Skit också...
Den här bilden kan inte anklagas för att vara den mest smickrande jag deltagit på så jag ångrar djupt mitt löfte. Men här kommer den i alla fall. Känsliga läsare varnas på allvar denna gång.
Funderar på om jag inte borde klippa mig och skaffa mig ett jobb. Typ.
(Om vi var ensamma på båten? Om det vore så väl ändå. Nej, nej, nej - fullt med folk överallt, fast ingen ville väl sitta precis vid oss av någon konstig anledning...)
Jerk uttryckte nyligen att jag verkade hyfsat normal. Undrar om han vill ta tillbaka det.
Hallonsnår
Vid frukostbordet vrider jag huvudet åt vänster och får dagens första adrenalinpåslag...
... suck.
Jag satte i alla fall igång med hallonsnåret, noga övervakad av Carrie (hallonbuskarna står utmed muren som syns på bilden så jag kunde inte gömma mig), och vid fyra-tiden var jag klar.
Man blir på otroligt bra humör av att påta i rabatterna och jag fick en förklaring till det i går. Läste att det frigörs en bakterie som finns i jorden, ycobacterium vaccae, som stimulerar serotoninproduktionen när man andas in den lilla rackaren. Så om det finns någon som vill öka på sin lyckokänsla så är det bara att svänga förbi. Här finns gott om bakterier att sprätta runt och sniffa in.
Nu ska jag ut och snorta bakterier i grönsakslandet.
Den var otippad
I fredags skulle jag och mamsen gå till Parnassen på aw och lyssna på författaren Carl-Johan Vallgren som är ute och promotar sin bok Kunzelmann & Kunzelmann.
Lite lagom aktivitet en fredag när man är ganska trött och vill komma hem tidigt. Men på eftermiddagen får jag tag i Jernströmskan som vill följa med och jag deklarerar klart och tydligt att det inte får bli en sen kväll, bara ta några öl, äta aw-buffé, få sig lite kultur till livs och sen gå hem nöjda och belåtna när klockan fortfarande visar en kristlig tid.
Här är Jernströmskan i den riktigt snygga baren... 
... och barbesöket resulterade i den här, i mitt tycke, äckliga drinken. Nä, ska man dricka Galliano ska den ingå i den gamla åttio-talsfavoriten Hot shot, inte i en sån här skummad mjölkdrink.
Vid tolvtiden blev vi i alla fall tvungna att stänga den här restaurangen. Men vi hittade naturligtvis ett annat ställe som också behövde hjälp att slå igen så småningom och det klart man ställer upp...
Klockan 03.00 satte jag nyckeln i ytterdörren hemmavid.
Simhud
Vi kunde ju inte ligga på stranden i en hel vecka som fyra paddor. Näe, en båtutflykt fick det bli.
Och visst var det vackert. Underbar färg på Röda havet.
Delfiner fick vi se också. Bland ett inferno av ilsket tutande turistbåtar med idiotiska turister som sprang från sida till sida på båten med kameror i högsta hugg för att få med några svarta prickar på bild. Helt hysteriskt!
"Kocken" rensar fisk som tillagades i den lilla kabyssen.
Strax därefter var det dags för de många hysteriska turisterna att hoppa i vattnet för att snorkla när hela armadan av turistbåtar ankrade.
Den här dagen blåste det isande nordanvind så jag, som är en badkruka, vägrade hoppa i vattnet för att sen sitta och långsamt frysa ihjäl.
Tsss - nej, jag är ingen kärring, jag är klok och vis!
Jag hade i alla fall släpat med mig både snorkel, cyklop och simfötter! Så det så!
Sen blev det ett stopp på en "paradis-ö". Typ. Där kände jag trycket och fick pressa mig i vattnet. Som alltid går jag ut i vattnet ett steg i taget för att vänja mig. Inga hastiga rörelser när det gäller kyla här inte. Precis när jag kommit så långt ut att magen försvunnit under vattenytan och jag mentalt förberett mig på att hjärnan kommer att förlora ett antal tusen hjärnceller när jag dyker i med resten av kroppen börjar en ryska skrika, vifta och peka på nåt. Då kom jag av mig...
Nya tag. Mental förberedelse. Klara, färdiga, g...
-- Slokrovja djovska byratsko, skriker ryskan utifrån vattnet igen, och ler och vinkar.
Jag ler och vinkar tillbaka.
-- Bratskja drablisk dravjovski, fortsätter hon, och går på ytterligare med sin ryska svada och verkar inte vilja sluta.
Då fick jag slänga mig i utan mental förberedelse och jag simmade långa simtag djupt ner i vattnet - bort från den ryska pratkvarnen.
Jag har fortfarande inte luskat ut vad hon ville, ryska är inte min starkaste gren.
Sen var det återfärd. Då blev det iskallt. Det var säkert 30 grader i luften och solen sken, men det blåste polarvindar.
Tyvärr har jag ingen bild på mig när jag ligger i fosterställning på båtdäck för att försöka få plats under badlakanet för att minska köldskadorna. Jag tror Elisabeth tog ett kort på det och lovar att det ska komma upp här om jag får tag i bilden.
Hatar att frysa! Och hatar ännu mer att frysa när det är 30 grader! Då ska man svettas.
Härligt!
Veckan innan jag åkte på semester hade jag lämnat in Forden på verksta´n för att dom skulle fixa till det som inte besiktningsmannen gillade.
Lämnade bilen klockan sju på morgonen. Och traskade ner för att lösa ut den klockan fyra.
-- Hej, hej - är aset klart?
-- Njaeeee... började verkstadsfarbrorn, och därefter följde en lång harang om både det ena och andra biltekniska som jag inte förstod ett jota av.
-- Jaha, sa jag, och såg förmodligen ut som ett levande frågetecken.
-- Vi ringer alltså dig och bokar en ny tid för reparation när grejorna kommit, förtydligade han, på ett för mig förståeligt språk.
-- Vad säger du nu, ska jag lämna in bilen igen? skrek jag i falsett. Vad har ni gjort med den hela dan i dag då? Driver ni bilpensionat eller?
-- Vi har skiftat däck i alla fall, sa killen och snörpte med munnen.
Det hade jag ju faktiskt bett om, men inte att det skulle ta en hel dag!
På fredag är det körförbud på bilen, vilket jag också upplyst verksta´n om redan innan förra besöket.
När dom nu inte hade hört av sig om en ny tid i dag onsdag, började jag känna mig lite smått bekymrad.
Suck, får väl ringa ner och kolla.
Mycket riktigt. Dom hade glömt bort mig!
Orkar inte ens återge samtalet, men det var inte angenämnt för någon av oss.
Nu lyckades dom "klämma in" bilen för reparation på fredag.
-- Då bör vi kunna klara det.
Bör! Det ordet känns inte speciellt bra i just den meningen.
-- Ska vi släcka dina tvåor också så du slipper åka till bilprovningen?
Vilket ord i meningen "om bilen inte är lagad på fredag är den belagd med körförbud" är det du inte förstår, bruden? Hur ska jag kunna besiktiga bilen på fredag när jag ska hämta den på verksta´n 16.00?
Miffo!
Same, same... men extremt olika
Två kvinnor som njuter av solen och värmen.
Holiday's over
Semestern är över. Hemma i kalla Sverige.
Titta på den lilla maneten på bilden.
Dagen innan vi skulle åka hem översvämmades stranden av såna.
Jag låg bara och bligade på allihop i flera timmar utan att bli uttråkad. Snacka om avslappnad...
Det kommer fler bilder och stående ovationer gällande semestertrippen vad det lider.
Tre dagar kvar
Mitt förhållande är över
Men snälla nån, märk ord då - styrled menade jag förstås. Vad då klot? Jag sa faktiskt ok, ok? Förstått?
Don't mess with me när det gäller bilar, för det kan jag inte ett skit om och blir rejält arg när nån försöker påskina att jag är inkompetent inom det området! (Jo, jag får faktiskt bli hur arg jag vill. Precis hur arg jag vill, även om vederbörande har rätt. Don't mess... o s v )
Nu ska den in på verkstan, och jag kan bara drömma mardrömmar om vad äckel-Ford-notan går på. Tresiffrigt naturligtvist, riktigt så inkompetent är jag inte, men kan det bli fyrsiffrigt till och med? Var i samboavtalet mellan mig och Forden står det att jag ska bekosta såna här oförutsedda utgifter? Va?
Lita aldrig på en Ford klädd i ljusgrön metallic. Den gör dig besviken, trots sin oskuldsfulla uppsyn och förmåga att ta in det mesta i bagaget. Gå inte på det kattliknande spinnande motorljudet. Det är bara lögn, en påklistrad fasad. Jag är besviken, kränkt och bedragen. Blir mycket svårt att lappa ihop det här förhållandet. Ser mig om efter någon annan, fast först ska jag köra skiten ur den gröna, kräma ur varenda hästkraft och sen dumpa den på första, bästa och mest oseriösa begagnat-sajt.
Så det så. Sa hon bittert!
(Tur jag kom mig för att fråga om de kunde skifta däck på aset också, när den nu ändå är på verkstaden.
-- Jajamensan, det går alldeles utmärkt, kvittrade en äckligt munter kvinna på verkstaden.
Men herregud. Var är medkänslan? Lite besvär och suck och stön kunde det väl ändå vara. Forden är ju att jämföras med ett svin just nu. Medkänsla människa! Är det för mycket begärt i dagens bilkris?)
För övrigt
Det är upprörande om det är sabotage, visst är det det.
Men nu får det vara bra med rubrikerna och hysterin. Jag har faktiskt ingen aning om var, när och hur kycklingen i min frys är inköpt och har inget problem med det.
Sommarkollektionen
Nu är det väldigt nära till en veckas härlig semester med sol och värme. En ynka vecka kvar att härda ut innan jag ska ligga i sanden och vicka mig trött med tårna.
Efter att ett röjande i garderoben och en snabb kalkyl av vad jag ska ta med mig så konstaterar jag att någon större inköpsrunda inte behövs.
Fast några böcker behövs inhandlas. Hittade inte några olästa läsvärda böcker i bokhyllan. En semester utan att plöja några tegelstenar är inte en semester värd namnet.
Temperatur på resmålet just nu: 28 på dagen, 20 på natten.
Nä, om ni ursäktar ska jag nu ägna mig åt lite glädjefnatt.
Here we go again...
När jag lämnade huset kvart i elva hade Carrie (ja, det är smeknamnet som en kompis gett henne) inte kommit ut och satt sig i trädgården trots att trädgården badade i vårsol.
Jaja, jag går upp och frågar hur det står till när jag kommer hem, tänkte jag, jag ska ju bara vara borta en timme drygt.
Men när jag kom hem kunde jag andas ut:
Klockan halv ett så förmodligen hade det bara inträffat en försovning däruppe.
Klockan tre.
Gud vad skönt. Allt är som vanligt. Stolen är vriden ett kvarts varv efter solen. Härligt.
Men fattar ni hur deprimerande det är när någon sitter så här sex månader om året, dag ut och dag in vardag som helg. Tredje vår- och sommarsäsongen nu.
Tror inte jag kommer att klara fem och en halv månad till utan att säga några väl valda ord faktiskt... var i dag på vippen att fråga om vi inte kunde "dela" på trädgården - att jag nån gång kunde få vara själv i trädgården vid soligt väder och sprätta jord bäst jag vill i rabatterna hit och dit eller bara sitta ner och dricka kaffe utan bevakningen av två ögon som glor varje dag, varje vecka, hela sommaren - sex månader.
Jag gick ut när jag kom hem i dag och körde en repa med disktrasan på trädgårdbordet och stolar som var rätt skitiga efter en vinter ute i det fria. Slafsade med vatten, skurmedel och disktrasa - trasan blev svart.... och hävde ut vattnet som var kvar i hinken över alltihopa. Allt under övervakande ögon av Carrie.
När jag är på väg in för att hämta kaffe hör jag
-- Åsa... Ååååsa.
-- Ja, sa jag, och vände mig om.
-- Du tror inte du kan torka av den här stolen också? Det är lite fågelbajs och så på den...
Ja, nu var det ju en av mina stolar. Visst. Men har man suttit i fågelskiten ett tag vet jag inte varför jag skulle torka av den precis just då?
-- Nja, disktrasan är ju kolsvart, sa jag, det gör nog varken till eller från just nu med den här trasan. Men du får gärna ta hinken och alltihop och hämta nytt vatten...
-- Nja. Jag sitter ju ändå på en handduk, sa hon, och satte sig i fågelskiten igen.
Mitt hjärta är inte lika starkt som det var igår...
2000-talet va?
-- Ja, det är ju mycket med barnen, du vet.
-- Jo, det förstår jag, sa jag. Så har vännerna runt omkring också.
-- Men jag har ju en man som inte ens vet hur man startar tvättmaskinen. Inte nån idé att ens försöka lära honom, det är lönlöst. Och spisen hittar han inte ens till... och så vidare i en lång harang.
Det är det värsta jag vet när man förnedrar sin man/sambo på det sättet, och sen vet jag inte ens hur man kan bo ihop med ett sånt miffo som han framställs som. Att säga att han inte klarar av att starta en tvättmaskin är att jämställa honom med en neanderthalare. Och man kan faktiskt packa barnens skolväska utan att behöva vara Einstein.
Vem som helst kan starta en tvättmaskin, eller hur? Att säga att ens själs älskade (som det borde vara) är dum i huvudet tycker jag är grovt.
Vore bättre att säga att: min man vill inte tvätta, inte ta ansavar för planeringen för barnen och inte heller vill han laga mat, därför gör jag det men kan ändå inte låta bli att klaga och framställa min man som en idiot och jag är en martyr och uppenbarligen älskar jag det!
Den som skulle bo tillsammans med mig och beklaga sig över att jag inte kan byta däck ska jag anmäla för förtal! Jag kan byta däck om jag vill, men jag vill inte! Det finns dom som gör det betydligt snabbare än mig och som jag kan betala en mycket symbolisk summa för att göra jobbet som då tar en halvtimme. Jag vill inte! Och jag skulle inte vilja tvätta, diska eller laga mat heller om någon gjorde det åt mig.
Ett bra exempel på hela grejen är att dra en parallell till mitt arbete i mikrobyn. Där finns en diskmaskin. Jag har aldrig förlikat mig med diskmaskiner eftersom jag inte tycker disken blir ren. Har aldrig haft någon när jag vuxit upp, har ingen nu. Men på jobbet finns en diskmaskin.
-- Vi kör väl igång maskinen, sa nån, och lämnade lunchrummet.
-- Hallå, hallå - hur gör man, skrek jag, när jag upptäckte att jag var ensam med diskmaskinen.
-- Tryck här och tryck här, sa nån, och sen körde den igång.
Två tryck, det kommer jag ihåg resten av livet. Jag kommer ju faktiskt ihåg de mjuka vokalerna, aouå, och hårda, eiyäö, fortfarande sen mellanstadiet.
Men... eftersom jag envisas med att diska halvtaskiga maskindiskade bestick innan jag äter har på nåt sätt mitt "ansvar" för att starta diskmaskinen blivit obefintligt. Nån annan gör alltid det.
Perfekt.
Nån gång har det hänt att jag yttrat: "Ah, nu är det nog dags för en körning igen. Hur var det nu man gjorde?"
Skitbra - låtsas jag vara idiot så kör nån annan igång diskmaskinen pekar stolt på de två knapparna igen! Herregud, jag är inte efterbliven. Men inser att jag slipper sätta på diskmaskinen om jag spelar dum!
Så lätt är det att slå blå dunster i ögonen på folk.
Min gamla bekant tog tag i sin kundvagn, rättade till kappan och frågade: Kan vi inte höras nån dag och gå ut och äta? Nej, tyvärr. Det kan vi nog tyvärr inte... en hel kväll orkar jag inte alls hålla god min. Men jag sa ändå: -- Visst. Ring mig.
