Efter att ha farit runt som ett jehu i går förmiddag bestämde jag mig för att trycka på semesterknappen.
Klockan var då 12.00.

Bar ut solstolen, slängde ut filten på marken intill.
Berättade i målande ordalag för tvestjärtar, getingar, myror och andra tråkiga varelser vad som skulle hända om dom visade sig.
Hämtade skålen med jordgubbar och grädde, en kanna kaffe och min bok.

Suckade. Semestersuckar. Började med små, små inandningar som stegrades till suckar ända från tårna av välbehag.
Vickade. På tårna. Tog i lite väl mycket, blev nästan andfådd.
Bläddrade. Förvånades över hur tung en inbunden bok är. Ska köpa pocketböcker i fortsättningen.
Smaskade. Jordgubbarna försvann fortare än jag hann säga gott. Kaffet också. Tjugo minuter senare blev jag sugen igen. Får flytta min uteplats närmare altaningången, det är nog fyrtio steg in till köket. Fatta hur många steg det blir när man måste ha nåt att tugga, suga, mumsa, sörpla eller knapra på var tjugonde minut.
Viftade. Inte ett enda av jordklotets alla små kryp hade lyssnat på mig. De mest konstiga varianter var på samma kvadratmetrar jag befann mig på. Viftade så handlederna veknade.
Gäspade. Smågäspade till att börja med. Sen blev det stora doningar. Så det kändes som hjärnan var utan syre i tjugo minuter innan gäspningarna gav med sig.

När klockan var 18.00 reste jag mig. Och grillade lite med ankommen gäst, som gick vid 20.30.

21.00 slängde jag mig framför tv:n. 21.01, cirka, sov jag.
Hade, innan jag somnade, gjort en lista till James där jag radat upp sysslorna. 
Plocka in filten och all disk som stod ute efter en hel eftermiddags småätande, stänga och låsa ytterdörren, hänga upp tvätten som låg i maskinen, plocka in den torra tvätten i skåpen, diska mega-disken och lite annat smått och gott.
Vaknade till nyheterna på tv:n i morse klockan 06.20.
Och vad upptäcker jag? James har inte gjort en enda av sysslorna jag beordrat! Inte ett jota.
Man kan inte lita på nån nu för tiden...