Ännu en träningskväll.
Var först på "mitt" gym Nautilus där jag är instruktör fast inte på något av dagens pass. Skulle vara deltagare hos A.
Glada människor. Leende människor. Instruktören skrattar, deltagarna småpratar i dag, utan att störa. Deltagarna ser glada ut under passet och ser ut som de har kul. Fine. Det är det jag är ute efter när jag tränar gruppträning.
Därefter skulle jag ner till Sviskis (som min arbetskamrat råkade säga när han pratade lite för fort en dag...) för att träna med mina kamrater M och K.
(Jag stjäl dessutom Sviskis från min arbetskamrat... då säger jag ju inte vilket träningsställe jag pratar om. ;-) )

K dök aldrig upp i och för sig. Men det förstod jag redan vid 16-tiden när hon febrilt började skicka konstiga mess. Man känner sina löss på gången, som det heter.
Men det är inte första gången "himlen trillar ner" för K. Himlen trillar ganska ofta för K.
Jag tjänar i alla fall pengar på K, för jag och M brukar slå vad om hon ska dyka upp eller inte. Jag är mer pessimist (eller vinnare, beror på hur man ser det) än M.
Nåväl. Här kommer kvällens fundering:
Varför är det ingen som skrattar eller är glad under Sviskis-passen? Råkar man skratta, flina eller över huvudtaget fnissa så tittar folk som om man kom från månen. Och det gör jag inte.
Hur orkar dom ha begravningsstämning i 60 minuter. Jo, de fogar in sig i mallen. Präktiga, duktiga och.... ja, muppiga.
All heder åt J som ledde passet. Han försöker ju vara glad och är duktig. Men när 99% av deltagarna som ser ut som stenstoder och inte gör ett enda minspel under cirka 60 minuter. Hur orkar han stå där i mitten?
Jag försökte i alla fall le och se glad ut, och skämta lite med M, som tack och lov var med. Annars hade jag gått hem.
Och hur orkar alla andra på Sviskis.
Det är präktigt, duktigt och... ja, muppigt.
Nä - ändra attityd lite, lite, lite. Snälla!
Sviskis är duktiga, varför inte surfa på den vågen istället?

I morgon går jag till Nautilus igen. Halleluja!