Huset intill mig är fortfarande inte sålt! Och det var ute till försäljning redan i början av maj. Priset är dessutom sänkt med ett par hundra... Mystiskt.

Bättre jag säger det, så slipper nån, som den jag nyss pratade med till exempel, droppa en kommentar: 
Det kan va så att det inte finns någon som har lust att bo granne med mig, nä. Så kan det vara...

En lite troligare anledning, eftersom jag inte lider av så värst mycket dåligt självförtroende, är att det inte finns någon trevlig altan att tala om. Den altan som finns blir kolsvart vid 17-tiden på kvällen då solen försvinner bakom huset ovan. Det skulle jag se som ett mycket stort hinder i funderingarna på att köpa fastigheten i fråga. Finns inte speciellt stor möjlighet att få till en ny altan, med lite fler soltimmar, heller...

Nåväl...
När jag tillbakalutad i min stol under parasollet i dag satt och filosoferade kom jag att tänka på vilka som vore roligt att ha som grannar. Om man fick välja fritt.
Inte precis någon närmare eftertanke precis - jag bläddrade i gp, aftonbladet och nån mer blaska för att få några namn att spinna på. Och höll mig inom Sverige.

Valde ut tre:

1) Mikael Persbrandt.
Nej, nej, nej. Inte bara för att ha nåt att vila ögonen på - inte alls. (Även om det skulle hjälpa upp grannsämjan ganska rejält, åtminstone från min sida, det sticker jag inte under stol med.)
Nä, jag tror helt enkelt det skulle bli ett lyft för hela kvarteret... Sång, musik och teater skulle sprida sig på vår, annars så lugna, lilla gata, med liv, rörelse och kanske en och annan fylleskandal.
Var så god, Mikael, huset är ditt!

2) Mona Sahlin.
Absolut ingen beundrare av Mona som politiker, men jag tror vi kunde sitta långt fram på småtimmarna och snacka skit, och annat, över en flaska vin. Och jag kanske får veta hur hon ska reda ut det om (när?) hon blir statsminister. Kanske kan hon i den informella situationen överraska mig med att säga nåt vettigt till och med. Har svårt att tro det, men hon är säkert en hejare på att socialisera...
Välkommen Mona!

3) Alex Schulman.
Ha, ha - han är skön den elake Schulman. Mer egotrippad människa får man leta länge efter. Men han säger vad han tycker och tänker (tror jag) om allt och alla, och ofta (inte alltid) får han in rejäla serve-ess!
Jag tycker han kan flytta in i grannhuset för jag är helt enkelt nyfiken på att se om han är ett sånt ass-hole i "verkligheten" eller vardagen om man så vill, eller om det inte bor en liten, liten snäll Alex innerst inne...
Move your ass, Alex!