Underbar föreställning i kväll av Cullbergbaletten. Matter of a maker - koreograf: Crystal Pite. Lite kort bara, dryga timmen. En timme till hade inte alls gjort ont.

PS
Halvvägs in i föreställningen hörs ett högt och kristall-klart "Det är tråkigt!" från en av raderna bakom mig. Ingen i hela salongen, ensemblen inkluderad, undgick garanterat det utlåtandet. 
Å vad jobbigt. Jag får erkänna att jag efter det bara kunde fokusera till 99% på resten av föreställning. 1% av mig satt som på nålar - livrädd att det skulle komma nån mer groda bakifrån. Har såna där kommit igång brukar det ofta rulla på.

Visst, det hela ursäktas av att gaphalsen bara var sisådär fem (5!) år. Det som bekymrar mig lite är hur pappan tänkte när han tog med den lille sonen på kvällens föreställning. Cullbergbaletten är ju inte direkt kända för några lättsamma showdansuppsättningar eller klapp och stamp som Mora träsk.
Är det dags för en Norén-pjäs vid den lille gossens nästa teaterbesök kanske?
DS
 

Här i sta'n är det lördag hela da'n. Härligt!
Dessutom skiner solen. Bara vintern som lägger en gnutta sordin på stämningen...

Och apropå ingenting kan ni väl kika på den här så länge:

Vi har haft en ganska bra relation. Lite smärre konflikter, men i det stora hela rätt bra. Men nu vet å sjutton om det inte får räcka. Man tar inte vilken skit som helst. Känns som droppen kom förut. Jag är arg, sur och grinig och tycker inte alls jag var värd bemötandet i morse - är böjd att säga att vi faktiskt är ruskigt osams och att det mycket väl kan resultera i att vi nu går skilda vägar efter våra strävsamma år tillsammans.

Tycker det var extremt dålig stil av dig att braka samman och låta som en trasig bergborrmaskin samtidigt som det faktiskt osade bränt bara några 100 meter från huset. Inte blev det bättre av att jag stannade och sparkade på dig heller. Du slutade minsann inte, bara fortsatte låta och brände vidare hela vägen till jobbet. Gjorde inte en enda paus i föreställningen.

Lyckades få till en konsultation med J redan på förmiddagen, men han var inte mycket till hjälp. Han skakade på huvudet när han lyssnade på dig och försökte se om det fanns något att göra på plats. Men, näe, det var bara att börja inifrån liksom.

Har hunnit fundera lite sen jag lämnade av dig förut, och visst ska du få komma hem igen. En sista chans då.

Vill bara förvarna dig om att det kommer ta rätt lång tid innan jag förlåter dig. För resan genom hela stan med det där überhöga skrapandet, gnisslandet och knackandet var pinsamt - folk vände sig ju om och tittade. *)
 
Hoppas verkstaden fixar till dig. Så gör vi ett nytt försök. Det sista. Det allra minsta lilla motorstopp och du kan känna dig stensåld! Då blir det en ny kärra, vad som helst utan en Ford. Förstått?!

Eftersom jag nu är en så positiv människa så ser jag med glädje fram mot att gå fram och tillbaka till gymmet i kväll så man får lite frisk luft. Det är ju inte mer än sex minusgrader ute. Det kunde vara tjugo minus. Men det klart, med mitt vanliga flyt så hinner kanske temperaturen sjunka så det landar på dom där tjugo när det är dags för mig att knalla i väg.
Sen ska det visst bli snöstorm i morgon. Snuskigt bra! Då behöver jag inte ödsla tid på att göra i ordning håret innan jag går till jobbet i snöyran i morgonens beckmörker. Skönt.

Härligt! Livet leker. Verkligen.



*) Kan i och för sig ha berott på att jag hade volymen på bilstereon i botten för att jag själv inte skulle höra oljudet - och dessutom hade fönstret öppet för att inte kvävas av den där lukten av bränt gummi. 
Har nog fått tinnitus efter den där resan förresten, tycker det tjuer i öronen. Men det kanske bara är ilskan som tar sig uttryck så?

Kul att Kim ska krossa knäskålarna på den medspelare som inte visar sig ha stake i kväll. Vore hemskt roligt att se att han själv visar nåt av en sån i dag. På planen. För uttalande i sig visar väl på en gigantisk sak!

Det ligger dessutom en trerätters middag i potten för min del. Slog vad om att Sverige "lätt" skulle gå vidare från grundspelet. Det där lätt är ju redan passé, så förrätten kan man redan konstatera förlorad. Huvudrätten och desserten kan räddas om Sverige ger Tyskland pisk i kväll.

Vi bänkar oss då.

Som vanligt vid såna här tillfällen: Inga telefonsamtal eller sms under matchen från icke närvarande personer. Bara personliga besök. Bara att kliva in, hinner tyvärr inte resa mig och öppna...

(Och läser svägerskan C det här kommer sms:et som ett brev på posten...)

Då kör vi. En minut till tv-sändning. Elva till matchstart.



UPDATE precis efter matchslut: Varför plockade inte Sverige fram det här spelet tidigare? Trots förlust så var det en underhållande match och Kim A var taggad.

(Nåt sms kom inte från C... däremot anlände några från Tibro och två från Göteborg, och dessutom ett vanligt telefonsamtal. Tackar!)





 

Fick se på fb att brandmanna-Mats skriver resedagbok från resan med Rosa bussarna i Afrika. I skrivande stund befinner han sig i Tanzania. Foton läggs upp också naturligtvis.

Här hittar ni Mats resedagbok om ni vill läsa. Jag ska absolut följa hans resa.

Groda 1:
Blir stressad av en som står och stampar intill mig när jag är på väg från jobbet.
-- Men gud, du stressar mig så jag glömt ta på halsduken. Utan den fryser jag ju arslet av mig...

Då vaknar sportredaktionen till liv och det skriks bakom skärmen:
-- Intressant ställe att ha halsduken på!


Groda 2:
Kliver ur bilen hemma. Nickar åt en kille som hejar glatt när han stegar förbi.
-- Hej, hej, nickar jag lite tveksamt, eftersom jag inte kan placera honom.

Några sekunder går, sen kommer jag på att det är en spinningdeltagare och skriker, eftersom han kommit en bit nerför gatan:
-- Heeeeej! Ja, nu ser jag ju vem du är. Jag kände inte igen dig med kläderna på.

Tror inte ungdomarna på trottoaren mittemot hörde vad jag sa. Dom tittade inte konstigt på mig i alla fall. Inte mer än vanligt.

Haft fys med fotbolls-ungdomarna i dag igen. Eller möjligtvis unga vuxna i jämförelse med mig. Skit samma, bara dom håller kvar den där coola attityden så länge dom bara kan. Älskar den, och den gör mig på så fruktansvärt bra humör. Är otroligt svag för självsäkra människor helt enkelt. 

Innan första träningen för i år stod jag, tränaren och en av killarna och snackade lite.

Tränaren säger till killen:
-- Ja, då är det bara att bita ihop då...

Inte helt säker att tränaren förväntade sig svaret som följde:
-- Ja för sjutton, jag har aldrig varit så vältränad som när Åsa körde oss sist.

Ok. Vem äger? Va?

Så ett litet Sunshine är väl en mycket ödmjuk önskan. Eller?

Vore betydligt roligare att laga till den här rödingen om den kunde se lite glad ut
och inte ha mungiporna i sån där nedåtgående båge.
Men det känns förstås inte kul att hamna i stekpannan.
Som pricken över i är han ju död dessutom.

Fick brev från Telia om påminnelse över mina reserverade mobil-telefonnummer och att jag bör gå in och aktivera dom innan den 12 februari för då går reservationen ut.

Den lilla, lilla haken är att jag aldrig reserverat några mobiltelefonnummer. Inte mig veterligen i alla fall.

Sitter i Telias telefonkö. Har nummer 69 i kön.

"Du behåller din plats i kön" - hör jag med jämna mellanrum.

Vad då behåller min plats? Den vill jag absolut inte behålla. Jag vill avancera framåt i kön. Varför skulle jag vilja va kvar på 69:e plats liksom?

Helt otroligt dumt påstående, även om jag fattar vad dom menar. Blir snuskigt irriterad!

Duschat, check.
(Vet inte om det kommer att finnas nåt varmvatten i huset resten av veckan, men det var det värt...)

Diskat, check.
(Krävdes några kubik varmvatten här också - så, nä, vi ska nog inte förvänta oss varmt vatten i det här huset förrän framåt söndag-måndag...)

Burit ut soporna, check.
(Nej, jag glömde faktiskt inte av den luktande påsen i farstun...)

Hämtat upp tvätten från i lördags, check.
(Och tvättat om den maskinen med handdukar som jag lämnade när halsontet slog till. Ohängda handdukar som torkat i den formen man vräkt ur dom ur maskinen är inte så mysiga att hänga fram...)

Plockat bort tomtarna, check.
(Överdrev. Inte plockat bort. Flyttat alla tomtar till köksbänken... dom får stå där ett tag så hinner jag samla ihop eftersläntrarna man hittar här och där dom närmaste dagarna.)

Plockat bort adventsstakarna, check.
(Överdrev. Inte plockat bort. Flyttat. Till köksbänken. Nä, nä, nä, där kommer ingen eftersläntare - tror ni jag är dum eller?)

Ni förstår ju hur mycket bättre jag mår, va?
Hade nån föreslagit mig i går att jag kanske borde ta en dusch, hade jag nominerat vederbörande till stora humorpriset.

Life is back!

Fiskarna
Du får ett fett erbjudande under dagen och nu måste du kunna svara snabbt. Men kolla med din kärlek innan du svarar.

* Svarade ja på stående fot till en grej som varit tal om ett tag när jag och P talades vid i telefonen i förmiddags.

* Fett? Pffft... Hallå?!

* Glömde totalt bort att kolla med min älskade. (Vem?)

Men det där riktigt feta erbjudandet är förstås på ingång, förmiddagens deal var väl förrätten. Skorpan gäspar ju bara lunchtid än så länge.

Lutar mig således tillbaka och väntar med spänning.

Det viktigaste att tänka på vid inmundigande av irish coffee är naturligtvis fingersättningen...

Hoppsan. Där står den ja.
Soppåsen jag ställde ut i farstun i söndags morse efter besöket på vårdcentralen. Skulle bära ut den
senare... när jag piggnat till - vem kunde tro att det skulle ta ända tills i dag innan jag kände mig fräsch
nog att möta världen igen?

Tack. Håller med om att golf-citatet från Zackrisson i den nya headern är lysande!
Dessutom speglar, förhoppningsvis, det nya utseendet min längtan efter vår, sommar och sol?

Om jag har tråkigt i min sjuksäng? Inte farligt alls. Om exakt 49 minuter och 27 sekunder börjar "mitt" spinningpass på gymmet. Och här ligger jag och kikar i taket och pillar mig i naveln - och dör sjukdoms-tristess-döden.
Kan inte ens ringa runt och terrorisera folk till höger och vänster - för jag kan inte prata! Fatta hur synd det är om mig. Fatta!

Efter att ha fått ett raptusanfall vid dagens snöskottning ringde jag kommunens röjningsansvarig.

2010 = nya grepp. Va lugn och saklig.

Efter några minuters samtal kom vi överens om att Palm skulle svänga förbi och kika på the issue eftersom jag hörde på honom att han absolut trodde jag överdrev.
Jag hade nämligen försökt förklara att jag har en tre meter bred och lika hög snövall utmed hela trottoaren utanför mig. När jag slänger upp gatans snö (som dom plogar upp på min garageuppfart) ligger den inte kvar i själva högen utan rasar ut i gatan - så snart är vallen fyra meter bred. Och själva gatan som, jag förmodar, man ska köra på en meter smalare!

I kvarteren runt omkring mig har snösvängen varit och skrapat bort snövallarna på trottoarerna, men inte hos just mig uppenbarligen. Och det tyckte käre Palm var konstigt också:

-- Men var dom inte här och körde häromdagen. Visst var dom det? Varför tog dom inte bort skiten?

-- Men det är såååå lätt att glömma en liten snutt med 50 löpmeter 2-3 m hög snövall, det är ju stressigt och så, sa jag. Och log så ögonen glittrade under mössan.

-- Jaja, men jag får ju se till att dom kommer hit och kör bort det här förstås.

Exakt!

Jag klagade inte. Jag log så leendet fortfarande är fastfruset i ansiktet. Förklarade lugnt och sansat att jag inte kan rå för att snön åker ut i gatan när jag slänger upp den på nuvarande snöberg.
(Frågade inte ens om jag skulle behöva hyra mig en egen liten maskin och tuffa runt på och sen skicka faktura även om det låg och bubblade inombords.)

Jag var i klartext diplomatin personifierad.

Och hör här: Vad händer?

Inte ett skit!!!

Ok. Jag är lugn och fin. Fortfarande. Än så länge. Jag avger inga nyårslöften, men lite halvt om halvt har jag sagt till mig själv att 2010 ska bli ett lugnt och fint år. Inga utbrott.

Vi kanske kan hjälpas åt att få det lugnt och fint?

Tack!
Då räknar jag med att jag slipper ringa Palm igen. Jag är generös; snösvängen får hela helgen på sig för åtgärd. Jag är ju inte dummare än att jag fattar att det kanske finns viktigare saker att ägna sig åt. Men kommer det mer snö så gatan behöver plogas igen, då blir det nog lite halvkris på Sandgatan. Då kommer det att bli trafikstockning vid nummer 3. Nu har jag i alla fall sagt till så ingen kan skylla på mig.

Lugn och sansad. Saklig. Smidig.
Vi skriver 2010.

Nu väntar jag bara på de positiva effekterna av lugnet, för det ska ju va så j**la bra att va sansad!


UPDATE 2010-01-08 13.49: Snöhögarna borta! Knappt en flinga kvar. Sötnosen i grävmaskinen har till och med fått bort lite snöhögar från garageuppfarten. Tackar allra ödmjukast för det!

Konstigt vad man ändrar sina referensramar snabbt.

I dag kändes det riktigt behagligt att gå ut. Bara futtiga 8 minusgrader.

Vanligtvis brukar jag gnälla om polarkyla när det är plus 8.

På väg in till Arenan möter jag pappa, mamma, barn. Som kanske roat sig på äventyrsbadet, vad vet jag?
Pappan strögar på i bra tempo, mamma och barn har därför hamnat lite på efterkälken.

-- Där ser du... säger pappan.

-- Va? skriker mamman där hon går flera meter efter.

-- Du såg väl. Den där Marika är ju lika mullig som du...

-- Va? Vad säger du? Jag hör inte.


Sen försvinner dom utom hör- och synhåll för mig. Jag vänder mig om och ser att dom kommit fram till bilen - hela familjen samlad.
Hoppas verkligen inte han upprepade det där. När han nu hade sån tur att hon inte hörde första gången.

Hur tänkte han?