8 augusti 2008.
Då drar OS i Beijing, eller Peking om man så vill, igång.

När förra spelen slutade tyckte man det var en hel evighet till nästa OS. Ooops, vart har den evigheten tagit vägen? Bara borta - nu står spelen för dörren igen.

Det är som jul ungefär, när man slänger ut granen tänker man: -- Jaha, då blev det mörkt igen - ett helt år tills nästa gång huset lyses upp av granen. Sen dammsuger man barr ända tills det är dags att ta in en ny och man undrar om det inte är dags att köpa den där plastgranen eftersom det ändå varar så kort tid och det går så snabbt till nästa år.

Vet inte om jag är en sport-nörd egentligen. Men jag kan knappt bärga mig tills OS drar igång. Gillar mästerskap och se de bästa av de bästa gå en kamp om de åtråvärda medaljerna. Oavsett nationalitet faktiskt, även om man så klart gläds och lipar lite vid en eventuell prisutdelning av en svensk medalj förstås. Tja, jag lipar nog lite vid varje prisutdelning förresten. Med ett uns fantasi kan man leva sig in i vilka känslor som rör sig i guldmedaljören när han/hon står längst upp på prispallen. Ryser vid tanken...

Åttonde augusti alltså. Nio dagar kvar - en hel evighet.