Så jäkla segt. Att göra nytt spinningpass. Började väl runt slutet på oktober att göra ett nytt och nu, till slut, ligger åtminstone musiken klar i cd-pressen. Bara själva koreografin kvar då. Det tar jag någon annan dag när andan faller på.
Fattar inte folk som grejar lite då och då med passet och på så sätt presterar det lilla underverket. Jag grejade väldigt lite där i oktober, sen har det hängt över mig sen dess. Fokuserade tre timmar i går och fyra i dag - så funkar skapandet för mig. Det kanske vore bra med förkoreograferade pass. Men va trist. Urtrist. Charm noll. Tycker jag.

Har inte hunnit (eller orkat bland alla rea-stollar) fixa nån schyst blåsa till nyårsafton i morgon, får bli nån gammal trasa. Men som tur är fick jag en jättefin ring i dag, efter mycket tisslande och tasslande, som E absolut tyckte jag skulle ha i morgon.
-- Jaa, den kan du ha på nyårsafton. Det blir jättefint.




-- Men den kan du inte ha på tummen!
Sa S, den andra brorsdottern, snusförnumstigt när hon tittade på min andra hand där ringen var placerad på just tummen. 

Blir en gammal klänning i morgon, med sprillans ny glittrande plastring på lillfingern som acessoar. Allt klär en skönhet och visst kommer skönheten inifrån? Jag kommer vara bedårande i morgon med min nya ring som jag fått av brorsdöttrarna. Det räcker hur bra som helst för mig att E tyckte den passade bra som nyårsbling-bling och jag kommer att mysa lite inombords varje gång jag tittar på den.