Att vara konsult är ett fett yrke. Förstod jag i dag.

Jag började i våras på ett arbete för ett maskinföretag, en förhållandevis lätt uppgift. Gjorde i det närmaste klart allting, men behövde lite uppgifter från företaget i fråga för att kunna färdigställa det hela. Frågade efter uppgifterna, fick några av uppgifterna efter en månad, men inte allt jag behövde och påpekade detta. Sen har inget mer hänt, står fortfarande utan nödvändiga uppgifter.

I dag ringde A, som chefen för företaget heter, och säger att dom var nöjda med bemötandet, arbetet och tidsåtgången så dom har ett knippe fler uppdrag på lut.

Ursäkta. Men ni har inte fått nåt "arbete" att vara nöjda över än, bara betalat för hittills gjorda timmar. Arbetet i fråga ligger kvar i min bärbara och väntar på de kompletterande uppgifterna. Visst, det är ingen tid kvar att tala om för färdigställandet, men är inte själva grejen att ni borde vara i behov av det jag utfört?

Aha. Det är så det är. En konsult utför uppdrag som egentligen inte behövs göras, men som bör göras fast till ingen egentlig nytta? En snabb konsult är en bra konsult? En konsult som kan socialisera någorlunda bra och ge ett bra intryck anlitas igen oberoende av det faktiska resultatet? En konsult ska spela med i bilden av komplexiteten i uppdraget, och sen slå sig för bröstet över att ha gjort klart arbetet på halva tiden av förväntat, även om det inte är konsulten (jag i det här fallet) som uppskattat tidsåtgången?

Nja. Nu är det ju inte riktigt min stil att konsulta på det sättet. Jag är mer rak, som A säkert märkt trots allt. Kanske därför det är fler uppdrag på gång?
Visst. Fram med uppdragen, A  - vi kan färdigställa det påbörjade parallellt. Vi ska med all säkerhet hitta en väg där vi båda är nöjda. Indeed!

Lokaltidningsjobbet hänger extremt löst, känner jag. Trivs jättebra där, men arbetsuppgifterna behöver man ju inte vara Einstein för att klara av - en tvestjärt kan klara av dom. Och då ska man ha en piss-lön, varför betala en tvestjärt över huvud taget egentligen.
Synd att gå miste om ett extremt trevligt arbetsgäng bara...

Från och med vecka 35 och framåt blir jag kanske inte alls lika frekvent på bloggen. Då blir det förmodligen 80-timmars-arbets-veckor för mig som det verkar. På gott och ont...