Skönt. Då var ett ok borta från axlarna. Däck är skiftade och Forden är vinterrustad.

Mekanikern:
-- Du är rädd om din bil, va?

Va? Vad då rädd om min bil - klart jag är.

-- Jajamensan, sa jag, den är min ögonsten. Vill ju inte byta den mot en BMW eller nån sån skit. 
Sa jag, och korsade fingrarna bakom ryggen.

Mekanikern:
-- Så bra då. Du kan få ett gott råd av mig. Helt gratis. Bilen tar ingen som helst skada av att tvättas emellanåt...

Tack. Vilket superbra tips! Själv är jag blind på båda ögonen och har inte alls uppmärksammat att bilen är skitig. Inte alls...

Tack! Rysslandsfonden steg i dag... för första gången sen vi slutade använda papyrusrullar, känns det som. En hel dryg krona. Vilket i och för sig inte gör vare sig till eller från i det stora hela. Det kanske innebär att den totalt 70%-iga värdeminskningen sjönk till 69,98%. Men uppåt är uppåt, och fortsätter i den farten kanske fonden återfått sitt värde runt 2030, och ökat i värde runt 2040. Undrar vad man ska hitta på för kul för vinsten då? Köpa en metallicfärgad rullator och bräcka de andra pensionärerna på hemmet?

Fick den hedersvärda frågan om jag ville vara fadder åt min brorsdotter E. Fuktig i ögonvrån svarade jag naturligtvis ja. Kan föräldrarna anse mig värdig den "titeln" så är jag väl det. Förmodligen. Eller?

Fadder
(wikipedia.org)

"En fadder, gudfar eller gudmor är ett dopvittne som tar på sig ett särskilt ansvar som förebedjare och kristet föredöme för den som döps. Ursprungligen ingick i fadderskapet också ett uppdrag att gå in som adoptivförälder i händelse av att föräldrarna gick bort eller på annat sätt blev oförmögna att ta hand om det döpta barnet.^{[källa behövs]} När fadderfunktionen infördes på 300-talet var en viktig orsak att kristna martyrers barn behövde tas om hand. Fadderskapet som relation sågs förr som så nära att den utgjorde hinder för äktenskap.^[1] Faddern, eller ursprungligen gudmodern var också den som främst under medeltiden bar fram barnet vid dopet, eftersom modern ansågs oren under 40 dagar efter förlossningen^[2] och således inte fick beträda kyrkan. Dopet var tvunget att ske senast 8 dagar efter förlossningen, därför krävdes denna ställeföreträdare för modern, en gudmor. ^{[källa behövs]} Orenheten var att anse som rituell snarare än moralisk, och detta judiska bruk spred sig alltså även till kristenheten, men all tanke på barnaföderskors orenhet försvann vid Reformationen.

I dag har faddern sin offentliga funktion endast vid dopet, där det är vanligt att faddrarna deltar med textläsning eller bön. Däremot är fadderskapet ett livslångt åtagande, och till påminnelse om detta delas vanligen fadderbrev ut. Faddern ska vara döpt och villig att dela ansvaret för barnets kristna fostran. Tidigare krävdes även att vara konfirmerad vilket numera inte är ett absolut krav men fortfarande rekommenderas."

Jag är döpt, jag är konfirmerad och medlem i Svenska kyrkan. Det senare är jag för att jag tror att många andra blir hjälpta av kyrkan i krissituationer, livskriser och annat, kyrkan fyller sin funktion i det syftet. Inte för att jag är troende på något sätt. Inte nåt. Noll tro.

I min värld har jag alltid fått lära mig, i religionskunskap, konfirmationsundervisning och till viss del av föräldrar, att kristna människor är goda. Goda och ser till alla människors bästa. Ju mer kristen, desto mer god, har jag på nåt konstigt sätt fått mig itutat genom åren, även om jag själv aldrig anammat tesen.

Då undrar jag var godheten i denne Christer Åbergs inlägg ligger. Eller när han skriver:

"När jag tog emot Jesus 1984 så kände jag mig inte dömd av honom. Nej, jag kände mig älskad. Jesus kom inte för att döma mig. Han kom för att rädda mig. Det fanns någonting hos mig som inte var bra. Detta någonting åtskilde mig och Gud åt. Det är detta någonting som är synden. På samma sätt är det med homosexuella. Jesus dömer inte den homosexuelle. Han kom för att rädda den homosexuelle på samma sätt som han kom för att rädda den heterosexuelle. Men det finns någonting i den homosexuelle som inte är bra. Och detta någonting är synden. Den homosexuelle behöver göra samma sak som jag och som många andra människor har gjort: Att omvända sig till Jesus och ta emot honom! Då blir man frälst och fri från synden!"

Han räknar sig som en god kristen, och nånstans får han väl sin näring ifrån. Var ifrån? Kyrkan? Läser man lite mer på hans blogg börjar man undra om han är riktigt vid sinna sinnens fulla bruk. Många (ja, de jag orkade läsa) inlägg handlar mer eller mindre om homosexualitet. Är han besatt? Min första tanke är att han är smyghomo. Ursäkta, men det var det jag tänkte...

Sen är vi, som inte har penis, inte fullvärdiga nog att vara präster överallt enligt somliga. Vet inte riktigt vad det är som brister. Jag har aldrig sett nån präst stå och vifta med sina genitalier för att visa sin manlighet och på så sätt kvalificera sig att vara präst.
Och inte heller kan jag tänka mig att bröst på nåt sätt skulle var ivägen för att predika, döpa, viga, läsa Fader vår eller utföra nån annan kyrklig ceremoni? För förutom detta, de rent könsliga olikheterna, så är vi väl människor allihop, med lika värde enligt kristna värderingar? Kvinnor är fullt kapabla överallt annars i samhället,  att utföra hjärtoperationer, släcka bränder, utöva elitidrott, få Nobel-priset - varför i herrans namn kan inte alla tolerera kvinnliga präster? Mansgrisar är vad ni är, ni kvinnoprästmotståndare. (Jag  vet, det finns även kvinnor som är motståndare till kvinnliga präster, det orkar jag inte ens prata om.)

Nåväl, alla företrädare för den kristna tron eller Svenska kyrkan är som de ovan. När jag, allt som oftast, funderar på att gå ur kyrkan, när jag ser nåt korkat uttalande, brukar jag gå in på Karin Långström-Vinges blogg. Då går allt snabbt över. Det finns beundransvärda människor inom kyrkan. Det finns sunt förnuft, acceptans och den där godheten som jag förknippar med kristna människor. Karin är präst, här i stan. Om jag, nån gång, skulle hamna i en krissituation och inte ser nån utväg, vem vet, då kanske kyrkan blir min räddning? Då är jag mycket glad att Karin är präst just här. I Skövde. En fullt normal människa med humor, sjävldistans och verklighetsförankring.

Men tillbaka till mitt fadderskap - kan jag verkligen anta rollen som fadder utifrån definitionen i wikipedia.org? Klart jag kan! Lilla E skulle bara våga bli nåt som inte står för den bild jag har av någon som är kristen. Och strävar jag bara efter att du blir som en god kristen borde vara, som jag blivit lärd, då blir du ett föredöme för alla!
(Den viktigaste frågan är ju trots allt vilken sport vi, du och jag E, ska utöva! Den frågan blir på nåt sätt legal när jag nu (snart) är fadder, då behöver jag väl inte bry mig om föräldrarnas avoga inställning till idrott i alla former? Fadderskapet omfattar väl även kariärsplanering? Eller?)

Läsa bön på dopet? Ah, där har vi ett problem. En text? Från bibeln då eller? Man kan inte få skriva en egen text - den kommer att bli så bra! Ja, ja, ok,  är en egen text utesluten, så visst, vi tar en saga ur bibeln, en del är faktiskt bättre än bröderna Grimms.

Om nån gång uttrycket "män är från Mars och kvinnor från Venus" skulle kunna användas så är det väl  i det här sammanhanget.

Vad säger han? Och vad menar han? Fattar inget.

Sammandrag av helgen i bilder:












Så händelselös helg har det varit här...

Men vet ni hur lång tid det tar att snickra? Tänkte väl det. Men jag kan meddela att det man beräknar fixa till på tjugo minuter i verkligheten tar fyra timmar. Själv hade jag kalkylerat med att hålla på tre timmar i går och alltså höll jag på... ja, hur länge då? (Ja, jag fick fortsätta i dag också, annars hade ekvationen inte gått ihop)...

Om man har fyra äppleträd och varje träd ger minst 800 äpplen, hur många äpplen skulle man ha liggande på gräsmattan då om man inte plockade upp dom?  Ovanstående två mosbyttor tog cirka 40 minuter att "tillverka" och jag använde cirka 20 äpplen, hur lång tid tar det att göra äpplemos på alla äpplena och hur många burkar mos får man totalt ?

Fundera inte för länge nu...

Jesus Christ Superstar läser jag om i Aftonbladet.

Det kan inte bli fel med Ola Salo i rollen som Jesus. 50 föreställningar ges och jag har ingen biljett till nån av de redan utsålda föreställningarna. Tråkigt, mycket tråkigt.


UPDATE: Hos Nilla hittade jag bilder  från pressvisningen av Jesus Christ Superstar upplagt på tuben. Nåja, vad är väl en bal på slottet, sa jag bittert...

Nu har jag redan hunnit vara nere tre gånger i källaren och gjort en ansats för att börja röja bort en massa skit som inte används, aldrig kommer att användas och som jag inte ens förstår varför jag sparat.

Första vändan ner i källaren: Blev kissnödig. Gick upp på toan.

Andra försöket: Kaffe! Jag behöver kaffe. Gick upp och drack kaffe.

Tredje gången gilt då: Kissnödig igen! För mycket kaffe. Upp från källaren.

Skam den som ger sig, jag gör ett nytt försök.
Strax.
Ska bara...

 

Skulle aldrig surfat in på Marcus Birros blogg, vilket jag gjorde nyss. Nu blev jag så upprörd så febern säkert återvände. Min laptop lever farligt just nu med tanke på vilken enorm kraft jag slår ner varenda bokstav för att avreagera mig.

I dagens inlägg från Birro kan man läsa att han slutar blogga efter att ytterligare ett troll varit inne och vräkt ur sig en riktig osmaklig och skrämmande kommentar, jag citerar från Birros blogginlägg:

"Katrin vann över dig din lilla lus och nu gnager du väl på dina döda barns ben igen din snuskige lille italienske dödgrävare. Jag hoppas innerligen att du dör snart och då ska vi pissa på din grav innan vi skändar den fullständigt."

Tidigare i veckan hade någon som titulerade sig "tina" varit inne och skrivt liknande elakheter på hans blogg, kanske inte riktigt så grovt som ovanstående fatala övertramp, men ändå skrämmande fientliga ord.

Vore intressant att se vad det är för människor som döljer bakom såna där kommentarer. Det låter inte som det är fullt friska människor i mina öron. Eller är det helt normala människor som dig och mig? Som tycker dom har rätt att vräka ur sig vad som helst i ett kommentarsfält på en blogg där dom är helt anonyma, förutom ett alias som kan vara Tina, Tjalle eller Fantomen.

Lika självklart som dom tycker det är att få häva ur sig kommentarerna, lika självklart tänker dom förstås att dom aldrig kommer att behöva stå för sina kommentarer vare sig inför den berörda eller någon annan. Vi får hoppas att dom lever kvar i den villfarelsen och inte plötsligt en dag kommer till egen insikt om att de passerat anständighetens gräns. För hur sjutton ska de förklara det hela för sig själva?

Mycket tråkigt att du slutar blogga, Marcus Birro. Även om jag inte alltid (men ibland, kanske ofta) håller med dig och kanske inte gillar ditt sätt alla gånger så står du upp för det du tycker utan att skräda orden. Tror fler som dig skulle behövas i debatterna.

Anledningen till den citerade kommentaren ovan kommer efter att TV4 meddelat att den intelligenta Katrin Zytomierska är tillbaka i Idol. Vilket uselt beslut av TV4. Läs i Aftonbladet.

Och om ni inte hängt med angående Katrina Zytomierskas tillkortakommanden kan ni läsa ett mycket träffsäkert inlägg hos Tyskungen.

Knack, knack.

-- F-n, vem kommer nu då, tänker jag, och hasar mig långsamt upp ur sängen.
Jag öppnar en 10 cm glipa i dörren och tittar ut. Doktor A. Som vill reglera en hyresskuld.

-- Jag är sjuk, väser jag, genom den lilla dörrspringan.
-- Jag ser det, du ser riktigt vissen ut, säger Doktor A.

Tror inte nån skulle känna sig direkt friskare när någon påstår att man ser sjuk ut (speciellt inte om det uttalas av en doktor), snarare blir man med en gång ännu en gnutta sämre.  Undrar om hon säger så till patienterna på sjukhuset också. Det skulle möjligtvis kunna förklara vårdköerna.

Nu tror jag att jag på allvar börjar bli gammal. Gick hem innan krogen stängde i går. Halv två redan traskade jag hemåt.
Jag överlevde Barbados även om jag hade starka tvivel innan. Men sångaren var ju söt som socker... det måste ha varit det. Sen var det faktiskt inte riktigt så mesigt som jag trodde - det rockade ju näst intill loss emellanåt när de körde några covers.

När man har ett värmeljus stående intill stereon för att lysa upp tillvaron på spinningpasset är det rätt bra att inte lägga sitt papper med minnesnoteringar på ljuset. Då brinner nämligen papperet upp, kan jag konstatera efter dagens pass.

Skulle det slå ut lågor från Arenan inom de närmaste timmarna, så kan man anta att några flagor singlat iväg och lagt sig att pyra i nåt hörn.
Ingen fara. Brandsoldaterna från räddningstjänsten var med på passet, så dom kan nog lägga ihop två och två om dom får automatlarm "Arenan".

Varför kastade dom sig inte fram när det började pyra förresten? Nädå, jag fick minsann släcka bäst jag kunde.

-- Vad har du för syfte med din blogg?

Den frågan fick jag förra veckan. Och har undvikit att svara på den.
Jag har ett syfte med min blogg. Även om det inte kommit upp till ytan än.
Jag är en människa fylld med starka åsikter. Dom ska jag dryfta så småningom, men ett tag till ska jag fortsätta som jag gör. Lite vardagligt blajigt, men ändå ha mina känslor, upplevelser och åsikter som grund för inläggen.

Så - mer svar blir det inte på den frågan. Inte just nu.

Skit!
Fick inte nån tid hos frisören förrän nästa fredag!
Då kan jag gå runt och skriva autografer drygt en vecka till. 
Ja, folk tror jag är Elisabeth Höglund - och det är inte upplyftande vill jag bara meddela...

(Ska åka förbi frisersalongen och hota med att ställa mig på torget under lunchtid och skrika ut att jag brukar klippa mig hos N på salong X, då kanske det dyker upp en tid lite tidigare...)

Just nu är det lite körigt för familjen X. För att få tummen ur och seriöst arbeta för att hitta en ny villa att köpa, sa dom upp sitt nuvarande boende. (För den som inte känner familjen X kan det låta konstigt, men för oss vänner är det ett helt normalt beteende för familjen i fråga.)Tyvärr har fastighetsmarknaden till och med här i "byn" varit het så det har inte funnits nåt utbud att tala om, åtminstone inte med seriösa priser.
1 november har tidsfristen gått ut.

Tyvärr är tydligen också lägenhetsmarknaden brännhet, det finns helt enkelt inte den minsta lilla etta med kokvrå att få tag på på hyresmarknaden här i stan, så läget är kärvt. Det verkar till och med omöjligt att använda sina "kontakter" vad gäller lägenheter just nu, vilket aldrig tidigare inträffat. Inte sen bronsåldern åtminstone.

Så här kommer ett litet nödrop: Nån som vet nån form av snabbt tillgängligt boende här i Skövde som är ledig inom det snaraste.

Familjen har tak över huvudet i sommarstugan, så det går inte SÅ stor nöd på dom. Med det  finns inte något vatten i stugan, så fem-personers-familjen ska duscha och tvätta här hos mig. Så:

Det skulle i och för sig inte vara nån större belastning för mig att ha familjen X springandes här stup i kvarten. Inte det minsta.
Men tänk på deras tillvaro, gud vad jobbigt...

Ett fastighetstaxeringsbesked låg i brevlådan i dag. Snyggt inplastad och med diskret avsändare.
Ska inte taxeringsvärdet på huset spegla ett någorlunda verkligt värde på huset i fråga? 
Uppenbarligen inte. För SÅ mycket kan mitt hus omöjligt vara värt.
Men jag får säga som Mona Sahlin, det är kul att betala skatt - eller hur det nu var hon sa, och korsa fingrarna bakom ryggen.
Visserligen är fastighetsskatten för närvarande förändrad till det bättre för en del av oss, men det kan vända i ett huj.
Mindre troligt är att husets taxeringsvärde ändras lika fort om det vänder...

Smart, Åsa. Jättesmart att låna ut huset i helgen under tiden jag är borta. Bra jobbat!
Det innebär nämligen att man måste städa!
Har lite annat att pyssla med också.
Stod precis med huvudet inkört i garderoben och insåg att jag inte kommer undan strykning. 
Stryka! Suck.
Jerk, strykningens okrönte konung, var är du när jag behöver dig? Strykjärnet är alldeles strax varmt...

Av någon anledning råkade jag för ett tag sen kläcka ur mig inför några medarbetare på redaktionen att jag inte tycker om att gå på bio.
I just hate it.

Därmed inte sagt att jag ogillar film. Inte alls. Men biosalong - inte min kasse, helt enkelt.
Folk snorar, dom hostar, skrattar på fel ställe, jag kanske vill snyfta lite, folk prasslar, jag sitter obekvämt, det är varmt, det är kallt, det kan dra (jo, jag har rätt att säga så för jag har nåt drag-åldern), för högt ljud, nån med väldigt hög frilla hamnar framför mig och så vidare i all oändlighet.
Inte nån avsky gällande film i sig alltså, det är bara själva inramningen med bio jag inte gillar.
Kanske är nåt traumatiskt från barndomen som lever kvar i mitt undermedvetna, som jag inte själv minns.
Tja, det blev ett himla rabalder över min uppenbarligen kontroversiella åsikt och dom betraktade mig som ett unikum.

Men... i näst intill samma andetag berättade jag att jag bara ÄLSKAR att gå på teater (genre spelar inte så stor roll, bara det är en scen med agerande). Vilket i det stora hela kan tyckas vara samma sak - åtminstone vad gäller miljön runt omkring, vilket ju är vad jag stör mig på beträffande biosalongen. Men teater är live. Allt kan hända, man är aldrig säker - nästan som ett äventyr. Då spelar omgivningen ingen roll.

Efter det yttrandet blev jag ett ännu större mysterium. Fundera på det ni också. Jag förstår det inte själv. Det bara är så....

Nu har jag tre föreställningar inbokade inom loppet av en vecka. Lyckliga mig!