Han som uppfann den så kallade glad-packen har nog inte gjort mycket annat än suttit och slått sig på knäna av skratt sen produkten kom ut på marknaden, för han (eller möjligtvis hon) har uppenbarligen inte utvecklat sin produkt fullt ut eftersom den är fullständigt ohanterbar. 

Tog mig nyss cirka en halvtimme att linda in en laxbit. Tio minuter att rulla av plasten från rullen, fem för att riva av mot den tandade kanten och resterande femton minuter användes till att veckla ut resultatet efter avrivningen.

Vem vill kännas vid den här tulpanbuketten som låg utanför
min dörr när jag kom hem i dag? Någon?

Tack!

Om någon missade nattens skidbragd är det bara att beklaga. Jag missade det inte. Och får fortfarande en klump i halsen över prestationerna.
När man såg Olsson svepa fram i stor ledning, med stavar och skidor svischande, varenda muskel på helspänn och förmodligen med en mjölksyra som jag med all säkerhet aldrig varit i närheten av, blir man fylld av alla möjliga konstiga känslor. Framför allt en bubblande lycka.

Stort av Södergren och Hellner som bromsade tempot för de bakomvarande. Det är värt medalj i sig. 

Vid slutspurten hade jag nog lika hög puls som både Olsson och Hellner, fast jag tuggade inte ståltråd som Olsson uttryckte det i intervjun efteråt.

Man kan inte säga att det var annat än vackert när Hellner passerade mållinjen som guldmedaljör, och Olsson lyckades ta tredjeplatsen.

Om man inte tagit en OS-medalj kan man aldrig föreställa sig känslan naturligtvis, men i natt var jag nog så nära man kan komma. Eufori.

Sen är det extra roligt att kommentatorerna då och då påpekar att Hellner kommer från det lilla samhället Lerdala utanför Skövde. Sånt ska definitivt poängteras.

Läs Anrells krönika i Aftonbladet, han beskriver det hela klockrent.

 

Blogga är inte precis högsta prioritet så här i OS-tider. Därför har det varit lite tyst här några dagar.
Optimalt vore om OS pågick fyra dagar och sen tog paus nån vecka så man hann sova i kapp och ta nya tag in i sömnbristträsket, fyra dagar till, paus en vecka och så vidare. Men nu är det inte så.

Efter en tuff natt med damcurling efter gårdagens guld av Ferry - ja, vem sjutton kan sova när pulsen är uppe i knappa 500 efter att ha sett den där maskinen ånga på in mot guldet, då var det perfekt att softa ner med lite curling.
Jag försöker förtränga att Tre kronor går på is i natt. Ska inte titta på det. Inte. Ska gå in och läsa det här efter sprintfinalerna så kanske jag kommer ihåg det också.

OS-koman har infunnit sig redan. Åkte till gymmet utan cd-skivor och papper till mina pass. Panik! Sa ett grovt könsord inne i personalrummet till lillkillarnas förtjusning (?) innan jag förklarade läget och rusade ut med jackan på trekvart och stövlarna fladdrande runt vaderna och åkte hem efter passen.
Hade jag inte hamnat bakom en snutbi.... sorry, polisbil som körde i 20 km i timmen hade jag kommit tillbaka i tid. Nu kom jag rusande in i salen tio minuter för sent, med håret på sniskan - och jag som hade blågul hårsnodd så här OS-tiden till ära. Nu hann jag inte göra nån stor sak av min vackra hårprydnad, gjorde mig till helt i onödan alltså och sånt suger.

Tackar högre makter att det inte blev som i går när jag satte fart hem efter passen. Efter gårdagens gym-besök på väg till bilen skulle jag nämligen gena över en snödriva för att ta mig, ironiskt nog, så fort som möjligt till bilen. Slänger över högerbenet, och... och... ja, där tog det stopp. Blev hängande gränsle över snöhögen. Och kom varken fram eller tillbaka, man är inte direkt smidig va så det var tvärstopp. Och tro mig, jag försökte verkligen, flera minuter.
Till slut insåg jag att det bara fanns ett alternativ om jag inte skulle stå gränsle över den där snödrivan till vårfloden, jag fick helt enkelt lägga mig på sidan - då kunde jag lyfta fram bakre benet och glida ner på den sida jag hade som mål.
Alla ni tio, femton pers runt om på parkeringen som såg min totala brist på smidighet. Varsågoda, jag bjuder på den om vi låtsas som det aldrig har hänt. Jag såg hur ni tittade... men erkänn att glidet ner var snyggt! För att inte tala om med vilken finess jag borstade bort snön. Eller hur?

Snart är det hockey. Eller vad var det jag sa nu då?

Stackars människa. Ja ja ja, jag överreagerade väl lite. Ett uns åtminstone. Sett ur tjejen i spelbutikens perspektiv skulle kan det väl beskrivas som ett lätt neurotiskt beteende. Psykopat light till och med kanske.

Kommer ut till en igenfrusen bil som med nöd och näppe startade i kylan. Ut och skrapa. Det är man ju van vid nu för tiden, men med den isande vinden som svepte över Skövde-vidderna i dag körde man inte stora rörelser med isskrapan. Man skrapade upp minsta möjliga små gluggar som behövdes för att kunna ta sig ner till jobbet.

Fick dessutom springa in i huset igen, fipplandes med nycklarna för att låsa upp ytterdörr och innerdörr i snålblåsten, för att hämta måltipskupongen som jag skulle lämna in på vägen ner. Stelfrusen ända in till märgen.

Till slut kom jag i alla fall fram till spelbutiken och naturligtvis hinner spelfantasten Allan precis fram till kassan innan mig. Andelsspel hit, andelsspel dit och 37 gamla spelkuponger som skulle kollas eventuell vinstutdelning på. Och kallt drog det. Från ytterdörren.
Till sluuuuut får jag äntligen lämna fram min stående 5-veckors-måltips-kupong och med hackande tänder väsa fram: Förnya, tack! samtidigt som jag tar fram mitt bankkort.

-- Tyvärr kan du inte betala med kort just nu. Men bankomaten finns ju precis utanför dörren, säger kassa-tjejen glatt och börjar mata in kupongen i maskinen.

Jag reagerade instinktivt och hann precis rycka upp min måltipskupong innan den försvann ner i maskinen så jag slapp bli tvingad ut i snålblåsten för att ta ut kontanter...

Tjejens skräckslagna blick bakom tipsmaskinen, när mina fingrar kom farande framför näsan på henne och snappade åt sig kupongen, kommer jag inte att glömma i första taget. Fick slänga mig fram för att hinna med, om jag beskriver det i milda ordalag. Vältrade kan kanske vara en bättre beskrivning.

-- Nähä du. No way. Jag står inte och fryser ihjäl och tar ut kontanter. Sorry...! sa jag och försvann ut ur butiken med måltipslappen fladdrande i den iskalla vinden.

På nästa ställe gick det bättre, så där verkade jag nog fullständigt normal.

Det här blev ju ett antiklimax. Eftersom instruktören råkade bli sjuk, jättelägligt så här i introduktionsveckan. Jättesjuk till och med, som det stod på ursäktslappen på gymmet. Jättesjuk?! Antingen är man sjuk eller så är man frisk.

Själv körde jag minsann första passet för AIK med dryga 39 graders feber vill jag bara påpeka.

Skitbesviken.

Lovar att återkomma, på allmän begäran, om utlåtande när, möjligtvis om, jag får möjlighet att delta.

UPDATE: Ja, Ninde hade alltså i en kommentar bett mig återkomma om ett utlåtande. Det var inte något inlägg förknippat med Zumba-passet alltså.

En onsdag, mitt i veckan och ganska mitt i februari.

Det är inte stora grejer som händer just nu. Men om man vill kan man, så här strax innan sängdags, försöka göra en lista på positiva saker som hänt just i dag. Trots min djupa "vinterdepression" tycker jag livet rullar på innan jag får blir yr av vårkänslorna.
Men vad är det som felar frågar jag då? Kan man inte bara få grotta ner sig i depressionen och bara tycka livet är skit? Nä, då. Icke! Då ska en massa positiva vibbar komma farande så man nästan känner sig uppåt. Man blir ju nästan förbannad.

Dagens smileysar då:

- Behövde inte skrapa bilrutorna, bara borsta bort lite fjäderlätt tunn snöhinna på Forden i morse. 

- Skrattar så jag kissar på mig (bildligt, inte bokstavligt) åt vikarierande nyhetschefen på jobbet som har sin arbetsplats två meter från min.

- Dom sådda pelargonfröna (16 st) har kommit upp, växt till sig och blivit varsamt omplanterade i var sin egen kruka. Nu är den jobbiga målsträckan kvar - dom ska bara, liksom jag, överleva till sommaren kommer.

- Överfullt pass på gymmet i kväll. 27 pers på ena passet som egentligen bara har 25 platser. Skön stämning med leende människor. Kvällens föreställning får med beröm godkänt.

- Stor seger för Skövde IFK mot svenska mästarna i handboll. Undrar vad IFK pysslat med under EM-uppehållet. Höghöjdsträning? Typ?

- Träffat några riktigt goa människor i dag helt apropå dessutom som jag slängde några ord med. En del människor blir man glad av helt enkelt.

Kan tyckas va en skral lista, men det tycker jag inte alls. Med tanke på den där depressionen borde det väl blivit en fuck-lista? Har inte satt in nåt på fuck-kontot i dag. Mycket konstigt. Mycket.

I skrivande stund sitter jag och försöker, med ren tankeverksamhet, få den färdiga tvätten att hänga upp sig utan min fysiska medverkan. Fatta hur chockad jag kommer att bli om allt verkligen är upphängt när jag kommer ner i tvättstugan.

Till sist tipsar jag om en blogg som också blev en ljuspunkt i dagens februarimörker när jag upptäckte den: Skövde AIK-tränarnas.

Nästa vecka kör vi igång med Zumba på gymmet. En dansklass helt enkelt, som tydligen ska va outstanding.
K och M ville jag skulle visa lite i dag... Hmmm - titta på det här så förstår ni att jag inte är rätt person att visa. Rullande höfter och skakande bröst är väl ingen gren jag kniper guld i precis. Men har till onsdag på mig att öva. Då ska jag äga Zumba-salen!




Fast det klart. I just det här Zumba-klippet är det ju en outstanding instruktör. Svårt att sitta still bara man ser henne. Orkar ni inte kolla hela så kör i alla fram till cirka 8 minuter - så tänker jag mig att jag ska se ut på onsdag. Nice!

Fast vid närmare eftertanke kanske det inte är så kul med Zumba?

Botten på stereon och repeat intryckt! Perfekt att fredagsstäda till. Trevlig kväll!





Och här kommer texten om ni vill sjunga med:


Well now, she don't need to see the sun
ahead
don't need that help from god above
If you're losing her don't be sad
cause she will offer you heart attacks

She's tired of problems that you caused
her mind
Tired of all those lies in your freak show
Tired of being alone at night
being the lowest cat on earth

So Gloria steps out from the prison
Gloria's no longer the wasted disco girl
you've been dreaming about
Gloria alone now forever Gloria away in
the air now
Gloria she's no longer your slave

It's time for you to see yourself
all the misery you brought up
Gloria's one day ahead
watching you from the heaven's gate

She's tired of problems that you caused
her mind
Tired of all those lies in your freak show
Tired of being alone at night
being the lowest cat on earth

So Gloria steps out of the prison
Gloria's no longer the wasted disco girl
you've been dreaming about
Gloria alone now forever Gloria away in
the air now
Gloria she's no longer your slave

Gloria alone now forever Gloria away in
the air now
Gloria she´s no longer your slave

No, not anymore

Gloria steps out of the prison
Gloria's no longer the wasted disco girl
you've been dreaming about
Gloria alone now forever Gloria away in
the air now
Gloria she´s no longer your slave

Ett uns av morgonluft i Skövdes herr-handbollsvärld! Nu andas vi för stunden lite lättare när vi tänker elithandboll. Tack för segern!

(Ber om ursäkt för den något deformerade blå pilen... svårt att rita på frihand med musen.)

Varje morgon hoppas jag termometern ska ha krupit upp över nollan så snön börjar töa bort.
Om man ska tro det här behöver jag inte slösa energi på att hoppas i morgon bitti när jag kliver upp och tittar ut för att se om det droppar från taken.

A hade krönika i lördagens lokaltidning där vinterlandskapet lovordas. Det lät riktigt vackert när hon beskrev det. Bara jag slipper ta del av det, för jag förstår inte tjusningen med vare sig vinter eller snö som ni säkert vet vid det här laget. 
I sin slutkläm skriver A att hon är övertygad om att vi är ett snöälskande folk även om vi klagar lite till mans.
Tyvärr får jag göra dig besviken i din övertygelse, A. Min snö-klagan kommer från djupet av mitt hjärta och ska tas på fullaste allvar. 

Nä. Upp och hoppa från datorstolen. Dags att skyffla snö... igen...