Phu - one down (nästan)
Fattar inte folk som grejar lite då och då med passet och på så sätt presterar det lilla underverket. Jag grejade väldigt lite där i oktober, sen har det hängt över mig sen dess. Fokuserade tre timmar i går och fyra i dag - så funkar skapandet för mig. Det kanske vore bra med förkoreograferade pass. Men va trist. Urtrist. Charm noll. Tycker jag.
Har inte hunnit (eller orkat bland alla rea-stollar) fixa nån schyst blåsa till nyårsafton i morgon, får bli nån gammal trasa. Men som tur är fick jag en jättefin ring i dag, efter mycket tisslande och tasslande, som E absolut tyckte jag skulle ha i morgon.
-- Jaa, den kan du ha på nyårsafton. Det blir jättefint.
-- Men den kan du inte ha på tummen!
Sa S, den andra brorsdottern, snusförnumstigt när hon tittade på min andra hand där ringen var placerad på just tummen.
Blir en gammal klänning i morgon, med sprillans ny glittrande plastring på lillfingern som acessoar. Allt klär en skönhet och visst kommer skönheten inifrån? Jag kommer vara bedårande i morgon med min nya ring som jag fått av brorsdöttrarna. Det räcker hur bra som helst för mig att E tyckte den passade bra som nyårsbling-bling och jag kommer att mysa lite inombords varje gång jag tittar på den.
Hallå kompis
Och där blev det julafton igen! Kör lite avancerade danssteg på stället i ren förtjusning.
En sprillans ny Panasonic!
Försöker andas
Går snabbt att klä på sig så här i efter-julmaten-tider. Momentet med att trä i skärpet i hällorna för att hålla jeansen uppe är bortrationaliserat.
Tungt nu
Den fasta telefonen, ja - vi är faktiskt några få unika fossil som fortfarande är anslutna till det fasta telenätet, till exempel. Den har bara lust att vara med i ett samtal på cirka fem minuter, sen ska den laddas! Och vem, av kvinnligt kön (fördomsullt, jag vet, men jäkligt sant påstående), är klar i luren på fem minuter? Bara avslutningsfrasen tar ju minst sju!
Mobila bredbandshelvetesgrejen. Den blir glödhet och strejkar. När som helst. Näe, jag har inte femtioelva sidor uppe med youtubeklipp, spel och annat byte-krävande. Kan räcka att jag är inne på banken. Om man då vill torka bort en tår, som man gör rätt ofta nu när man tittar till fonderna, och råkar komma emot den lilla grejen när handen är på väg upp mot ögonvrån och känner att bredbandsmojängen har en temperatur på 70 grader. Då vet man att det är läge att låta den svalna innan man över huvud taget ska överväga att fortsätta klicka. För i det läget är det stenkört. Det bara tuggar!
Forden. Jo då. Den lever än. Men vad fasiken är det som låter? När jag kommer åkandes låter det som brandkår, ambulans OCH polis har utryckning. Alla enheter på en gång. Det tjuter! Illtjuter om man ska vara ärlig.
B blev så till sig när hon åkte med i går, jag förstår henne för igår var det extremtjutande, så hon ringde en av sönerna.
-- Det är tjutvarningen på bromsbeläggen som satt in, sa sonen, det måste bytas där.
I dag lät det ingenting iofs. Helt borta (möjligtvis ett pyttetjut på Arenaparkeringen, men det smålog jag till och med åt, sett i det stora hela). Vetskapen om att tjutandet kanske drar igång igen går mig på nerverna. Har åkt runt med det där oljudet i en månad - jag blir lite mer labil för varje gång jag startar bilen och väntar på ljudet. Det är inte bra för psyket.
Hur sa? Jo tack. Annars är det finfint. Finns julmatsrester kvar. Behöver inte handla förrän i februari. Billig månad i sikte.
Och nej - jag har inte gjort fel på plural vad gäller fossil där uppe. En fossil, två fossil. Gäsp.
Nu håller vi tummarna och andan att något inte är överhettat när jag trycker på publicera.
Hej Dagmar
Men när man öppnar ytterdörren, rycks med av en vindby och liksom svävar fram en bit över marken bort till brevlådan där morgontidningen finns, förstår man att golf inte är Dagmars påse.
Då var klappöppnandet över
Tack och lov fick jag inte den däringa matkassen som skulle vara årets julklapp.
Åh, vad trist fenomen. Tycker till och med jag som är planering in absurdum personifierad. Tänk om man skulle få lust att spontanbotanisera flera dagar i rad i kylskåpet och bara skapa liksom. Då ska man känna tvång att följa matkassens agenda - känns korkat att inte utnyttja det som nu är pröjsat för.
Hade jag nu fått för mig att beställa veckans matsedel i en kasse kan jag ge min högra hand på att jag just den veckan genomgår en eufori att att skapa i köket.
Tackar allra ödmjukast att årets julklapp inte levererades till detta hem.
Givande samtal
Har inte tid att gagga med mig själv fram och tillbaka längre. Måste fatta beslut och lyfta telefonluren och säga om jag ska med. Ok. Åh, vad roligt får det väl bli då.
Kommer att både hinna ångra och förbanna det beslutet innan det är dags strax efter tolv, men nu finns ingen återvändo.
Het
Phu. Det är ta mig sjutton en heting där på slottet. Johan Rheborg går hem i den här stugan sanna mina ord. Vilken tur att jag fick Solsidan säsong 2 i julklapp. Den roar jag mig med resten av juldagskvällen.
Kalkonkoma
Det är synd att vi alla inte träffas oftare faktiskt. Det är kul att umgås med släkten.
Särskilt kul att M började lobba för att vi nästa jul faktiskt kunde fundera på att åka bort tillsammans. Hm, inte helt säker hennes idé om Danmark föll i god jord, men själva tanken på resa är ju strålande.
F:s förslag var betydligt mer lockande, åtminstone i mina öron. Kina! Yes. Hela gänget på besök hos ingifta Elins familj hemma i Kina. Jajamen. Jag är på. Det vore en fantastisk upplevelse.
Jag ska lobba för att vi åker till Kina så E och L får visa upp sitt andra hemland för släkten.
Ett annat alternativ är Bosnien förstås, där har vi A som kan guida tjocka släkten eftersom han har sina rötter där, även om han nu kom hit till Sverige som en liten gosse och förmodligen har starkare band här än där.
Tänker på tvärtomförhållandet. Att jag skulle befinna mig i ett "främmande" land som jag gjort till mitt eget, har fått en familj/släkt som på alla sätt accepterat mig och den jag är och firar glatt högtiderna i mitt nya land på traditionellt sätt. Tänk om någon då sa till mig - i år firar vi (den för landets viktigaste högtid, som i vårt fall är julen) i ert ursprungsland istället. Vore inte det helt ok?
Om jag är rätt ute är nog inte julen så värst uppmärksammad i Kina, va? Man firar mer det kinesiska nyåret, och det inträffar väl i slutet av januari? Kan ha fel på båda punkterna där, men orkar inte googla så jag förutsätter att jag har nån vass kniv i lådan där.
I så fall är det helt ok. Jag kan skjuta på julfirandet. Vi tar det i januari. Check!
Julen tuffar på
Juldagen brukar vara enda dagen på året man inte längtar så man kan dö efter frukost redan innan man vaknat. Snarare tvärtom. Tvinga mig inte att äta nåt är du snäll, är första tanken som dyker upp när man rultar ur sängen. Så även denna juldag. Däremot satte jag iväg i full galopp fram till skålarna med de överblivna julgotterna för att se om det kunde finnas en liten seg knäck att testa hållfastheten i plomberna med som start på dagen. Det fanns det. Och några halvsmälta chokladtryfflar...
Det är i alla fall mysigt med julen och allt stökande. Det enda som varit lite störande hittills den här julen är det där med granen. Den stod färdigdressad på sin plats i god tid och allt gick smidigt fram till det att den råkade bli trött och ville luta sig en smula. Den föll åtminstone inåt, mot väggen, så varken person- eller julpyntsskador uppstod.
Efter den incidenten har granen hela tiden lutat lite. Ungefär som tornet i Pisa. Jag har skruvat och skruvat på den där helt osannolikt korkade konstruktionen aka julgransfot för att försöka få granen rak.
Ser ut som jag får jobba på skruvandet lite till va?
Nu väntar man på julhelgens matkoma nummer två. Juldagens traditionella kalkonsnaskande. Mums!
En promenad borde klämmas in förresten. Inte så mycket för själva motionens skull, mer för att inviga mina bedårande julklappsvantar. Älskar dom. Tack mamma!
Önskar er alla en riktig härlig fortsättning på julen!
Men för bövelen...
Nu kretsar ju inte världen runt lilla mig även om jag gärna vill tro det i min lilla egobubbla. Men allvarligt gott folks... även om jag inte delar med mig av min blogg på fb är jag här ganska ofta faktiskt. Min statistik sjunker med i runda slängar 60 unika när jag inte delar på fb. Hitta hit ändå vet jag. Jag vill inte spamma blogginlägg på fb.
I'm all in
Jag älskar julen! Trots årstiden, men det är väl julen som får mig att överleva vintern. När den är bister vill säga. I år har den varit en fröjd i mina ögon. Och hela julen ser det ut att bli grön i år. Lycka! Vi får tycka olika som tur är. Många tycker jag är korkad som inte vill ha snö. Till er vill jag säga att jag kan ha en mistel i bakfickan under julen så ni kan kyssa mitt arsle om ni stör er.
Haft en grym dag i många avseenden och ett nytt uttryck myntades när jag skulle uttrycka mitt gillande avseende ett jobbsamtal:
-- Jag ser ljuset i påsen.
Simultankapaciteten var urkopplad, jobbade på att ta ur lite julpynt ur en pappkasse, därav blev tunneln en påse istället.
Den där kapaciteten kom tillbaka nu ikväll. Efter träningen.
Sms:
-- Nu bokar vi. Kreta.
Japp. Jag är på - har ingasom helst problem med att fokusera på både jul och resa längre fram i samma andetag.
Njutning som njutning, same same, avslappnad jul och likadan semester är en melodi jag gillar skarpt!
Darrar som ett asplöv
Har världens sötaste och raraste tandsköterska som klappar på handen och pratar bebisspråk med mig.
Enda smolket i bägaren är att hon börjat träna på gymmet. Och det efter att jag sist besökte tandläkaren. Vem vet, nu kanske hon vill ge igen efter alla timmar hon plågats i spinningsalen under mina pass? Ber tandläkaren få lite egentid med mig och kör med röntgenkameran med maximal strålning hundra varv runt huvudet på mig, kör en fuling att jag behöver rotfylla tio tänder bara för att se hur det ser ut när jag dör, sätter bedövningssprutan sjuttio gånger innan hon "hittar rätt" eller nån annan hämnd som dom har som interna skämt på sina fikaraster på kliniken.
Kommer inte att somna som en stock i kväll, det är det kvitto på.
Krigshumör gör dagen lite lite sämre
Hade ställt klockan på sex i dag för att ta itu med mängder av punkter på listan. Trodde att jag ställt.
Åtta (!) sätter sig nån rätt upp i sängen och stirrar som en galning. Varför i helskotta har det börjat ljusna, tänker galningen. Nåt är fel.
Enda felet är att jag glömt sätta på alarmet. Blame my self.
Dessutom får man skotta blytung snöhelvete. Shame on you!
När det var utfört ringer det. För fyratusendefemtiofemte gången från det där numret. På hemtelefonen. Knäpper fram samtalet och säger inget eftersom det förmodligen som vanligt inte finns nån där i andra änden av luren. Tröttnade på att svara artigt efter tjugonde gången.
Men nu hör jag faktiskt någon andas.
-- Ja det var Åsa - hallå, skriker jag.
Kors i taket. Nån finns där!!!
-- Hej jag heter bla bla bla, har ett jätte bra erbjudande till dig bla, bla, bla, eller är du nöjd telefonkund i dag?
-- Hejsan svejsan, Sven, eller vad du nu hette. Är jag kund hos dig?
-- Näe, men jag har ett jättebra erbjudande till dig bla, bla bla...
-- Du, Svenne, innan du förbrukat mer syre än nödvändigt - jag är med i Nix, säger det dig nånting.
--Näe.
-- Ok. Ni har ringt mig i runda slängar 4000 gånger, ibland mitt i natten (bl a klockan sex en lördag morgon) där det inte funnits någon i luren. Typ en tjuvringning, sånt som jag ärligt talat tyckte var skitkul när jag var tretton. Tycker du det är kul vid din ålder?
-- Näe.
-- Ok. Du har ett erbjudande till mig och du får gärna upprepa det en gång till om du först accepterar mitt generösa erbjudande: Du får hugga av mig vänster eller höger hand, välj själv, så länge ert bolag respekterar nix-kunder och att ni slutar ringa "in-blanco-samtal" till kreti och pleti. Vilken hand vill du hugga av? När passar det dig att du kommer hit? Eller vill du att jag ska be dig fara åt helvete och du tar bort mitt nummer från er lista?
-- Tar bort.
Tack så jävla mycket.
Minuten efter ringer det igen, precis när jag är i mitt esse av pur ilska. Och det är inget nummer som är inlagt som bekant i telefonen. Vi lever i 2000-talet - kan vi inte få namn och adress på dom som ringer eller?! Hoppas bergvärmekillen ändå kommer och byter kompressorn i morgon som utlovat. Trots allt.
UPDATE 22.45: Lagt mig för en minut sen. Reser mig upp - ut med soptunnan. Halkar. Inne igen. Tar en macka - man blir hungrig av språngmarsch. Borsta tänder. Lägger mig. Skriver på fb. Släcker lampan. Tänder. Öppnar bok. Ny smörgås. Svettas. Av med täcke. Fryser. På med täcke. Uppdaterar blogginlägg. Borstar igen. Kollar fb. Öppnar bok. Stänger ner dator strax. 22.49
Känns som jag kan ha nån form av bokstavskombination faktiskt.
Varför ha en telefon som fungerar
Jag och B var väldigt effektiva i kväll när vi planerade vår födelsedagsfest som går av stapeln i mars. Vi fyller hela 90 år ihop - helt fantastisk siffra, inte många som slår den är den spontana tanken. Vi kör en mix av våra nära, kära och annat trevligt löst folk från bådas sidor så blir det sketabra.
Hann med nöd och näppe sippa ur mitt vinglas (man planerar bättre med lite rödtjut, det är vi alla överens om?) innan C började gapa "sisten in i bilen är en skit" för att speeda upp tempot så vi skulle hinna till kyrkan till 18.
Jodå. Jag är flitig gäst i kyrkan nu för tiden. Denna gång bar det iväg mot Skultorps kyrka.
Efter fem minuters färd ringer K, som skulle möta upp vid kyrkan, till B och skriker panikartat:
-- Det börjar inte förrän 19. Och man måste ha biljetter! Visste ni inte det eller?
-- Men snälla nån. A sa ju att det började 18 - han ska ju sjunga så han borde veta. Han är väl inte senil eller? sa jag och såg ut som en fiollåda i ansiktet i baksätet.
-- Ringer du A, väser B från framsätet.
Tror jag har pratat om min telefon förut va? Den funkar inte om den inte vill, särskilt inte om det är kallt och synnerligen inte om det är snö. Tryckte som en vettvilling på A:s nummer. Inget händer. Och förmedlade det på skonsammast möjliga sätt till framsätet.
-- Men för hel-e. Ge mig numret då så ringer jag...
Då tvärdog min telefon. Den blev helt svart. Svårt att leverera ett telefonnummer då liksom.
Vi cirkulerade sju, kanske åtta, varv i rondellen eftersom vi befann oss i en bubbla där det var oklart om vi var en timme tidiga och biljettlösa.
Till slut uppdagades missförståndet. K stod nämligen vid en helt annan kyrka och trampade där det uppenbarligen erbjöds något annat som vi inte skulle på.
Ett sista varv i rondellen, plockade upp K nere i centrum, drog iväg med däcktjut mot förortskyrkan och vårt lilla följe dundrade in med några sekunder till godo innan kyrkklockorna började ringa.
Nån mindre begåvad i mitt sällskap påstår att jag med dunder och brak rev ner en hel radda psalmböcker när jag trängde mig in på bänken nästan längst fram, men jag hävdar med bestämdhet att det är lögn. Möjligtvis en. En liten, som singlade ner som nysnö på golvet. Hördes knappt alls.
Besviken på psalmerna. Kunde bara den sista, och då har jag ändå sjungit i kyrkokör - vilket förmodligen kan tyckas ofattbart, av de fem som erbjöds pöbeln i bänkraderna.
Och märk väl, i den psalm man nu råkade kunna, skulle kören ensamt köra dom tre första verserna - sen fick vi andra på nåder komma in och kvittra i de två sista verserna. Snåljåpar!
Sammanfattningsvis ger jag fem altare av fem möjliga i betyg! A bjöd på skönsång så stråna reste sig och kören gjorde sitt för att bidra till julstämningen. Tusen tack!
Framme! Häll upp vinet...
Framme! Häll upp vinet...
Finn ett fel
Hörde mig själv nyss säga att jag behövde lite frisk luft och tackade nej till skjuts.
Något säger mig att jag har allvarlig feberyra. Det var minst tio år sen jag frivilligt gick en promenad vid temperatur under 10 grader, och det där med frisk iskall luft har jag aldrig förstått njutningen med.
Men nu är jag tydligen på väg. Till fots. Välj inte Mariestadsvägen om ni ska ut och åka, det kan bli trafikstockning om det sprider sig att jag är ute och går.
Huset invaderat av råttor! Den här hoppar ...
Huset invaderat av råttor! Den här hoppar snart upp och biter mig i knäskålen.
Det snöar visst överallt
Gå in och googla "let it snow".
Hej hej lediga helg!
Har den här hösten jobbat varannan fredag kväll och varje söndag. Och har utvecklat en känsla av att vilja skjuta mig när jag går och lägger mig på fredagen eftersom det känns som jag aldrig någonsin har helg och jag har inte direkt minglat ihjäl mig på sociala helgfestligheter under senaste månaderna.
Efter utfört kvällsförvärv är det nu ledigt resten av helgen. Grattis till mig och det känns för jävla skönt helt enkelt.
Slänger väl ihop en deg snabbt och lätt
Motgång 2: Degbunken snurrar i luften när maskinen sätts igång. Här tänkte jag ge upp, men felsöker 10 minuter. Till sist: Check.
Motgång 3: Degen rusar inte upp i jäsning om man säger så. De 40 minuternas jäsning blev 70! Och blodryckshöjning över att börja om!
Motgång 4: Få ur degen ur bunken. Gick så där. Tapetklister är mindre kletigt.
Motgång 5: Ingen. Är euforisk över den fina släta degklumpen jag knådat till med muskelkraft.
Motgång 6: Forma runda (!) bröd. Hallå taxöron! Vem vill servera såna? Till slut, efter 7 sorger och 8 bedrövelser fick det duga!
Motgång 7: Glömt sätta på ugnen.
Men till sist var det klart och då kan man luta sig tillbaka och njuta:
Och ägna sig åt att plocka upp chokladtryfflarna som for i backen (roade mig med tryffeltillverkning under jäsprocessen) när jag tappade hela brickan i golvet. Lite (jävligt) onödigt kan tyckas. Den vita citrontryffeln ligger i frysen. Den vägrar stelna (efter tre timmar i frysen känns det som hoppet är ute på nåt sätt).
Det var allt från den här matbloggen för i dag. Om det blir något mer inlägg om något som liknar mat håller vi alla tummar vi har för att det ska bli en smula bättre än dagens resultat.
Ps. Dom där pyttegrejorna på plåten med brödkakorna är förstås "hålen" i brödkakorna. Dom vi näst intill slogs om hos mormor när vi var små. Dagens medgång: Äta upp alla hål själv! Check. Ds
Alla får inte påse
Finns väl ingen som inte har minnen av luciafirandena som passerat under åren.
Diskussionen om lucia över huvudtaget kan vara annat än blond var påtagliga under alla mina år som aktiv luciatågsdeltagare. Att nån mörkhyad tjej skulle vara lucia behövde vi inte fundera över då. Tyvärr. Det hade säkert berikat mitt liv om jag hade haft klass/skolkamrater med annan kultur än min egen.
Kommer ihåg att man lottade vem som skulle vara lucia i skolan. Men även varianten att bara de som var med i kören kom ifråga angående den åtråvärda ljusdrottningtiteln, och då den som sjöng bäst utifrån musiklärarens godtyckliga bedömande. Också röstning. Där åpna wanna be-ljusbärare näst intill mutade till sig röster från okända och kända skolkamrater.
Jag har varit lucia flera gånger. Tärna otaliga gånger. Tomte nån gång ibland. Pepparkaksgubbe en gång.
Det som satt djupast spår är:
-- Pepparkaksgubbhelvetet. Jag ville vara en söt liten tärna (lucia var uteslutet - jag hade inte den statusen då, bara innetjejerna blev lucia redan då - i sex-sjuårsåldern) och blev "beordrad" att vara en pepparkaksgubbe. Komma insläntrande sist av alla och se korkad ut. Så kände jag det - den känslan kan jag fortfarande ta på när jag tänker på det.
-- "Alla-som-vill-får-va-lucia!-spektaklet". På nåt sätt visste man redan då att man blev grundlurad. Det verkliga livet är inte så. Alla får inte va lucia med krona på huvuet! Nix. No way. Samhället ser inte ut så. Det finns alltid någon som måste vara pepparkaksgubbe.
-- Till sist... när man sakta men säkert jobbat sig upp från pepparkaksgubben och högtidligt blivit tillfrågad, eller faktiskt framröstad, att bli lucia är man överlycklig. Första gången. Sen sjunker intresset med åren. Gjort det, kan det och verserna som lucia läser är lite för långa att orka lära sig utantill. Till slut hoppas man att man inte blir tillfrågad, framröstad, att bära luciakronan. Man skulle nöja sig med att gå lite längre bak i ledet. Släntra in bland pepparkaksgubbarna och pigga upp den där gubbhögen längst bak med sitt eget race.
Nu är det inte aktuellt med luciatåg längre. Men skulle det bli det kan jag inte bestämma mig för vad jag skulle va. Förmodligen allt som finns att va. Byta om i nån versläsning från lucia till tomte vidare till pepparkaksgubbe och avsluta som en beige intetsägande tärna (som alla tror är beige alltså innan jag överraskar)...
PS. Glömde stjärngossen. Heder åt er som haft en stjärnstrut på huvudet. Där går gränsen för mig. Aldrig! DS
Lite ödmjukhet sitter aldrig fel
Åsa! Du är kanonbra! läser jag på en liten lapp som någon, anonym, lämnat.
Sånt gör man ingen större sak av. Körde bara lite schysta segermoves, frågade Anton ca 400 gånger om han sett lappen och gick runt med den fasttejpad i pannan några timmar. Inget konstigt med det.
Ok. Det kanske steg mig, pyttelite, åt huvudet det där, eftersom jag på kvällens klass kläckte ur mig:
-- Glömde luciakronan dagen till ära, men jag skiner ju så bra ändå.
Ödmjukhet är min i särklass starkaste sida.
Hur gick det där till
Velade fram och tillbaka om jag verkligen skulle träna i dag eftersom jag är skittrött.
Bestämde mig till slut och avbokade passet för en kvart sen, och såg mig i min fantasi tillbringa kvällen i soffan.
Nu, helt plötsligt, är jag pigg som en kvittrande lärka. Är inte det märligt?
Där sket sig softandet. Sitter inte i soffan otrött och ser ut som en rastlös ekorre. Där går gränsen.
Bara Lufsen som fattades
Har gjort världens godaste julköttbullar.
Och där gick dom sista åt.
Blir skulor i köttbulleskålen på julbordet i år.
Inte konstigt att man känner sig stressad
Absolut sämsta idén jag nånsin kommit på har jag upptäckt. Ingenting blir gjort när jag inte får pricka av.
Pricka av! Det är ju där tillfredsställelsen kommer. Att dammsuga utan avprickning är lika roligt som att åka på charter till Arktis. Tror jag. Har inte varit på Arktis, men jag föreställer mig känslan som inte alltför njutbar för en köldhatare.
Av min empiriska studie av att leva utan lista har jag lärt mig att allting blir lite, lite tråkigare att göra när det gäller måste-saker. Och när man nu har dom där 15 minuterna över, som man kunde fylla med något vettigt - då gör man absolut ingenting, för det tar cirka en kvart att komma på vad det är som behöver göras som tar en kvart om man inte kan fälla ut pekfingret, dra det nedför listan och snabbt hitta exakt det man söker .
Så välkomna tillbaka kära att-göra-listor. Det är uppenbarligen min grej för att upprätta nån form av effektivitet. Hela dagarna i höst har jag gått runt och varit urstressad av saker som hänger över mig, men ändå inte fått ett skit gjort utan de där avprickningarna.
Så nu, inför nypremiären, kommer listan vara sååå lång. 400 poster typ eftersom allt småjox (och tråkigt) totalt fallit mellan stolarna.
Välkommen tillbaka min fina anteckningsbok jag köpte förra året. Varmt välkommen!
Pricka, pricka! Jäklar vad jag ska pricka.
Den årliga förnedringen
Min huvudsakliga uppgift på jobbet är...
... att vara snygg helt enkelt.
Skiter nog i tomtespinningen och går runt och bara snyggar mig istället.
Hjärtat slår fortfarande trots den årliga chocken
Golf är fan det tråkigaste som finns.
I alla fall en gång om året.
Dessutom förutsattes det i följebrevet att man är en idiot. Att man ägnar sin tid åt att beträda greenerna under vintern på ren jävelskap för att sabotera. Kom igen, sån jäkla trafik är det väl inte på Knistad under dygnets få ljusa timmar nu på vintern att ni inte kan se vilka som eventuellt springer runt på greenerna?
Bara gå fram och ge dom det berör en käftsmäll.
Med tanke på Flensosten
Jag uppmärksammade Madde (först försökte jag med Johan men det var ju lönlöst... fick förklara innebörden och då tvärdör man lite i nästan-kissa-på-sig-skrattandet) på en kul grej på gymmet igår, där jag hittade en lista med en massa namn och telefonnummer med följande överskrift:
"Dessa är från ert upptagningsområde som visat intresse att träna på en PRO kryssning."
Nu har jag och Madde fullt sjå med att fundera ut hur vi går tillväga för hur vi ska lägga upp kryssningsträningen för dessa PRO-medlemmar. Jag tycker vi kan lägga fokus på sprint fram till smörgåsbordet för att va först i kön. Explosiv träning. Mycket benmuskulatur.
Madde var dessutom ruskigt irriterad över särskrivningen, för så fungerar vi språkpoliser, så till den milda grad att jag tror hon kommer betona exakt rätt ställe för mellanslagen in absurdum hädanefter. Typ: Jag mellanslag hatar mellanslag sär(inget mellanslag)skrivningar mellanslag bara mellanslag så mellanslag vi mellanslag fort(inget mellanslag)sätter mellanslag vara mellanslag över(inget mellanslag)ens mellanslag om mellanslag det.
Nu tränar vi inför kommande högtid: Jul mys finns inte. Jul gran finns absolut inte. Advents stake är inget ord. Jul grans belysning ska ni inte ens fundera på. Tomte bloss - nej! Vill ni ha fler tips om ord som inte ska särskrivas. Maila mig. Eller Madde.
Namntips
Om det snart ploppar ut något flickebarn någonstans och det råder torka
på namnfronten kan jag bidra med ett litet tips. Håll till godo. 
Synd att namnet inte finns med i almanackan längre,
det hade onekligen piggat upp om vi fortfarande hade firat Babiana den 2 december.
(Urklipp från wikipedia.org)
Men jag vet väl var jag varit eller
-- Näe. Det har jag aldrig gjort.
-- Jooo, jag har gått på dom passen.
-- Eh... Nej. Inga Skara-pass.
-- Måste varit du.
-- Nej!
Herre gud, har knappt satt min fot i Skara för guds skull!
(Men man blir ju onekligen nyfiken vem som begåvats med samma vackra utseende som undertecknad!)
Vem sjutton sätter igång en maskin precis ...
Vem sjutton sätter igång en maskin precis innan man ska iväg och jobba och blockerar tvättstugan en hel dag? Ja jag vet inte. Men nu måste jag verkligen rusa om jag inte ska komma för sent.
Ny? Gammal? Ny? Gammal?
-- Halllåååå världen, är det så här du ser ut, skrek jag lyckligt när de nya kontaktlinserna satt på plats.
I dag:
-- Men va fn, vem glömde ta ur dom gamla linserna ur burken i går kväll innan de nya lades i, hörde jag mig själv vråla!
In. Ut. In. Ut. In. Ut. In. Ut. In. Ut. Ja, med linserna alltså.
Känner ingen som helst skillnad på de nya respektive gamla.
Slutsats: Man behöver aldrig byta månadslinserna. Du kan ha ett enda par tills du dör. Nya linser är bara en placeboeffekt.
Man kan ju va lite flexibel i några minuter om det inte är värre
Men jag småsprang inte ut. Jag tassade försiktigt. Kände mig för. Såg ut som hyresgästernas vovve Kingston. Han skuttade inte eller ut i pur förtjusning i det vita, matte fick nästan dra fram honom till trappan. Klok hund.
Järneksbuskarna ser extremt juliga ut med snö. Det erkänner jag.
Tråkigt bara att penséerna måste dö snödöden. Den måste vara smärtsam.
Fick tummen att skifta däck också, nu kan man köra på som vanligt igen. (Inom parentesen kan väl nämnas att det visst står i lagen att man redan ska ha satt på vinterdäcken, men det behöver vi väl inte skylta med så där öppet, va?)
Däckonomen i Skövde. Trevlig kille som har det där stället. Och snabbt går det, cirka sju minuter plus minus två för ett skifte. Dessutom gratis kaffe. Spring snabbt som sjutton in på kontoret och häll upp, det hinner inte svalna innan det är dags att betala dom där futtiga 200 pixen dom tar för besväret. (Jag hann fiska upp tre kakor ur burken och doppa innan det var dags att pröjsa. Sen stod jag kvar en stund extra så kaffet hann bli munvänligt så jag kunde sörpla ur.) Väl investerade pengar. Däckonomen, sa jag det?
Ser stora dinossauriestekar överallt just nu
Underbart att leda 75 minuters spinning följt av en timmes functional när man råkade "missa" lunchen och i ren panik, en halvtimme innann klasserna, trycke i sig dom här:
En bananfluga hade presterat bättre än mig i dag.
Skriver till mig själv i kom-ihåg-boken:
Det räcker inte med tre skumtomtar, töm hela påsen!
Slut på det roliga
När vi stiger ut genom portarna på Arenan hör jag en främling som gick hack i häl utbrista:
-- Jaha, då var helvetet över oss igen.
Då ville jag vända mig om, springa fram och krama om honom och säga:
-- Jag vet hur det känns. Det blir snart bra igen ska du se. Framåt maj. Då... då ska du se att vi kan le och skratta igen!
Nu kramade jag inte. Jag nöjde mig med att vråla mitt gillande över denna kommentar,
för att visa att han hade min djupaste sympati. Det lät som han uppskattade stödet om man ser till vårt meningsutbyte.
Nu gör vi så här mot snön, allihop på en gång...
... sen går vi in och drar täcket över huvudet och hoppas det töar i morgon!
(Jag ber om ursäkt för fulfingret, men det bara dök upp helt spontant från ingenstans... )
Visualisering
Har berättat förut att min mamma varit imponerande duktig och gått ner i vikt ofantligt mycket. Nu är det över 20 kg.
Oj! säger man. 20 kg! Utan att riktigt egentligen ut förstå hur mycket det är.
I går var mamma inne hos mig på gymmet och för att få en insikt i, och få en känsla för, exakt hur mycket som försvunnit, släpade jag med henne fram till viktstället och satte en 20-kg-vikt i händerna på henne.
-- Ta den, ta den, skrek mamma när hon hållit i vikten i cirka 10 sekunder, den här orkar jag inte bära på!
Man ska inte applådera innan man hoppat över ån
Slår telefonnumret till frissan och tänker belåtet hur jag alldeles strax kommer att chocka hela salongen. Med att vara ute i god tid. Inte göra som jag brukar, ringa dan före dan och tro att jag får en klipptid innan Kalle Anka på julafton.
Så tänkte jag.
Men vad är det med den här världen? Ingen klipptid förrän vecka 1! Men det är ju en månad dit!
Funderar på om jag ska gå förbi adventsljusstaken. Väldigt nära. Så det börjar brinna lite grann på ena sidan av hårsvallet, bara så det hinner bli lite bränt i topparna innan jag släcker liksom. Då kanske dom akut kan klämma in mig på en klipptid av ren medkänsla.
UPDATE 15.05:
Se där ja. Tur jag inte hann fjutta eld på frisyren. Nu ringde N och sa att jag på nåder får komma dit redan i veckan.
-- Vi klipper väl så långt vi hinner, sa han innan han la på.
Nu blev jag lite nervös känner jag.
Misstänkte att man hade med en av dom där lögnarna att göra
Perfekt ställe utan nån som helst verklighetsförankring
Ringde pappa Vindvirvel och frågade om han möjligtvis kunde svänga förbi i morgon och se om han kan hjälpa sin dotter i nöd.
-- Har du luftat?
-- Har du tagit bort termostaten och kollat piggen?
-- Har du kollat trycket nere vid värmepumpen?
Näe, det hade jag ju inte gjort. Kändes lättare att bara ringa utan felsök, vilket jag faktiskt får hålla med om var ovanligt korkat och det ångrar jag bittert efter skrapan som kom i luren.
-- Ja, ja - jag kommer förbi i morgon då, kom det med en suck som lätt kunde orsakat en tsunami i andra änden av luren.
Körde en liten felsökning i efterhand. Förutom det där med att ta bort termostaten då. Helt omöjlig att få bort. Om man inte vet hur förstås, och det vet jag uppenbarligen inte. Testade lite här hemma. Med våld går det absolut att få bort den. Det kanske kan vara värt att dra sönder den för att komma åt den där jäkla piggen. Men näe, avvaktar. Rent förnuftsmässigt vet jag att det inte kan bli nån fontän bara för att jag drar sönder termostaten, men rent känslomässigt känner jag att jag säkert har en ruskigt otur och råkar dra bort hela elementet och ser hela Sandgatan ligga under vatten.
Jag är grymt nöjd ändå - jag hittade, till slut, luftningsnyckeln. Som jag visste jag hade lagt på ett bra ställe eftersom jag letade ihjäl mig förra gången jag behövde den. (Tre år sen ungefär.)
Rent spontant känns det som det där braiga stället borde vara nånstans bland alla verktyg. Som till exempel i någon av de två (!) verktygslådorna man är begåvad med.
Nej, självklart lägger man den bland sina pennor i en låda i köket. Ibland förstår jag mig inte på hur jag fungerar. Som om jag tänkte:
-- Haha, jag lägger den här i penn-lådan så kommer den dumma människan att leta ihjäl sig när hon behöver den nästa gång.
Frågan är om jag ska lägga tillbaka den i pennlådan? Eller på nåt annat bra ställe. Bland underkläderna? Ute i nån rabatt?
Skönt att än en gång få bekräftat att man inte är nån samlare förresten. Jag har ett lagom antal pennor att rulla runt på. Cirka 75 stycken.
Kunde slutat med blåtira
Sen höll jag mig bakom disken tills ägaren tog sina muskler och traskade iväg ut. För att va helt säker på att inga fler pelare tänkte attackera mig.
Chili is the shit förutom lakrits då
Eftersom jag nu ändå köpte en liter (trodde man hade en halvliter bara till knäcken innan jag kollade receptet, vem kommer ihåg från förra året liksom) grädde drog jag också till med lite chilitryfflar även om inte dom stod med i julgodisplanen.
Först lakritsknäck (gudomligt god) och därefter chilitryfflar. 
Tryckte ner en guldängel i varje tryffel för att få till den där riktiga jul-snitsen. Fast dom ser mer ut som blågula Nobel-bakelser på nåt sätt. Nåja. Uppätna blir dom garanterat! Smakar ambrosia.
Jag tar en till. Och kanske ytterligare en, ... ... ..., ... ... ..., .... ....
Fill in the blanks.
Den lätta processen i knäckandet är gjord....
Den lätta processen i knäckandet är gjord. Ställa ut formar. Nu ska det kulprovas. Vore kul att kunna suga på knäcken som omväxling i år.
Ändrad TV-tablå
Mejlade nyss Sveriges television och bad dom hålla lite på kvällens sändning av På Spåret. Kvällens sändningstid blir således 20.20. Då har jag hunnit hem från jobbet.
(Eftersom jag skrev under med "Nöjd licensbetalare" är jag i princip säker på att min önskan tillgodoses.)
Och där står du och kikar... Det är helt o...
Och där står du och kikar... Det är helt ok om du kör ett varv på egen hand.
Ett jäkla stressande
Stressar igång fredagen. Det är inte optimalt. Känns som da'n redan är förstörd liksom...
Om om jag hade varit det då?
Jag länkar mina blogginlägg till facebook emellanåt. Och där har man ju lite vänner som man inte är jätte-up-to-date med.
Efter förra inlägget fick jag ett meddelande "in privacy":
-- Men jösses, är du homosexuell?
-- Näe, svarade jag. Inte så där jättemycket. Inget faktiskt.
-- Nähä. Trodde det när jag såg ditt senaste blogginlägg. Det hade ju varit spännande annars.
Aha! Ja visst hade det varit det. Extremt spännande. Som ett UFO ungefär eller?
Idiot!
Ståpälsen frodades i kyrkan
Man ska helt enkelt sträcka sig runt i bänkarna och skaka hand med folk och önska Guds frid till höger och vänster. Ååååh vad jobbigt - hela jag vrider mig i svensk olust, och vill bara bli en sköldpadda inne i ett skal och titta ut först när faran är över.
Nu var mannen till vänster om mig en proper man med fast handslag, vänlig blick och tvekade inte en sekund - så det gick ju strålande. Vände mig till höger och skakade hand med Bittan och Bettan. Och fnittrade lite. Så där när man tycker man är urpinsam.
Sen fick det vara nog. Inget mer Guds fridande handskakningar för min del.
Och prästen drog ut på det.... nästan in absurdum. Jag hade hinnit springa runt och ta hela den samlade församlingen i hand. Och nu pratar vi om prästen som jag satt på en liten piedestal dessutom.
-- Karin! Där hade du kunnat sjunka ner till botten och fått jobba dig uppåt igen. Men eftersom du nu talade så fint så står du fortfarande kvar högst upp. Men inga fler såna långa Guds frid-things, tack. Blev urstressad ju.
Åsså var det sång...
Wild horses från Susanna, till vänster, körde upp ståpälsen i topp. Och öppningsnumret från musikalen Rent satt där den skulle. Med på bilden är Andreas också förresten, och Kristina.
Det enda molnet på kyrkohimlen denna mässa var två skrikande ungar. Ja, jag vet. Så säger man inte - men nu gjorde jag det. Ruskigt irriterande. Lite snyftande hit och dit gör väl inget, eller nåt illvrål då och då är helt ok. Men typ kolikskrik i säkert 45 minuter ÄR irriterande och man kan inte helt bortse från det. Förlåt mig mammorna, men kan man inte gå ut en runda och göra nåt som bäbisen tycker är lite roligare. Så tycker jag, lite bittert så där - men nån ska ju va de också.
Och här kommer den lilla solstrålen, som i slutet av mässan hade spring i benen, men ändå ville vila på nåt mysigt ställe. Två gånger hittade hon sin favoritplats. Längst fram i kyrkan. På regnbågsflaggan som prydde S:ta Helena i kväll.
En sista sak: När jag skrev inlägget tidigare i dag, med den lilla puffen för kvällens arrangemang, gick jag in på Svenska kyrkan i Skövdes hemsida för att hitta den där annonsen jag la upp. Hittade inget. Tryckte på kalendern nere i högra hörnet. 1:a december. Nähä nä, inga aktiviteter i den kyrkliga organisationen jag tillhör.
Nu i efterhand, innan var jag lite stressad, klickade jag för säkerhets skull in en gång till och letade. Och hittade en flik som hette "Musik i S:ta Helena kyrka" - där står det förstås, tänkte jag och andades ut. Nähä, första tillställningen i S:ta Helena med musik i december är först den 3:e tydligen.
Som medlem i Svenska kyrkan vill jag veta var jag hittar informationen om kvällens tillställning i kyrkan. Vad är det jag varit på? Jag kanske vill ha information om vilka som deltog och som sjöng så vackert? Vad hette prällen? Jag kanske helt enkelt vill veta varför det ringde i kyrkklockorna en torsdag?
Är det nu så att jag är halvblind och att allt står klart och tydligt på hemsida fast jag missat det, då ska jag högtidligt skriva en rättelse om det. Jag förutsätter att jag är halvblind och ser med glädje fram mot den som visar mig var jag ska klicka för att hitta informationen. Visar det sig att jag faktiskt letat förgäves blir jag topp tunnor rasande arg.
Vet ni vilken dag det är i dag?
I dag är det World Aids Day. Den ska uppmärksammas i kyrkan minsann.
Framför allt ska jag lyssna på Andreas stämma så klart eftersom jag tycker om honom väldigt mycket.
Men det är garanterat fler med rejäla röstresurser både i tal och sång som medverkar.
-- Mycket nöje, Åsa.
-- Tack ska jag ha. 
Blir upphämtad hemmavid också. Rena lyxtillvaron.
Går in i december och köret med att släpa ...
Går in i december och köret med att släpa på två kalendrar drar igång...
