En björn har synts på Billingen. Av min bästa vän A.
Näpp, hon är inte lagd åt överdrifter. Även om jag ett tag funderade på om hon fått riktigt starka saker utskrivna.
I helgen var hon och familjen upp på berget. A i täten, de andra lite bakom.
Hon tittar in i skogen och ser en hårig rumpa. Rumpan vänder sig bort och istället syns ett björnansikte. En liten björn, men ändå.
Fascinerande.
Dagen därpå åkte de upp till platsen med en kunnig jägare i släptåg. Och visst, det fanns rivmärken på ett av träden som kunde antas vara björn.
Björnar har tydligen berget Billingen som ett av sina strövarstråk. Men är inte bofasta så här långt ner.
I morgon ska jag åka upp till 3,5 km-spåret där nallen befann sig.
Om jag vågar.
Men förmodligen är den redan långt, långt borta vid det här laget.

www.vindvirvel.blogg.se