Missade nog det där första

"Ännu ett"?! Undrar om det var nåt vd-jobb av nåt slag...


Man ska inte låta sig luras av en något mindre fashionabel layout

Ett liknande flygblad fick jag för ett par år sen i min brevlåda. I ett desperat behov av någon som klippte mina äppleträd så ringde jag upp och bokade en tid (tack och liv, sen var han fullbokad - mina träd fick sista lediga tid för säsongen). Oj, vad han var duktig. Ingen aning om det är samma kille (det kan för all del vara en tjej här) men visst är reklamflyern charmig.


Får byta till E-kupa

Nu försöker min hjärna tala om för mig att den alldeles för stor?! Eller vad är det frågan om?
Huvudvärk a la grande!
Vaknar jag inte pigg, nyter, nöjd och glad i morgon blir jag deprimerad på allvar.


Känner att mitt humör är påfrestat

Då har jag ändå inte fotat grenen som lossnade när jag, i vredesmod, drog bort en del av glittret.


Då ska vi se hur lång tid det tar innan man lär sig att skriva 2013 istället för 2012

God fortsättning på det nya året!
 
Jag vet inte vad ni roar er med just nu, själv håller jag på och sorterar in nyårslöftena i en bokstavsfliksförsedd (bra och naturligt ord där) pärm. Så man kan hålla ordning på dom och inte glömmer av nåt i brådrasket.
 
Nu rabblade jag väl inte upp en hel lista löften precis när klockan slog tolv på nyårsafton, det skulle nog ingen orkat lyssna på. Men är det inte så att man de sista månaderna på året liksom summerar för sig själv vad som hänt och, framför allt, vad som INTE hänt eller blivit gjort. Och förbannar sig själv för att man inte tog tag i det just då.
"Måste bara få tummen ur - asch, jag tar det nästa , vår, sommar, höst, år". Alternativt "... - asch, tar det efter julhelgerna". Och nu är vi i princip där. Efter julhelgerna (även om trettondagshelgen fortfarande inte är passerad, men det är lördag-söndag i år så den kan inte riktigt räknas in i julhelgerna den här gången tänker jag.)
 
Eller det kanske bara är jag som är sån här? Skjuter upp saker om jag kan. Tills det brinner i knutarna och det bara måste bli klart, eller att jag helt enkelt inser att "Ingen" kommer att göra det åt mig och är så irriterad på mig själv att jag kokar. (Till exempel: Målade ju om vardagsrummet. I början av december. Inte en enda tavla har hoppat upp och spikat i nåt att hänga sig på, alla står envist kvar, sporadiskt utställda utmed väggarna, och tittar surt på mig från golvet och undrar när det kommer att hända nåt i deras liv.)
 
Nu ska jag sätta fart. Har lite att göra. Sån't där som ska göras 2013. Så här efter julhelgerna.
 
 

Fyndat på mellandagsrea, alla har vi olika laster

Gillar särskilt det där med speedy... hela huset på sisådär fyra fem minuter?


Kul kille. Jättekul. Fantastisk rolig.

Och den ska man jobba med. Skitunge.
 
-- Du dansar linedance va? Du ser ut lite som en sån.
 
Svarade inte, såg bara när hans hår började brinna av blicken jag gav honom.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Gött!

Behövs det några kommentarer till detta? (Jävligt bra bok läser jag dessutom...)


Varför frågade jag?

-- Har ni det varmt?

-- Jaaaaadå, 21 grader och klockan är snart 21.

-- Ok. Hörs senare i veckan. Kram.

Som jag ser fram mot kommande temperaturrapporter Kan
knappt bärga mig. Funderar på att göra en harakiri (eller vad nu den japanska självmordsritualen heter) light och fråga hur många det är nu?

Måste. Bort. Till. Värmen. Snart.


Fortfarande ingen feber, har den lagt av eller?

Har varit sängläge hela da'n, är ruskigt ofräsch alltså. Nu ska jag härda ut (ja, att jag använder det uttrycket, då förstår ni läget) att hjälpa till vid kvällens handbollsmatch i tre långa timmar. (Kanske hittar någon vrå att gå och lägga mig under halvlekarna om jag inte orkar sitta med och kolla på matchen...)


Men hallå, det där överensstämmer inte alls med känslan

Kallsvettig, ont i kroppen, snörvlig, trött som en gnu och en stor kniv som en tagg i halsen - ungefär så kan läget sammanfattas denna trista måndag.

Då vill man riktigt gotta ner sig i självömkan över hur extremt sjuk man är och knalla tillbaka in till sängen och vakna några dygn senare och må bra igen.

Nyss kom den här käftsmällen. "Sluta sjåpa dig, du är hur frisk som helst". En 39:a hade jag räknat med åtminstone. Nu får det tydligen vara slutsjåpat. Frisk som en nötkärna. Lite snor har ingen dött av.





Ingen fara, jag har inte blivit kidnappad eller så...

Har haft lite att stå i efter helgens Stockholmsröjande. (Ska man va riktigt ärlig stod jag inte i så där jättemycket i söndags kväll, huvudet var lite tungt att bära på då nämligen.) Som att rulla köttbullar t ex. Pest vad tråkigt!




Ser knappt handen framför mig

Kära vänner. Klockan klämtade nyss sju (på kvällen) och det var lika svart ute som jag kan tänka mig att det är om man sticker huvudet i en svart sopsäck och riktigt tätar till plasten vid halsen.
 
Fram med värmeljus och blockljus. Tänd upp! Nu jäklar ska det höstmysas. Åh, som man längtat. Ja, eller hur?
 
Skrev upp fyra (kanske går loss på fem om jag blir lite så där wild and crazy och inte kan behärska mitt my) värmeljus-påsar á 75 st på inköpslistan för morgondagens shoppingrunda på ICA. Då står man sig åtminstone till helgen.
 
 
 
 
 
 
 

Hur har ni det då? Själv har jag häcken full...

Helgen som gick, och denna måndag också, drog iväg som raketbränsle och jag försökte mig på att vara effektivast ever. Det gick som smort faktiskt och nu har det lossnat några riktigt tunga stenar från bördan man burit på ryggen. (Idag var jag uppe redan 05.15 (!) trots att jag inte hade kvällsskiftet på jobbet (14-22). Men fatta hur mycket man får gjort på morgonkvisten när man är piggelin (vilket man är om man somnar vid 21-tiden).)
 
Kul att jobba. Intressanta människor (jodå, det finns gymmare som är intressanta), många "kändisar" och en i det stora hela god stämning. (Bittan var där också. Och föreslog att vi skulle ta svensk husmanskost på fredagsmiddagen. -- Eh, ja - det låter finfint! tyckte jag och låtsades mycket bevandrad i husmanskostens värld (vilket egentligen är rena grekiskan för mig). (Nu har jag frågat och vet vad det är (googlat också, för säkerhets skull så jag inte missuppfattat den muntliga beskrivningen). Funkar. Utan senap. Och riktigt fet gräddsås.)
 
Fast nu är jag både irriterad, ledsen och sur. Kvällen på jobbet slutade inte alls bra. Men nu ska man ju snart försöka sova tack och lov.
 
 
 

Vardag igen, och ska man vara ärlig är det ju rätt (läs fucking) boring

Flyget landade med lite mindre bravur än önskvärt, det var massor av moln att ta sig igenom så det var turbulent, om man uttrycker sig snällt. Men en applåd var det värt. Har man minsta gnutta humor klappar man handflatorna blodiga bara för sakens skull liksom.
 
Om jag haft det bra? Ha ha ha ha!!! Har påven lustig luva?
 
Varje morgon möttes vi av den här synen från balkongen. Blir man inte gråtfärdig av lycka där, då har man ett hjärta gjort av sten. (Mitt är av bomull, ögonen fuktas bara jag tittar på bilden...)
 
Ber er observera granatäpplet längst upp i bild, lite till vänster. Tyvärr vägrade Marie häva sig ut från balkongen för att plocka fast jag erbjöd mig hålla ett stadigt tag i fötterna (ändå lovade jag att inte skoj-släppa för att vara rolig).
 
Det var inte bara min lycka som spred sig på Kreta under veckan. It was dessutom love in the air. "Hemlig" förlovning minsann. Där flödade tårarna igen. Lysekil är numera begåvat med det mest lyckliga nyförlovade par jag sett. Firades med skumpa medelst sugrör till närvarande gäster. Stort lycka till!Och fortsätt bjuda på er själva på ert härliga sätt, det gillas skarpt.
 

Sen tårades ögonen mest hela tiden förresten, i form av kik i magen. Skratt förlänger livet säger dom ju, och efter denna vecka har jag nog uppnått den aktningsvärda åldern av 150. Minst. Jag var bara sur en enda gång (då var jag så irriterad så jag självstraffade mig själv med att inte äta nån lunch (till ingen nytta eftersom ingen märkte att jag var förbannad på riktigt - what a waste!). Återkommer till det, det är sånt man gärna berättar för att inte den höga självkänslan ska bli ohanterbar.
 
Så nu är jag alltså tillbaka i blogosfären efter en veckas uppehåll. Lucky you!

Nån som vill jobba istället för mig?

Här ligger jag toppenbra, Men får väl resa mig och dra på uniformen. Börjar om tjugo minuter upptäckte jag.


Lite busy, försöker samla ihop fåren efter sommarens grönbete

Jag gör höstschema för gruppträningen på gymmet. Och "jagar" instruktörer. Jagar inte alls i negativ bemärkelse alltså, men måste bara pussla ihop det så det funkar för alla berörda, inklusive kunder vilka alla (många hundratals) har egna önskemål. (Vi kan aldrig uppfylla alla önskemål, det säger sig självt - då skulle vi få slå knut på oss själva och inte ens det skulle hjälpa). Många pass. Många tider. Många synpunkter. Alla instruktörer är spridda för vinden så här i sommartider, man springer inte på dom lite random på anläggningen och kan lösa issues i förbifarten, så där som på vintern. Man har inte hörts av på ett tag så det måste ju småpratas lite också, "to catch up" sen man sågs sist. Det tar sin lilla tid, men det är fantastiskt roligt.
 
Messat, mejlat, telefonerat mest hela dagen. Och jobbat som vanligt förstås, vilket inte inneburit större utrymme för schemaplanering.
 
Körde igång med jobb kl 07.00. Slutade 21.30. Max 2,5 timmes egentid totalt med små korta intervaller lite mittemellan så där. Nej, det är inte bara att slänga ut klasserna lite hipp som happ under höstveckorna, om ni trodde det. Och ja, nu är jag trött. Och har träningsvärk redan nu efter kvällens träning, men det gillas skarpt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Semstern över... euforin är långt borta

Bundade när jag öppnade mailkorgen. Sen pendlade jag mellan höger och vänster öga för att få en överblick, först därefter vågade jag glo på riktigt. Blev positivt överraskad, en riktigt mjukstart.
 
Lunch hos mamma klockan 12. På plats i gruvan klockan 14. Sen är det bara att börja räkna ner till Grekland. Det ryktas att det bara är dryga fem veckor dit - halleluja.
 
 

RSS 2.0