Det går ju skitbra det här, har aldrig fattat det här med mellanmål (och den som använder "mellis" vill jag slå på käften, lika fasansfullt som "okidoki"...)
Äter nyttigt. Eller drar ner på energiintaget.. same same. Har skittråkigt. Rena helvetet. Ger det här inga himlastormande resultat på "invägningen" på fredag lägger jag av på stört (och i skrivande stund har jag hållit på med mitt "nya" liv i två dagar, spontant känns det som det inte riktigt är min påse).
Kycklingsallad två dagar i rad. (Jag avskyr "gamla" matlådor (även om dom är nygjorda dagen innan), det trökigaste som finns i mina ögon.) Från höjdarrestaurangen nära jobbet. Mätt när det beger sig, men hungrig igen efter ganska exakt 32 minuter. Empirisk studie.
Sen ska dessa jävla mellanmål in mellan frukost, lunch och middag. HATAR mellanmål. Verkligen! Man blir varken mätt eller tillfredsställd, jag vill moffa i mig tills jag blir mätt så till den milda grad att jag stupar. Ett mellanmål känns som man äter bara för ätandets skull liksom.
Just nu vill jag bara trycka på en panna köttfärssås och spagetti, lassa in och lägga mig ner och dö mätt-koma-döden. Men intalar mig att min tomatomelett uppspajsad med italiensk salladskrydda (egenodlade tomater, tack och lov, det hjälper åtminstone tillfredsställelsen lite på traven) gjorde susen i kistan och att jag är såååå nöjd.
Kan man gå upp vid tre i morgon? Frukosten lassar jag in i vanlig stil, vägrar ändra en pickometer på den. Fyra koppar kaffe hinner man med innan allt det övriga landat i kistan i takt med att sidorna i SLA lusläses. När man får hälla ut hälften av sista kaffekoppen p g a mättnad, då är man liksom hemma.
Semester-sunk-Åsa var minsann och tränade idag med. Har man bestämt sig så har man. (Tusen tack, Elina, som droppade meddelandet på fb som gjorde att jag kände mig tvingad att gå! Annars vete sjutton om jag hade dykt upp... och förlåt att jag var så trött att jag inte orkade peppa nånting knappt. Terriern som höll i passet tackar jag inte, henne hatar jag fortfarande. Men det är glömt i morgon, då får hon all cred i världen för träningsvärken som är garanterad. Bästa Hanna! Du får ditt tack i morgon!)
Golf i morr'n. Liten intern tävling. Den där kanelbullen jag brukar trycka i mig efter nio första är helt tabu. Men en macka kan man väl ta? Som mellis (där slog jag mig själv över käften) liksom. Gå in och kolla energiförbrukningen för en 18-håls golfrunda (utan bil, naturligtvis, tror ni jag är dum eller?) får du se. Jag blev glatt överraskad, det blir nog du också.
Stod bredvid och applåderade mig själv
Jag har en ålderskris, helt klart. Kommit in i en 45-årssådan. Den enda krisen avseende ålder jag haft faktiskt. Är inte deppad och funderar på döden precis. Har mer en allvarlig träningskris, och det är tillräckligt illa när det gäller mig. Börjar fundera på hur länge man orkar hänga på ungdomarna.Jag hänger ofta inte med nu för tiden om man ska vara riktigt ärlig, inte 100% hela vägen. Man uppskattar att "pyssla hemma" och då blir den fysiska statusen därefter. Ja ni hör ju - pyssla hemma?! Jag VILL inte pyssla, jag vill kräkas på gymmet och känna att inte en muskel skonats på gårdagens träning när jag vaknar på morgonen och känna att det här är guds gåva till mänskligheten när man håller kaffekoppen med båda händerna men ändå spiller ner hela tröjan med kaffe för träningsvärken gör att koppen inte riktigt orkar ända upp till läpparna.
I dag gjorde jag ett grymt spinningpass. Där var jag och kroppen. Och hjärnan.
-- Nu jäklar gör vi det här bättre än någonsin, Åsa, sa jag till mig själv. Det är inte kört. Än.
Hon den där satt intill mig i spinningsalen och inte nog med obetalbar pepp, hon beskriver hela grejen med alltihop helt suveränt.
Krisen är på övergående va? (Tror semestern med det dåliga vädret fullständigt mosade ner mig i tjockaste torven i kristräsket.) Kör ett styrkepass innan jobbet i morgon. Nu är det fit som gäller. I mitt fall är inte det viktigaste med fit hur man ser ut. Fit i mina ögon menas att man känner sig oövervinnlig och är en av de starkaste fysiskt (vilket drar med sig det där psykiska), så nu jobbar vi på att ta tillbaka det.
Krisjävel, du är död! 45 och still going fucking strong! (Jisses, där tog jag minsann i ända från tånaglarna...)
Tappade träningslusten nånstans på väg hem från jobbet...
Bara blunda och köra helt enkelt! Man kan inte vila sig i form. Tyvärr.
Fantastiskt vackra blommor!
Kan jag lägga mig snart?
Vaknar man halv fem och studsar upp ur sängen som ett jehu börjar man bli lite sömnig nu. Men jag härdar väl ut några timmar till.
Räddade jordgubbarna i alla fall
Tänkte hålla det hela för mig själv. Inte berätta för någon. (Och jag vet med säkerhet att inte Christer såg eftersom han var på väg in på Coop när jag var på väg ut.) Men nu har jag ont i knät. Tror det är svullet. Så OM (ganska troligt) ska tjata om knät ett tag känns det som det måste fram.
Skakade nästan av blodsockerfall när jag svängde förbi Maxi (efter spinningen, utan nåt invärtes i födoväg) och köpte grädde minimjölk (lögnare!) och jordgubbar. När jag skulle kasta mig in i bilen händer det som inte kan hända nån. På nåt sätt (fråga inte) sätter jag in vänsterbenet först. Då finns det liksom ingenstans för överkroppen att ta vägen när högerbenet lyfts annat än att dunsa i backen med resten av hela den präktiga kroppen. Prova gärna, jag lovar, tyngdlagen sätts ur spel.
Det gjorde inget ont alls. Förrän nu då. Knät är svullet. Tur onda höften (och jordgubbarna!) klarade sig i alla fall.
Jag fattar inte själv hur jag bär mig åt.
Oj, nu missar jag invigningen - trodde den började 20.30 och körde mycket olagligt hem från jobbet. Hade kunnat bromsa mig hem, den började visst 21.00.
Heja Sverige! (Nu kanske dom inte tänkt prestera några överdåd så här vid just invigningen, men det är bäst att stå på tå och inte slappa till med hejaropen redan i starten!)
Då var det minsann ingen tropikvärme
När jag lovade att hoppa in och jobba ikväll vet jag med säkerhet att jag svarade:
-- Visst, det är ju sånt skitväder ändå.
(Fast egentligen var det ett könsord istället för skit faktiskt om jag ska vara ärlig.)
Nu känner jag mig lurad. Och bitter.
-- Visst, det är ju sånt skitväder ändå.
(Fast egentligen var det ett könsord istället för skit faktiskt om jag ska vara ärlig.)
Nu känner jag mig lurad. Och bitter.
Sista träningen innan OS drar igång på allvar - min tränare hade varit mer än nöjd om jag haft någon
Nu får det vara slut med sommarfasonerna, d v s mycket lite träning och lite väl mycket softande dagarna i ända.
För att få lite pepp (som om det inte skulle räcka med alla atleter på tv:n de närmaste två veckorna, man känner ju för att konstant köra push ups alternativt burpy's under tiden man tittar liksom) bad jag Hanna köra en BIA-vägning. En sån där som visar fett- och muskelkompositionen i kroppen (vars resultat man ska ta med en stor nypa salt, men bra om man vill ha ett riktvärde att jämföra sig med) och konstaterar att vågen visar samma vad gäller totalvikt som innan semestern men några av alla mina fantastiskt många kilo muskler har droppat av! Illa.
Men min metaboliska ålder är ju fantastiskt trevlig läsning (vad gäller den siffran kan ni glömma den där nypan med salt, den raden är ren och skär fakta). Heja mig.
Tillvaron blir så mycket ljusare med en liten värmebölja... alla skrattar och ler liksom
Alla är brunbrända och har leendet uppe vid öronen. Så uppfattar i alla fall jag världen nu i värmeböljans tidevarv. Snart slut på brännan och leendena om man ska tro prognosen. Men fram till dess njuter vi. Och skördar. Här har jag skördat lite tomatblast.
Living on the edge
Chansar hej vilt och plockar ur dom ur golfbagen. Det är ju i alla fall 27 grader. Borde funka.
Klara, färdiga, gå
Nu gäller det att ladda skafferiet med snacks! Tack till lokaltidningen som höjde OS-temperaturen med en saftig bilaga, vilket resulterade i en låååång frukost.
Stel har varit mitt middle name ett tag, nu känns det som det seglat upp till first
Fick nyss vältra mig ur bilen efter eftermiddagens golfrunda på ett mycket osmickrande sätt. Nästan rulla handlöst ur förarsätet. Och nu när jag planade ut raklång på altansoffan har jag glömt boken inne. Fatta vilket enormt projekt det är att komma upp från den liggande positionen med min träningsvärk och dessutom muskler elastiska som järnspett. Kanske bara är istället för att läsa vid närmare eftertanke...
Känns som sommaren är på besök
Idag blir vi nog rätt ensamma här, jag och Madde.
Första dagen efter semestern sa swoooosh...
Jag lever. Lever indeed, trots så här dan efter fyra veckors ledighet. Tror vi firar med en plus och minuslista vars proportioner säkert gör er förvånade.
+
(Vaknade kl 5. Däckade man på soffan igår 17.30 blir det så. Vet egentligen inte om det ska stå på plussidan, men nu hann man ju med massor.)
Hyfsat tjock SLA.
SLA lästes på altanen.
Kvarglömda tvätten hade hängts upp av snäll granne.
Virtanen i podradion med Beatrice Ask.
Pyjamas fram till 10.00.
Mammas fläskkotletter 12.10.
Jordgubbar med grädde hos mamma 12.30.
Kaffe hos mamma 13.00.
Matkoma efter maten hos mamma 13.20.
Madde på jobbet 14.01 (tog några minuter innan hon upptäckte att jag kommit, för jag var där 13.57).
Kunder.
Kunder.
Madde.
Gardberg.
Sebastian.
Kunder.
Franzéns.
Kusin Emma.
Dennis.
Petra.
Candra.
Andreas.
Lars.
Hon på spinningen. Som inte alls tog illa upp när jag flyttade cykeln en halv meter ifrån henne för att se Andreas på instruktörscykeln. Förtydligade nog 15 gånger att jag flyttade cykeln enbart för att se instruktören. För säkerhets skull frågade jag en gång till efter passet. Men jo då, hon förstod. Phu!
Rezzan.
Böcker av Elisabeth.
Sebastian.
Varma stormvindar.
Sebastian. (Telefon)
Telefon, Elisabeth.
Grannen kom med nerblåst blomampel. (Vilken jag sket fullständigt i (du, jag såg det, tar det i morgon!), det har jag lite dåligt samvete för fortfarande...)
Mess från Bittan.
Hanna S.
-
Blåsten.
En kund.
Nerblåst ampel.
Jag är en av de mest positiva människorna på jorden. Erkänn!
Semstern över... euforin är långt borta
Bundade när jag öppnade mailkorgen. Sen pendlade jag mellan höger och vänster öga för att få en överblick, först därefter vågade jag glo på riktigt. Blev positivt överraskad, en riktigt mjukstart.
Lunch hos mamma klockan 12. På plats i gruvan klockan 14. Sen är det bara att börja räkna ner till Grekland. Det ryktas att det bara är dryga fem veckor dit - halleluja.
Kan ni vara så vänliga att sluta kvittra så infernaliskt högt!
Här övas det inte på frivolter idag, det är nåt som är säkert. Fokuserar mest på att överleva och inte glömma av att andas. Kvart över fyra bröt vi upp och beställde taxi. Det är ju ungefär då jag brukar gå upp vanligtvis.
Man ska INTE gå hem när man är som mest seriös!
All in i Simsjön!
Plötsligt skimrar det av färger runt omkring
Hej sommaren! Vad trevligt att du äntligen hade tid att titta förbi!
Den var nog inte så bra
Började på en ny bok. Nu, exakt 69 sidor in i verket, slår det mig att jag faktiskt läst den förut... jösses.
Rullade väl mer ut än in om man ska vara ärlig
Nån miljonär blev man definitivt inte. Men trav är trevligt ändå.
Streckar och ser pengarna rulla in på kontot
Grym är jag, men man bleknar ju i jämförelse med deltagarna på spinningen
Det där gick ju finfint. Alla on/off knappar satt där dom skulle och ingen blev döv av att jag bottade nåt volymreglage.
Nu tar jag semester igen. I ytterligare fyra dagar, sen är det över för i år.
Vi hittade ingen passande fastighet i Spanien tidigare idag, jag och Anki. Men vi har lite andra planer som vi jobbar vidare på. Massor av idéer faktiskt (som spirat fram och tillbaka hur länge som helst) men vi har aldrig gått all in på nåt. Kanske dags nu? Att verkligen lägga allt krut vi har på nåt av det?
-- Hörru, Magnusson, vet du när det började, nära våra storslagna planer började gro? sa hon när vi stått och bligat ut genom fönstret på regnet och konstaterat att termometern visade 15 grader mitt på da'n.
-- Njae, inte på rak arm så här direkt kanske. 5-6 år sen?
-- Sommaren 1994.
(Ja så klart. Sommaren 1994 när Sverige verkligen fanns med (bokstavligt talat) i fotbolls-VM och ingenting, inte nåt, var besvärligt. Livet lekte, man kom hem fem på morgonen och studsade upp vid åtta-tiden och gjorde sina plikter. Hela tiden leende. Det man behövde äga var bikinis (i mängder), max tre linnen med matchande skira kjolar och kanske en klänning (om man ville svettas ihjäl, klänningar har en tendens att klibba).
Fram till lunch på midsommarafton hade regnet öst ner, och man hade frusit. Klockan 12 slår det om, som vädergudarna fullständigt blivit tokiga. Solen lyser från en nästan koboltblå himmel, temperaturen rasar upp till all time high. Sen var det över 23 grader dag som natt hela, hela sommaren. Hela jävla sommaren. Till och med augusti. Bästa sommaren! Vet att jag tjatat om det här förut. Men det blir ju så, bästa sommaren i mitt liv, alla kategorier.)
-- Det är jävligt längesen nu, la hon till innan jag ens hann tänka klart allt det där. Snart tjugo år sen. Vi kommer aldrig få uppleva det igen, det är lika bra att inse det.
Men för helvete, Anki, vad väntar vi på. Vi måste släppa sommaren 1994 nu! Arton år sen! Det är passé, det var once in a lifetime. Ska vi realisera nåt av det vi tänkt är det dags nu. Innan vi blir bittra på riktigt allvar och inte, som nu, kan gapskratta åt alltihop och ironisera över oss själva. För innerst inne är det på allvar. För oss båda.
Nä då, de flesta av våra idéer omfattar inte alls någon flytt utomlands till varmare breddgrader, och det innefattar inte det där köpet av nåt Spanienhus heller (det skulle bara vara en flykt undan den svenska sommaren). Handlar det hela om den gamla klyschan att förverkliga sig själv? Det är möjligt att drömmarna i sig gör att man håller sig flytande trots en längtan om något annat, att man känner sig delaktig med någon som har exakt samma värderingar om vad som är viktigt i livet. Våra drömmar går att konkretisera! Tror bara nån av oss måste ge järnet för att få stenen i rullning. Du eller jag?
Nåja, semester några dagar till. Jag låter det sjunka in. Träffar Anki på lördag igen. En heldag som omfattar auktion och sommarstugefest. Då kan det vara läge med stor lobbyverksamhet.
Nu skiter jag i semestern. Avbryter helt enkelt. Åtminstone för en timme...
Tog bara tjugo minuter att rota fram musiken till spinningen, det är otroligt bra för en senil 40+are som mig. Det blev rusning till passet med en gång när ryktet om att jag kör kvällens pass spred sig som en löpeld bland gator och torg. (Två pers kastade sig in och bokade, det kan väl i det närmaste liknas vid lite rus i alla fall. Kom igen.)
Dö svenne-sommar, dö!
Åker bort till Jernströmskan och grottar ner mig i vädermisären med en som verkligen förstår och laddar upp sidorna med fastigheter i Spanien. Gotland kan tydligen va ett alternativ oxå.
Dog tristessdöden, men det ska ju va nyttigt
Oj, det gjorde visst susen. En dryg timme på rangen och man hittade den där borttappade svingen. Svingen funkade till och med ute på banan. (Kolla in smidigheten vid knäböjning efter boll.... )
En underbar härlig, varm och solig kväll... trodde jag där ett tag i min enfald
Efter första hålet såg det ut så här från vårt perspektiv där vi stod och tryckte under träden med dom tätaste lövverken...
6-0 till Marcus i matchspelet, men fick ju släppa upp grabben, han är ju så ung
Totalt uppgiven på de sista hålen och orkade knappt ens låtsas koncentrera mig. Gud va uselt spel, jag skäms. Som tur är blev jag lovad revansch. Nu gör jag nåt jag för tillfället är betydligt bättre på. Softar.
Fult att luras...
Studsar upp ur sängen. Konstaterar att solen lyser från en helt klarblå himmel och jag känner lyckokänsla inför en sommardag. Äntligen.
Efter att ha hämtat tidningen är den jävla lyckan som bortblåst. Bokstavligt talat. Isande nordanvind i ungefär 30 m/s (feels like) och en råkallt i luften som inte ens ett kylaggregat av bästa kvalitet skulle kunna åstadkomma.
Går in igen. Äter frukost (inomhus förstås) och känner ilskan bubbla inombords och vill knyckla ihop tidningshelvetet (med vädersidan som visar 17 grader de kommande dagarna) och stampa ner den i atomer i mattan.
Fick ett sms från en som satt och väntade på pendeln nånstans i Sverige och frös så det vanligtvis lockiga håret raknade. Hon önskade sig vantar.
Färdigklädd för golf. Det är inte optimalt med begränsad rörlighet när man ska spela. Men så får det bli, igår hade jag alldeles för lite kläder på mig med de tre tröjorna och dubbla byxor. Kör fyra tröjor OCH en jacka. Långkalsonger förstås. Vantarna ligger redan i bagen.
Se så, Vindvirvel, ut i den svenska sommaren och njut. Njut som fan av den sista semesterveckan!
Då var det den snåla desserten också...
Gästerna är fortfarande nöjda och glada men då har inte desserten serverats ännu...
Tog bara en timme att diska och röja undan, det är godkänt
Om jag får säga det själv var det riktigt göttigt helt enkelt. Fast jäkligt snål dessert om man ska vara ärlig.
Har man ingen skrivare får man återgå till gåspenna
Dagens meny med lite modernt (håll med bara) spretiga bokstäver.
Fan ta er, vädergudar, om ni börjar kissa på grillen!
Är det så här bönderna känner när skörden är bärgad?
Hyfsad utdelning på en sisådär två meter (nåja, tre kanske).
Kanske ska köra ett varv med gräsklipparen först
Den här uppfarten till huset är inte att leka med. Men nu ska ogräset bort. Solen skiner ju, då kan man åtminstone vara utomhus även om det inte direkt är läge för några tunnare kläder.
Big mistake att ta sandaler
Men gubben, du kommer frysa arslet av dig i vinter om du inte har nån snuskigt dyr äkta päls av myskoxe eller nåt hängandes i garderoben. Fast jag har full förståelse för den där dunjackan i juli.
Även Ria gjorde väl misstag?
Försvarade min chokladpaj med både näbbar och klor för att inte pappa skulle hugga in på den. Helt i onödan så här i efterhand. Var tvungen att provsmaka själv vid närmare beskådan av verket. Flickor, vi får ingen chokladpaj i morgon kan härmed meddelas.
Att jag inte skulle glömt nån viktig ingrediens är väl inte särskilt troligt
Jösses vad vi ska äta och dricka i morgon kväll tydligen. Nu är det bara det lilla kruxet kvar att det ska slängas ihop också. Som den förträffliga husmor jag är (ni får kalla mig Ria) förbereds alldeles strax desserten. Håll tummarna att inte sirapen hamnar på golvet, jag upptäckte precis att det bara finns exakt de två deciliter som behövs i skafferiet.
Nu gäller det att hålla reda på armar och ben hela da'n
Så där speciellt skrockfull kanske jag inte är, men man är ju rätt klantig de flesta dagarna så det skadar med all säkerhet inte att kolla några gånger extra i korsningarna denna dag.
Snart har jag nog glömt vattna så då ligger dom utmed golvet
Joråsåatt... Sjukt nöjd med tomatplantorna. Jodå, jag tuktar dom allt emellanåt, klipper bort några kilo onödiga blad. Kan man köra storskaligt jordbruk med havre, vete och annat sånt som bönderna har på sina åkrar inne i stan? Fyra (minst) meter höga veteax ser jag framför mig.
Får nog träna en sväng i morgon också, hade glömt hur njutbar den där smaken av blod är
Kondition är uppenbarligen inte riktigt en sån färskvara så den är bortblåst på bara en vecka. Även om man (jag och andra lite småsjuka träningsnördar) får liten lätt ångest över att få lägga sex månader på riktigt hård och grinig träning för att "komma tillbaka" om man råkar "missa" träningen två dagar i rad.
Trots en veckas uppehåll från konditionsträning (ja, ja - jag har ju spelat golf, men det är ju inte alls träning på det sättet) ägde jag i spinningsalen i dag. Det gick lätt. Och jag var snygg. Då är man hemma liksom.
Nu funderar jag på vad vi ska hitta på att tugga i oss på lördag. Det är halv-åtta-hos-mig-dags igen. Det är nog sagt att det ska grillas om jag inte kommer ihåg fel, men i dessa tider måste man ha nåt som lätt kan styras om, en reservplan, till ugnen/spisen om himlen tänkt öppna sig.
Förslag mottages tacksamt. Tack på förhand. (När ni ändå är kreativa ger ni förslag på förrätt och efterrätt förutom den där lättomstyrda huvudrätten!)
Vart tog den där respekten för dom äldre vägen?
Nu kan bara en bruten fot hjälpa mig ur det här... eller en släng av hastigt påkommen digerdöd.
Sju och en halv timme ångest
Ska va med på Maddis spinning idag. Ångrar mig redan. Man kan alltid trycka på avboka-knappen... men då blir jag nog aldrig förlåten.
Men efter en dryg vecka utan blodsmak i munnen är det nog på tiden att kroppen får känna att den lever igen. Det får bära eller brista. Om dryga åtta timmar är det över.
Bara en prinsessa är stolt över dessa
Lämpar av dom här rosaglittrande muffinsen hos brorsan i morgon. Han gillar nog glittrigt blingbling på bakverken.
Här osar katt
Kan det va så att jag saknar hotellfrukosten?
Var längesedan man kände en sån glädje över att betala en räkning...
Så ja. Pyntat och klart för en repris på förra årets Grekland. Check.
Funderar på om inte golfutrustningen ska kompletteras med en dykardräkt
Trodde aldrig jag skulle likna Knistad golfbana vid ett träsk i Amazonas regnskog. Men idag hände det. Precis likadan miljö (tror jag). Möjligtvis lite färre, och mindre, träd. Vadade i vatten upp till höfterna alla 18, bunkrarna fyllda med vatten till brädden och leran stänkte all over när man satsade lite i slagen.
Tur man är en sån hejare på golf så man inte blir störd i spelet av sånt där...
Hur städade dom på 1900-talet?
Hur gjorde jag innan den här trillade in i mitt liv? Nu ska jag damma (det var ju onödig information, ni ser ju förstås att det är dammunstycket som sitter på) efter att ha avverkat diverse andra finesser. Ja, jisses. Välkomnar mig själv in i 2000-talet vad gäller damm- och smutssanering. (Den kan stryka också, det är inte kattskit det heller.)
Lite lugn och ro på semestern är tydligen för mycket begärt
Du låter. Väldigt mycket! Det vet du va?
Varför stressa när man kan skjuta upp saker
Oj, vad många tidningar att läsa. Då hinner jag nog inte med den där morgonträningen.
Skit i det där med löpningen, det är känslan av Skövde jag vill åt...
Nu vill jag bara lägga mig och inte komminucera med nån mer än mig själv inom det närmaste. Men det till trots har jag en enorm lust att förklara hur skönt det är att vara hemma. I Skövde.
Jag snor helt enkelt den här home-sweet-home-beskrivningen och gör det lätt för mig. Precis så är det. Exklusive det där löpardravlet då förstås...
Man säger ju inte nej i första taget...
-- Faster Åsa, jag vill sitta vid dig när vi äter frukost!
-- Faster Åsa, jag vill gå med dig!
-- Faster Åsa, vad fin ring du har!
-- Faster Åsa, jag tycker dina skor är fina med dom där blommorna.
-- Faster Åsa, vilket fint halsband.
Ovanstånde hörde man lilla söta Elin yttra i parti och minut. Henne ser ni här. (Den store som gluffsar i sig av efterrätten utan att notera att dottern suktar efter lite sött är min lillebror.)
(Den bilden lägger du INTE upp, sa brorsan. Det där ser j--ligt illa ut, som den hårdhjärtade fadern moffar i sig av sötsakerna utan nån som helst notis om dottern! Som den snälla syster jag är så lägger jag självklart upp den.) Men i kombo med den här förstås.
När Elin inte hittade några smycken, skor eller annat att berömma längre vad gällde min outfit så fick hon ju komma på nåt nytt. Vad tar man till då?
-- Faster Åsa, vad vackra ögon du har!
Oj, oj - det blir bråda dagar när den där lilla tjejen kommer upp i tonåren och kör igång med charmen på grabbarna runt gårdarna där ute på landet. Hon vet redan nu hur man lägger orden för att man ska smälta som smör i solsken. Brorsan kommer att få jaga benen av sig efter alla beundrare.
Lilla hjärtat!
Efter tre hotellfrukostar ska det bli skönt med en vanlig Svensson-variant i morgon
Lämnar ett soligt Skåne och åker norrut. Mot Ullared.
Lägenheten ovanpå går loss på över 19 mille
Var och besökte lite löst folk i Helsingborg. Hade det inte varit mulet hade utsikten varit ännu magnifikare. Helsingör syns ju knappt.
Hallå där! Nu har visst appen hoppat igång!
Är fortfarande mätt efter hotellfrukosten i morse. Det kanske var onödigt att klämma in ett lass plättar med grädde och sylt OCH en chokladcroissant som pricken över i efter det andra göttiga! Trots moln och regn här i södra Sverige (jag kör engelska förresten för att va säker på att inga språkförbistringar ska uppstå!) hela dagen, är humöret i topp, det är ju varmt! Det här är min roomie under helgen.
Böcker är ju bra att ha med, både in case of beach och om man sitter och glor ut på hällregnet på hotellrummet
Packar. Det går sådär.
Önskar destinationen vore mycket längre söderut än skånska västkusten. Då hade det varit lättare. Nu behöver man ha minst tre väskor. En för sol- och bad. En in between typ. Och en dito anpassad svensk sommar med fleecetröjor, regnkläder och gummistövlar.
Slänger väl ner lite paltor huller om buller, som jag brukar, för att upptäcka att inget var direkt bra att ha. Men det gör ju inget - jag kommer ju ändå hänga ganska många (hoppas dom andra hinner vänta på mig) timmar i frukostmatsalen. Jag går med all säkerhet all in flera morgnar i rad.
Nu håller vi alla kroppsdelar vi har för att det ska bli fint väder så vinterjackan får ligga ouppackad där i sin alldeles egna liten väska.
(Och nej, det går fortfarande inte att blogga via iphone-appen...)
Goooood morgon!
Nu trillar väl tårna av efter allt viftande, men det är det värt...
Lyssnar på podradio och äter jordgubbar. På Haciendan. Det är min påse vad gäller semester. (Begär inte mer än att kunna vara ute utan att frysa arslet av sig, har inte högre krav än så.)
Chansade vilt och det gick hem
Solen sken från en klarblå himmel och som den dumme svensk som man är kör man en rövare och tar på sig shorts. Fast man vet att den svenska sommaren i den rätta bemärkelsen bara är en myt.
Började med rutiga...
... och fortsatte min positiva, lite kaxiga, attityd när jag kom hem från golfbananan med randiga...
... och nu suckar jag av ren och pur lycka för shortsen höll hela vägen idag.
Måste man söka tillstånd för att ställa sig på torget och göra affärer?
Tomatplantan längst fram i bild (ja, det är en till som smyger in från höger i bilden lite så där bakom) har inte riktigt förstått att den föddes för att vara en busktomat. En busktomat ska väl vara en tvärhand hög och inte behöva bindas upp, va? Åtminstone inte vara lika lång och ståtlig som mina 163 cm.
Det här är en av alla klasar blommor. Vid en lätt överslagsräkning hamnar jag på 480 tomater (plus minus 50) om alla dom där blommorna blir vad dom ska. Någon som har tips på hur man massproducerar ketchup i ett vanligt simpelt kök som mitt?
(Dom andra fyra plantorna dignar nämligen av blommor (och näst intill färdiga tomater redan) också...)
Min fingrar är inte bara gröna - dom lyser i neon (om jag får säga det själv).
Förhoppningsvis tog jag rätt bil hem
Släktträff på Arenaparkeringen.
Dags för en fix endorfiner
Ett powerpass följt av ett 75 minuters spinningpass har ingen dött av. Snarare tvärtom faktiskt, man blir lite pånyttfödd efteråt. Så tänker jag i alla fall nu, så här innan det är dax.
Minsta problemet är om man ska stå i vassen eller inte, det är ju minusgrader i vattnet
Beach 2012 är rätt off topic i skrivande stund. Spela roll hur man ser ut under fleecetröjor och regnställ. Jag satsar på punktmarkering på Beach Kreta vecka 35. Ooschh, gott om tid! Men vi kör direkt. All in!
Chipsdieten ska vara nya LCHF. Eller har jag drömt nu igen?
Man ropar väl inte ut båda Lars Norrman-tavlorna i samma utrop, pucko?
Man slänger inte handväskan över axeln i brådrasket och sveper ut genom dörren med den svala sommarklänningen svepande runt benen den här sommaren. En heldag på loppis och auktion kräver en klädplanering motsvarande en weekendresa för utom-att-ifall vara garderad för varierande väderförhållande.
Som exempel kan vi ta skodonen som packades ner för att ni ska få ett perspektiv på det hela. Tre par skor, två par sockar. Sandaler, om solen eventuellt (mot förmodan) pressar sig fram nån timme. Converse (med sockar), lite sådär svenskt lagom mittemellan om det bara blir mulet, inget regn, men ändå för kallt för sandaler. Gummistövlar, med två par sockar (ja, dom är lite för stora för att få plats med riktigt tjocka raggsockar under höstarna, då man främst tänkt sig använda dom) vid det mest förmodade scenariot - ösregn de lux.
Men som den sanna opitimist jag ändå är, trots det hällande ösregnet, tog jag på sandalerna (och packade ner resten av skorna i handbagaget tillsammans med långkalsongerna och fleecetröjorna) när jag åkte iväg och hämtade upp Anki och Johanna. Ifall störtskurarna blåst all världens väg innan vi nått slutdestinationen nära Mariestad, tänkte jag.
Blicken jag fick av Anki när hon fick syn på mina sandaler sa mer än tusen bilder och en miljon ord.
-- Men din kossa, Magnusson, har du sandaler? Har du fullständigt tappat greppet?
Hon sa inte ordagrant så, men det lät jättelikt och utifrån blicken jag fick var nog tolkningen klockren. (Kossa sa hon i alla fall, det är jag bergsäker på.)
Sen stack Otto upp huvudet från källaren och sa ungefär samma sak. Fast han formulerade sig lite mjukare och frågade om jag inte ville låna ett par stövlar.
Mina kamrater trodde alltså att jag hade hade tänkt gå runt i ösregnet, i lervällingen på gräs- och grusytorna på loppisområdet, en hel dag, i sandaler?
-- Trodde ni verkligen på allvar att jag skulle ha sandaler på mig? frågade jag i bilen hem.
Den frågan är ännu inte besvara. Den liksom gleds förbi på nåt oförmärkt sätt. Så jag lever lyckligt ovetande vidare om huruvida mina kamrater tror jag är helt dum i huvudet eller bara lite korkad.
