Haft en trevlig helg. Trots att jag jobbat både lördag och söndag. Det ÄR segt att jobba helg alltså. Men dom här två dagarna har susat fram i rekordfart för maken till trevliga kunder i parti och minut och bra stämning var längesen jag upplevde. Tack ska ni ha!

Men... måste bara delge en "spaning" jag haft på gång ett tag och som jag fick bekräftat fyra gånger i helgen.
Vad är det med folk som bara avbryter personalen (mig) när jag uppenbarligen är upptagen och pratar med någon annan (kund - ingen bekant till mig själv alltså) eller möjligtvis pratar i telefonen? Vad har hänt med det där vänta på sin tur? Har det begreppet slutat existera?
Jaha tänker ni. Typiskt ungdomarna där uppe på gymmet. Tänker bara på sig själva och tror dom kan göra som dom vill.
Fel! Det är främst surkärringar (som ni tyvärr blir kallade p g a beteendet) i min ålder som av nån anledning tror att det bara är deras tid som är dyrbar och äger stället dom tränar på. Herregud! Om det vore en ivrig, finnig kille i sextonårsåldern skulle jag faktiskt ha full förståelse för om han i sitt ungdomliga oförstånd skulle avbryta mig och nån som står och pratar. Det kan jag ha överseende med.

Så alla kärringar i min, typ 40, ålder (och faktiskt gubbar i vissa fall, men sällsyntare) vänta på er tur! Visa normalt hyfs, begåvning och uppfostran för guds skull.
Hur bråttom jag än har (eller möjligtvis hur arg jag än är) skulle jag aldrig någonsin komma på tanken att abrupt avbryta mitt i en konversation i en situation där personalen pratar med en annan (förmodligen minst lika viktig som du) kund.

Jag blir vansinnig på eran brist på respekt för både mig och den jag pratar med! Nästa gång kommer jag att säga det också. Jag har tröttnat.