Sthlm

Snart ska jag och Terriern på boxutbildning. I Stockholm.
The issue is: Vår hållning!

Men hur är två hyfsat bra instruktörer, som ser rätt bra ut när det gäller hållningen när man kör sina pass , funtade om dom sen går ut från salen och står och pratar med varandra som två... som två... ja, hösäckar är defintivt en underdrift. Vi speglar dessutom varandras hållning så vi blir 1.20 långa.

Vi har ta mig sjutton världens sämsta hållning off stage, om man säger så. Vi måste jobba på det innan vi åker iväg. Kan inte komma till kursen som två puckelryggiga gummor och presentera oss som instruktörer från Skövde.
Nix. Terriern, vi börjar nu! Bak med axlarna fram med brösten, sträck på ryggen. Hela tiden! Inte en timme här och en timme där utan all vår vakna tid. Lägg lite böcker på huvudet för guds skull om det behövs.

Står vi inte snyggt hela nästa vecka får vi lägga vår shoppingdag i Stockholm på hållnings-träning - och det vill vi väl inte?
Jag åker inte på kurs med en Terrier som ser ut som en kuvad lejontrimmad Pudel, och jag ska absolut inte se ut som en Schäfer med ryggradsfraktur...


Haha - tur det inte var jag

Efter dagens gympa-pass ger sig M av från lokalen. Jag är kvar för att köra ytterligare ett pass.
Efter några minuter kommer M traskandes tillbaka in i salen. För att lämna tillbaka "stretch-mattan" hon burit med sig ut.
Hahahaha - hon var på väg hem med den! Sånt är jättekul, så man kan absolut inte låta bli att kommentera det förstås. Ännu roligare när M tyckte det var skitpinsamt när jag högljutt uppmärksammade det hela. Ja ja, det får jag snart tillbaka, så jag skäms inget.

Om det varit jag som kommit så långt som ut från salen med mattan hade den garanterat följt med ut hela vägen ut till bilen och hela vägen hem... ingen hade sagt något, bara tittat, undrat och konstaterat att: Japp, hon är verkligen konstig den där människan.
Och själv hade jag undrat varför det ligger en stretchmatta i hallen.


Ja, där var den

Tur man har både fast telefon och mobil. Hur skulle man annars hitta apparaterna ifråga?
I dag har jag ringt min fasta telefon från mobilen tre gånger, och tvärtom, mobil till fast telefon, fyra gånger.

En bra dag avseende koll på var telefonerna befunnit sig alltså, samtalen till mig själv brukar bli betydligt fler...


Hmpfff...

Skeptisk kan man vara lite till mans ibland, inte sant?

För nån månad sen fick jag ett sms där det undrades om jag var "den" Åsa som vederbörande sökte. Av frågorna att döma kunde jag inte förneka att jag faktiskt var just den han sökte. En person jag inte haft kontakt med på säkert 15 år. 

Alltihop sammanföll med de där konstiga telefonringningarna och dum-kommentarerna här på bloggen, så ett tag var jag nästan övertygad om att det hängde ihop. Men det gör det inte. Bergsäker. Men man blir lätt lite paranoid...

Jag är konfunderad. Eftersom någon, som jag inte träffat på en eon, bjuder med mig på resa till Nice till våren. Var extremt svävande i svaret kan meddelas.

I dag kom en ny inbjudan. Till julbord. Lite mer jordnära. Hmmm. Funderar. Tills i morgon. Men visst, ett julbord har ingen dött av. Men allvarligt talat - dubbelrum på hotellet i mikrobyn två mil bort från Skövde? Nix. Enkelrum eller så tar jag mig hem.

Var kommer den här plötsliga uppmärksamheten ifrån. Visserligen är jag ju oemotståndlig, men ändå - 15 år? Men visst ska jag gå på julbord. Självklart.


Stackars...

Tycker verkligen synd om lilla mamsen. Hur jobbigt har hon det inte?

-- Allt bra? (SMS från mig vid lunch.)

-- Nästan lite väl tufft du. 28 grader och stekande sol, knappt man orkar släpa sig ner till poolen.

Klart jag unnar min kära mamma sol och värme. Jag är bara bitter. Det kommer över mig när jag tittar ut genom fönstret och ser 9684 nyanser av grått...




Precis så ligger det till






Hamstern har sprungit jättefort så jag har ingen skam i kroppen vad gäller matintaget i kväll.
Trevlig fredag-kväll!


Ja ja - det var väl kvitto på det

Skuttar glatt ner i källaren hemkommen efter dagens boxpass för att slänga i en maskin tvätt. Smånynnar lite för mig själv - är på ett strålande humör.
In med det solkiga, tvätt- och sköljmedel - start.

Hejdar mig halvvägs upp i trappan och tittar bakåt för att se om jag släckte ljuset i tvättstugan... Men - vad är det där för svarta grejer på golvet som blänker?

Ah - fotspår. Nån har trampat på tröskeln in till tvättstugan. Den var snyggt målad med högblank svart lackfärg precis innan jag åkte till gymmet. Det tar ungefär 400 timmar innan lösningsmedelsbaserad lackfärg torkar och jag hade sagt till mig själv innan jag åkte: - Kom ihåg att du målat trösklarna, Åsa, så du inte trampar på dom när du kommer hem. 

Det gick ju så där. Tillbaka på ruta ett. Åtminstone vad gäller ena tröskeln - bara att börja om. 400 torktimmar till ingen nytta - 400 nya torktimmar att vänta. I runda slängar...




Gissa vad

Nån som kan gissa diagnosen?



Förkylning. Förstås. Vad trodde ni?
Näsan rinner och snart nyser jag bort en bit av skallbenet.



Överväger starkt ett liv faktiskt

Efter en tillbringad heldag helt allena i källaren viftandes med penslar, murslevar och annat hantverksmässigt medans mp3-spelarens, fulladdad med nedladdade pod-radioprogram, lurar skavde i öronen, blev jag så rädd så jag faktiskt höll på att gå in i skräck-koma när mobilen ringde...

Och nu inväntar jag väckarklockan som ska ringa halv fem i morgon bitti för transport mot Landvetter. Jag. Är. Chaufför. Ska vinka av planet som uppenbarligen lyfter i ottan. Bitter? Jag? Absolut!


Otrolig tillvaro

Otroligt trist tillvaro just nu.

Så trist så jag läste kvittot från Ica Maxi när jag stapplade därifrån med kassarna sist det begav sig. Jag köpte bland annat tre apelsiner för att "jumbo-apelsinerna rekommenderades av Ica's personal", som det stod på skylten intill berget med apelsiner.
Apelsiner är gott - men orkar man skala? Nej.  Så i 99 fall av 100 blir de apelsiner jag köper (ja, de fyller absolut en funktion i fruktskålen, vackra och skrymmande) hänvisade till slaskhinken för att jag av ren lättja inte haft lust och tålamod att ta tag i skalandet innan dom skiftat färg från oranga till grön-vita.
Men nu ska dom bli skalade, sölade och slafsade med, för för tre ynka (jumbo i och för sig, men ändå) apelsiner pröjsade jag 27 spänn. 10 sek för en apelsin alltså. För det får man ju lätt en lättavklädd, hyfsat stor chokladkaka. Känner att jag är ute på lite hal is här, men kan inte riktigt sätta fingret på varför...


Insikt

Det har tagit mig rätt många år att inse varför diverse mediciner ska smaka så illa...

I kväll förstod jag varför. Det bara kom över mig.

Nu pratar vi inte om några tyngre receptbelagda saker, utan en så simpel sak som magnesiumtabletterna jag äter för att undvika kramp. Ja, E tipsade mig om att magnesium hjälper om man, som jag, får kramp lite då och då. Hos mig brukar krampen komma på natten i vadmusklerna eller också krullar tårna ihop sig lite då och då när dom känner för det. Det gör ont.

Magnesiumtabletter införskaffades och tuggas numera lite då och då - och krampen är som bortblåst. Tre tabletter om dagen kan man ta. Och dom har en underbar smak av citrus. Smakar inget illa alls, man kan knapra på dom med välbehag.

Att jag är en gottegris av stora mått är ingen hemlighet. Inget godis blir sparat här i hemmet. Allt trycks in i munnen så länge det inte tenderar att komma ut genom öronen.

I kväll var jag så in i Norden godissugen när jag satt och tittade på tv och kvällens debatt om MMA (fullkontaktsporten, ni vet). Därmed inte sagt att debattämnet gjorde mig godissugen - nädå, snarare tvärtom - men likväl kände jag för något sött.

Vad gör man när man vet att huset är kliniskt rent på snask? Jo, man smäller i sig fyra citrussmakande magnesiumtabletter och låter dom långsamt och njutningsfullt smälta på tungan medans man lyssnar till hur sporten MMA krossar skallar och annat. Undrar vad biverkningarna är av överdoserande av magnesium? Förmodligen inga. Överkonsumtionen kommer nog ut naturliga vägen, det är nog bara lite dyrare godis än normalt.

Näe, lite MMA kanske vore nya träningsgrejen för mig? Då kanske man slipper använda hjärnan mer och godisbegäret avstannar av sig själv liksom. Fast än så länge har jag ju hjärnan i hyfsat skick, så jag kan tänka mig att snaska i mig fler magnesium-tabletter om begäret sätter in. Det måste vara mindre farligt än att få en spark i huvudet.

Mer magnesium åt folket. Mindre mixed martial arts eller MMA. 
Men ge gärna magnesiumtabletterna lite mindre god smak så slipper vi överdosering i fortsättningen.


Lite i hatten

Förstår inte varför man blir upprörd över att hattarna kostar 18.000 kronor. Det är väl ingen summa att tala om i totala budgeten, en piss i Mississippi.

Det som är en gåta för mig är varför man i hela friden ska ta på sig en hatt för att kunna tänka ur olika perspektiv i egenskap av kommunal chef. Och ännu större gåta varför i all sin dar kommundirektören undergräver sin auktoritet genom ett så urbota dumt tilltag.

Jag känner instinktivt att den chef som bad mig sätta på mig en tänkarhatt för att fatta viktiga, får man förmoda, beslut, inte skulle ha min respekt. Om inte chefen i fråga vore exceptionellt bra. Efter att hört kommundirektören i radion (podd-radio) tidigare i dag, är jag inte helt övertygad om att så är fallet.

Jeezus! Ber härmed ödmjukast om att direktören på tidningen eller bästischefen på gymmet inte springer runt med en massa hattar i framtiden för att på så sätt möjligtvis få bättre beslutsunderlag från mina kollegor.

Bättre att skänka 18.000 till Cancerfonden, Rädda barnen eller Röda korset. För själva summan är absolut inget att hetsa upp sig för även om man vore kommuninvånare i Laholm. Större summor går säkert till saker som vi definitivt inte vill veta något om heller. Precis som i alla kommuner.


Åh - en juvel

Ah - visste väl att det var rejäla tag i brorsdöttrarna, åtminstone är det bevisligen det i den stora tjejen:

Pappa Vindvirvel berättade i dag att lilla S, cirka en meter hög, blev skitsur när hon inte fick låna med "stövelknekten" (ja, en sån där som hjälper till att få av skorna ni vet) i form av en skalbagge hem till sig. Och då kom följande lilla näpna kommentar:

-- Om inte jag får låna med den kommer den att slå sönder knäskålarna på dig, farfar.

Så ska det låta! Gäller absolut att sätta sig i respekt tidigt. Ska bli kul när S kommer hit och övernattar. Tror inte vi har några som helst problem att komma överens faktiskt.



Snigelfart

Välkommen ner i källaren...




Källarprojektet tar tid. Är urtrött på cementbruk, målartvätt och färgskrapande.
Och det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram mot att lägga klinkers. 
Förtjusningen ligger i det rent estetiska, skräcken omfattar klyvandet av plattorna för
att få till det i den svängda trappan.
Det kan gå lika fort att gjuta en ny trappa och göra den rak med 
symmetriska och rektangulära trappsteg och därefter lägga klinkersen?


Hear, hear - here I am

Ja, vad sjutton. Ville att rubriken skulle låta som jag är efterfrågad här på bloggen. Typ.
Nåja, nån har väl frågat om jag tagit repet i anspråk så här i hösttider, men det är ingen folkopinion precis. Och inga rubriker i tidningarna direkt heller, även om jag råkat vara frånvarande ett tag.

Extremt tråkigt liv här och jag har inga åsikter om nåt, utom möjligen:

1) Skövde AIK förlorade mot Trollhättan i lördags. Jag och Terriern frös oss igenom matchen tillsammans med futtiga 1000 andra personer. Läser i dagens SLA att det förmodligen berodde på att domaren var vän med en av Trollhättans spelare på Facebook. Visst - spelaren i fråga fridömdes från en straff. Men hallå - vänner på Facebook?!?!? Mer långsökt konspirationsteori kan vara svår att hitta va?! 

2) Jag lever i farliga kvarter. Väldigt nära mig. Ingen känd av polisen tidigare. Huga. Kanske 300 meter från mig. Usch!

3) I allmänhet är det fortfarande mörkt och grått. Objektet jag utlovade på hur mitt tillstånd befinner sig i har uteblivit. Det kommer, har haft lite att stå i bara. Som bevis på min extrema busynes kan sägas att jag i dag hängde upp 40 (!) stycken trosor på klädsträcket. Jajamen, 40 stycken! 35 av dom var i princip "kristrosor" - så då förstår ni själva.

4) ... hmmm... .... hmmm. Nix blankt!

5) Återkommer definitivt i veckan. Känner att skrivådran kliar.

(För övrigt en väldigt trevlig halloweenhelg! Jodå - jag kan låta positiv emellanåt.)


UPDATE 5/11:
2) Det är inte så farliga kvarter jag bor i tack och lov. Efter obduktionen uteslöts mord.

RSS 2.0

BloggRegistret.se

BlogRankers.com

Personligt