Pekade fingret åt snön i går. Nu kan jag drista mig till att säga att det trots allt såg helt ok ut när jag stack ut huvudet genom dörren för att skotta, för det var ju normal mängd. (Och dessutom ska det bli tö om man ska tro väderförståsigpåarna. Dom brukar ju ha rätt? Eller?)



Men jag småsprang inte ut. Jag tassade försiktigt. Kände mig för. Såg ut som hyresgästernas vovve Kingston. Han skuttade inte eller ut i pur förtjusning i det vita, matte fick nästan dra fram honom till trappan. Klok hund.



Järneksbuskarna ser extremt juliga ut med snö. Det erkänner jag.




Tråkigt bara att penséerna måste dö snödöden. Den måste vara smärtsam.




Fick tummen att skifta däck också, nu kan man köra på som vanligt igen. (Inom parentesen kan väl nämnas att det visst står i lagen att man redan ska ha satt på vinterdäcken, men det behöver vi väl inte skylta med så där öppet, va?)

Däckonomen i Skövde. Trevlig kille som har det där stället. Och snabbt går det, cirka sju minuter plus minus två för ett skifte. Dessutom gratis kaffe. Spring snabbt som sjutton in på kontoret och häll upp, det hinner inte svalna innan det är dags att betala dom där futtiga 200 pixen dom tar för besväret. (Jag hann fiska upp tre kakor ur burken och doppa innan det var dags att pröjsa. Sen stod jag kvar en stund extra så kaffet hann bli munvänligt så jag kunde sörpla ur.) Väl investerade pengar. Däckonomen, sa jag det?