Vilken vårdag vi haft i dag. Lite mer vår  dag eftersom det varit i princip vindstilla till skillnad från igår denna underbara dag.
Jag gick ut hårt, på tunn is med tanke på min frysbenägenhet, och vädrade vårjackan. Men isen var så pass solid så jag hade kunnat gå naken. Härligt varmt och skönt. 

Men mina kära vänner. Vis av ålderns erfarenhet så är sötebrödsvårdagarna snart över. I morgon slår det över till mars. Värsta månaden man ska ta sig igenom om man liksom jag lider av en grav störning vad gäller känslan för vinter. Det är nu den riktigt groteska vinterdepression slår till med full kraft. Tror inte jag haft en enda trevlig (ur väderperspektiv alltså) födelsedag. Det är snö, snö, snö och cirka trettio minusgrader. Snart fyller jag.
Långtidsprognosen visar inte trettio minus. Men visst sjutton visar den snö och stadiga tio minus på min födelsedag. I år också.

Men visst. Jag låter våren blåljuga mig rätt upp i ansiktet några dagar till, som det ser ut, och låtsas gå på det. Mot bättre vetande. Sen störtdyker jag in i mars månads snödepression.

Blev lite lätt bedrövad ii förrgår när hyresgästerna sa upp lägenheten.
-- Åååh vad trist och meckigt att annonsera efter nya och inte veta vad det är för folk, tänkte jag.

Men nu löste det sig ju så strålande bra att grabbarna som bodde där innan nuvarande hyresgäster flyttar tillbaka.
Pratade med den ene nyss:
-- Tror jag måste fira med ett glas rött i kväll.

Guld! Välkomna tillbaka, grabbar.

Det här är inte bara irriterande, det börjar gå mig på nerverna. Ungefär en gång i månaden sker fenomenet.
Nu är kombon av släktingars namn och födelsedagar, husdjursnamn och dödsår, registrerings-
nummer och modell på diverse bilar, namn på ex och nån random siffra på väg att ta slut.
Lösenordstorka helt enkelt. Känns inte aktuellt att be er hjälpa till och droppa förslag på nya lösenord heller,
annars hade det varit en smidig lösning.



 

Tisdag i morgon. Tiden går alldeles för fort eller också har jag en en hel jäkla massa att-göra staplat på hög och får inte tummen ur.
Kom precis på att det är Vasaloppsspinning på lördag. Bra om man har sin 35-minuterssträcka (av totalt tre timmar tillsammans med de andra instruktörerna) klar innan lördagen knackar på dörren. Jag som hatar att leta musik i sista minuten. Dessutom har jag lite ångest för dom här tre timmarna med spinning. Eftersom höften inte precis jublar av smärtfrihet. Men jag har ju bara sju timmars träning kvar innan lördag. Fem klasser leder jag själv och dessutom har jag i kalendern planerat in två egenträningstimmar. Då borde det onda ha härdats bort. (Fast jag känner mer och mer att träna-bort-smärtan-metoden kanske inte är den helt optimala lösningen den här gången.)

Nåväl. Tisdag i morgon som sagt. Och dagens höjdpunkt blir hårklippning. Hos bästa Niclas, slentrianens mästare (som vi båda är mycket nöjda med), som kommer att bli lätt chockad när jag ber honom klippa mig så jag liknar schlagerdivan jag planerat vara på mello-festen. Lycka till säger jag redan nu.

Helgen slut. Punkt.

Trevlig sådan med möe (ja, vi säger så på västgötska när vi menar mycket) mat, kalas och shopping. Och... sol och vårkänslor.

Fick pallra mig in på gymmet i dag för att köra mina klasser. Det är extremt tungt när man har den där hugga-av-sig-foten-känslan för att få slippa. Men när man väl är där är det värt hur mycket som helst. Bästa deltagarna finns på Actic i Skövde. Bästa alla kategorier. Ni får alla en Oscarsstatyett. En alldeles egen var.
Och instruktörerna får en. Allihop jag stötte på i dag. Ni är fantastiska!
Ni andra jag inte träffade på. Här har ni också en statyett - en var, det ska ni ha!

Asch. Vi gör så här. Alla får en sån där Oscarsgrej i kväll. Varenda kotte.

För satan vad vi är grymma. Allihop! Sträck på dig och låt det sjunka in. Nu tar vi en ny vecka med Oscarsstatyetten hängande runt halsen och visar hur bra vi är.

Var ruskigt opepp för att åka iväg och träna i kväll. Var ett hårstrå från att strunta i det. Men tvingade mig till slut i väg.

Vilken tur jag gjorde det! Terriern var lika fenomenal som vanligt på cirkelträningen och dessutom dök officers-Sannerud upp på klassen och jag kunde ha honom som parhäst på stationerna. Kul att köra med nån som vägrar vika ner sig för då blir jag lite mer envis. Kunde slängt medicinbollen i huvudet på honom när han körde upp ett rasande tempo på armhävningarna på bollen. Sen tvärdog han. Haha! Det är då man får oanade krafter nånstans ifrån, och kör några extra (samtidigt som man skriker: -- Men kom igen nu då, och försöker låta oberörd) bara för att "vinna" den stationen. Nu slog han mig nog på de flesta stationerna får erkännas, men han fick ta mig sjutton bra motstånd vilket han erkände.

Toppade cirkelträningen med ett powerpass. När jag nu ändå var där. Eftersom musklerna redan var slutkörda var det inte precis någon semester om man säger så. 

Önska mig lycka till när jag ska upp ur sängen i morgon! Jag kommer att behöva det.

Som det känns just nu håller den här bloggen på att bli en sån där äcklig feel good-blogg. Sån där som är så jäkla trist. Allt är så hääärligt, livet leeeeker och jag själv är aaaawesome.

Jag hittar inte riktigt lika mycket att häva ur mig när det flyter på bra och tillvaron är över ok-status, då tappar man spetsigheterna när man ska blogga.
Man bryr sig inte lika mycket om nån skulle köra på ens hälsena med kundvagnen på Maxi. Inte ens om vederbörande skulle köra på samma sena 15 gånger. Faktiskt. Man rycker lite på axlarna bara. Istället för att köra tillbaka en knäck på hälsenan som gör att den krullar upp sig till knävecket på idioten som började.

Urtrist bloggläge!

Tills vidare lever jag glatt vidare och gör inte nämnvärt mycket väsen av mig här inne. Tror det här är min rätta person. Lugn, tillbakadragen och timid.

Har ni märkt att det blir ljust tidigt och mörkt väldigt sent förresten? Det har jag.

Jahaaaa, nu kan man chatta om att belägga parkeringarna vid Stallsiken med avgift för att få färre att åka bil.
Perfa, för man har ju sååå många frågor. Eller hur?

Det fattar väl vem som helst att det bara ska låta bra miljömässigt, och därmed också stadsplaneringsmässigt eftersom man är tvingad att ta hänsyn till miljön och minska biltrafiken d v s att göra cykelfärden bekväm ner till handelsområdet och att kunna gå av bussen precis utanför Biltema.
Allvarligt? Är det nån som tror på allvaret i påståendet? Möbelföretaget MIO är säkert jätteintresserade av att någon åker buss ner när man ska shoppa soffa. Och själv är jag skitsugen på att köpa min 128 tums teve på Mediamarkt och se busschaufförens min när han får hoppa ur och hjälpa mig bära eftersom jag inte orkar lyfta upp den på sagda färdmedel. För att inte tala om när jag får för mig att köpa en 20 meter fullvuxen tuja-häck inne på Plantagen. Den busschaufför som tar det med ro finns garanterat inte.

Löjla er inte! Klart det inte blir nån avgift på parkeringarna på Stallsiken. Det är förstås bara en ren pappersprodukt. Gå vidare, häng er inte fast vid det där. Och SN, hur tänkte ni här. En chatt om grejen?! Förlåt, men det är ju rent löjeväckande.

En helt vanlig torsdagskväll i omklädningsrummet på jobbet.



Inget konstigt med det. Möjligtvis ligger mattan lite snett.

Det var sjutton vad det bokas och planeras till höger och vänster här i stugan.
 Det är trevligt, men nu får det nog lugna ner sig lite.




Här har man lite att stå i för att rodda runt det häringa kalajset. 
Har inte hittat nån outfit än. Det vore bra att fixa det snart känner jag.
 




En liten promenix i Nyhavn gör inte alls ont. Ser fram mot det!
(Bilden från Wikipedia)




Hej Grekland! Ska bli kul att ses igen.
Om nu nåt finns kvar förstås när det blir så dax. Kanske får ha drachmer istället för euro med mig.
Kändes värt att gardera med av- och ombokningsskydd.




Yes! Ola Salo som Jesus. Mycket trevligt. På Göta Lejon (bilden tog jag från deras hemsida) i Stockholm.
Med hotellfrukost. Förstås.


Låter bokningsådran vila sig lite nu och tar mig tillbaka till nuet. 
Tills nåt nytt jag bara inte kan motstå dyker upp.
Det dröjer väl förmodligen inte så länge om jag känner mig själv rätt.


 

Ser fram mot slutet av mars.



Skratta, skratta.

Känns som jag snöat in på skratt och jag gillar't.

Ser fram mot lördag!



Skratta, skratta.

Aha - det är så här man ska göra!
Bestämma möte på gymmet.

Hade jag inte bestämt med Reportern att vi ska gå på power om en stund hade jag garanterat avbokat och packat ihop mina muskler i en prydlig hög i soffan istället. Men nu har jag inget val, kan ju inte lämna henne i sticket.

På med träningskläderna (för andra gången i dag) med siktet inställt på de riktigt tunga vikterna. Sen kan musklerna (och jag) glida ner i soffan framför På spåret med gott samvete.

Från Aftonbladet.se

Funderar på om Madde hämtat sig från chocken efter vårt 13 personer långa intåg på gymmet i dag för att hänga av kläderna innan det var dags för föreställningen. Arenans garderober svämmade nämligen över av köer, vem orkar köa? 

Tog 50 minuter att få maten på O'Learys. Trots bantad meny, eftersom det var sååå många beställningar så dom ville skeppa ut maten snabbt. No further comments on that.



Fota, fota....



Vänta, vänta...



Linslusbild. Finns en på mig också, men jag kastar mig fram för att få va med, men det blev bara suddigt. But I know the feeling. Att man bara måste va med om man kan!



Spänd förväntan! Uppspelt, som sagt!



Här är dom ju! Men va då, det ser ni väl att det är Schyffert som står upp och Lindström som sitter ner, det är ju knivskarp skärpa och nästan inget motljus alls.

Satan vad bra det var! Har inte skrattat så här riktigt gott, så där så man kiknar och det nästan krampar i magen, på hur länge som helst faktiskt. Befriande!
Har ni minsta lilla tanke på att gå på en enda föreställning i år. Ta Ljust och fräscht. Kolla turnéplanen. Finns det bara biljetter kvar i... ja, låt säga Bangladesh om nu så vore fallet, så är det definitivt väl värt varenda öre! Jag lovar. 

Sen höll Affe på att trilla ur bilen, när jag råkade kläcka ur mig att Lindström faktiskt är sexig.

-- Men va fn, det är ju en liten tjock gubbe, skrek (trots att vi åkte i en jätteliten bil och jag inte hade haft en chans att missa vad han ville förmedla även om han hade viskat) han från framsätet.

Lena höll med mig. Tror jag. På ett lite diplomatiskt sätt. 

-- En sexig liten gubbe då! sa jag, och klev ur bilen utanför mitt.

Tusen tack till alla inblandade, inte minst ni som deltog "off stage", för en riktig höjdarkväll!

Taggar till för kvällens föreställning på Arenan. Och är som ett barn på julafton för jag är snuskigt förtjust i Fredrik Lindström. Att Henrik Schyffert är med gör det hela inte mindre upphetsande.

Fast först ska det käkas och umgås med ett sällskap näst intill i paritet i antal med den Germanska folkvandringen.

Mitt stora issue just nu är att INTE glömma att ta med biljetterna till allihop! Inte. Glömma.

Gött mos, som vi brukar säga häromkring när nåt ser ut att bli sketabra!

Status före träning: Typ övertaggad (alla som på nåt sätt framfört något av det minsta lilla intresse inför en grupp, satsat på att vinna ett OS-guld eller liknande och befunnit sig i det stadiet vet att det är inte 100% optimalt). Pytte-pytteont (efter en ruskigt effektiv dag som innehöll i princip konstant rörelse...).

Status under träning: Hell. Allt gör ont. Snäpper upp smärttröskeln ett steg och låtsas som inget. Ignorerar. 

Status efter träning: Näst intill deprimerad. Det hasande benet hemsöker mig. Igen. Och huvudvärk.

Ja, ja, ja din Messerschmitt - säg att jag ska vänta med att träna tills smärtfrihet uppstår.
(Inom parentes, bokstavligt talat som ni ser: Jag pratade nyss med E och sa exakt samma sak till henne kom jag på. Vila nån vecka och se om det inte känns bättre... hö hö hö.)

Nu funkar jag ju inte så. Under mina glada 25 levnadsår (har aldrig påstått att jag har nåt som ska va en vetenskaplig blogg och då kan man använda flytande tideräkning...) har jag aldrig någonsin vilat bort nån krämpa. Är i valet och kvalet om det inte är dags att börja nu. Not!

Pratade med en kamrat. Och eftersom vi båda två var hungriga eftersom klockan passerat lunchtid kom vi in på mat. Och vin.

-- Och till det en bordell. Då är man ju hemma. 

Men nej för helskotta - ingen bordell till den blodiga biffen, tack. Möjligtvis ett bordeuax.

Skrattar än. Hur sjutton blev det en bordell? Vill absolut INTE veta var vederbörande befann sig i tanken där.

Men för sjutton gubbar - minus 18 fucking grader ute. Det är inte ok. Inte alls. Det där med att det "åtminstone är myggfritt - hö hö hö" är urtråkigt nu. Tar hellre en hel svärm med moskitos stora som sparvar än nuvarande kyla.

Men för övrigt gick det ingen nöd på mig i kväll:



Den där räkbakelsen går till historien som bästa förrätten ever, tror jag bestämt.
Mätt och nöjd efter vår tredje "Halv-åtta-hos-mig"-sittning. En kvar. I april - då har vi gått laget runt.

Tack för dagens superba måltid Annika.

Här är fredag nu. Vad har ni för dag?

Tror jag satt rekord för hur rent det här huset kan bli. Tre timmars putsande och fejande non stop i ett rasande tempo. Då blir det rent, helt enkelt.

För man kan inte ta in såna här i storparti om man inte har det sketarent. Liksom vårstädat.

Första för i år faktiskt. Världens (nåja, men eftersom dom kommer i smällkallaste vintern så säger vi så) vackraste blommor.



Tulips!

Tulips i mängder. Eller mängder och mängder, men 21 stycken i alla fall, utplacerade på väl valda ställen. Ångrar att jag inte köpte tulpaner för en femhundring jämt. Då hade det verkligen blivit schvung på vårkänslorna. Men jag kan alltid kompletteringshandla i morgon. Då ska jag köpa några riktigt långskaftade också, eftersom min termometer sitter rätt högt upp. Hatar att se strecket med -15 som jag gjorde i morse.

Fikade med pappsen förut förresten. Han var snäll (läs: mycket angelägen att få leka med ajfånen eftersom han inte har nån) och tog en bild.



Jag skulle också fota... men då lät det: "Löjla dig inte, lägg ifrån dig den där mojängen nu..."



Och han hann nästan ut ur bild. 

När han, lite senare, var på språng ut och stod i hallen ropade han:

-- Hallå där. Kolla här, nu blev det lite skitigt på golvet där jag ställde mina skor. Ställde dom på golvet, ville ju inte smutsa ner mattan. Bara så du vet.

Det klart. Man ser ju hellre att det ljusa trägolvet, ask fyi, suger upp det gråsvarta tövattnet istället för den för ändamålet ämnade dörrmattan. Du du ska ha en stor eloge för tanken, pappa. Ingen annan hade kommit på den.

Nu fredagsmys. Och mat!


Det bästa som finns... lax.



Och tomat- och rödlökssallad. Förstås.

I morgon ser jag, bland annat, fram mot tredje avsnittet i vår egen variant av "Halv åtta hos mig". Hos Annika. Nice!

Var bara tvungen att kolla varför många i bloggvärlden gått bananas vad gäller några bilderna som Isabella (aka Blondinbella) lagt upp.

Eh. Jag ser en snygg blond tjej i bikini som ser ut att må störtskönt i en helt underbar omgivning som jag näst intill skulle offra en hand för att befinna mig i när jag tittar på termometern och den visar -12 grader här hemma.

Inlägget har, i skrivande stund, 1259 kommentarer. Etttusentvåhundrafemtionio dito.

Alltför många av dessa menar att dom ser ett fetto på bilderna. Ungefär så, om man klumpar ihop de elakaste och mest korkade jag orkade plöja mig igenom.

Dom som inte ser en vacker människa som ser ut att må strålande på dom här bilderna tycker jag ska gå och undersöka skallen för ni är inte friska nånstans. Ni måste få hjälp, för er egen skull.

Kom farande som ett jehu ut till soptunnan och gjorde den sevanliga tvära svängen till höger.
Då försvann marken helt enkelt. Jäkla isfläck! Och hel--tes j--la snö som gjorde att jag inte såg isen.
Drog rätt ner i marken med höften före.

Inga stora rörelser med nedre delan av kroppen resten av den här fantastiska dagen. Går och drar vänsterbenet efter mig, ungefär som Quasimodo.

Tur att Guldlock kunde hoppa in istället för mig på klasserna i kväll. (Tanken föresvävade mig faktiskt en hel timme att jag skulle kunna köra ändå och liksom bara jobba med ett ben och ena sidan... folk fattar väl att man ska använda hela kroppen även om inte instruktören gör det?)

Nån föreslog farbror doktorn och röntgen. 
Pfft... I morgon bitti kör jag spinning. Basta! Förhoppningsvis kan jag lyfta benet från golvet när jag vaknar.

Se så - nu håller vi alla tummar, tår, hårstrån, andan och allt annat som kan hållas att jag studsar upp ur sängen i morgon. Ja, du med, fuska inte nu!

I dag upptäckte jag att det faktiskt inte är kolmörkt när klockan är 16.45, snarare skymning bara. En sån där upptäckt gör att man bubblar av glädje inombords av vetskapen om att det faktiskt kommer en vår och det ganska snart!

Meddelade Sara redan i morse att jag tänkte gå på hennes aerobic-klass i kväll. I förebyggande syfte för att mota bort latmasken. Har man sagt att man ska komma, är det betydligt svårare att sjunka ner med arslet i soffan även om man vill liksom.

Ställer mig i salen. Ungefär en halvmeter från Sara och väntar på att hon ska säga nåt käckt. Vi brukar ju inte direkt tiga ihjäl varandra.
Nähä. Inte ens ett höjande på ögonbrynen åt lilla mig. 

Hon drar igång. Hälsar välkommen. Babblar en hel massa om grundsteg hit och dit - jag lyssnar och nickar.

Och se där ja. Efter nästan fem minuters prat avbryter hon sig mitt i pågående mening och skriker med uppspärrade ögon:

-- Men där är du ju! Jag undrade var du var, du skulle ju komma!

Hmmm. Ja, där var jag. På en halv, max en, meters avstånd. Stått där hela tiden. Alltid skönt att få bekräftat att man är en tillbakadragen liten beige och timid varelse som inte gör så mycket väsen av sig. 

Sen körde vi på så det stod härliga till. Med svajande höfter och skakande bröst. Typ. Jag svajade så gott jag kunde, men skakade nästan ingenting eftersom det inte är min påse.

Tack, härliga underbara Sara! Du är inte bara ruskigt rolig, du är grym också.