Lämnade gästparkeringarna (ja, parkeringarna i plural - här slår vi på stort) oskottade, körde upp en smal, smal remsa upp på gången upp till huset och fuskskottade så där i allmänhet. Och lämnade sen huset vid tre-tiden.
När jag kommer hem efter tjo och tjim hos kusinen, fortfarande tuggandes på en köttbulle eller möjligtvis en prinskorv, är hela gårdsplanen inklusive gången upp till huset barskrapade på snö. Knappt en flinga kvar. Gick med skamsna steg uppför trappan. Hur orkade han? Snön vägde ju bly!
Dagen efter sitter jag nergrottad i göra-nytt-spinning-pass-träsket. Då ser man inte att det snöar. Jo, det gör man, men man låtsas inte om det.
Aaaah - nytt pass. Trampar mig fram genom snön på ägorna, ner till bilen och drar iväg med destination spinningsalen när jag lyckats skotta fram Forden. Låtsas inte nämnvärt om snön. Strutsar (ett verb jag uppfunnit själv som passar utmärkt i dessa sammanhang) liksom.
Väl hemma blir jag riktigt mörkrädd... All snö borta igen! Lika snyggt och propert som dan innan. Raka snygga linjer i snövallarna dessutom, varenda snöklump är prydligt placerad. Det retar mig till vansinne. Hur gör han?
Och nu till dagens snö-agenda. Det töade! Med påföljd att ett ton snö från taket landade på farstutaket och det gick inte att öppna ytterdörren utan att den slog emot ute-lampan. Snabbt meddelande till C (hyresgästen) om läget och vädjan om att ta det lugnt ut och in genom ytterdörren och att jag fixar det när jag kommer hem från jobbet.
Väl hemma hann jag ta mig an uppgiften i runda två minuter innan hyresgästen sticker ut sitt huvud och frågar: Vad gör du, porslinet hoppar ju i hyllorna uppe hos mig.
Sen var allt grejat på ett kick. Ja inte av mig då förstås...
Till sist: Jag skulle skottat undan all snö som töat ner från taket framför garageporten... Hahahaha - tillåt mig asgarva. Hur tungt var det? Lyckades på ren "vres", vis av erfarenheten, skotta fram en sträng för att kunna köra ut soptunnan, men sen var det tvärstopp. Jag ville inte dö framför en garageport. Och det började frysa på... så jag lämnade alltihop. Sket i det helt enkelt. Orka.
Nu i kväll... när jag står och grejar i köket, hemkommen efter träningen sladdar C:s bil in på gården. Han stiger ur. Går fram och tar skyffeln och sätter ännu en gång fart mot det jag lämnat.
Nu fick jag göra en insats:
-- Snälla lille gubben, det går inte att få bort det där du. Det är stenfruset. Finns inte en chans att göra nåt åt det... -- Jaså, är du säker?
-- Ja. Absolut. Det är sju minus nu du vet, i förmiddags var det tre plusgrader...
-- Mutter, mutter, hördes det nerifrån.
Ja, så alla ni som undrat hur det går med nya hyresgästen. Det går strålande. Inte nog med entusiasmen i snösvängen, han är trevlig, har humor och sunt förnuft, är allmänt gemytlig och ser dessutom bra ut. Och sonen S är extremt artig och väluppfostrad.
Den som ger honom en enda tanke på att flytta härifrån kommer absolut få med mig att göra. Så därför lämnas han ifred. Deal?!
UPDATE 29/12 kl 10.59: Sitter nergrävd i nytt träsk, göra-nytt-gympa-pass-dito. Och vad hör jag... skrap, skrap med skyffeln. Låtsas som jag är döv, men jag önskar stort lycka till med att få bort isen.
Spårlöst borta
Jaha. Där ligger den ja...
Smörgåsen!
Hur kan man tappa bort en macka? Letade efter den i tjugo minuter innan jag gav upp och gjorde en ny.
Det som skrämmer mig är att jag inte har något som helst minne av att jag lagt den där den låg.
Tror helt enkelt att tomten varit och hämtat den på köksbänken. Det känns bäst så.
Sammandrag av julen
God fortsättning på snön
Underbart att det var riktigt härligt blötsnö, pudersnö är bara för mesar, inte för riktiga vikingar som jag.
Hyresgästen var snäll och skickade ett sms där han berättade att han satt och tittade på mig genom fönstret och tyckte jag jobbade på bra. En kort stund senare öppnades fönstret, när jag tillfälligt stod lutad mot skyffeln och med viljekraft försökte styra syremolekylerna ut till musklerna, och samma hyresgäst ropar:
-- Planerar du snöröjningen nu eller?
Såna där lustigheter kan straffa sig. Man kan få smaka på sin egen medicin. Jag avvaktar och inväntar det perfekta tillfället...
God fortsättning på er!
Lägg av - va gulligt
-- Ja, ja, ja - god jul, god jul! sa jag till varenda kotte på träningen i dag så jag lyfte inte ens blicken när den här omgången levererades eftersom jag höll på att fylla i "listan".
-- God jul, hördes det enträget.
Vände mig om och undrar vem det är som är så envis... åååååh, två små söta juveler lämnar fram ett paket. Så gulligt!
Ah - en höjdardag
Vaknar till 16 minusgrader. Å hur kan dagen bli med de förutsättningarna... Exakt!
1) -- Jag är jätteledsen, men tyvärr vägrar exet ha pojken i dag så julfesten i kväll kan vi glömma!
Men för h----te - nu hade jag ju laddat för den? Jaja, bra ursäkt va?
2)) Tack gode gud att Saab är tack och adjöss! 3 km i timmen bakom en sån hela vägen ner till stan!
3) Måste-ha-grejer på HM. Fyra km kö. Lägga tillbaka strumpor mm och ge miffona i kön onda ögat. Gick förbi två gånger för att verkligen visa hur jag kände över att dom stod där i kön...
4) Träffar Jernström och dotter. Nice! Om vi inte stött på varann utomhus. Inget syre når upp till hjärnan i kölden, så det blev extremt kort sammankomst...
5) Tre minuter på köpcentrat. Tröttnar. Ringer Jernström och frågar om dom är kvar på stan. Fika?
6) Fika på Rådhuset. Med en negerboll (ja, det heter faktiskt så - jag beställde en negerboll och servitrisen tvekade inte alls över vad jag menade!) stor som en handboll. Mår fortfarande illa. Jernström skitsur efter en "dubbel espresso" som storleksmässigt var som en fågelskit i koppen. En dubbel espresso är 6 cl kan meddelas efter att hon ifrågasatt fågelskiten...
7) Skrev ett sms. Ångrade mig. Men hade förstås redan tryckt på skicka. Hur gör man då? Skriver "skojade bara"? Eller låtsats som det regnar? Det senare förstås...
8) Och nu håller jag på att gå upp i atomer av rastlöshet!!! Hade verkligen inte räknat med en kväll hemmavid i kväll! Hatar när det inte blir som det är tänkt.
Och ni? En bra dag?
Nu är det på tiden
Har googlat ihjäl mig för att försöka hitta nån form av information på nätet, men det var inte helt enkelt. Hittade bara att evenemanget går av stapeln i Mikrobyn kort och gott. Ingen plats. Ingen tid. Men det förväntas väl inte att nån utifrån åker till Mikrobyn på en lördag.
Människan som övertalat mig att följa med kanske kan vara vänlig att svara i telefonen, eller möjligtvis, om det inte är för mycket besvär, ringa upp och meddela lite nödvändiga, grundläggande basfakta. Tack på förhand.
UPDATE 23.33: Nu ska vi se... sa jag tack på förhand eller glömde jag det. Nä. Det sa jag visst...
Det luktar mormor
Vad skönt det var att komma hem och mötas av en underbar doft av nybakat bröd, mormors brödkakor, i hela huset. Precis så luktade det hemma hos mormor. Det var bara doften av varm choklad som saknades.
Varm choklad och mormors brödkakor med saltgurka på. Då var man lycklig. 
Dom där små bullarna är förstås hålen. Dom var ju allra, allra godast när mormor bakade. Jag och min kusin kivades ofta om vem som skulle ha "hålet". Hos mormor gräddades nämligen bara ett enda hål. Det som togs ur sista kakan som bakades. Jag gjorde två i dag. Det ångrar jag nästan, ska man baka mormors brödkakor ska man väl göra exakt likadant som hon gjorde. Annars förlorar man ju sina traditioner.
Skönt att det är minusgrader... verkligen
Ut till bilen. Borstade snö, drog i väg. Självklart bakom en bilist som tror hastighetsbegränsningen sjunker till 5 km/tim vid väglag med snö.
Aahhh, äntligen. Framme vid arenan. Öppnar dörren... öppnar dörren... Öppnar INTE dörren alls - den rör sig inte ur fläcken.
Kravlar mig bak till baksätet. Öppnar dörren. Går ut. Stänger dörren.
Och här gör jag dagens misstag med stort M. "Testar" centrallåset i förardörren. Klick. Där gick alla dörrar i lås ja. Och inuti bilen ser jag träningsväskan. Låser upp... låser upp... låser inte alls upp. Inget händer.
Kokar av ilska. Kokar över faktiskt, eftersom jag fryser. Fryser så axlarna är uppdragna 15 cm ovanför huvudet. Ja, det är rätt skickligt att få upp dom så långt, jag vet.
Öppnar bagageluckan. Kryper in, kravlar mig fram till baksätet öppnar dörren går ut... och vad gör jag min intelligensbefriade idiot. Slår igen dörren! Utan träningsväskan.
Tar om allt igen. In genom bagageluckan. Tar ryggsäcken denna gång - ja, jag är förvånad själv att jag kom ihåg den. Ut. Slår igen bakdörr, bagagelucka och stapplar upp till E på gymmet och är sur som en hel påse citroner när jag kommer upp!
Hatar snö, hatar kyla, hatar vinter. Hade den här lilla episoden av oflyt inträffat under högsommaren med strålande sol och tjugofem grader varmt hade jag kunnat skratta åt det efter 5 minuter.
Nu kommer det dröja flera veckor innan jag skrattar åt det.
Va? Ja, jag fick naturligtvis krypa in genom bagaget när jag skulle åka hem också. Vad trodde ni?
Tro sjutton det!
Ska tänka på det lite... Hahaha! Skojade! Humor är definitivt min påse. Hit med grabbarna bara så ska det köras fys så det står härliga till!
Känns som det är hundra år sen man höll på med det där nu, men riktigt så länge sen är det inte...
Min tanke om att softa mig igenom julhelgerna vad gäller träningen får läggas på is alltså - att se ut som en soffpotatis när man ställer sig framför laget är inte aktuellt. Absolut inte aktuellt.
Nu blev det grymt roligt att träna i kväll, det som förut kändes som en enorm belastning. Vad lite det är som behövs för att man ska bli lite uppåt.
Ursäkta, men nu måste jag byta om. Hoppas deltagarna är inställda på mördarpass i kväll för det är jag. Och stannar nog på Terrierns power/bodypump dessutom. När jag ändå är där liksom.
Tjing!
Åh - blodiga knogar
Förra gången berättade hon att knogen blödde när hon kom hem.
I dag blödde samma knoge och de andra började skifta i blått.
Jag kanske hetsade E lite väl mycket för hon tog i för kung och fosterland och hade bra tryck i slagen, extremt bra för att vara nybörjare. Och råkade hon tappa lite kraft gjorde jag ett rytande - och då satt slagen där dom skulle!
Naturligtvis! Vad tror ni? Klart jag frågade hur det kändes i knogen under passet när jag såg blodvite uppstå...
-- Ingen fara, det känns inte under tiden jag är igång och adrenalinet flödar, flåsade E under en slagserie och tog i ännu mer.
Stackars E. Måste jobba på lite empati även i träningssalen, för jag behövde ju inte fortsätta hetsa henne in absurdum hela vägen in till målsnöret. Kunde ju taggat ner lite.
Men erkänner glatt att jag älskar attityden "det känns inte under tiden". Klockrent!
Bra jobbat E.
Trevlig tisdag
Boxning.
Buffé å bärs.
Handboll - Skövde-Drott.
En myskväll helt enkelt.
UPDATE 22.00:
K på restaurang Valle, där buffén skulle avnjutas, vrålade åt oss så håret stod rätt ut på både mig och Terriern när vi kom:
-- Kommer ni först nu!!! Hela stället har ju varit fullt av tv4-sportens tv-team. Vet ni hur snygga killar det jobbar där? Och det kryllade av dom. Ja, och Jihde var ju med också... åååå han var så charmig - jag som inte ens gillar honom.
Hur kunde vi va så korkade så vi duschade efter boxningen... hade vi bara skippat det lilla momentet hade vi åtminstone fått se nåt kul i kväll.
För handbollen var absolut inget kul att titta på i kväll. Så dåligt spel. Ännu tråkigare blev det när favvo-spelaren Magnus Johansson skadade sig och inte spelade i sista halvlek.
Nu har vi i alla fall gjort en deal med K på restaurangen... nästa gång det är nåt roligt (läs snyggt) på gång ringer hon helt enkelt upp till gymmet och meddelar. Risken att vi inte skulle befinna oss där uppe under kvällstid är ju minimal.
Säljare ut i fingerspetsarna
Springer runt som en iller och letar efter mossa på Maxi och tänker precis ge upp när det kommer en personalklädd människa som jag frågar var jag kan hitta mossa.
-- Ja, det är kanske lite sent eftersom det är tredje advent i dag, men du vet hur det är, var jag tvungen att lägga till för att inte verka senil.
-- Mossa? Men, kära du, det är ju bara att gå ut och plocka. Finns jättefin grön mossa ute nu, säger hon med nån konstig sjungande dialekt.
-- Jo det förstås, sa jag, men...
-- Har du gräsmatta hemma? Inbilla mig inte att den är mossfri så det är bara att gå ut i trädgården när du kommer hem.
-- Ni har ingen mossa här alltså? var jag till slut tvungen att häva ur mig.
Hon snörpte på munnen, och satte i väg med raketfart mot blomsteravdelningen så jag fick småspringa för att hinna med i svängarna.
-- Här, sa hon och pekade. Grön där, tråkvit där. Tycker ändå du ska fundera på att plocka hemmavid, men du får förstås köpa om absolut måste.
Självklart kom jag hem utan mossa, kunde inte ignorera hennes förebrående ögon och rycka åt mig en påse. Hon måste definitivt vara en infiltratör för föreningen "Stoppa konsumtionssamhället", och hon har goda förutsättningar att få Maxis försäljningssiffror att dippa.
Nu har jag druckit eftermiddagskaffe. Utan den mysiga adventsljusstaken med mossa och tre levande ljus.
Ja vadå?! Det var ju kolsvart ute när jag kom hem. Tack, men så kul ska vi inte ha: Jag går inte runt med en ficklampa i trädgården för att plocka mossa i becksvarta mörkret! Det gör jag bara inte.
Fyllda energidepåer
Sammanfattning
Vad gäller insatsen i fredagens bowlingmästerskap kan den sammanfattas:
Det var i alla fall snygga färger på kloten!
Med ett avspänt stomatol-leende tar bästischefen helt felaktigt ut segern i förskott...
Delar av vinnarlaget försöker se överlägsna ut - vet inte om dom lyckades...
V och brudarna.
Gossip
Jösses vad mycket man hinner avverka på en halvtimme i telefonen med en kompis man inte hört av på tre månader.
Herregud vad det händer saker runtomkring i "världen" - och här går jag i mitt vakuum...
Let's roll
I kväll blir det klotrullning. Efter (!) julbordet på O'Learys. Vet inte om det är optimalt att glida fram på bowlinggolvet med en mage lika tung som klotet.
Tre saker att fokusera på i dagens drabbning: Lagseger, individuell seger och sämsta individuella serien. Och efter att ha pratat med tävlingsledningen (V, aka pyromanen) är det mycket möjligt att jag spelar safe i dag för att slippa få sämsta serien. Det delas inte ut nåt jumbo-pris i form av dumstrut. Nädå. Sämste spelaren får utföra ett uppdrag - och det uppdraget vill man absolut inte göra, tro mig.
Vi får se hur jag lägger upp taktiken. Nu måste jag fortsätta träna fotisättning, glid och armföring.
Fattar inget
Packar. För resan till den kungliga hufvudstaden i morgon. Provlyfte väskan nyss... man vet ju hur det är - man lägger ju ner en massa krafs som "kan va bra att ha" till väskan är smockfull. Men blev glatt överraskad.
Den vägde ingenting, kunde jonglera med den på lillfingret.
Men just det - necessären är inte ilagd än. Där har vi förklaringen!
Och nä, vi ska inte direkt ut och parta loss nä, det syns va?
Bra tänkt
Lämnade vantarna i bilen i går kväll med tanken: Lika bra att dom får ligga kvar - jag behöver dom ändå i morgon bitti när jag ska skrapa rutorna.
Mycket dumt. Hade behövt vantarna eftersom jag fick promenera ner till jobbet då bildörrarna var fastfrusna och bilen inbrottssäker.
I rent självplågeri skrapade jag en glugg i isen på framrutan, så jag fick en skymt av de varma sköna vantarna där de låg till ingen nytta i passagerarsätet innan jag traskade iväg barhänt.
