Jo visst. Det finns det säkert flera som inte gör.
Men just nu, så här efter segern mot Malmö, tycker jag alla borde älska handboll. I alla fall älska IFK Skövde.
Ska inte skriva referat från matchen, det finns andra som gör.
Satt på första parkett, en meter bakom spelarbänken. Såg minsta lilla ryckning i Gunnars ögonvrå första 30. Sista 30 bevittnade jag Carléns uppgivna ögon när pågarna missade reduceringsmål.
Dom stod mest i vägen i och för sig. Stod och coachade precis i min målvinkel! Både vid anfall och försvar dessutom. Tänkte ett tag resa mig upp och be dom sätta sig ner. Stannade vid tanken.
Dom är stora dom här handbollsgossarna. Jösses. Jag räcker upp till knäskålarna. Ungefär. Och sjutton vet om jag inte är lika bred som någon av spelarnas lårmuskel också.
Man blir rätt fascinerad när 100 kg anfallare dundrar in i, om han har otur, 300 kg försvar. Tvärstopp. En betongvägg. Måste göra rätt ont. Det låter som det gör ont. Ett dovt snabbt "bonk".
Men lipar dom? Nej, inte så ofta. Vid avblåsning reser dom sig, skakar på sig, haltar ett par steg. Klockan stannas några sekunder. Svett torkas. Redo igen. Åt ena eller andra hållet.  
Tror fotbollslirare lipar oftare. Ska undersöka detta under SAIK-säsongen. Ska bli en Skövde-sportnörd.
Fast hockeyn går bort. Tycker inte Skövde är intressant i hockey helt enkelt. Tycker inte hockey är intressant över huvud taget förresten. Jo, landslaget förstås.
När det gäller Sveriges landslag är jag alltid patriot och kan se på den mest ointressanta idrott med intresse.
Har sett på bowling till och med. Då hade jag varit på kurs med en av spelarna några månader innan. Det kan ha varit anledningen om jag tänker efter.

Köpt kamera förresten. Fattade ett beslut och slog till.

www.vindvirvel.blogg.se