Nyhetstorka?
Men i Skövde råder ingen nyhetstorka - vi har minsann haft en oljekatastrof!
I måndags låg det en hög med sågspån (absorptionsmedel, sa jag till X för att va en sån där besser-vetande människa - tror till och med jag sa Absol för att vara på en riktigt hög kuse) utslängt på parkeringsplatsen utanför tidningshuset vilket rönte stor uppståndelse.
Högen med sågspån har varit föremål för spekulationer under veckans första del och till slut var det någon som inte kunde bärga sig utan gick till botten med mysteriet - varför ligger det så mycket sågspån på parkeringen utanför tidningshuset?
Sanningen kommer fram: Ett oljeutsläpp! Det är heta news med tanke på dagens miljödebatter.
Här ser ni hur omfattande den stora oljekatastrofen var, som uppdagades i dagens SLA:
Jajamensan - hela tre-fyra liter olja hade läckt ut! Och saneringsplatsen är ju enorm! Man kan bara gissa vilka personalresurser som gick åt.
Frågade X om vi skulle ha en uppföljning om oljekatastrofen i morgondagens tidning. Först fick jag ett dirty finger, men sen fann han sig. Och sa att vi självklart ska ha en bild på en bil som lämnar parkeringen, med rubriken "Folk flyr olycksplatsen". På förstasidan förstås!
Om man ville skulle man nog kunna göra så. Göra en struts av en liten fjäder, som inte ens är en fjäder egentligen.
Ibland känns det som det jobbas så i kvällstidningarnas värld i alla fall. Inte alltid, men då och då och ibland titt som tätt.
2008-08-08
Ett tillägg till mitt inlägg i går angående OS-starten den 8:e.
Det gäller verkligen att kunna förmå sig att hålla isär själva idrottsevenemanget från landet Kina och diktaturen som råder. För ska man vara krass så är det inte speciellt bra att OS går till ett land där människor inte får tycka och tänka som dom vill, än mindre sätta det på pränt.
Men nu är det så. OS börjar i Peking om några dagar - jag kommer självfallet att titta trots att IOK tagit det mycket tveksamma, till och med stupida, beslutet att lägga OS i Peking 2008.
Hoppas idrottsutövarna har förmåga att "skärma av" det politiska Kina också - för om jag varit fotbollsspelare och läst denna artikel om "Dödens arena" i Aftonbladet i dag, då hade jag garanterat inte tyckt bollen varit speciellt lättspelad den dag jag skulle äntra planen.
2008-08-08
8 augusti 2008.
Då drar OS i Beijing, eller Peking om man så vill, igång.
När förra spelen slutade tyckte man det var en hel evighet till nästa OS. Ooops, vart har den evigheten tagit vägen? Bara borta - nu står spelen för dörren igen.
Det är som jul ungefär, när man slänger ut granen tänker man: -- Jaha, då blev det mörkt igen - ett helt år tills nästa gång huset lyses upp av granen. Sen dammsuger man barr ända tills det är dags att ta in en ny och man undrar om det inte är dags att köpa den där plastgranen eftersom det ändå varar så kort tid och det går så snabbt till nästa år.
Vet inte om jag är en sport-nörd egentligen. Men jag kan knappt bärga mig tills OS drar igång. Gillar mästerskap och se de bästa av de bästa gå en kamp om de åtråvärda medaljerna. Oavsett nationalitet faktiskt, även om man så klart gläds och lipar lite vid en eventuell prisutdelning av en svensk medalj förstås. Tja, jag lipar nog lite vid varje prisutdelning förresten. Med ett uns fantasi kan man leva sig in i vilka känslor som rör sig i guldmedaljören när han/hon står längst upp på prispallen. Ryser vid tanken...
Åttonde augusti alltså. Nio dagar kvar - en hel evighet.
Vanvård
Lottning sker mellan er som kommer att slåss för att få utöva denna eminenta aktivitet, förmodligen ofantligt många.
Framför allt är det invändigt det behövs saneras. Definitivt få bort allt gräs som kommit in i bilen från golfbag och golfskor - mängden gräs räcker till en rejäl hässja. Minst. Kanske två...
Kanske ta bort det centimetertjocka lagret av damm dessutom, ser knappt vilken hastighet jag kör i - jag kanske ligger och lusar i trettio, hemska tanke...
Lämna namn och nummer i en kommentar nedan så hör jag av mig, efter lottdragningen, när det passar att du kommer. Blir nog rätt omgående.
Tack Birgitta...
Birgitta från SJ ringde mig idag angående gruppbeställningen jag berättade om i går.
Ja, hon ringde till och med en fem-sex gånger - innan hon lyckats få till alltihopa och verkligen övertygat sig om hur, var och när vi skulle åka så inget skulle bli fel.
Jag är SÅ nöjd med SJ:s service.
Och vill jag ha hjälp med hotellbokning är jag SÅ välkommen att höra av mig igen.
Fast där ljög hon nog lite. Dom ser nog helst att jag aldrig någonsin mer hör av mig till SJ kundcenter.
(Jag hade visserligen fått fel pris från första början jämfört med vad det hamnade på i slutändan, men det skilde en 50-lapp per skaft - vem bryr sig? Kan va att nån av de som ska med bryr sig, men då får jag väl pröjsa mellanskillnaden. Eller också kan dom få ringa SJ själva och ta en hjärtlig diskussion...)
Säg inte vila en enda gång till...
Med M som instruktör. Han är verkligen bra och duktig, men...
Varför envisas han med att säga att man ska "vila" emellanåt?!?!?!
Jag vill inte vila!!! Jag är där för att träna, bli trött, svettas, känna hjärtat dunka och kanske till och med kräkas (om det inte vore för jag inte vill bli liknad vid Sven Nylander ;-) ...)
Ska jag vila så ligger jag raklång i sängläge, sitter med ett glas vin på altanen, njuter en trerätters på favoritrestaurangen eller läser en bok i skuggan - möjligtvis cyklar jag iväg på en picnic.
Sluta säg vila för guds skull!
Säg sänk pulsen, hämta andan, återhämta, minska frekvensen eller vad fan som helst - men säg inte vila! Om nån säger till mig att vila, då vilar jag gärna - men då ska det va något av ovanstående alternativ. Inte vila på spinningcykeln!!!
Basta!
SJ - arg som ett ilsket bi
Dyker jag upp på jobbet innan 13 i morgon är jag väldigt nöjd.
Min ilska vet nämligen inga gränser, så förmodligen har inte pulsen lagt sig förrän tre-fyra i natt, och då kommer jag att sova länge!
Då kan SJ skicka dit nån till tidningen som jobbar istället för mig!
Eftersom vi är en grupp på minst tio vuxna förutsätter jag att man kan boka en beställning för minst tio vuxna utan några som helst problem?!
Eftersom man kan boka på nummer 0771-757575, vilket är öppet dygnet runt vad jag förstår, så kan jag ringa 21.20 på kvällen, efter att ha ringt runt till mina vänner och fått klartecken?!
Ringer.
-- Hej, jag heter Åsa, vill boka biljetter till det och det evenemanget då och då.
-- Ett ögonblick ska jag se om jag kan lösa det...
Tio minuter går - tut, tut, tut hörs i luren.
Ringer igen.
Samma harang från mig.
-- Nä, det får du ringa om i morgon bitti, det kan vi inte boka här. Jag är ny.
Förklarade snällt, men ganska bestämt, att det står ingenting om några öppettider - jag vill boka NU!
-- Jag ska koppla dig till någon säljare får vi se, säger den förskrämda i luren.
Tio minuter går... sen svarar nån - samma människa igen!
-- Oj då, jag provar igen... ursäkta, jag är ny.
Tio minuter går igen!
-- Sabina. Vad kan jag hjälpa dig med.
Jodå - Sabina är en mycket vänlig själ, och kommer en bit på väg i alla fall.
Tills hon säger att man max kan beställa 15 stycken!
-- Nä, nä, nä - säger jag. Minst tio står det uttryckligen på hemsidan!
-- Ja, men vi kan som mest boka 15!
-- Men då faller ju alltihop sa jag... Ska jag börja om igen menar du? Ringa runt till dessa 17 personer och meddela ett nytt pris, nya förutsättningar och hela baletten när jag klart och tydligt läser på hemsidan för evenemang: MINST 10 PERSONER!!!!???? För jag kan väl inte dela upp gruppen i en 7-grupp och en 8-grupp? För då är vi ju inte två 10-grupper?!
-- Nä, det går ju inte, det har du rätt i. Det måste ligga nån spärr hos Ticket, det där med femton, säger Sabina.
-- Då föreslår jag att du fortare än jag hinner säga Ticket, ringer dit och säger att dom tar bort den spärren innan jag blir mer otrevlig än jag redan är. För du är ju extremt vänlig, trevlig och tillmötesgående, och det är inte ditt fel, men nu orkar jag snart inte behärska mig längre... (Tänkte lagt till att en vän kallar mig Åska, men lät bli det)
-- Jag får be dig återkomma i morgon? Går det bra?
-- NEJ! Det går inte alls bra! Jag ska ha mina biljetter! Nu! (Ja, ja - lätt hysterisk, men nu var vi uppe i en timma och tjugo minuter i tidsåtgång!)
Hon tystnade. Jag tystnade - en kort sekund - sen gjorde jag en klassiker, som kan gå hem om man har tur och om man lägger lite tyngd bakom. (Jodå, jag besitter den tyngden, för det har funkat flera gånger förut):
-- Du har inte numret till nån ansvarig för det här evenemangsspektaklet, nån chef eller nåt, din överordnade?
-- Nja, vi ger inte ut nummer hur som helst...
-- Nähä, men du kan väl be att den där människan ringer mig i morgon bitti kl 08.00 och meddelar mig att mina 17 biljetter är bokade "i grupp", och så tätt man möjligtvis kan komma på den där jävla arenan (hon hade börjat dilla om att två stycken kunde sitta nån annanstans och betala annat pris) till exakt samma pris med inkluderade tågbiljetter som jag fått besked om förut! Får ni inte tag på mig på numret till TIDNINGSREDAKTIONEN, 05XX-XXXXXX, så når ni mig på på mobilnummer: 070-7XXXXXX.
-- Vänta lite, sa Sabina, och det blev tyst i luren.
Hon kom tillbaka efter nån minut:
-- Vår chef är här klockan 07.30 i morgon bitti. Passar det att han ringer då?
-- Nä - först klockan 8, tack, sa jag avmätt.
Lågt. Jag vet. Jättelågt att säga tidningsredaktionen med versaler och fetstil! Men jag jobbar ju på en sån. Och jag har en telefon där på jobbet där jag kan nås...
Hade ändå drivit detta in absurdum för att få mina j**la biljetter, men nu kanske resan dit blir lite lättare. Jag ger mig aldrig i det här fallet. För säkerhets skull har jag tagit några skärmdumpar från hemsidan så dom inte hinner ändra förutsättningarna tills den överordnade ringer mig i morgon!
Stackars dig, Sabina - en riktigt trevlig tjej som inte sa ett ont ord trots mitt tonfall i hörselfarliga decibel och min ironi över hela SJ:s organisation och affärssystem. Du är kundtjänst personifierad, du har en given plats i serviceyrken. Försökte lösa det hela utifrån bästa förmåga. Du erbjöd dig ringa Ticket i morgon, och återkomma till mig i morgon kväll, eftersom du jobbade kväll i morgon också, med besked.
Inte ditt fel att jag inte ville ha det eventuella beskedet i morgon kväll att det fortfarande inte gick att boka en gruppresa för 17 stycken, för då hade vi ju liksom stått på noll igen. Var glad för mitt beslut förresten, tänk hur arg jag hade blivit då...
Pulsen är nere i 170 - en bit på väg till vilopuls...
UPDATE: Det ska självklart vara ticnet i inlägget ovan - inte Ticket naturligtvis!!! Var väldigt upprörd när jag skrev inlägget och då ursäktas faktiskt sånt! :-)
Sol sol sol... och sol!
Värme, värme, värme... och värme!
Underbart!
Hela dan i går, fram till arton, och samma i dag, har jag inte rört en fena och knappt (jämförelsevis försumbart) kommunicerat med omvärlden vare sig via internet, sms, mms, mobilsamtal eller fast telefon!
Har suttit i skuggan och filosoferat.
Flyttat mig till solen. Svettats.
Tillbaka in i skuggan, tagit fram boken.
Ut i solen. Svettats.
Skuggan. Bok.
Sol.
Skugga.
Skugga.
Skugga.
Var social i går kväll några timmar. Och åkte och tränade i dag vid sextiden. Mina enda sociala "uppoffringar" den här helgen.
Gud så skönt!
Plöjt tre böcker, vilket gläder mig enormt. Älskar att läsa men är dålig på att prioritera det. Läser i "stim", mest när det är varmt. Eller när det är riktigt kallt... Konstigt.
Har tjugo böcker till liggandes - så måtte värmeböljan fortsätta länge.
Och "att-göra-listan" växer... Men när det är värmebölja är att-göra-listan av icke-så-stort-intresse, med visst dåligt samvete...
P, fotona på CE kommer, det är bara för varmt - fullt upp med att skriva inlägg, det är vad jag orkar göra inomhus... :-I
D, jag slår en signal i veckan. Herregud, nio månader sen sist, så varför hetsa upp sig... ;-)
M, ska vi titta på ny tv i veckan? Tack för de fina ute-lamporna!
Grannar?
Bättre jag säger det, så slipper nån, som den jag nyss pratade med till exempel, droppa en kommentar:
Det kan va så att det inte finns någon som har lust att bo granne med mig, nä. Så kan det vara...
En lite troligare anledning, eftersom jag inte lider av så värst mycket dåligt självförtroende, är att det inte finns någon trevlig altan att tala om. Den altan som finns blir kolsvart vid 17-tiden på kvällen då solen försvinner bakom huset ovan. Det skulle jag se som ett mycket stort hinder i funderingarna på att köpa fastigheten i fråga. Finns inte speciellt stor möjlighet att få till en ny altan, med lite fler soltimmar, heller...
Nåväl...
När jag tillbakalutad i min stol under parasollet i dag satt och filosoferade kom jag att tänka på vilka som vore roligt att ha som grannar. Om man fick välja fritt.
Inte precis någon närmare eftertanke precis - jag bläddrade i gp, aftonbladet och nån mer blaska för att få några namn att spinna på. Och höll mig inom Sverige.
Valde ut tre:
1) Mikael Persbrandt.
Nej, nej, nej. Inte bara för att ha nåt att vila ögonen på - inte alls. (Även om det skulle hjälpa upp grannsämjan ganska rejält, åtminstone från min sida, det sticker jag inte under stol med.)
Nä, jag tror helt enkelt det skulle bli ett lyft för hela kvarteret... Sång, musik och teater skulle sprida sig på vår, annars så lugna, lilla gata, med liv, rörelse och kanske en och annan fylleskandal.
Var så god, Mikael, huset är ditt!
2) Mona Sahlin.
Absolut ingen beundrare av Mona som politiker, men jag tror vi kunde sitta långt fram på småtimmarna och snacka skit, och annat, över en flaska vin. Och jag kanske får veta hur hon ska reda ut det om (när?) hon blir statsminister. Kanske kan hon i den informella situationen överraska mig med att säga nåt vettigt till och med. Har svårt att tro det, men hon är säkert en hejare på att socialisera...
Välkommen Mona!
3) Alex Schulman.
Ha, ha - han är skön den elake Schulman. Mer egotrippad människa får man leta länge efter. Men han säger vad han tycker och tänker (tror jag) om allt och alla, och ofta (inte alltid) får han in rejäla serve-ess!
Jag tycker han kan flytta in i grannhuset för jag är helt enkelt nyfiken på att se om han är ett sånt ass-hole i "verkligheten" eller vardagen om man så vill, eller om det inte bor en liten, liten snäll Alex innerst inne...
Move your ass, Alex!
Inget förvånar
Efter att ha läst dagens Aftonbladet blir man lite obehaglig till mods.
Hjo är staden vid Vätterns strand, en liten småstadsidyll där man med glädje går omkring och sommarmyser vid den här tiden på året.
Det jag läser i Aftonbladet är att en ung mamma, 22 år, blivit mördad i sin lägenhet i den lilla staden. I lägenheten har kvinnans lilla dotter dessutom befunnit sig.
Den lilla tjejen är två år.
En kille på 25 är anhållen.
Visst. Det är mycket möjligt att han är skyldig, och får sitt straff.
Men vad hjälper det egentligen? Mamman är död, och dottern har förlorat sin mamma på grund av honom.
Tragedin är ett faktum.
Tror inte den där mysiga lilla idyllen känns riktigt likadan som i går. Åtminstone inte för människorna som bor i Hjo.
Sen är det naturligtvis lika beklagligt var det än händer liknande, ofattbara gärningar, och tyvärr händer det alltför ofta.
Det är bara att man inte tror det händer där det är solsken, glass och rökt sik vid hamnen, strosande i parken - det händer helt enkelt inte onda saker i en idyll.
Men den föreställningen får man uppenbarligen lämna därhän.
Aftonbladets artikel.
En morgon för tre, fyra år sen, när jag satt och åt frukost innan jobbet, kom en polis med hund i sällskap gående i min trädgård på baksidan av mitt hus. Han gick runt ett tag med hunden nosandes...
Jag konstaterade bara nöjt: "Vilken ambitiös poliskår vi har här i stan som redan är uppe och övar så här tidigt".
Gjorde mig i ordning, åkte i väg, fick köra en omväg för polisavspärrningarna ute på gatan, och blev än mer imponerad över den stora apparat de fixat till så tidigt för att öva sig på att skydda oss medborgare.
Visst är det konstigt? Att det skulle kunna vara något som hänt kunde inte min fantasi, som faktiskt är hyfsat livlig, ens föreställa sig. Det var för stor grej över det hela - sökhundar, det övar man med i Skövde, använder inte skarpt liksom...
Men det hade hänt något. Något fruktansvärt.
En ung kille som delade ut tidningar hade mördats, cirka 200 meter från mitt hem.
UPDATE: Till min (och förmodligen de flestas) förskräckelse har kvinnan ifråga mördats på onsdag kväll och hittats först på fredagen... Den lilla dottern har varit hemma under tiden. Man mår ju uppriktigt illa...
Manana manana
Det här kallar jag riktig värme!
När man svettas floder bara genom att böja sig ner och knäppa sandalerna, då är livet verkligen värt att leva.
Tycker hela Sverige genomgår en förvandling vid högtryck som detta. En kontinental mentalitet infinner sig i slott och koja...
Tempot sänks och saker får ta den tid det tar.
Man till och med hejar glatt till höger och vänster på obekanta, till och med slänger några ord utan att tycka det är en uppoffring.
Jag hejade till exempel glatt på min hyresgäst i går morse, i ren och pur glädje över vädret.
I vanliga fall rör jag bara högst omärkligt på huvudet i hennes riktning - vilket ska föreställ någon form av hälsning (vi är inte helt kontanta som ni kanske förstår).
Nu ska jag ut i det kontinentala Sverige och handla. Ett par vattenmeloner till exempel. Så har man dagens meny klar, melon är vad man klarar av att få i sig i värmen. Riktig mat får vänta till skymningen.
Ölen ligger förstås på kylning. Självklart.
Ha en riktigt skön dag i värmen!
Häckner
Carl-Einar
Den här underbare göteborgaren tittade jag och P på på Lisebergscenen i tisdags.
Riktigt bra! Tjöt faktiskt av skratt emellanåt.
Rekommenderas varmt!
Kvart över nio
Vaknade i morse och tittade på klockan.
05.00
Yes! En hel halvtimme kvar att sova innan klockan ringer.
Vaknar igen, något senare.
09.15
09.15!!!!
Jodå - en rejäl grovförsovning alltså, eftersom jag missat den lilla detaljen "ställa klockan". Var på jobbet 10.00.
L undrade om jag inte var lite väl gammal för såna tonårs-försovningar?
Tonårsförsovning?
Funderar på att komma släntrande klockan elva i morgon... Hur ung är man då?
Mobilt frånvarande
Utan mobiltelefon är man på gränsen till handikappad.
Min ligger kvar på köksbänken hemma där den inte gör någon nytta alls.
Nej... Jag kan inte ringa till er som inte har mobilnummer som hittas på söktjänsterna på internet för jag har inte era nummer i huvudet. De har jag i mobilen.
Nä, inte heller kan jag svara på några sms.
Jag finns på jobb-numret om det är nåt...
Livet är trist ibland.
Göteborg
Göteborg visade sig från sin allra bästa sida i dag.
När solen skiner från en näst intill klarblå himmel är Göteborg världsbäst.
Lite torftigt inlägg, men nu är jag så trött, så trött!
Och ska upp tidigt.
Återkommer i morgon.
Slödder
De närvarande på campingen på Axevalla travbana brukar, utan överdrift, vara som en enda stor gemytlig familj. Med lite gruff här och var några korta stunder, som beror på för mycket sprit innanför västen, men som brukar avta fort.
I år hade det tyvärr kommit in en riktigt svart katt bland alla hermeliner.
På fredag kväll gick han bärsärkagång bland bilar, husvagnar, och tält och muckade bråk med folk till höger och vänster så dom blev uppriktigt rädda.
Lägligt nog kom den ridande polisen dit och lugnade ner honom. Hade jag haft tid på mig och inte haft kameran fel inställd hade den här bilden blivit riktigt bra - nu är den mest suddig. Men här kommer den ändå:
Sen fortsatte grabben sitt svinande hela helgen och gjorde folk arga och förbannade, ledsna och förskrämda. Bråkade överallt, i parti och minut. Han kom så långt ner på skalan man kan komma - värd att torka fötterna på, eller torka sig med i rumpan kanske är bättre uttryck - när han började förolämpa och skrika okvädningsord till en cp-skadad kille och hans följdeslagare som var på travrestaurangen på lördagskvällen. Jag vill bara säga en sak till den här patetiska människan:
-- En sån jävla liten lus du är!
Alkohol ger ingen bakfylla
I lördags när jag gick upp kändes det som jag var rejält bakfull. Trots noll alkohol dagen innan.
I söndags när jag gick upp kändes det som jag var om möjligt ännu mer bakfull. Ingen alkohol dagen innan då heller.
Gick upp 05.20 i fredags och kom i säng cirka 03.00, upp 07.00 på lördagen och i säng 01.15, och mellan dom tidpunkterna jobbat non-stop, man blir seg i kolan.
På söndagen samma visa: upp 07.00.
Då känner man sig konstant bakfull under lördag och söndag helt enkelt. Jag har levt med bakfylla en hel helg utan alkohol.
(Nja, tog faktiskt en mellanöl i går på travrestaurangen - den hade jag förträngt - men i dag vaknade jag utan bakfylla...)
Så min slutsats är att det är inte alls alkoholen som ger bakfylla, det är något annat.
Helgen som gud glömde
För i helgen kommer jag inte att vara speciellt närvarande, åtminstone inte här på bloggen.
Från fredag morgon till söndag sen eftermiddag kommer jag att jobba cirka 40 timmar! Plus minus 2.
Varje helg, den här tiden på året, i cirka 10 års tid har jag gjort detta frivilligt.
Det heter Stochampionatet. Axevalla travbana.
Nu, så här precis innan, ångrar jag mig. På söndag kommer jag att säga "det här var sista året".
Det sa jag förra året. Och året innan... och - ja, ni förstår...
Varför ställer jag upp i år igen?
Ja, nåt är det. Nåt som drar...
Om någon har missat det så är jag ju tävlingsmänniska. Jag tror det är en liten del i det hela - det är helt enkelt en utmaning. Att på lördag kväll orka vara trevlig, glad och charmig är en bedrift som få klarar. Och varför misslyckas i år?
Sen är det så fruktansvärt kul. Travfolk är ett släkte för sig. Inte en enda sur min (knappt) under hela helgen. Kvinnor som män, alla är i princip glada även om plånboken är tom efter att ha satsat på fel kusar.
Möjligtvis kan man träffa på någon överförfriskad person som kan vara lite busig, men vad sjutton, dom hittar man ju på kvartersfesterna också...
Kommer till och med kanske ha ett par inneboende under helgen, personer jag stött på under åren ute på travet.
Shit också, det glömde jag säga till elektrikern som kommer och färdigställer den upplysta altanen.... hmm, får nog köra lite kommunikation i morgon innan det drar igång.
De inneboende tillbringar nog inte så mycket tid ute på själva travbanan. Det är bara stackars jag. Och några fler...
Trevlig helg!
(Om jag nu inte hinner in och skriver nåt nån kväll/natt... jag kan ju orka ett par meningar.)
Boknörd?
Sd går framåt
Tja, är det så konstigt egentligen? Tycker sverigedemokraterna debatteras överallt. Bara i vår lilla lokalblaska är det flera insändare varje dag angående sverigedemokraternas politik. (Främst rörande partiets eventuella rasistiska ideologier får man väl erkänna...)
Måhända sympatiseras det med sd för att de inte varit med och röstat fram FRA-lagen?
Eller också är det just sd's utökade plats i media som ger utslag i barometern.
Återstår att se om de sitter i riksdagen vid nästa val.
Artikel DN.
UPDATE: Efter ett flertal sms vill jag bara meddela att jag inte på nåt sätt lägger någon värdering avseende sd i och med detta inlägg. Varken hissar eller dissar sd. Det var bara en reflektion i största allmänhet.
Det blir lättare om ni lämnar en kommentar här nedanför... ;-)
Nekrolog
Var på vippen att ta bort ett mail som hade rubriken "Nekrolog".
Självklart tänkte jag på ett annat liknande ord som inte alls ger några trevliga vibbar.
Tur jag inte raderade. Och nu vet jag vad nekrolog betyder.
Chefen tycker jag är ett geni
Visst, jag la kanske själv ordet geni i munnen på honom...
Men han var benägen att hålla med. Han är en hyvens prick.
Varför jag blev geniförklarad?
Jag skapade en mapp i mail-korgen där han kunde förvara de gamla, men ännu-inte-riktigt färdiga-för-papperskorgen-mailen.
Nä, nä, nä - jag kommer inte att berätta att en sämre dresserad chimpans kan sånt med bakbundna händer.
(Förresten ligger väl den kunskapen inbakad i den genetiska koden nu för tiden?)
Chefen ska få leva kvar i sin tro om sin medarbetare. Länge förhoppningsvis...
Varde ljus
Ljus på min altan. Eller elektricitet på altanen, vilket i förlängningen ger ljus.
Det förpliktigar.
Självklart blir det grillparty nästa helg.
Vi måste hålla på länge naturligtvis - så vi kan njuta av det elektriska ljuset.
Tror vi kör lite kubb så vi kan slå ihjäl de naturligt ljusa timmarna tills det är dax att njuta...
Suck
Från andra änden av telefontråden (ja, jag har fortfarande trådar i luften utanför mitt hus!):
-- Spelar du tennis eller?
Från min trådände:
-- Nja... spelar och spelar. Kan serva. Jag är bättre på badminton.
-- Badminton?! Skitbra! Det är jag också bättre på. När ska vi ta det?
-- En match menar du då eller?
-- Vad då match?! Klart jag menar match... Eller ska vi spela för det är kul eller... ha, ha, ha.
Här behärskade jag mig faktiskt och insåg klarsynt att jag skulle dö en stensäker badmintondöd mot en som är bollkänslan personifierad oavsett idrott.
Behärskningen varade en nanosekund...
-- Ok. I´m in. När? Du kommer inte att kunna gå på en vecka efter att ha sprungit på knäna efter bollar framme vid nät!
Den sista kommentaren var inte min mest intelligenta. Men nu ligger den redan i luften - svårt att suga tillbaka den...
Stora svarta moln
Stora svarta moln tynger mig...
Bokstavligt talat!
Stått och glott ut genom fönstret för att
1) Se vilket håll dom går åt...
2) Se om dom tänker släppa nåt vått...
3) Se om dom möjligtvis tänker skingra sig...
Och här står jag med min golfbag och suktar...
Men hell no - spelar inte i regn!
Brev som brev
Jag som PT? Hehe, visst...
Så. Då är man helt plötsligt PT igen. Personlig tränare.
Visserligen obetalt - åt en kompis - men ändå!
Blir jag tillfrågad av någon som vill "ändra livsstil" som det så urbota dumt och snusförnuftigt kallas, vilket på ren svenska innebär att man vill sluta flåsa när man åker rulltrappa och inte behöva fråga någon annan om hjälp med att knyta skonsnörena, hjälper jag naturligtvis till.
Dessutom ska "livsstilen" helst vara ändrad redan inom en månad - det brukar vara det klassiska - då får man ligga i ordentligt redan från början.
-- Japp, jag ringer och skriver upp dig på spinningen i morgon. Vi syns tjugo i ombytta och klara utanför spinningsalen!
-- I morgon... men... Jag tänkte börja nästa vecka... på semestern.
-- Tjugo i sex i morgon! Basta!
Man kan inte avvakta sig i form. Eller hur? Gäller att smida medan järnet är varmt!
(Eller skyll dig själv att du frågade mig...)
För att peppa min adept skickade jag nyss ett sms med det enda men kraftfulla ordet "Laddad?".
Sms tillbaka: "Sluta nu! Jag blir ju nervös..."
I morgon hade vi redan bestämt golfrunda. Det tar vi som lite rörlighetsträning, det går liksom utanför "livsstilsomvandligen", golf spelar han ju i vanliga fall också...
Onsdag: Styrketräning. Inte säkert att jag kan va med där, men då skickar jag naturligtvis dit en spion som får avge rapport.
Torsdag: Spinning - mitt pass.
Där kan i och för sig vårat samarbete ta slut... han uttryckte sig nämligen ytterst ofint så här:
-- Aldrig i livet. Tror du jag går på ett spinningpass för en instruktör som en del idrottskillar kallar helvetes-Åsa. Ge dig!
Helvetes-Åsa. Jaså minsann... Ibland får man reda på saker som piggar upp ens tillvaro.
Vi får se hur det går. Min karriär som PT kan alltså vara över innan veckan är slut. Men det var inte min idé från början...
Lämnade lite däckrester
Men jag skulle ju bara hinna före traktorn i korsningen... vägrar ligga bakom en sån.
Överreagerade du inte lite, gubbe lille? Både hytta med näven och sparka i luften efter mig?
Man ska krama varandra i trafiken - det vet du väl?
Morgontrött
Då kan det hända att man tar dränker äpplemoset på flingorna med mald kummin istället för kanel!
Nu äger jag ingen kryddburk med mald kummin längre. Den kastades hårt ner i soppåsen (precis som det hjälpte - nä, ingenting) innan jag muttrandes och svärandes började göra i ordning en ny tallrik flingor.
Kaffet var inte gott heller.
Mutter, mutter, mutter...
FASS
Var trött och konstig på förmiddagen.
Framåt lunch blir jag yr och susig i kolan.
Har några ärenden att beta av hos några vänner. Blir ännu mer yr under resans gång.
Avslutar ärenderesan på ICA Maxi. Då börjar jag kallsvettas.
Får snabbt avsluta handlingen, tar mig ut genom kassan, sätter mig på en bänk utanför entrén och mosar i mig en chokladkaka - ifall det helt enkelt är blodsockerfall jag fått.
Det skulle jag inte gjort - då börjar jag må illa!
Till slut kom jag hem.
Jag ber härmed mina mottrafikanter om ursäkt, men jag kunde tyvärr inte köra fortare än 30-35 kilometer i timmen. Jag skäms och inser att jag borde gått hem istället för att göra ett sånt grovt trafikövertramp.
Stapplade mig in till sängen och där låg jag resten av kvällen och lyssnade på åska, regn och hagel.
Hann läsa lite också. I etapper visserligen, bokstäverna hoppade runt på raderna emellanåt.
Nåväl. I dag är jag pigg som en nötskrika!
GW
Den snubben gillar jag skarpt. Gör du det också hittar du hans blogg här.
Wish me luck
Det har hänt att jag önskat mig tillgång till ett sterilt rum med madrasserade väggar efter nåt av mina tidigare besök.
Soptippen!
Antingen är det en samlingsplats enbart för idioter, eller så släpper människor allt vett och sans så fort dom åker innanför grindarna till densamma.
1) Man kör bil in på tippområdet. Redan där brister det.
Förbjud biltrafik inne på området! Eller ställ dit en trafikpolis för dirigering!
Funderar på om det är ett övningskörningsområde emellanåt. För INGEN av de jag sett köra bil därinne kan ha ett giltigt körkort!
2) Sopsortering! Man lyfter inte ur en kartong gott och blandat och springer runt och sorterar den på plats... det har man gjort hemma.
Framför allt har man läst på innan vad som ska läggas var om man inte äger sunt förnuft. Man står inte i tio minuter med ett järnspett i handen och funderar på om det ska läggas i bingen som ska gå till träflisning!
3) De olika containrarna är inte en loppmarknad. Man försöker inte få tag i nåt längst ner i en container, i en halvtimmes tid, som någon annan slängt. Inte när det står 40 bilar i kö att få komma intill.
Och så vidare.
Har tränat på lite okvädningsord som kan vara bra att ha. Kan droppa dom lite här och där redan vid infarten - lite i förebyggande syfte. Det tror jag blir bra.
Flera olika varianter på dirty fingret sitter som gjutna. Ska gå igenom dom en sista gång framför spegeln precis innan jag åker.
Kollat så tutan på bilen fungerar. Fungerar ypperligt! Pudeln som gick förbi när jag testade hoppade i alla fall högt.
Ett litet minspel har jag också repeterat in. Uppspärrade ögon i kombination med skakande huvud, rynkad panna och ondskefull blick samt djup suck med tårade ögon.
Nu bär det i väg!
Snygge-L
Epitetet "snygge" fick han för att jag och min kompis, A, skulle reda ut vem människan var. Skövde är litet så det kan hända att man vet vilka folk är, som är i liknande ålder som en själv. Vi dividerade fram och tillbaka och till slut sa A:
-- Ja, ja - det är han som ser rätt bra ut. Snygg helt enkelt.
-- Japp. Han är det, sa jag.
Då får man heta Snygge-L hädanefter. Namnet sprider sig och alla vet vem man pratar om, jag behöver inte lägga till:
-- Han som hyrar förråd av mig, du vet.
Varje gång Snygge-L befinner sig i närheten av mitt hus ser jag ut som nåt katten släpat in och dessförinnan ruskat runt i munnen i trettio minuter.
Eftersom han hyr ett förråd av mig ska det betalas med (mer eller mindre) jämna (men jag är flexibel som tur är) mellanrum - då konfronteras vi.
Han plockar grejor fram och tillbaka i förrådet i tid och otid - då konfronteras vi emellanåt.
När jag går hemma och bara skrotar är jag inte precis uppstylad till tänderna på kvällarna när klockan är 20 eller senare, om jag inte väntar besök. Det är dessutom mycket troligt att jag tagit ur linserna och satt på mig något av mina tre par glasögon som är mer eller mindre skeva efter ett otal stenhårda insomningar framför tv:n. Mina favoritpar, som jag oftast använder, sitter rakt om jag sätter en skalm på örat och den andra fem cm över det andra örat. Ser lite konstigt ut, men jag ser bra ut genom dom.
Inte heller är jag direkt stylad när jag "hus-arbetar"... vilket ofta händer vid vackert väder under sommarhalvåret.
En av de första gångerna jag träffade Snygge-L var när han pejlade möjligheten att hyra förråd hos mig och jag höll på att skrapa garageportarna...
Det var varmt ute och solen stod i zenit och sken rätt på mig. 55 grader eller nåt ditåt.
Därför hade jag de kortaste och fulaste målarjeansshorts med passform not, och linne med minst sagt lika taskig passform som sett sina bästa dagar för länge sen på mig. Höll mig krampaktigt med ena handen i stegen , som jag för tillfället var uppflugen på, och körde värmepistol och skrapa i den andra.
Svetten lackade, gråa färgspån hade fastnat både i håret och på svettiga armar och ben.
Då bromsar han in med bilen och vi för vår första konversation. Jag tyckte han var urkorkad som störde mig i mitt arbete med en sån trivial bagatell som att hyra förråd. Vilken idiot. Han tyckte nog jag var konstig.
Därefter har han sett mig i de mest värsta hemma- och arbets-kreationer... Orkar inte ens beskriva dom alla. Men tro mig, inget man är stolt över precis. Jag har aldrig någonsin varit guds gåva till mänskligheten när vi träffats (det är jag aldrig i och för sig - men ibland kommer nog till och med jag över gränsen till vad gud har glömt när jag anstränger mig - tror jag) det kan vi nog vara rörande överens om.
Men det kanske är därför. Ja, därför vi har så mycket att prata om jämt - det bara forsar ut en massa prat när vi träffas, vi hinner knappt andas mellan meningarna. Båda två drar hela sitt livs historia om vad som hänt sen sist. Rakt av bara, utan krusiduller.
Som sagt, i dag dök han upp som gubben ur lådan, för att betala några månaders hyra.
Jag höll på att städa, svetten lackade, mascaran rann, task-jeans och sunkig t-shirt som dagens outfit och nåt som inte vare sig kan eller får kallas håruppsättning....
När klockan är halv tio säger han...
-- Nä, nu måste jag nog åka, nu har vi stått här i trappan och tjatat i en timme, dax för avfärd...
-- He, he. Kul. En timme, ge dig.
-- Jodå. Jag kom hit halv nio och nu är klockan halv tio....
-- Trodde det gått tio minuter, sa jag.
Pratar lite till - sen får han bråttom. ICA stänger tio, han är tvungen att handla....
Snygge-L är bra. Jag är den jag är, han är den han är. Vi är kompatibla.
En sån där människa som man känner ett stort förtroende för bara för att man får vara sig själv.
Det finns fler än Snygge-L i min omgivning, som uppskattar om man är sig själv.
Som jag umgås betydligt mer med.
Ni är guld värda.
Halleluja
Jag frigjorde varenda liten mikroskopisk endorfin som fanns i min 163 cm stora kropp på spinningpasset tidigare i dag.
Gjorde en halvmesyr avseende nytt pass. Pusslade ihop två gamla pass och la in 5 nya låtar - alla schlagers.
Trodde chefen skulle kräkas när jag spelade upp en del av dom för honom.
T var en riktigt gnällspik i dag:
Före passet: -- Gud vad det är varmt i den här lokalen. Finns det nån ventilation eller?
Efter 5 min (när jag råkade fråga om dom började bli varma): -- Har aldrig varit svettigare i hela mitt liv, är passet slut snart?
Mitt i passet: -- Tror ni får utrusta cyklarna med en spypåse längst fram om ni ska ha det så här varmt i lokalen!
Under stretchen: -- Nä, fy f-n, den här värmen tar ju livet av oss!
Visst, det var varmt, ventilationen är inte helt klar än, man kommer att kunna forcera upp den så småningom (snart, enligt chefen)....
A fällde också en kommentar:
-- Det är definitivt svalare i bastun inne i omklädningsrummet...
Jag, som älskar värme, var äckligt nöjd med dagens temperatur!
Så småningom kommer instruktören kunna forcera ventilationen med ett reglage... Det kommer jag med rätt stor säkerhet inte alls att hitta! Det reglaget förblir nog orört på mina pass.
Dessutom blev passet till en samhällsnytta i och med värmen - en knippe brandsoldater var där och dom mår definitivt bra av att träna hårt i så hög värme som möjligt. Så det så.
Endorfiner är bra. Endorfiner är mysiga. Endorfiner är effektiva.
Nu är jag verkligen den där kärnkraftsreaktorn jag pratade om tidigare i veckan...
Luftballong
Visst är den vacker. Den svävade förbi utanför huset nyss...
Sen skymdes den av björken...
Hemfilosofi
Vederbörande frågade mig:
-- Det verkar som du trivs rätt bra hemmavid?
Först fattade jag inte riktigt vad han menade - så jag hummade med bara lite så där nonchalant:
-- Ja, ja - jo visst.
Sen kom jag på att jag skulle fråga vad han menade:
-- Vad menar du med det?
-- Inget särskilt egentligen, bara att det märks att du verkligen tycker om ditt hem och din trädgård och att vara, uppleva och finnas där, när du nu är där.
Det var enormt vackert uttryckt, måste jag säga.
Jag funderade på det där efter vi hade avslutat diskussionen.
Jo, jag trivs hemma i mitt hem. För det är jag. Mitt hem är jag, det är mitt. Jag har skapat. Inte allt, men mycket. Jag kan göra vad jag vill egentligen, bara fantasin sätter gränserna... (och ekonomin förstås).
Jag har drömmar och visioner för mitt hus - det blir säkert inte gjort i år och säkert inte nästa år heller. Men de finns.
Tror inte jag skulle kunna trivas lika bra i ett nybyggt hus utan skavanker, en hyreslägenhet där man inte får visa kreativitet eller nåt annat boende där man inte har möjlighet att förändra.
Drömmar är bra att ha.
Synd att jag har så in i bängen många drömmar, vilka inte bara omfattar mitt hus. Det finns tusen drömmar, eller visioner, som jag förr, eller senare, strävar att nå. Det går framåt. Inte spikrakt, inte alls. Men jag har heller ingen brådska...
Vad gäller mitt hus vaknar jag ibland upp ur drömmarna i och med underhåll och annat som hör husägarskapet till - inte alls lika kul eller romantiskt - men man finner en viss tillfredsställelse i det också när det väl blir klart...
Skövde AIK-Öster 3-1
Jag trodde det skulle gå spårlöst förbi att jag inte nämnde SAIK:s suveräna vinst mot Öster i lördags...
Tji fick jag.
Valross kom krypande fram från nån sten och lämnade en kommentar här på bloggen om mitt nyvaknade ointresse för SAIK.
Många har varit diskreta nog och ringt och SMS:at, men inte Valross... nä då. Skriker ut sina okvädningsord rätt ut i en kommentar bara, utan den minsta tanke på mina känslor! Och det är så kul att höra att du fått tummen ur och äntligen besökt Södermalms IP...
Nej, jag var inte på på sista matchen före semesteruppehållet heller. Japp, jag vet. Jag är sämst i världen - ni behöver inte säga det, jag säger det själv!
Det grämer mig återigen.
Hörde av T att det var en match värd att dö för... Tack, det var precis vad jag ville höra.
Nya tag för mig som supporter när tabellen vänder efter sommaruppehållet. Då ni. Då är jag där! Lovar!
SAIK - ni behöver inte ta nya tag, ni fortsätter som ni slutat. Slappa inte till er nu under vilan bara... ;-)
Jag säger det igen, har ju hållit det inne: Skövde AIK-Öster, 3-1!!!
Det känns ända ner i magtrakten när man säger såna vackra saker.
Nytt och fräscht
Nya lokaler för Nautilus! Vilket lyft!
Sen är vi alla lite bakåtsträvande emellanåt. Och lite svenska. Och lite "det var bättre förr"... Därför kunde vi spinningdeltagare inte låta bli att gnälla lite. Jag lite avvaktande i och för sig, kände mest in stämningen, men höll med om mycket - lite så där avvaktande uppmuntrande.
(Även om A, chefen, efteråt påstod att det var jag som var en uppviglerska. Tsss, om jag velat bråka, då hade vi stått kvar där än och diskuterat...)
B tyckte det var sååå trångt mellan cyklarna... (och det var det!)
J saknade speglarna (och jag med).
C och V tyckte den där "myskänslan" minsann försvunnit... (och det har den - man skulle kunnat kalla det sunk-känsla också om inte sentimentaliteten grumlat sinnena).
... och så vidare...
Man vänjer sig. Ska bli verkligt kul att starta upp höstterminen i ljusa, fina lokaler! Verkligen kul!
Ny lokal kräver nytt pass - det är väl det minsta deltagarna begär. Suck... Har fram till torsdag klockan 17.30 att bli klar med det. Lycka till, Åsa! Tack.
Helt ok
Då är man arbetandes igen. Fram till och med vecka 33. Sen har jag ytterligare en veckas ledigt!
Är riktigt utvilad faktiskt, så det har inte varit några som helst problem. Än så länge.
Full av energi!
Tänk om jag hade haft fyra veckors ledigt, då hade jag väl varit som en mindre kärnkraftsreaktor... det hade nog varit jobbigt.
Nåväl, denna dag är inte slut än, energin kanske sinar snart - det vet man inte.
Dax för färd mot mikrobyn...
Fototriss 2
Här kommer GUL - GRÖN - SVART.
Förra året sprang jag runt och drog upp 15 maskrosplantor
per dag i trädgården för att bli kvitt dom. I år orkar jag inte.
Varför utrota såna här GULA och glada solar?
Har massor av ormbunkar på husets baksidan. Försöker få dom att
trivas på andra platser. Men det är lönlöst. Jag kan annars tänka mig
mängder av GRÖNA ormbunkar, för dom är vackra.
Den SVARTA haspen på altan-dörren ut mot trädgården är gammal.
Har inte hjärta att byta. Den hänger med, trots lite skavanker.
Födelsedagskalas
En sån där korg med smått och gott ni vet, lite vin, några ostar, kex, konfekt och, som pricken över i, ett par exklusiva kalsonger. Nej, P äter inte kalsonger, men till någon som har allt köper man det som önskas alternativt blir uppskattat - därför blev summan av det hela perfekt, om än lite udda kombinerat.
Brorsdotter S är 3,5 år, och berättade glatt när jag steg in över tröskeln att katten blev livrädd när den såg såna som mig. Det värmde att höra.
Sen bar det iväg upp till S:s rum för att titta på 3787 olika gosse-djur, alla med olika namn, som man bör komma ihåg till nästa gång man kommer dit för att inte få onda ögat. Måste nog åka ut och småöva lite när S är på dagis nån dag, hade inte helt koll på riktigt alla namn i dag måste jag erkänna.
Klart för avfärd till födelsedagsbarnet. Brorsan och S försvann springande ut till bilen, för att undkomma regnet. Jag och C sod kvar och tittade på varandra... Vem tar vad? Korgen med kalsongerna? Teckningen som S ritat till P?
-- Du tar kalsong-korgen, så kan du hålla i den i bilen på väg bort, sa jag. Jag tar S:s teckning, den kan jag lägga på sätet när jag rattar bilen.
-- Bra, men ta S:s paraply här så slipper teckningen bli blöt.
Fällde upp det illrosa paraplyet med volanger och kastade mig ut i regn och blåst.
-- Du, Åsa, teckningen kanske inte är torr än förresten, skriker C.
Det var way too late. Jag hade redan en palett av regnbågens alla färger, och guld- och silver-glitter, på min vita jacka och tröjan innanför eftersom jag inte knäppt jackan...
Framme vid jubilaren. (Endast 50 m bort (30 m om man går genom kohagen) från huset vi nyss lämnat, men på landet åker man bil).
Glada tillrop och hurra-rop och den lite råa men hjärtliga stämningen förgyllde entrén.
Det var trångt på farstukvisten så jag stod längst bak i kön... under det illrosa paraplyet med volanger.
Teckningen fladdrade fortfarande - nu brydde jag mig inte om färgfläckar längre. Tänkte ett tag snyta mig i teckningen för att riktigt demonstrativt visa att jag minsann inte brydde mig om lite färgprakt här och där.
Till slut kommer jag fram till dörren. K står vid sidan av och ser mig inte förrän efter några sekunder...
-- Men jösses, vad är det ni har med er? skriker hon till de andra. En neger?
Visst. Jag blir brun fort och lätt på sommaren (nån gen med tattar-blod som fastnat hos mig förstås...). Och efter många timmars traskande på golfbanan, idogt trädgårdsarbete och att jag i princip befinner mig utomhus från morgon till kväll vid vackert väder, har mitt pigment nu visat sitt rätta jag. Men att kalla mig färgad är väl kanske att ta i...
Men kommentaren kom från hjärtat och hon hade aaaaaldrig sett så bruna händer.
Nej. K är inte konstig på nåt sätt. Hon är inte heller under 5. Hon fyller 62 snart.
Och resten av kvällen avlöpte i samma anda.
Minus 18 grader
27 högst uppskattade grader i går.
I morse 9 ynkliga deprimerande grader.
Minus 18 grader på bara ett dygn.
Näst intill ökenklimat.
Men jag ska inte gnälla. Det har blivit varmare nu. Hela 11 f***ing grader är det nu!
Det regnar. Det är grått.
Och i morgon ska jag börja jobba.
Ibland är man bara så uppåt!
Nu ska jag i alla fall på födelsedagskalas. Alltid något...
Fototriss
Fototriss är en kul idé. Första veckans tema är djur.
Galen (?) tupp.
Lurvig.
Trä.
Bilderna är tagna på stadsbondgården Karstorp.
Det är väl bara att inse...
Mitt mailande övervakas i och med FRA-lagen, vilket jag inte skrivit ett jota om här på bloggen - men följt åsiktsstormen emot lagen på andra bloggar vars innehavare engagerat sig och gjort det med beröm godkänt, som till exempel Drf, som har många bra inlägg och länkar till många andra.
Nu ska dessutom uppgifter lämnas ut om vilka filmsnuttar jag går in och tittar på på Youtube. SvD 4 juli.
Nu väntar jag på nästa geni-drag. Skithuslagen. Toastolar förses med en liten minidator uppkopplad till storebror med automatisk dna-test så det kan uteslutas (eller bekräftas, om det skulle vara så) att jag umgås med potentiella terrorister eller andra rötägg och planerar nåt illdåd. Med en fullt utbredd toaövervakning av det här slaget skulle dessutom terroristernas minsta lilla rörelse i detalj kartläggas.
Om inte terroristerna är så smarta så dom skiter i skogen förstås - vilket dom förmodligen är. Nedrans också...
Ordbrist
Stjärnor.
Farstufönster.
Pastell.
Jaså minsann...
Artighetsfraser utbyttes, det småpratades lite om vädret och tyvärr var lite arbete tvunget att avverkas också.
Sen kommer det, helt utan förvarning:
-- Du jag måste fråga en sak, om det är ok, det är personligt, säger N.
-- Ja, ja - visst det är lugnt.
-- Var bodde du år 2000? På Norrmalm, va?
-- Jaaee, kanske det. Hur så?
-- Tror vi dansade och höll på en gång nere på en krog i Skövde och delade en taxi hem på kvällen?
Vi pratade fram och tillbaka om det hela, hit och dit, men kom aldrig till någon klarhet i om det verkligen var mig han delade taxin med. (En del saker stämde inte, platsen var jag skulle bott till exempel, även om det var Norrmalm så var det ett annat område han kom ihåg...)
Men visst, när jag träffade honom första gången hade jag en känsla av att jag sett honom förut i något sammanhang. Om det är samma tillfälle som han menar är jag inte helt säker på. Jag har en annan situation i bakhuvudet, en gemensam fest. Där vi absolut inte dansade och höll på.
Glömde förresten fråga vad han menade med att vi, förutom att dansa, "höll på". Det uttrycket kräver sin förklaring.
Eller hur?
Ska fråga på tisdag när jag åker dit. Och även undersöka om det ändå inte är den där festen som vi träffats på.
Därefter ska jag bli strikt professionell igen.
Beslutsvånda
1) Pilla mig i naveln.
2) Räkna grässtrån.
3) Ligga på rygg...
4) ...eller mage.
Svårt.
Men de två första går bort förresten.
Verkar jobbigt.
Man kan inte lita på nån...
Klockan var då 12.00.
Bar ut solstolen, slängde ut filten på marken intill.
Berättade i målande ordalag för tvestjärtar, getingar, myror och andra tråkiga varelser vad som skulle hända om dom visade sig.
Hämtade skålen med jordgubbar och grädde, en kanna kaffe och min bok.
Suckade. Semestersuckar. Började med små, små inandningar som stegrades till suckar ända från tårna av välbehag.
Vickade. På tårna. Tog i lite väl mycket, blev nästan andfådd.
Bläddrade. Förvånades över hur tung en inbunden bok är. Ska köpa pocketböcker i fortsättningen.
Smaskade. Jordgubbarna försvann fortare än jag hann säga gott. Kaffet också. Tjugo minuter senare blev jag sugen igen. Får flytta min uteplats närmare altaningången, det är nog fyrtio steg in till köket. Fatta hur många steg det blir när man måste ha nåt att tugga, suga, mumsa, sörpla eller knapra på var tjugonde minut.
Viftade. Inte ett enda av jordklotets alla små kryp hade lyssnat på mig. De mest konstiga varianter var på samma kvadratmetrar jag befann mig på. Viftade så handlederna veknade.
Gäspade. Smågäspade till att börja med. Sen blev det stora doningar. Så det kändes som hjärnan var utan syre i tjugo minuter innan gäspningarna gav med sig.
När klockan var 18.00 reste jag mig. Och grillade lite med ankommen gäst, som gick vid 20.30.
21.00 slängde jag mig framför tv:n. 21.01, cirka, sov jag.
Hade, innan jag somnade, gjort en lista till James där jag radat upp sysslorna.
Plocka in filten och all disk som stod ute efter en hel eftermiddags småätande, stänga och låsa ytterdörren, hänga upp tvätten som låg i maskinen, plocka in den torra tvätten i skåpen, diska mega-disken och lite annat smått och gott.
Vaknade till nyheterna på tv:n i morse klockan 06.20.
Och vad upptäcker jag? James har inte gjort en enda av sysslorna jag beordrat! Inte ett jota.
Man kan inte lita på nån nu för tiden...
Färg
Gula fetknoppar.
Två små vita som snart ska bli...
.... röda och goda.
Solgul ros. (Egenhändigt uppdriven från frö.)
Paprikaplanta. (Jodå, från frö den också...)
Så här uppdelat styckvis ser min trädgård helt ok
En del har det hett om öronen, andra inte
Sevilla: 39.
Skövde: 22.
Skillnad: 17 grader. Sevilla hade Europas högsta temperaturnotering i dag.
(Stockholm hade 25. Högst i Sverige.)
Ska inte vi jobba på att slå Europa-rekord i morgon? Kom igen Sverige. Kom igen Skövde.
Men det klart, Spanien är naturligtvis fullt av självförtroende just nu, så en smula kämpigt kan det bli.
Jag håller tummarna i alla fall, och tippar:
Skövde: 36.
Sevilla: 27.
