Bilmekanikern
För några veckor sen dog deras bil. Stendöd.
I en vecka, efter jobbet, stod J nerböjd med huvudet i motorn och grejade, skruvade. Till sena timmarna. Med en ficklampa när det mörknade. Såg jättejobbigt ut.
Erbjöd honom att åka in i garaget. Men han tackade nej. Ville tydligen vara bilmekaniker-martyr och fortsatte lysa med ficklampans rätt minimala ljuskägla. Näst intill obefintlig ljuskälla om man ska vara riktigt ärlig.
Lördag och söndag kom. Likadant. Fast då på dagtid. Ficklampan behövdes inte, tack och lov.
Hux flux var bilen borta sent på söndan. Fixad.
Det var nog jag som tyckte det var allra skönast. Hade lidit med honom hela veckan, och fått dåligt samvete när jag glatt morsade, sa några beklagande ord, log deltagande eller la huvudet på sned och undrade hur det gick för att sen kasta mig in i min väl fungerande bil och dra iväg så gruset sprutade.
Lugna veckor förflöt.
Tills i tisdags! Nej! Bilen kvar hemma. Illa, illa.
I tisdags kväll började det om. Det går mig på nerverna. Har dessutom slut på bekymrade leenden och uppmuntrande kommentarer.
Ska till gymmet sen. Har två alternativ:
1) Gå dit. Smyga ut altanvägen och gena över grannens tomt och svinga mig över 2-meters-häcken till en gata utom synhåll.
2) Riva ur bilmekanikersidorna från telefonkatalogens gula sidor och överlämna innan jag slänger mig in i bilen.
Passade på att smygta en bild på liket när mekanikern var inne och vilade. (Eller om han dunkade huvudet i stentrappan på väg upp till lägenheten, det hördes konstiga ljud från farstun...)
Undrar om han tar illa upp om han får de gula sidorna? Jag kan faktiskt sträcka mig i ljumsken om jag ska svinga mig över häcken.
Svårt. Mycket svårt beslut.
www.vindvirvel.blogg.se
Regn
Är vad jag har på hjärtat idag.
Just nu i alla fall.
Punkt.
www.vindvirvel.blogg.se
Tråkig
Frågade en av de härliga tjejerna på spinningen i dag var hon varit de senaste veckorna. Hon har varit spårlöst försvunnen.
Jag har varit i Kanada, svarade hon. Och hälsat på A. Strålman. Jag är kompis med hans flickvän sen länge, och skulle hälsa på.
Jaha. Kul för dig, jag är inget avundsjuk alls, sa jag.
Och vet du vad, fortsätter hon, innan jag ens hunnit smälta att hon varit i Kanada. Jag träffade Mats.
Mats? Vilken?
Sundin.
Ja ja. Kul igen. Var är autografen? Det hade varit käckt om den varit tatuerad i pannan.
Nä, jag bara stod med öppen mun och stirrade, sa hon. Fick inte fram nånting.
Bra, sa jag. Det var friskt vågat.
Småpratade på vägen ut med henne och kompisen. Trevliga. Glada. Ja, såna som jag blir glad av.
Jag har rest, hållt mig framme och säkert upplevt mer än vissa andra.
Men här och nu... hur tråkig är jag?
Jättetråkig. Skärpning!
Det mest spännande som hänt mig i dag är att jag fick ett stort brev. Blev jätteglad när jag öppnade. Tack till dig.
vindvirvel.blogg.se
En sticker ut
Vi såg en som stack ut lite mer än de andra. Precis som det brukar vara hos oss människor.
Naturens egen trappa
Vi tog aldrig reda på var den här stigen ledde. Trädrötterna har skapat trappan. Fiffigt.
Dykning förbjuden
Ingen av oss var badsugna den här dagen i alla fall.
Snett men rakt
Vi funderade på varför trädet tagit en 90 graders växtkurva på två ställen.
Kom inte på nåt bra svar.
Vattenkraft
Det var fullt ös i bäckarna runt Karstorp. Vi passade på att tvätta stövlarna här.
Snart borta och glömd
Massor med såna här överblommade stjärnor fanns utmed vår väg.
Konstigt att dom inte blåser bort.
Stairs
Vi räknade trappstegen, men glömt hur många det var.
Strandkant
En promenad runt sjön i Karstorp med en vän i lördags. Kallt och blåsigt men mysigt.
Solen försökte ta sig igenom molnbädden. Misslyckades.
Anvisningar
Kom nyss hem från treårs-kalas hos brorsan. Nej, nej, han är inte tre. S är tre, dottern i huset.
Massor med paket. En del större, en del mindre.
Alltid oroväckande med stora paket. Stora paket på barnkalas kan innebära ikea-liknande montering.
S är lite speciell. Hon öppnar ett paket och måste leka lite med innehållet, innan nästa paket kan påbörjas. Därmed drar paketöppningen ut på tiden. Ett par innan maten, ett till maten, ett innan tårtan, ja, ni förstår.
Innehållet i paketen måste dessuotom monteras ihop pronto, annars kommer vi liksom inte vidare i kalaset och öppnandet.
Rutschbanepaketet (förhållandevis liten nerfart för rutschning, men ändå monteringsobjekt) öppnades efter maten. Brorsan gjorde misstaget att börja montera precis intill mig. (Det gjorde han med trehjulingen förra året också, som var riktigt klurig.)
Han börjar. Det blir fel. Provar på annat sätt, fel igen.
Jag medger att jag kommer med lite goda råd, och är, som jag själv tycker, lite lustig på köpet. Sittandes vid sidan av ser allt SÅ enkelt ut och det kliar i fingrarna att hjälpa till.
Frågar till slut om han tittat på monteringsanvisningen. En suck är svaret.
Påminner honom om trehjulingen. Hur lång tid den tog bara för att han vägrade titta på anvisningen.
Till slut är rutschbanan klar. Åkfärdig och S är överlycklig.
-Pappa, jag är så glad, skriker hon när hon rutschar ner den ynka halvmetern i snigelfart.
Små paket passerar. Dags för det sista. Ännu ett stort.
Ett dockskåp. Icke monterat.
Nu sitter jag närmast skruvarna.
Börjar glatt med "golvet". Fint. På plats. Gick fort. Skitnöjd!
Våning två. Hmm. Konstigt funkar inte.
Någon frågar om jag läst anvisningen. Golvet ser konstigt ut. Hmm. Greppar anvisningen. Börjar om, tar bort golvet.
Lätt irriterad och halvsvettig.
Efter ytterligare monteringstid säger J att han känner sig tvingad att gå ut och hämta videokameran. Tack!
Ska inte trötta ut er med fler detaljer. Men det tog tid. Äckliga råd haglade.
Hade jag monterat skåpet hemma i min ensamhet hade projektet blivit kortlivat. Inget dockskåp, bara flisor eller brasved.
Nu fick jag behärska mig. Bita ihop. Koka inombords.
Skulle aldrig ha retat brorsan.
What goes around, comes around.
www.vindvirvel.blogg.se
Vi i villa
Är en tidning jag inte borde läsa. Vi i villa är full av gör-det-själv-artiklar. Bygga, anlägga, byta, snickra eller fixa är verb som används.
Förra året, vid den här tiden, hade dom en artikel om hur lätt det är att måla om fönster.
(Det kan ha varit någon annan tidning också som hade den gör-det-själv-artikeln... men tror det var Vi i villa faktiskt.)
Sagt och gjort. Jag startade. Med ett källarfönster.
Slet som ett djur, tog paus, tittade på regnet. Slet som ett djur, tog paus, tittade på regnet. Tog nog tre veckor innan källarfönstret var klart. Men snyggt det blev.
Tog ett vindsfönster sen. Samma visa. Slet som ett djur, tog paus, tittade på regnet. Slet som ett djur, tog paus, tittade på regnet.
That´s it. Sen var sommaren slut.
Hur många fönster är då kvar? 26!!! Jodå. Tjugosex stycken!
Med samma väder och förutsättningar, två fönster om året, är jag klar år 2021.
Då är det dessutom hög tid att börja om från början, det vill säga källarfönster nummer ett.
Känns sådär.
Men...
I det just nyanlända numret av Vi i villa står det utförligt hur man byter hela skiten. Fönsterbåge och alltihop. Slipper skrap, slip, trasiga rutor, kitt, olja och färg.
Bara dra dit nya fräscha. Snygga och färdigmålade ("energivänliga") fönster. Lätt match!
Projekt sommaren 2008. Sätta in nya fönster!
Känns lite mer som min grej också. Inget finlir. Kofot fram. Bänd och böj. Krasch, där gick fönstret i tusen bitar, men det gör inget.
Stora skruv till nya bågen. Borra. Rikta. Skumfog. Rikta. Häng på. Rikta.
Klart! Verkar jättelätt.
Känns som en barnlek. Kurragömma upplevs nästan svårare.
I alla fall om man tittar i Vi i villa.
Då kanske jag kan vara klar 2008 redan. Kanske...
Är förresten trött i dag. Blev en mycket sen kväll i går. Men kul var det. Och värt varenda sekund!
www.vindvirvel.blogg.se
Vilken kick
Hur man nu är när man är tossig. Roligt ord i alla fall.
P, som satte sin fot på mitt pass för första gången, sa att det var ett pass i hans smak. Kul.
En nybörjar-spinningkille uttryckte sig "det var jävligt roligt, mig ser du fler gånger"... Kul, kul.
Och en söt liten tjej (tror hon heter E, men vet inte säkert) sa att jag var snygg i min nya frisyr. Kul, kul, kul.
Jag är en stor fantast av att slänga käft, flamsa och tramsa. Vilket vi gjorde rätt mycket idag. Kul, kul, kul, kul.
Kul helt enkelt. Kul är också ett roligt ord.
Nu ska jag fredagsstäda, fast det är torsdag. Då är det liksom klart tills i morgon och jag kan ägna mig åt mina vänner efter jobbet. Det ska också bli kul. Och vi blir nog säkert också tossiga frampå småtimmarna.
www.vindvirvel.blogg.se
Vårsådd
Asch... tappade gnistan vad gällde Ica. Orkar inte börja om.
Däremot har jag en enorm gnista för mina vårodlingar just nu.
Det ska börjas i tid om det ska bli nåt har jag lärt mig. Förra året kom jag inte igång förrän i maj - då var varken blommor eller grönsaker klara förrän i augusti.
Det är för sent. Mina gröna fingrarna har för länge sen kroknat vid den tiden på odlingssäsongen.
Och vid det laget redan varit och köpt färdiga plantor hos trädgårdsmästaren. Och mina egna skyddslingar vissnar och dör för någon glömmer vattna dom...
Fröpåsar är roliga. Stora fina solrosor, perfekta gula lökar och vackra grässtrån, bland mycket annat, lockar på framsidan.
Jag kan inte passera ett ställ med fröpåsar utan att det trillar ner någon i varukorgen. Försöker alltså låta bli att passera fröavdelningen.
Här syns en bråkdel av påsarna från förra året, som jag hittade i en låda.
Var ambitiös och samlade in egna fröer förra hösten. Det kan bli spännande. Inte minst för att jag glömt vad det är jag har i de små burkarna. Att märka dom tyckte jag uppenbarligen var överskattat.
Samma misstag återkommer varje år. Sår för mycket av allting. Likadant i år.
Har man en fröpåse med 200 frön i så känns det lite småsnålt att bara använda 10. Vad ska jag göra med resterande 190?
Man tar en nypa frön helt enkelt. En nypa innebär kanske 70 stycken. Vilket resulterar i kanske 60 plantor.
Vad ska jag göra med 60 stycken? Och det är ju resultatet av bara en frösort...
Tomatfrön är större, inte lika många i påsen. Förra året blev det ändå 15 plantor. Jag använde bara tre och hade ändå tomater på altanen fram till november.
Tog också upp några pelargoner från källaren som överlevt vintern. Första gången det inträffat. Någon har alltid lyckats glömma vattna dom så dom varit stendöda när våren anlänt förr om åren.
Så här sorglig ser den ena ut. Nu hoppas jag den växer till sig fort. Den misspryder sin plats i nuvarande skick.
Fick precis ett mail av M som frågade om hon kunde beställa några tomatplantor förresten. Hon fick några förra året. Självklart. Kanske dyker upp fler beställningar...
www.vindvirvel.blogg.se
Hoppsan
Vart tog Ica-texten vägen?
Skulle ändra en sak och sen var den borta... Utom några rader som synes.
Får skriva om den i eftermiddag...
Ha en bra dag.
Ica
Avslutade just uppdrag granskning och, bland annat, deras reportage om Ica än en gång.
Visst. De
Björnjakt
Björnjakten blev inte så lyckad.
Jag tog med mig björnvittnet upp så hon skulle peka ut platsen. Vi smög oss inte fram i skogen precis. Småpratade mest hela tiden, tills A skriker: - Stopp, här var det!
Då förstod jag att någon björn skulle vi med all säkerhet inte få se. A har enorma röstresurser.
Men vi kunde väl åtminstone hitta lite björnskit, som bevis på att den faktiskt varit där.
Ett traskande runt, runt startade, med blicken riktad ner mot mossa, kottar och pinnar.
Bara harskit och rådjursskit.
Här är rivmärkena förresten. Syns inte så bra. Man var tvungen att gå väldigt nära för att de skulle synas över huvud taget. Suck...
I min fantasi hade jag framför mig sett en trädstam söndertrasad i flisor. Och en eller två björnklor som satt kvar i barken om man tittade riktigt noga.
Några rispor var sanningen.
Skam den som ger sig. Vi går ut på björnskitsjakt en gång till. I morgon.
Även om vi inte blir klokare vad gäller björnen, får vi i alla fall frisk luft.
www.vindvirvel.blogg.se
Björn
En björn har synts på Billingen. Av min bästa vän A.
Näpp, hon är inte lagd åt överdrifter. Även om jag ett tag funderade på om hon fått riktigt starka saker utskrivna.
I helgen var hon och familjen upp på berget. A i täten, de andra lite bakom.
Hon tittar in i skogen och ser en hårig rumpa. Rumpan vänder sig bort och istället syns ett björnansikte. En liten björn, men ändå.
Fascinerande.
Dagen därpå åkte de upp till platsen med en kunnig jägare i släptåg. Och visst, det fanns rivmärken på ett av träden som kunde antas vara björn.
Björnar har tydligen berget Billingen som ett av sina strövarstråk. Men är inte bofasta så här långt ner.
I morgon ska jag åka upp till 3,5 km-spåret där nallen befann sig.
Om jag vågar.
Men förmodligen är den redan långt, långt borta vid det här laget.
www.vindvirvel.blogg.se
Hatar taklampor från Ikea
Denna gång har listan gått bra. Ja, ja - alla punkter är inte åtgärdade och det beror på en taklampa från Ikea.
Har gjort: löv i trädgården, äpplen, varit på tippen, sågat i syrénbuskaget, provat kameran, tagit ner julbelysningen från altanen, tvättat, rensat i krukväxterna inne och färgat ögonfransarna (:-)). Nio (!) punkter avklarade. Tre kvar.
Som skulle avverkats idag efter träningen.
Tog mig an taklampan ovanför matbordet först, som jag tänkte innan jag börjat. Började prick 14.15. Nu är klockan cirka 18.30. Och jag är förbannad, svettig och hyperventilerar. Har enormt stor smärta i axlarna! Stått fyra timmar med armarna ovanför huvudet och försökt passa in tre ynka skruvar. Helt omöjligt. F*n.
Således är resten av listan passé. Glöm, forget, is no more. Nu är jag för arg.
Behåller listan ändå... och fyller på den. Ett tag till. Tre ogjorda punkter är ju ingen katastrof.
En katastrof är däremot detta.... 
Grannens hus mittemot. Varje morgon när jag släpar mig fram till kaffebryggaren möter mig denna sorgliga syn. Nu kom inte den stora containern med som står till höger om huset. Och inte heller syns presenningen som lossnat vid bygg-ställningen och fladdrar i vinden. Lägg till det.
Det är coola killar som bor där. Choppers, typ.
På somrarna har dom ibland häftiga fester. Massor med knuttar i skinnväst med tryck på ryggen och hottade cyklar invaderar trädgården.
Visst. Kan ju vara bra. Om man hamnar i knipa någon gång så vet man var man ska vända sig.
Bärgningskåren är nästa granne. Och bilskrothandlaren en annan.
Tryggare kan ingen vara.
www.vindvirvel.blogg.se
Listan lever
Några punkter klara på min lista, några kvar, några "halvfärdiga".
Återkommer i morgon med summering.
Nu är det schlagerdax!
Bara älskar Carola! Ja, så länge hon sjunger.... inte annars kanske.
Trevlig lördag-kväll.
www.vindvirvel.blogg.se
Punkt 2
Var ganska lätt. Prova nya kameran. Roade mig med några vårbilder. 
Rabarber! Dom röda knopparna är rabarber. Blir paj redan i mars... eller?
En jättegrön och stor knopp på syrénbusken. (Som förresten bestod av punkt 3 - såga ner grenar som hänger i vägen för gräsklipparen, rensa ut och hugga ner alen som växer i mitten till min förtret... Klart!)
Och det här är egentligen ingen vårbild. Det är en järnek. Detta är vinterskruden.
Köpte en gigantiskt järnek en sommar. Dyr. Och planterade.
Var inne på nätet för att se hur snabbt den skulle växa. (Såg ju framför mig en enormt stor julprydnad, som tagen ur Disney, till julhelgen som komma skulle så småningom.)
Hmmm - det finns honor och hanar! Hanar (eller om det var tvärtom) ger inga röda bär! Men... va f-n, det var ju de röda bären som var grejen. Stor buske, dyr, enormt mycket röda bär?! Nej, jag hade naturligtvis köpt den som inte ger några bär.
Och man måste ha både hona och hane för att få de röda bären över huvud taget.
Jag fick åka och komplettera, köpte två små, mycket små, mikroskopiska, buskar av andra könet för att få utdelning. Två för att det passade min symmetri i trädgården. Små av ekonomiska skäl.
Den ena är så här vacker.
Den andra är nog bisexuell. Det vill sig inte riktigt. Den har bara två ynka små röda bär.
Hur fort dom växer? Fem centimeter om året om man har tur. Fem cm... Jag som trodde mig ha en skog av järnek som jag behövde tukta till höger och vänster efter nåt år.
Läsa på först, kanske är bra? Precis som man ska tänka innan man pratar...
Och till sist krokus. Några taniga saker som kommit fram i söderrabatten. Snödropparna hade dött av kylan. Låg platta längs med backen i den sju-gradiga kylan som var i morse.
www.vindvirvel.blogg.se
Lyckades klara av några punkter
En del av de äpplen som låg kvar sen i vintras. Intalar mig själv att det inte var lathet. Ren och skär omtanke om småfåglarna som ätit på de flesta. Sju (!) svarta sopsäckar blev det efter några timmars plockning. Alla åkte till tippen ihop med mig. Jag återvände hem igen, inte dom.
www.vindvirvel.blogg.se
Äntligen fredag
Ska strax sjunka ner i soffan som en potatis. Gött!
Har skrivit en ny, liten, ganska enkel att-göra-lista. En helglista... En nätt liten lista med bara 12 punkter.
Ska inte gå utanför dörren i helgen. Förutom ut i trädgården, åka till soptippen och tvätta bilen. Ska gå i arbetskläder varenda minut. (Jag måste ta av arbetskläderna när jag åker och jobbar på gymmet söndag förmiddag förstås, men det är enda tillfället...)
Ska gå upp i ottan i morgon. Ta itu med punkt nummer ett och två direkt. Samla ihop de skräpande löven (som stod skrivet på en lista som slängdes tidigt i höstas) och ta upp resterande nedfallna, halvruttna äpplen (som stod på någon lista som slängdes i november). Åka till tippen. Punkt.
Återkommer i morgon och berättar hur många ytterligare punkter jag förhoppningsvis prickat av. Men vänta inte några underverk. Kortare listor än denna har blivit ihopknöcklade och med en suck blivit slängda i soppåsen på söndag kväll.
Men just nu är jag vid gott mod och full av tillförsikt.
Ha en riktigt trevlig fredag kväll!
Mess
Nu för tiden för man ganska ofta hela samtal via sms. En kompis, som inte alls gillar att messa, brukar fråga varför jag inte ringer upp istället.
Ja, varför inte?
Men då är jag ju sååååååå låst. Eller?
En mess-kommunikation kan till exempel äga rum medan jag tvättar bilen. Spolar, knappar in några ord, spolar mer, knappar, schamponerar, knappar, gnuggar flugrester, knappar - ja, ni förstår.
Eller när jag storstädar. Musiken dundrar i högtalarna och dammsugaren vrålar - men jag kan ändå "prata" under tiden. Via mess.
En sak till. Jag kan ha två (har också hänt att jag nån gång haft hela tre) kommunikationslinjer i gång på en och samma gång, oberoende av varandra. Med en smula simultankapacitet går det alldeles utmärkt.
Tänkte på detta i dag när jag faktiskt lyckades "prata" med en vän i norra Sverige i cirka 30 minuter samtidigt som jag, ja faktiskt, läste en bok.
Konstigt nutidsfenomen? Ja, lite grann.
Men jag messar väl vidare.
Hoppas alla haft en riktigt trevlig alla hjärtans dag!
www.vindvirvel.blogg.se
Vem älskar inte handboll
Men just nu, så här efter segern mot Malmö, tycker jag alla borde älska handboll. I alla fall älska IFK Skövde.
Ska inte skriva referat från matchen, det finns andra som gör.
Satt på första parkett, en meter bakom spelarbänken. Såg minsta lilla ryckning i Gunnars ögonvrå första 30. Sista 30 bevittnade jag Carléns uppgivna ögon när pågarna missade reduceringsmål.
Dom stod mest i vägen i och för sig. Stod och coachade precis i min målvinkel! Både vid anfall och försvar dessutom. Tänkte ett tag resa mig upp och be dom sätta sig ner. Stannade vid tanken.
Dom är stora dom här handbollsgossarna. Jösses. Jag räcker upp till knäskålarna. Ungefär. Och sjutton vet om jag inte är lika bred som någon av spelarnas lårmuskel också.
Man blir rätt fascinerad när 100 kg anfallare dundrar in i, om han har otur, 300 kg försvar. Tvärstopp. En betongvägg. Måste göra rätt ont. Det låter som det gör ont. Ett dovt snabbt "bonk".
Men lipar dom? Nej, inte så ofta. Vid avblåsning reser dom sig, skakar på sig, haltar ett par steg. Klockan stannas några sekunder. Svett torkas. Redo igen. Åt ena eller andra hållet.
Tror fotbollslirare lipar oftare. Ska undersöka detta under SAIK-säsongen. Ska bli en Skövde-sportnörd.
Fast hockeyn går bort. Tycker inte Skövde är intressant i hockey helt enkelt. Tycker inte hockey är intressant över huvud taget förresten. Jo, landslaget förstås.
När det gäller Sveriges landslag är jag alltid patriot och kan se på den mest ointressanta idrott med intresse.
Har sett på bowling till och med. Då hade jag varit på kurs med en av spelarna några månader innan. Det kan ha varit anledningen om jag tänker efter.
Köpt kamera förresten. Fattade ett beslut och slog till.
www.vindvirvel.blogg.se
Min trädgårdsvän...
Han finns här året om.
Idag har han solat. Hela dagen. Kurat ihop sig under syrénbuskaget. Timme in och timme ut har han legat blickstilla och njutit av solstrålarna. Jag brukar knacka på fönstret för att säga att jag sett honom. Då sniffar han med nosen. Och ena örat vrider sig.
Vi är kompisar.
Utom när han har fest. Han bjuder in alla sina harkamrater och har orgier på vårarna. Tulpanorgier! Harar blir konstiga när dom äter tulpaner. Tappar instinkterna. Jag kan, näst intill, gå fram och dra tulpanknoppen ur munnen på haren, innan den inser att den borde skutta iväg.
Har försökt prata allvar med min vän. Säger att han får flytta om han fortsätter partaja. Flytta till Arvidsjaur, eller ännu längre bort.
Det visar sig om han förstått. Snart sticker tulpanerna upp.
Förmodligen blir det paaaaaartytime även denna vår!
Men vi är nog vänner fortsättningsvis ändå.
(Jodå, självklart. Det kommer naturligtvis en bild på min vän. Bara kameran anländer.)
Vilket dilemma
Det är inte lätt att vara konsument i kamera-branschen.
Vill inte ha någon värsting-system-kamera och inte heller någon pyttekompaktkamera.
En liten pyttekompaktkamera kommer jag att slarva bort. Jag är ju lite slarvig ibland.
Nä, något mittemellan skulle passa bra.
Efter en gedigen marknadsundersökning, som bestått i information från nätet (naturligtvis), besök i fotoaffären och några rådfrågningar bland kameravänner, har jag tre stycken att välja på som egentligen är rätt likvärdiga. Olika märken, marginell skillnad i bildkvalitet och "prestanda", knappt någon skillnad i priset alls.
Nu är frågan: Vad ska avgöra vilken älskling jag köper?
Försökt fokusera på kamerornas negativa sidor vilket kanske kan låta märkligt, men...
Vem vill ha en kamera som låter som en diskmaskin? Är det bra att det tar 5 timmar att ladda batterierna? Kan det vara en nackdel att kameran är långsam - några ögonblicksbilder är därför inte att tänka på? Krånglig meny, är det tilltalande? Ordet brus förekommer ofta i en kommentar angående kameran, är det ett bra tecken?
Åh, vad jobbigt. Jag som bestämt mig för att köpa en bra kamera. Och då vill jag ha den direkt. Gärna i går.
Funderar vidare. Förhoppningsvis kommer den här bloggen begåvas med bilder tagna med den nya kameran. Förr, eller mest troligt, senare.
Har du tips och råd angående kameran? Vad bra! Skriv ner dom då.
Ha nu en fortsatt trevlig tisdagskväll.
Jag är nöjd och glad efter ett roligt pass med U på Nautilus.
Sviskis
Var först på "mitt" gym Nautilus där jag är instruktör fast inte på något av dagens pass. Skulle vara deltagare hos A.
Glada människor. Leende människor. Instruktören skrattar, deltagarna småpratar i dag, utan att störa. Deltagarna ser glada ut under passet och ser ut som de har kul. Fine. Det är det jag är ute efter när jag tränar gruppträning.
Därefter skulle jag ner till Sviskis (som min arbetskamrat råkade säga när han pratade lite för fort en dag...) för att träna med mina kamrater M och K.
(Jag stjäl dessutom Sviskis från min arbetskamrat... då säger jag ju inte vilket träningsställe jag pratar om. ;-) )
K dök aldrig upp i och för sig. Men det förstod jag redan vid 16-tiden när hon febrilt började skicka konstiga mess. Man känner sina löss på gången, som det heter.
Men det är inte första gången "himlen trillar ner" för K. Himlen trillar ganska ofta för K.
Jag tjänar i alla fall pengar på K, för jag och M brukar slå vad om hon ska dyka upp eller inte. Jag är mer pessimist (eller vinnare, beror på hur man ser det) än M.
Nåväl. Här kommer kvällens fundering:
Varför är det ingen som skrattar eller är glad under Sviskis-passen? Råkar man skratta, flina eller över huvudtaget fnissa så tittar folk som om man kom från månen. Och det gör jag inte.
Hur orkar dom ha begravningsstämning i 60 minuter. Jo, de fogar in sig i mallen. Präktiga, duktiga och.... ja, muppiga.
All heder åt J som ledde passet. Han försöker ju vara glad och är duktig. Men när 99% av deltagarna som ser ut som stenstoder och inte gör ett enda minspel under cirka 60 minuter. Hur orkar han stå där i mitten?
Jag försökte i alla fall le och se glad ut, och skämta lite med M, som tack och lov var med. Annars hade jag gått hem.
Och hur orkar alla andra på Sviskis.
Det är präktigt, duktigt och... ja, muppigt.
Nä - ändra attityd lite, lite, lite. Snälla!
Sviskis är duktiga, varför inte surfa på den vågen istället?
I morgon går jag till Nautilus igen. Halleluja!
Kontoret...
Hur det går. Om det är färdigt.
Nja. Sådär. Det går framåt.
Varför stressa fram i livet, när man kan ta det väldigt långsamt?
Någon som stressar är Grönskan.
Varför har jag hela trädgården full med snödroppar (till och med några överblommade) och musöron på rosorna? Och skymtar grönt i syrénbuskaget.
Det är februari för guds skull, måste vara nåt fel, va?
Länk till hederskulturrapporten
Måste läsa
Pernilla har på uppdrag av Rädda barnen kommit med en forskningsrapport om den så kallade hederskulturen.
En forskningsrapport som, enligt Pernilla, ska försöka förklara varför hedern är så viktig att den kan få föräldrar att döda sina barn.
Rädda barnen har valt att inte använda sig av den fullständiga rapporten, den har censurerats. Den är tydligen för kontroversiell, som jag förstår av artikeln.
Kan denna rapport ge mig minsta lilla förklaring till, den för mig, ofattbara hederskulturen vill jag läsa den. I sin helhet.
Ska leta reda på den snarast. Den finns, enligt artikeln, i sin helhet upplagd på en blogg. Återkommer med länken dit.
Självklart kommer jag aldrig att acceptera att flickor kontrolleras, begränsas och till och med mördas i "hederns namn".
Men med större förståelse, kunskap och insikt varför det hela tiden sker nya övergrepp, tror jag att fler följer med i debatten, fler debatterar och engageras i frågan.
Hederskulturen är en del av vårt samhälle. Tyvärr. Men jag vill inte se rubriker över fler dödade flickor i Sverige. Och inte någon annanstans heller.
Ett solskenshumör
Ett strålande humör vaknade jag med idag.
Vet inte varför.
Men det kändes lätt som en plätt att åka iväg och instruera pass i söndags-ottan. Eller klockan 10.00 som det började.
Ännu lättare blev det när man under passet mötets av glada leenden.
En söt och rar tjej kom fram efteråt och sa att det var ett riktigt kul och roligt pass.
Då blir man förstås, om möjligt, på ännu bättre humör.
En mycket bra start på dagen således.
Blir bara så trött...
Eftersom jag inte har så mycket väsentligt att gnälla över, försöker jag leta upp saker i min närhet att gnälla över. Det är ju lite svenskt så där.
Varför kan inte folk använda blinkers?
Åtminstone när dom ser en stackars Ford-ägare (jag) stå och vänta på att få köra ut i korsningen.
Är det bara jag som drabbas av detta enormt viktiga samhällsproblem. Drabbas ofta. Flera gånger per dag. Hör ingen annan gnälla över blinkers-problemet.
Men det verkliga irritationsmomentet är inte om folk blinkar utan när.
Står och väntar. Där kommer en bil, hinner inte före. Står kvar. Och där kom blinkersen på. När dom redan är inne i svängen, och börjat gasa på för att ta sig ur den!
Nu svänger jag - nu blinkar jag strax. Eller vad då?
Fel, fel!
Man har blinkersen för man ska förbereda, underlätta, avisera, visa sin avsikt för medtrafikanterna. Inte för att reta gallfeber på bilkollegorna.
Ju nyare bil, ju senare blink. Suvarna, ju större, ju senare blink.
Blinka i tid så jag får sinnesro och kan hitta något annat att gnälla på. ;-)
Nu är det fredag!
Är folk verkligen kloka?
Rubriken inkluderar mig själv. Jag är likadan.
Egentligen ett sjukt beteende, om man ställer sig lite vid sidan av och tittar på.
Pratar om spinning.
I dag körde jag spinningpass. Innan mig hade P pass. Mina deltagare och jag stod utanför och väntade på att det skulle ta slut.
Slut.
Näst intill huggsexa in till cyklarna, in i den mörka salen. Bara det är ett fenomen i sig.
Jag hade min givna plats, behövde inte huggas om en "bra" cykel. Eller bra placering på cykeln som det egentligen gäller. Jag satt längst fram.
Fine, alla på plats.
Sen låter sig deltagarna, i det närmaste, bli likt en jagad tjur i Pamplona med motståndshöjningar, tempoväxlingar, backar och jumps. En idiot (jag) skrek, från det s k podiet, ut uppmaningar som (de flesta) snällt genomförde.
Och när det var riktigt tungt fick idioten (jag) blickar som kunde döda.
Min vän K brukar ibland uttrycka det hela väldigt klart och tydligt efter passet: - Jag bara hatar dig!
Är man verkligen klok om man frivilligt utsätter sig för detta? Och varför i hela friden gör man det?
Det tål att tänkas på.
Önskar fler knop
Det blir inte många knop gjorda. Inte här i alla fall.
Skriver ofta "att-göra-listor". Hatar dessa, men visst existensberättigande har dom. Det gör mig lite, lite effektivare. Tror jag.
Men när listan börjar bli lång, så där 50 punkter, känns livet rätt svart. Jag stryker en notering, skriver dit två.
Man kan lura sig själv med dom här listorna. Skriva dit duscha. Då får man i alla fall stryka en punkt inom en väldigt snar framtid. Och känna sig nöjd. Borsta tänderna har jag inte använt än. Kanske en idé.
Nu är listan nämligen lång, lång, lång. Tidskrävande punkter dessutom.
Gör väl som vanligt. Knycklar ihop listan och slänger den i soporna.Och börjar på en ny. Lättast. Då har jag glömt många punkter som stod på den gamla. Tar ett tag innan de dyker upp igen.
En punkt som stått på listan länge är: Fixa kontoret. Jodå, jobbar på det.
Men det är ju så många små-punkter i den stora punkten. Måla, skruva ihop, skruva isär, flytta datorn, dra telesladdar, flytta lampor, handla käcka kontorsgrejor, få till gästsängen, mysa till rummet för eventuella övernattande gäster och så vidare, och så vidare... Tar inte slut.
Däför står punkten kvar i evighet!
Nä, lite fler knop behövs. Då skulle listan betas av. Nu är den gamla slängd, begraven och glömd.
Skriver en ny i morgon!
Ha en trevlig kväll.
Äntligen
Min blogg är född.
vindvirvel.
Det beskriver mig rätt bra. När jag är som jag egentligen är. När inget stör min personlighet.
Är en vindvirvel ofta. När jag blir glad virvlar jag upp. Likaså när jag blir arg. Och ledsen. Hittar ett intresse. Och så vidare.
Får inte virveln någon näring, dör den ut ganska snabbt.
Med tillräckligt mycket energi kan vindvirveln växa till en orkan. Ibland. Det kan vara jobbigt eller underbart.
Just nu är det underbart.
