Då var julaftonsracet över och kylen är full med rester så det räcker och blir över tills julen dansas ut vid tjugondag Knut.

Juldagen brukar vara enda dagen på året man inte längtar så man kan dö efter frukost redan innan man vaknat. Snarare tvärtom. Tvinga mig inte att äta nåt är du snäll, är första tanken som dyker upp när man rultar ur sängen. Så även denna juldag. Däremot satte jag iväg i full galopp fram till skålarna med de överblivna julgotterna för att se om det kunde finnas en liten seg knäck att testa hållfastheten i plomberna med som start på dagen. Det fanns det. Och några halvsmälta chokladtryfflar...

Det är i alla fall mysigt med julen och allt stökande. Det enda som varit lite störande hittills den här julen är det där med granen. Den stod färdigdressad på sin plats i god tid och allt gick smidigt fram till det att den råkade bli trött och ville luta sig en smula. Den föll åtminstone inåt, mot väggen, så varken person- eller julpyntsskador uppstod.
Efter den incidenten har granen hela tiden lutat lite. Ungefär som tornet i Pisa. Jag har skruvat och skruvat på den där helt osannolikt korkade konstruktionen aka julgransfot för att försöka få granen rak.  

 

Ser ut som jag får jobba på skruvandet lite till va?

Nu väntar man på julhelgens matkoma nummer två. Juldagens traditionella kalkonsnaskande. Mums!

En promenad borde klämmas in förresten. Inte så mycket för själva motionens skull, mer för att inviga mina bedårande julklappsvantar. Älskar dom. Tack mamma!



Önskar er alla en riktig härlig fortsättning på julen!