Det ordet föresvävade mig idag. Händer inget, vad gäller mig själv.
Frågade en av de härliga tjejerna på spinningen i dag var hon varit de senaste veckorna. Hon har varit spårlöst försvunnen.
Jag har varit i Kanada, svarade hon. Och hälsat på A. Strålman. Jag är kompis med hans flickvän sen länge, och skulle hälsa på.
Jaha. Kul för dig, jag är inget avundsjuk alls, sa jag.
Och vet du vad, fortsätter hon, innan jag ens hunnit smälta att hon varit i Kanada. Jag träffade Mats.
Mats? Vilken?
Sundin.
Ja ja. Kul igen. Var är autografen? Det hade varit käckt om den varit tatuerad i pannan.
Nä, jag bara stod med öppen mun och stirrade, sa hon. Fick inte fram nånting.
Bra, sa jag. Det var friskt vågat.
Småpratade på vägen ut med henne och kompisen. Trevliga. Glada. Ja, såna som jag blir glad av.

Jag har rest, hållt mig framme och säkert upplevt mer än vissa andra.
Men här och nu... hur tråkig är jag?
Jättetråkig. Skärpning!

Det mest spännande som hänt mig i dag är att jag fick ett stort brev. Blev jätteglad när jag öppnade. Tack till dig.

vindvirvel.blogg.se