Jag som PT? Hehe, visst...

Så. Då är man helt plötsligt PT igen. Personlig tränare.
Visserligen obetalt - åt en kompis - men ändå!

Blir jag tillfrågad av någon som vill "ändra livsstil" som det så urbota dumt och snusförnuftigt kallas, vilket på ren svenska innebär att man vill sluta flåsa när man åker rulltrappa och inte behöva fråga någon annan om hjälp med att knyta skonsnörena, hjälper jag naturligtvis till.
Dessutom ska "livsstilen" helst vara ändrad redan inom en månad - det brukar vara det klassiska - då får man ligga i ordentligt redan från början.

-- Japp, jag ringer och skriver upp dig på spinningen i morgon. Vi syns tjugo i ombytta och klara utanför spinningsalen!
-- I morgon... men... Jag tänkte börja nästa vecka... på semestern.
-- Tjugo i sex i morgon! Basta!
Man kan inte avvakta sig i form. Eller hur? Gäller att smida medan järnet är varmt!
(Eller skyll dig själv att du frågade mig...)

För att peppa min adept skickade jag nyss ett sms med det enda men kraftfulla ordet "Laddad?".
Sms tillbaka: "Sluta nu! Jag blir ju nervös..."

I morgon hade vi redan bestämt golfrunda. Det tar vi som lite rörlighetsträning, det går liksom utanför "livsstilsomvandligen", golf spelar han ju i vanliga fall också...

Onsdag: Styrketräning. Inte säkert att jag kan va med där, men då skickar jag naturligtvis dit en spion som får avge rapport.

Torsdag: Spinning - mitt pass.
Där kan i och för sig vårat samarbete ta slut... han uttryckte sig nämligen ytterst ofint så här:
-- Aldrig i livet. Tror du jag går på ett spinningpass för en instruktör som en del idrottskillar kallar helvetes-Åsa. Ge dig!
Helvetes-Åsa. Jaså minsann...  Ibland får man reda på saker som piggar upp ens tillvaro.

Vi får se hur det går. Min karriär som PT kan alltså vara över innan veckan är slut. Men det var inte min idé från början...


Håller med, nja, kanske inte alls...
Morrat av Nollan

Lycka till! Haha, att ändra stil på en månad bör väl egentligen inte vara så svårt (även om jag tycker mig märka ett visst motstånd här, redan innan förändringen börjat träda i kraft) men att göra det hela till en "livsstilsförändring" krävs nog lite mer uthållighet. Jasså du, helvetes-Åsa :D, själv brukar mina patienter som jag kör lite x-tra hårt med kalla mig för den lilla elaka! Jaja, det är ju mest kul. Lite nyfiken, har du PT-utbildning? Funderar ibland om jag ska gå den, har nog möjlighet att få det från jobbet. Trist bara att man först måste gå styrkeinstruktörsutbildningen, de på mitt jobb som gjort det tycker inte att det ger något nytt jämfört med det vi redan har från grundutbildning och andra påbyggnadsutbildningar. Men just PT-utbildningen kan man ju ha glädje utav även utanför det ordinarie jobbet.

2008-07-14 @ 16:52:48
Morrat av beerbelly

Hahaha hur dum är han som ens ber helvetes-åsa :D

Ska bli ett nöje att höra hur det här fortskrider.

Ha en bra dag med hetsande!

Kram

2008-07-14 @ 17:49:23
Morrat av Åsa

Nollan: Motståndet var nog bara chocken att det blev så abrupt start... En som tränat handboll förut och så där. Inte hittat sin nya träningsgrej helt enkelt. Lätt att springa efter en boll... Gick jättebra i dag ;-).



Nix, har inte PT-utb. Oxå haft möjlighet att gå den, men styrketräningsgrejen har hindrat även mig. Tycker inte om styrketräning som - vad ska jag säga utan att det låter fel - träning av musklerna om man är en fullt frisk människa med "fullgod" fysik. Då är jag mer anhängare av styrketräning med egna kroppsvikten, typ gympa, aerobics, boxning och annat om man är en vanlig motionär, på högre eller lägre nivå...

MEN - styrketräning är självfallet bra vid rehab, skada, eller annan anledning till att träna upp svag muskel/muskelgrupp. Och specifik styrketräning för idrottsmän för att öka prestation. Jag har styrketränat mycket förr bara för att "man skulle göra det" och har läst både fysiologi och anatomi tillräckligt för att klara mig i gymmet, så jag räcker till där också, men undviker det... Såna som du är bättre, åtminstone vad gäller rehab och uppbyggnad, ja säkert för idrottsmännens grenträning också, det skulle du säkert klura ut med din kunskap hur musklerna funkar.



Och PT-delen i övrigt - tja, tror man kan ha en egen filosofi där. Själv har jag varit instruktör länge, länge, varit certifierad utbildare för nya instruktörer inom gruppträning och gått längre och kortar utbildningar inom området, så jag har väl så pass kött på benen att kunna tillåtas ha en egen uppfattning baserad på erfarenhet.



Jag har genom åren agerat som "PT" både professionellt och privat och jag anser till 99% att det är beror på personen bakom den där PT:n om man lyckas med målet eller inte.

Jag har träffat så mycket dumt folk genom åren med den ena utbildningen efter den andra som titulerat sig PT, som inte skulle kunna få en gepard att röra sig efter en antilop ens, så titeln i sig är inget att sträva efter...



Har man ett genuint intresse för människor, är lyhörd och lyssnar av, inte propsar på sin grej in absurdum, inte är FÖR präktig och att man uppriktigt tror att alla kan hitta någon form av träning som passar och gör nytta så ÄR man en PT, utan den formella utbildningen.

I kombination med förmågan att motivera och engagera förstås!

Viss kunskap behövs också förstås vad gäller träning, kost, psykologi och så vidare, det förutsätter jag finns.

Så varför ska du egentligen ha den där PT-utbildningen? Kallas du den "lilla elaka" så har du garanterat alla egenskaper som krävs och du har säkert en egen filosofi också, utnyttja det så är det klart! ;-)

Jag tror säkert en del "tanter i 60-årsåldern" som jag fått i gång kallat mig helvetes-Åsa också, inte bara idrottskillarna... ;-)



Vilken harang det blev. Blev så engagerad... ;-)



2008-07-14 @ 21:19:18
Morrat av Åsa

bb: He, he - jag det kan man undra. Han kanske skulle frågat nån annan? ;-D

Men jag är väldigt bra på att entusiasmera (blev det där rättstavat?!) folk, tror det känns i luften... :-)

Ha en bra kväll du med, lägg dig tidigt så du orkar med resan! ;-)

Kram.

2008-07-14 @ 21:23:56
Morrat av Nollan

Jag är helt klart inne på samma linje som du. Tanken på PT-utbildning är väl främst att det skulle vara en formell merit. Men ifos brukar det inte vara svårt att få den typen av jobb ändå med min utbildning. Har ju lyckats med det tidigare och kan säkert ordna det igen om jag får lust. Mest lite nyfiken på vad du tyckte, om du nu hade gått utbildningen. Har hört lite olika från de som gått på jobbet. Men jag tror nog att jag även i framtiden kommer att prioritera andra betalda utbildningar från jobbet. Nu är jag mest sugen på att få hjälpa en simklubb här i stan, med både förebyggande och rehabiliterande träning. Det ska bli spännande, de är så förbaskat överrörliga i axlarna de där simmarna! Men kurser i specifik axelträning har jag redan, så det ska förhoppningsvis går bra :)

2008-07-14 @ 21:46:03
Morrat av Åsa

Nollan: Tror den formella meriten kan kvitta, det var väl det som var kontentan av min harang! ;-)

Simmare! Kul! Egentligen är det nästan lite paradoxalt att de är så överrörliga med tanke på mängden muskler... sett ur mitt lekmanna-perspektiv. Men vet också hur simmare jobbar och vet hur dom tränar. ;-)

Du får gärna berätta lite så där i generella termer om du gjort framsteg med simmarna, och vad som gått hem när ni kommit en bit på väg, vilket naturligtvis ligger en bit fram. Om du har lust. Men då kan vi ju maila kanske... ;-)

Tycker om upplevelsesbaserad kunskap... man lär sig alltid nyttiga saker på det sättet!

Nu måste jag sova, så jag orkar fokusera på min adepts rörlighet i baksvingen i morgon... :-D



2008-07-14 @ 22:46:01
Morrat av Valross

Golf? A-ha. Då förstår jag helvetes-passusen.

2008-07-15 @ 13:05:59
URL: http://valross.blogg.se/
Morrat av Åsa

Valross: Kul. Verkligen kul. ;-)

2008-07-15 @ 16:29:18

Shoot!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0