Lite ödmjukhet sitter aldrig fel

Tömde förslagslådan på jobbet.

Åsa! Du är kanonbra! läser jag på en liten lapp som någon, anonym, lämnat.

Sånt gör man ingen större sak av. Körde bara lite schysta segermoves, frågade Anton ca 400 gånger om han sett lappen och gick runt med den fasttejpad i pannan några timmar. Inget konstigt med det.

Ok. Det kanske steg mig, pyttelite, åt huvudet det där, eftersom jag på kvällens klass kläckte ur mig:

-- Glömde luciakronan dagen till ära, men jag skiner ju så bra ändå.

Ödmjukhet är min i särklass starkaste sida.





Håller med, nja, kanske inte alls...

Shoot!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0