Jul- och nyårsfirande och dessutom inte en helt tillfredsställande höst vad gäller egovälbefinnandet har visat sig i form av trånga byxor och allmänt tråkig uppsyn helt enkelt.
Nu lägger vi in racerväxeln och fixar till beach 2012 snarast möjligt. Några långsiktiga mål är det inte tal om, som att vara fit till juni eller så. Här gäller hårt arbete på kortast möjliga tid och sen bibehålla det på enklast möjliga sätt.

Det här med belöningarna som är så poppis, som jag har förstått det, när man uppnått nåt av sina mål? Exakt vad skulle det va undrar jag då? Det jag behöver har jag, det jag önskar köper jag. Om det inte är utopiskt ur ekonomisk synvinkel. Att lova mig själv att jag ska pressa mig ner i favoritjeansen, där min bakdel faktiskt visar sig i extremt bra dager, utan att använda kofot och därtill en halvtimme i dyrbar tid, så ska jag få till den där spaavdelningen i källaren jag så länge suktat efter. Det är en jättebra belöning. Svisch skulle det säga då. Skulle slinka i jeansen som dom vore inoljade.
Men vem pröjsar den belöningen? Om två veckor? Inte jag i alla fall.

Jag har tusen andra saker, som kostar oproportionellt mycket sett till det faktiska behovet, jag inte heller kan belöna mig med trots att det vore fantastiskt trevligt.

Jag kör mitt vanliga race, och beach-form har man ju faktiskt lyckats prestera några år nu med tanke på min prestigefyllda ålder: Ät mycket när du är hungrig, då komer inte det där suget. Lär dig skilja mellan hunger och sug. Stadig frukost, stadig lunch och precis så mycket att du inte är hungrig på kvällen innan du lägger dig. Check. Jag skippar mellanmålen, fullständigt onödigt tuggande, sett ur mitt perspektiv.
Allt du stoppar i dig minus det du förbrukar visar sig på vågen helt enkelt, oavsett hur du fördelar det under dagen. Det är min bestämda övertygelse. Och jag är faktiskt en motionär (inte nån som presterar på elitnivå och behöver extra tillskott av diverse vitaminer, proteiner och aminosyrer för att exprimentera med det där lilla extra som gör att man står överst på pallen) och behöver inte heller några kosttillskott, proteinbarer eller annat krafs, vanlig mat är fullt tillräckligt.

Vill jag belöna mig helt random (för jag tycker jag är awesome helt enkelt, till exempel) med en chokladkaka (eller wienerbröd) precis utan anledning en vanlig torsdag, eller måndag eller onsdag, så är det helt ok. Men jag lägger den i samband med lunchen och äter precis lika mycket lunch som vanligt ändå, och trycker ner chokladkakan i samma veva. Inte bara ta en ruta liksom, så resten finns kvar så jag kan småäta. Moffar man i sig så mycket onödigt man kan precis efter man är mätt är man rätt nöjd en ganska lång tid efteråt. 
Samma sak på helgerna om det inte är nåt festligt på gång. Men man kan byta ut den stadiga lunchen mot en brakmiddag på kvällen utan failure. Inga problem. Med efterrätt då. Stressa värdinnan/värden så allt kommer i ett bara - då är det inga problem att frossa.

Men är den där varianten verkligen nyttig? Pfft - vi i västvärlden har inte direkt någon brist på mat, om man bara äter fullgod kost till frukost och lunch och kompletterar med en lättare middag. Finns inte på kartan att vi skulle lida nån form av brist på nåt av det vi behöver med vårat överflöd. Förutsatt att det är bra mat när vi äter, med kostcirkelns alla beståndsdelar.

Se så. Nu kör vi. Vågen visade 60,4 i morse. Min "match-vikt" är 57,4, då sitter de supersnygga jeansen jag köpte hos S på JC som en smäck. Ge mig fyra veckor. Max.

Självklart ökar jag träningsdosen också förstås. Man kan inte vila sig fit. Det hoppas jag alla förstår utan att jag behöver säga det?

Så, nu fick ni en Magnussonsk utmaning. Har ni också jeans ni vill slippa olja er in i? Just do it! My way.