Från gymmet till bilen: 3 minuter. (Om jag gått direkt hade det tagit 7 sekunder, nu stod jag kvar utanför ingången med Guldlock. Och skrattade åt något. Vad vi gapflabbade åt var oklart när vi skildes åt...)
Bilfärd hem: 4 minuter.
Från bil in i huset: 3 sekunder.
Ut igen, med soppåsen som stod och luktade skunk i farstun: 5 sekunder.

Av med jackan. Packa upp svettiga träningskläder. Precis i uppackningsmomentet upptäckte jag att jag fått kallbrand. Springer ut i hallen för att se om de drabbade kroppsdelarna, fingrarna, lossnat där (för kroppsdelar lossnar väl lite random vid kallbrand?) - eller om jag måste springa ut till bilen och leta efter extremiteterna.

Jag överdriver kanske. Men bara pyttelite.

Det sista jag skrek, på håll, till Guldlock innan vi var utom hörhåll för varandra var en svordom i kombination med informationen att jag glömt vantarna i omklädningsrummet och inte orkade springa upp och hämta dom.
Är man lat, ska man straffas - som det gamla djungelordspråket lyder.

Konklusionen av ovanstående är att det är för j--la kallt helt enkelt. Hit med värmen igen. Vi hade det ju en så mysig vinter fram till snön kom härom dagen och alla siffror i väderprognoserna visas med ett litet streck framför sig. Att ett sånt litet streck kan göra så stor skillnad på trivselfaktorn i tillvaron.