Här pratar vi 2008, inte 2015!

Visste ni att buljongtärningar härdar likt betong efter tillräckligt lång tid? Går inte ens att mosa (med yttre våld) i mortel. Nu vet vi det! All kunskap är bra kunskap, tänker jag.


Fryser inte ens om fötterna

Här hängs det på altanen idag. Tanken var att röja undan sommaren, men med alldeles för mycket vin igår var krukor och möbler alldeles för tungt att kånka runt på utan att kräkas.
Det enda som blev gjort var nedklippning av diverse grönt, annars har jag mest suttit rakt upp å ner och njutit av höstsolen.
Snart ska det spinnas, det blir nog ingen njutning en dag som denna kan jag lova.




Och vad gör vi tills dess tycker ni?

Läser senaste numret av den lokala månadstidningen Extra och höjer lite på ögonbrynen.


Säkert jättenyttigt, men så trist - gäsp

Stretchade 30 (!) minuter efter träningen när jag kommit hem. En halvtimmes stretch känns som en eon av tid. Ja som jag föreställer mig en eon, jag är hyfsat säker på att inte uppleva en hel sådan.
 
Ska köra en liten split innan jag äntrar spinningcykeln i morgon bitti, så folk verkligen får bevis av nyttan av det här med stretching. Det är inte tråkigt, det är nyttigt, det är inte tråkigt, det är nyttigt, det är inte tråkigt, det är ny.....
 
 

Exakt två månader kvar till julafton, och i morgon hotas det med snö!

Hela sjukdomshistorien kom av sig. Frisk som en nötkärna igen. Inga febertoppar infann sig, ingen ordinerad penicillinkur för det halsonda och näsan har slutat droppa. Tröttheten är kvar, men det beror väl på mörkret - det är det man (jag) har att leva med fram till maj 2013. Upplyftande. Verkligen.
 
Det enda som är upplyftande med den här årstiden är att det faktiskt händer en massa skojigt. Nästan varje fredag-lördagskväll uppbokad, så där så man nästan känner att det vore hur skönt som helst med en helt "ren" helg nån gång. Och då har vi ändå inte nåt december än... då det brukar nå crescendot vad gäller sittningar både här och där. Jag klagar absolut inte vill jag poängtera, bara konstaterar. Tids nog kommer februari, mars och april när man vill hänga sig i ren tristess över att det inte händer ett skit.
 
Se så, snart (på lördag) dags att dra tillbaks klockan en timme (och njuter av den extra timmen som stals från av oss i våras (till absolut ingen nytta i mitt tycke)), se fram mot november månad (som är den månad som går snabbast på hela året) som följs av den härliga julmånaden december. Först därefter börjar mitt vintertålamod tryta och vinterdepressionen slår till. Men hur långt är det inte tills dess? En evighet!
 
 

Fortfarande ingen feber, har den lagt av eller?

Har varit sängläge hela da'n, är ruskigt ofräsch alltså. Nu ska jag härda ut (ja, att jag använder det uttrycket, då förstår ni läget) att hjälpa till vid kvällens handbollsmatch i tre långa timmar. (Kanske hittar någon vrå att gå och lägga mig under halvlekarna om jag inte orkar sitta med och kolla på matchen...)


Men hallå, det där överensstämmer inte alls med känslan

Kallsvettig, ont i kroppen, snörvlig, trött som en gnu och en stor kniv som en tagg i halsen - ungefär så kan läget sammanfattas denna trista måndag.

Då vill man riktigt gotta ner sig i självömkan över hur extremt sjuk man är och knalla tillbaka in till sängen och vakna några dygn senare och må bra igen.

Nyss kom den här käftsmällen. "Sluta sjåpa dig, du är hur frisk som helst". En 39:a hade jag räknat med åtminstone. Nu får det tydligen vara slutsjåpat. Frisk som en nötkärna. Lite snor har ingen dött av.





Och där gick året in i nästa fas

Söndagsmys! (Får se om det kan blidka den där taggen i halsen, har nämligen varken tid eller lust att vara sjuk.)


Mission completed

Träningspass nr 14 (morgonspinning med Andreas som cykelgranne, hemskt och härligt på en gång om ni fattar, han är ju så pepp liksom) och nr 15 (skrotlyftning med lilla mamma) denna vecka avklarade.

Nu ska kroppen brytas ner ytterligare med god mat och dryck ikväll (maten bryter väl inte ner så mycket iofs om man ska vara ärlig, men drycken - vi har ju lärt oss från vissa högt uppsatta potentater här i kommunen att man absolut ICKE dricker apelsinjuice till maten) innan det blir uppbyggnadsfas med vila söndag-måndag.

(Det kanske blir röj på dansgolvet ikväll också förresten, kusinen spelar så det kanske blir svårt att sitta still.)


Bara fyra rum i lägenheten, fyra i källaren och dubbelgaraget kvar

Rensade lite. I hallen och sovrummet. (Tilläggas kan att min hall är verkligen pytteliten.) Nu får det vara slut med hamstrandet av fullständigt onödiga saker som inte används på flera år. Behöver nog en tung lastbil med släp för art ta mig till tippen när jag rensat klart resten av huset. (Glömde skriva med en liten vind på 100 kvadrat i rubriken, där finns det också lite smått och gott.)
Sa jag att jag bestämt att svänga förbi Gengåvan i morgon förresten?




Husfrugenen spelar sin melodi igen

Nygjort äpplemos till frukost i morgon var min goda tanke. Synd att jag inte kollade strösockerpåsen innan jag slet med att skära äpplen i en halvtimme. Med tre matskedar kvar i påsen blir det lite väl lättsockrar även för min smak. Men visst - nyttigt så det förslår, så vad gör det om det är "lite" surt, sa optimisten och husfruar vidare.




En elefantstek skulle sitta bra nu...

En timme på Maddis kräkjobbiga cirkelpass följt av två timmar i spinningsalen. Om jag säger att jag är utsvulten och att det är den största underdriften sen vi grillade mammutar här i landet, då förstår ni min känsla just nu va?


Perfa! Där ska den ligga. Utanför...

Bra, Åsa, jättebra! Lite linsvätska till den lilla ögongrejen kan va bra. Väl ventilerad badrumsluft lyfter inte synskärpan om vi säger så...


Och där trillade jag av stolen i ren förtjusning bokstavligt talat

Britt levererar. (Visserligen lite sent, men dom flyttar ju om namnsdagarna titt som tätt nu för tiden, så det är väl inte konstigt om det blir förvirrat när det ska levereras.)

Sanerar grillgallret (kanske lite onödigt eftersom jag på lördag, då det ser mest aktuellt ut, redan har check på lunch och middag, men en liten biff går väl ner som mellanmål för sakens skull liksom) och letar fram golfbagen under det tjocka dammlagret.

Våga bara, jag säger VÅGA BARA ändra på prognosen! Då blir jag skogstokig.




Pust, suck, stön - nu tar det emot lite

Hade jag inte lovat Sara att komma förbi med core-musiken hade jag inte åkt och tränat idag. Och har man lovat så har man. Hopp i träningskläderna och iväg då!

(Alla ombedes hålla tummarna för att cd:n nu inte glöms på hallbordet där den ligger inskrivande stund...)




"Alltid kul att va med på bild." Kanske ska ändra min filosofi?

Jättekul dag på jobbet! Utbildning med Terriern.

Som vanligt ägde jag alla grenar (nästan överflödigt att skriva det vid det här laget, det är väl ingen som inte vet) om jag får säga det själv.

Något kobent kanske, men grymt snyggt arsle (man kan med fördel imponeras av min smidighet dessutom).

Tack till hovfotograf Maddis.


Nu känns föregående inläggs produkt som en väldigt dålig investering

Ställde mig och hängde lite i receptionen efter träningspasset med det svettdrypande håret smetandes runt kinderna.

-- Har du duschat? utropar Madde.

-- Hehe, kul - jättekul, svarar jag (man är ju van vid att förolämpningar kärvänligt slängs fram och tillbaka på min arbetsplats).

-- Näe, allvarligt - det luktar nyduschat.

Det är alltså jag. Alltid fräsch som en nyponros. Every day and night, no matter what.


Nu ska det doftas rosor och liljekonvalj

Äntligen fick jag tag på en sån här flarra. För en tvättnarkoman som mig är det ren och pur lycka. Om det nu funkar förstås. Det påstås att mirakelmedlet ska fräscha upp såna där lite unkna träningskläder ni vet, som ibland har tendens att börja lukta skunk även om dom är nytvättade.
Nu hinner jag inte skriva mer. Måste rusa! Ner till tvättstugan.

Här är webadressen förresten så kan ni läsa mer om mirakeltvättmedlet om ni vill, fitnclean.se (fast ni kan ju med fördel fråga underteckad om det verkligen funkar innan ni länsar lagret).






Ingen fara, jag har inte blivit kidnappad eller så...

Har haft lite att stå i efter helgens Stockholmsröjande. (Ska man va riktigt ärlig stod jag inte i så där jättemycket i söndags kväll, huvudet var lite tungt att bära på då nämligen.) Som att rulla köttbullar t ex. Pest vad tråkigt!




Var är artistutgången?

Tusen tack för föreställningen! Judas såg förresten ut att va en trevlig (med musklerna på rätt ställe).

Mot Söders krogar!


Snart fredag, raskt följt av en Stockholmslördag och söndag.

Läser. Och konstaterar att "det här ska jag nog härda ut".
 
 
Det där med att härda ut var förstås lite humor från min sida. Det kommer väl snarare att bli så att vaktmästaren får slita ur mig ur salongsstolen på Göta Lejon (flera timmar efter att föreställningen avslutats), ta tag om mina axlar och bryskt ruska om mig samtidigt som han skriker "-- Det blir ingenting mer nu! Föreställningen är slut! För tre timmar sen! Jag vill gå hem! Ola Salo har gått hem, alla har gått hem! Gå, människa, gå - du har inget mer att hämta här!" 
Vi har biljetter till lördag, har jag riktig tur kanske jag hinner gå en extragång på söndagen innan vi åker hem så kanske vi kan slippa den där vaktmästarscenen.
 
Annars då? Jo, tack, träningsvärken från helvetet har precis landat. Som jag har väntat. (Vilket ännu en gång visar på den där störningen de flesta av oss träningsnördar besitter!) Man är riktigt lycklig när man måste lägga tandborsten på handfatskanten, böja sig framåt (väldigt långsamt, för det gör också ont) och sen försöka flina upp sig och gnida tänderna mot borsten genom att röra huvudet. Armarna använder jag INTE sörru. Inte idag, inte i morgon - på lördag kanske jag kan borsta håret om jag lutar huvudet väldigt långt ner mot axeln.
Som sagt - gött!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det där tyder på en lätt (möjligtvis grav) störning

Eftersom jag hade en snygg, trevlig och välbyggd kille som drog el och monterade upp en ytterlampa åt undertecknad råkade jag komma iväg lite sent till gymmet och fick beskedet att passet var fullt!
Då går man igenom följande scenario av känslor:
 
Ilska: -- Men va fan, jag kom ju typ 3 sekunder sent liksom! TRE fucking sekunder!
Bitch: -- Jag slår ner nån jävel med passbiljett helt enkelt.
Sorg: -- Fattar ni inte att jag måste få va med på cirkelpasset? Det är det enda som betyder nåt i mitt liv just nu. Jag har liksom inte nåt annat att leva för. Inte vara med nästa vecka eller veckan därpå, jag måste vara med nu... snyft, snyft.
Martyr: -- Men skit i det då! Ska aldrig träna mer överhuvudtaget. Nu får det vara nog. Sånt här orkar jag inte med!
Desperation: -- Undrar om jag inte kan köpa en plats av nån av de lyckliga som fått en. Tusen spänn borde väl räcka? Eller ja, okej då, till femtonhundra kan jag utan problem sträcka mig. Nån borde väl nappa?
Idioti: -- Ku**n! (Ja, det var väl kanske överdrivet, jag vet, men nu blev det så...)
 
Nu löste det sig, tack och lov, till slut så att jag fick vara med (utan att muta någon), och trots alla dom där känsloyttringarna körde jag på bra. Sen toppade jag med en timmes spinning av bara farten.
 
Nu mår man finfint. Slutkörd träningskropp och dessutom begåvad med en ytterlampa (tack snälla, snälla Gardis).
 
 

Glömde...

Vindruvstomaterna! Fast dom ska inte bli röda, dom ska va solfärgade.


Det är väl i oktober det är bäst att skörda va?

Bra om inte alla blir röda på en gång utan lite pö om pö så jag slipper dö den där chili- och tomatdöden.





Riktigt så nyfiken är jag inte

Man funderar ofta på att ta bort höljet på mikrovågsugnen. I princip varje dag.


RSS 2.0

BloggRegistret.se

BlogRankers.com

Personligt