Som vanligt är det här med mig och kyrka inte helt kompatibelt. Blir stiff som en pinne och är inte hundra procent bekväm. Och än en gång dök det där fenomenet med Guds frid! upp. Andra gången i mitt liv detta utspelade sig, och jag vet att jag skrivit om det förut, men jag upprepar mig så gärna.
Man ska helt enkelt sträcka sig runt i bänkarna och skaka hand med folk och önska Guds frid till höger och vänster. Ååååh vad jobbigt - hela jag vrider mig i svensk olust, och vill bara bli en sköldpadda inne i ett skal och titta ut först när faran är över.
Nu var mannen till vänster om mig en proper man med fast handslag, vänlig blick och tvekade inte en sekund - så det gick ju strålande. Vände mig till höger och skakade hand med Bittan och Bettan. Och fnittrade lite. Så där när man tycker man är urpinsam.
Sen fick det vara nog. Inget mer Guds fridande handskakningar för min del.
Och prästen drog ut på det.... nästan in absurdum. Jag hade hinnit springa runt och ta hela den samlade församlingen i hand.  Och nu pratar vi om prästen som jag satt på en liten piedestal dessutom.
-- Karin! Där hade du kunnat sjunka ner till botten och fått jobba dig uppåt igen. Men eftersom du nu talade så fint så står du fortfarande kvar högst upp. Men inga fler såna långa Guds frid-things, tack. Blev urstressad ju.



Åsså var det sång...



Wild horses från Susanna, till vänster, körde upp ståpälsen i topp. Och öppningsnumret från musikalen Rent satt där den skulle. Med på bilden är Andreas också förresten, och Kristina.
 
Det enda molnet på kyrkohimlen denna mässa var två skrikande ungar. Ja, jag vet. Så säger man inte - men nu gjorde jag det. Ruskigt irriterande. Lite snyftande hit och dit gör väl inget, eller nåt illvrål då och då är helt ok. Men typ kolikskrik i säkert 45 minuter ÄR irriterande och man kan inte helt bortse från det. Förlåt mig mammorna, men kan man inte gå ut en runda och göra nåt som bäbisen tycker är lite roligare. Så tycker jag, lite bittert så där - men nån ska ju va de också.

Och här kommer den lilla solstrålen, som i slutet av mässan hade spring i benen, men ändå ville vila på nåt mysigt ställe. Två gånger hittade hon sin favoritplats. Längst fram i kyrkan. På regnbågsflaggan som prydde S:ta Helena i kväll.




En sista sak: När jag skrev inlägget tidigare i dag, med den lilla puffen för kvällens arrangemang, gick jag in på Svenska kyrkan i Skövdes hemsida för att hitta den där annonsen jag la upp. Hittade inget. Tryckte på kalendern nere i högra hörnet. 1:a december. Nähä nä, inga aktiviteter i den kyrkliga organisationen jag tillhör.
Nu i efterhand, innan var jag lite stressad, klickade jag för säkerhets skull in en gång till och letade. Och hittade en flik som hette "Musik i S:ta Helena kyrka" - där står det förstås, tänkte jag och andades ut. Nähä, första tillställningen i S:ta Helena med musik i december är först den 3:e tydligen.
Som medlem i Svenska kyrkan vill jag veta var jag hittar informationen om kvällens tillställning i kyrkan. Vad är det jag varit på? Jag kanske vill ha information om vilka som deltog och som sjöng så vackert? Vad hette prällen? Jag kanske helt enkelt vill veta varför det ringde i kyrkklockorna en torsdag? 
Är det nu så att jag är halvblind och att allt står klart och tydligt på hemsida fast jag missat det, då ska jag högtidligt skriva en rättelse om det. Jag förutsätter att jag är halvblind och ser med glädje fram mot den som visar mig var jag ska klicka för att hitta informationen. Visar det sig att jag faktiskt letat förgäves blir jag topp tunnor rasande arg.