Kicki Norman i Metro skriver om Blondinbella i dag.
Det har ju fler gjort. Indeed.
Jag vill absolut inte påstå att Kickis artikel handlar om avundsjuka. Jag förstår vart hon vill komma med sitt resonemang.
Men varför ska Kicki, liksom många andra, köra en grej på Blondinbella för att framhäva sig själv. Det är det jag inte förstår.

I samma artikel säger hon att Gynning är charmig? Och tycker Carolina är karriärsmart.
Vad är då inte Blondinbella? Då bleknar ju Gynning och långt flera i avseendet att vara karriärsmart.

Har lovat mig själv att inte klicka in på Blondinbellas blogg, för jag tycker inte om grejen hon gör. Så jag kan inte säga nånting om innehållet på hennes blogg.
Men vad jag förstått så är det ganska många andra som uppskattar hennes blogg och hon tjänar pengar på det hela.
Fine.
Smart.

Att samhället ser ut som det gör med den fixeringen som finns avseende mode, utseende och så vidare beror ju inte på Blondinbellas blogg. Hennes blogg är ju ett uttryck för samhället.

Vad jag inte förstår är hur man kan hylla Gynning samtidigt som man dissar Blondinbella?

Skit, vad klantigt!

Aftonbladet visar ett lysande självmål från Ungerska ligan.

Först skrattar man. Sen tar man sitt förnuft till fånga och förstår hur oerhört synd det är om denna (före detta?) fotbollslirare. Hur mycket är han värd, på en skala, efter att ha gjort en sån grej? Hur kul är det att stå i fotbollens historieböcker som en som gjorde det snyggaste självmålet?
Och för att spä på det hela och mata på med onda piskrapp: Målet avgjorde matchen.

Undrar vad han förbannar mest efter en sån malör?
- att han inte var bänkad denna match?
- boll-j**eln, helt enkelt?
- sin egen okontrollerbara fot som la trasan i mål?
- att han någonsin började lattja boll?
- att han blev född?

Stackarn!
Blir nästan tårögd när jag tänker på hur länge han låg och vred och vände sig innan han somnade. Om han inte söp sig stupfull förstås, vilket är mycket sannolikt.

Mats Härd konstaterar i dagens gp det sanna i att idrott och politik hör ihop.

Jag kommer att titta på OS med glädje i sommar. Med en liten bitter och fadd smak i munnen dock.

Men våra idrottsmän och kvinnor, som lägger ner sina själar i utövandet av sina grenar, borde få åka dit utan mörka moln som skuggar i skepnad av Kinas avsaknad av demokrati.

Eftersom Peking-OS debatteras flitigt just nu, måste väl idrottsutövarna någon gång drabbas av en flash i hjärnan att "kanske är det fel att åka dit, jag kanske borde stanna hemma". En tanke som fladdrar förbi och nuddar medvetandet. Grumlar till det i glädjebägaren kan tänkas, både för den rutinerade OS-deltagaren och de som kanske ska med och "lära" inför kommande mästerskap. Och bidrar till en liten, liten störning i uppladdningen kanske?

Tråkigt. Det borde vara de tävlandes tid fram till OS. Fokusering på idrotten, resultat, formtoppar, höghöjdsträning, kolhydrater, ja, vad som helst - bara det är långt ifrån den politiska arenan.

Men tyvärr. Det hör ihop. Idrott och politik via kapitalism. Symbios.

Det enda som möjligtvis skulle tala för en bojkott är att det kanske kan bli en start på något mer varaktigt agerande efter OS. För enbart en OS-bojkott skulle naturligtvis inte ge det kinesiska folket frihet.

Risken är stor att debatten klingar av efter OS. Då vill alla ha del av den växande kinesiska kakan igen. Diktaturen viftas under mattan - och kapitalismen trummar vidare.

Visst är det härligt med vinnarskallar?! (Eller dåliga förlorare, kan det också heta.)

Såna som gör vad som helst för att vinna, oavsett hur betydelselös segern eller prestigen egentligen är.

Jag är en av dom.

Kom att tänka på det på träningen. Satt bredvid J, som precis som förra veckan, hetsade mig till att näst intill trilla av den där j-la spinningcykeln.

Efter ett munhuggande innan vi körde i gång drog vi i väg i 57,5 minuts tystnad oss emellan. Bara sneglande på den andra när det var motståndsökningar, tempoväxlingar eller vad det nu var.

-- 2,5 minut kvar, skriker H, instruktören.

-- Nu j-vlar, väser J, du är död.

-- F-n heller. Nu drar jag, säger jag.

2,5 minut passerar med lömska blickar som ackompanjemang.

-- Gött, jag vann! skriker jag när musiken tar slut.

-- I helv-te heller, du var 400 m bakom.

Löjligt! Japp. Men så skön känsla. Ändå. Gött, jag vann ju!

Under passet, trots den stenhårda kampen, hann jag dra mig till minnes hur många situationer som helst där man varit riktigt patetisk avseende sin vilja att vinna, slå, imponera, briljera, klara, mosa eller vad nu situationen i fråga krävt för verb.

Här kommer tre av de cirka hundra situationerna jag drog mig till minnes.

Bordtennis

Jag och en före detta skulle spela bordtennis för skojs skull. Jag är inte på nåt sätt dålig i bordtennis, men han var bättre. Vann nog nåt set i början, tror jag, men sen gick det sämre. Ju fler bollar han smashade in, ju argare och mer ofokuserad blev jag.

Vi tog en paus.

Försökte andas och köra nåt mantra för att peppa mig själv.

Igång igen. Yes! Boll efter boll gick in, och jag fick med mig några nätrullare. Leder stort.

Då upptäckte jag varför.

Aset spelade med vänsterhanden! (Ja, han är högerhänt) .

Jag knäckte racket över knät, trampade på en ping-pong-boll. Gick ut och satte mig i bilen.

-- Men jag skulle ju bara skoja med dig, sa han, när han gjorde mig sällskap. Kom vi går in och fortsätter. Du leder ju!

Så säger man inte till en vinnarskalle.

Det dröjde ett år innan vi kunde skratta åt det hela tillsammans. Innan dess var bordtennis ett tabubelagt ämne i vår kommunikation.

Golf

Nu har jag lugnat ner mig på golfbanan. Men förut var det värre. Därför berättar jag inte om mina utbrott på banan, för det är riktigt skämmigt.

Men däremot kan jag berätta om O, som också är en vinnarskalle.

Vi var ute en runda. Och det gick så där för O.

På ett hålen, nära klubbhuset, tar han klubban han precis missat med och drar allt vad han kan långt ut i skogen. (Han är lång och stark, så den kom en bra bit in.)

--  Hoppsan, sa jag. Den kanske blir svår att hitta.

--  F-n ta dig om du letar efter den. Den är död och begraven! Is no more, i min bag.

--  Men du har ju fina och dyra klubbor, sa jag.

--  Skiter i om den så kostar en miljon. Ingen kan spela med den, inte ens jag. Den ligger bra där den ligger.

Jag vet att O åkte upp dagen därpå (eller om det var senare samma dag) och letade efter sin klubba. Och tog dessutom hjälp av nån kamrat. Men dom hittade den aldrig. :-)

Stadskampen

Jag var med i Skövdes lag i Stadskampen som gick i TV. Om nån kommer ihåg det programmet.

I vår returmatch mot Norrköping stukade jag foten dagen innan sändning, när vi övade på grenarna.

Nån sa till mig att hoppa högre på studsmattan, och då hoppade jag högre. Landade på studsmattans kant och fick alla mina 60 kg på foten.

Satt på akuten hela natten. Laget hämtade mig där, jag haltade ut på kryckor.

En ersättare fick åka upp, ifall jag skulle behöva lämna wo.

Men vem försökte, två-tre timmar innan tävling, ignorera smärtan och bita ihop. Magnusson naturligtvis.

Efter omöjliga ansatser från min sida på de mest enkla grenarna utbrast till slut M, vår lagkapten:

--  Ge dig nu! Kan du inte springa runt området utan att kvida får du faktiskt överväga att inte vara med.

Jag var inte med som tävlande i direktsändningen på kvällen. Sur som ättika.

Men sen var det party. Då åkte kryckorna all världens väg och jag, tillsammans med dom andra, visade alla våra moves på dansgolvet!

Tog ett tag innan foten hämtade sig efter det.

(Som revansch fick jag vara med en gång till i vårt Stadskampslag. Den enda i "historien" som varit med som tävlande två gånger för sin stad. Det ni. Det är ju en sån där vinnar-skalle-grej som värmer ens själ.)

Vi förlorade båda gångerna. Både mot Norrköping och Lidköping. Otur naturligtvis.

Om ni har nån vinnarskallegrej eller dålig-förlorar-grej att bidra med så är ni hjärtligt välkommen att skriva ner den.

Trevlig tisdagskväll.

Nu är det bevisat. Jag är korkad.
Fast jag provade att uttala nej-varianterna i gårdagens inlägg och konstaterade att dom gick att spotta fram i form av läten har jag sagt ja mot bättre vetande i dag också.
M började sin påverkan redan i går, direkt efter avslutat spinningpass, och frågade om jag skulle med och träna i dag.
- Nja, får se, svarade jag. (Observera, inte ens från start ett riktigt "nej" utan "nja"...)
I morse kom ett klämkäckt mail från K "Syns vi på Sviskis i kväll? Det är så kul när vi träffas..." Ungefär så.
"Har inte bestämt mig än", knappade jag tillbaka.
Vid tre kommer sms från M. "Hämtar fysfenomenet (min anm: fysfenomenet = K) kl 17. Ska du med nu då? Kram".

Hela min kropp och mitt förstånd säger nej inombords, känner verkligen inte för att skutta runt på Sviskis i dag (inte någon annan dag heller förresten, tycker det är tråkigt och mesigt där!). Men vad händer?
Sms till M: "Jodå, klart jag kommer. Men bara för att mjuka upp mig, jag har ont i knät! Kommer inte att skutta"
Sms till K:  "Då syns vi om en stund då!"

Nåja, vad gör man inte för att sprida lite glädje omkring sig. Får se det från den synvinkeln.
Yyyiiipppeeeekaaayeey - här ska Sviskas ordentligt med mina kära vänner! Nu är det bara sextiotre minuter kvar till jag måste åka...

I morgon kanske... Då kanske ett läge uppenbarar sig att pressa fram ett litet "nix". Eller bara det minsta lilla ynkliga "nä".
"No way" är i häftigaste laget. Kanske jag skulle kunna viska fram efter några års terapi. Möjligtvis.

Tjing! Trevlig fredag!

(Blogg.se flyttade fram det där plattformsbytet förresten. Nu byts det i natt. Får se hur det ser ut i morgon här inne...)

www.vindvirvel.blogg.se

... är ett ord jag kan stava till, borde kunna uttala det ibland också.

I går ringde S från Nautilus och frågade om jag möjligtvis kunde tänka mig att köra ett extra spinningpass i dag. Jag kör normalt två pass på torsdagar, i dag blir det alltså tre pass jag ska dra av. Två spinning- och ett ABS-pass.
När S frågade sa jag: Jajamensan, inga problem! Jag är ju ändå där.

?? Jag är ju ändå där ??
Hur tänkte jag när jag svarade så?
Jag är inte alls där, jag får åka dit en timme tidigare.

?? Inga problem ??
Problem är det väl inte direkt, men det känns i skrivande stund bara SÅÅÅÅÅ jobbigt. Som man ska iväg på sin egen avrättning.

Nåja. Jag ska försöka ta det lugnt.
Hmmpfff, ha, ha, fniss, he, he. Nu var jag riktigt rolig. Lugnt är också ett ord jag bara kan stava till kom jag på... Det har nog aldrig inträffat att jag kört ett lugnt pass. Aldrig. 
(Jo, nån söndagmorgon när jag haft det lite för roligt kvällen innan har det nog hänt att jag haft pulsen under 240, den kanske dippat ner till 220.)

Neeejjjj, NEJ, nix, näpp, no way.... testar lite och hör hur det ligger i munnen. Känns bra. Jag kan uttala alla nekande-varianterna. 
Får prova skarpt nån gång.

Men det klart, efter tårtbuffén på jobbet i dag så kanske det behövs kraftigt med motion. P påstod att det var en tårtbuffé. Födelsedagsbarnet R hade dukat upp tre olika tårtor. Då måste man ta en bit av varje.
(Jag tog två tårtbitar till att börja med... och sen en bit till av jordgubbstårtan för att övertyga mig om att den verkligen var god.)
P åt bara upp garneringen på sina tre bamsetårtbitar och byggde tårtslott med resterna. 

Dax att dra i väg till gymmet snart. Ska förbereda mig mentalt genom att diska tror jag. 

Återkommer i morgon om Blogg.se lyckas överföra denna blogg med flera till den nya bloggplattformen utan några problem. Återstår att se...

www.vindvirvel.blogg.se

 

Aftonbladet:

Våren är på väg!

Upp mot 15 grader den 1 april.

Dax att åtgärda detta som ska föreställa min altan.



Fruktansvärd röra.
Just nu längtar man inte efter att slå sig ner och ta en kopp kaffe precis.
Kanske ska börja med att få iväg granen?

www.vindvirvel.blogg.se

Läste ett inlägg i dag på drf's blogg, aka Teflonminnet.
I dag resonerade han om att kunden kanske inte har riktigt rätt i alla lägen!

Service Schmervice 

Men vi som kunder vill gärna tro att vi har rätt! Och vill bli bemötta som om vi egentligen är lite mer intelligenta än de vi frågar.
Eller, vi kunder, nu generaliserade jag. Jag vill bli bemött som om jag egentligen är en riktig klippa på det jag frågar efter, men just nu är inne i en strimma av oflyt bara.
Om någon håller med, kommentera.

Skulle åka och köpa en ny kyl och frys till mina hyresgäster i dag, eftersom dom saboterat den nuvarande vilket jag är jättearg över. (Visst låter det bättre att dom saboterat den, än att erkänna att den är cirka trettio år gammal.)

Tänkte att jag gör ett test. Med anledning av drf's inlägg. Kollar servicenivån på stället jag ska köpa den ganska dyra tingesten.
(Lite långsökt kanske, men ändå...)

Åkte till affären där min julklapp var inköpt. En mixertillsats till min matberedare. Den gick inte att använda upptäckte jag nu i påskas när den skulle premiäranvändas. "Fästet" passade inte.
(Svarar själv: Nej, det har inte funnits behov för att prova den tidigare nä! Inte på tre månader nä! Jo, jag önskade mig den, det var inget påtvingat. Så. Bra med det.)
Om expediten skulle kunna tänka sig ta tillbaka den oanvända julklappen efter tre månader köper jag kyl o frys där. Och om han/hon dessutom inte behandlar mig som en idiot för att det inte råkar fungera som det ska. 

Traskar in. Lämpar upp mitt problem på disken och tittar honom i ögonen. Han viker inte med blicken.
Och för att göra en riktigt munter och lång historia kort följer nedanstående kortversion:.
Vi finner varandra! En höjdarkille i sina bästa år. Och med humor.
Trevlig. Skojig. Inget fördömande. Tittar bekymrat på mig.
Han säger: - Nä, jag har inte en aning faktiskt. Konstigt. Tja, funkar det inte får vi ta tillbaka den eftersom du är säker på att det är till rätt modell. (Obs! Inget ifrågasättande!)
Och här kommer det bästa:
- Och du har ju provat det här också förstås? 
Nix. Det hade jag ju inte. Min idiot.
- Jag kom faktiskt inte på det själv förrän nyss när vi stått och pratat en stund, säger han då. Så det var ju inte så konstigt att inte du fattade det. Jag ska ju vara experten av oss två.
Jag blev kär. Indirekt sa han ju att jag var en intelligent varelse och bara hade haft enormt mycket oflyt. Eller hur?

Han avslutar diskussionen med: - Nu kan du åka hem och hacka nötter.
Jag säger blixtsnabbt att jag vill titta på kyl och frys också.

Då sprider sig leendet i hans ansikte ännu mer.
Som om han redan visste att han kunde göra en hacka på mig.

Jag gör ett köp för betydligt mer än jag tänkt mig... men ok, service kostar!
Och han behandlade mig schysst vid reklamationen, det ska han ha cred för om det så är i kontanter :-).

Service när den är som bäst.
Elektrohuset i Skövde, för er som är från stan. :-)

www.vindvirvel.blogg.se

Har tre saker på hjärtat i dag:

1)
Ska varken klaga på snön eller de futtiga minusgrader som råder här i mina trakter halvvägs ner på kontinenten. I Nikkaloukta hade dom 41 bitska minus-äckel-grader i går. Då kan man gnälla lite.

2) 
Min besöksräknare här på bloggen har gått varm sen jag kommenterade Aftonbladets artikel om nakensemester i går. Om jag länkat till någon artikel om Blondinbella, hade det förmodligen blivit ännu hetare i räkneverket. Ska testa det.

3)
Jag delar tvättstuga med mina hyresgäster. Men vi stressar aldrig för att ta ner tvätten vid en viss tidpunkt, den får hänga tills den blir torr. 
I dag hängde, bland annat, grannens kalsonger där. Med texten "More than you can handle" på. 
Jaha. Där ser man. Ville jag verkligen ha den informationen? Not at all.

www.vindvirvel.blogg.se

Jag har lagt till min blogg på bloggkartan.se

Läste denna artikel i Aftonbladet i dag:

Nakensemster

Jodå, det finns tydligen mycket att välja på om man vill göra saker helt spritt språngande näck!
En nakenflygresa?! Man checkar in med kläderna på, men ombord slänger man bort hela outfiten och går in i skeppet i födelsedagskostymen.
Piloten är, tack och lov, påklädd. Jag personligen skulle inte ha minsta förtroende för en naken pilot. Konstigt nog. Han är ju lika kompetent eller icke kompetent med eller utan kläder. Men jag känner rent ologiskt att jag kan ratta ett plan bättre än en naken pilot.

I Heteren, Holland, kan man gå på gymmet i bara mässingen. Ushianimej.
Som instruktör på Nautilus medför detta tyvärr att en bild framkallas på näthinnan. Gode värld. En naken spinningklass.
Får hämta resterna av påskägget och chokladknarka lite så bilden försvinner. Försvinner snabbt och för gott förhoppningsvis.

Och i Frankrike finns det tydligen en hel by som går barhudade. Gör sina vardagsärenden nakna. Banken, affären mm.
Helt absurt! Är det inte det?

Förstår inte grejen riktigt.
(Fryser dom inte förresten till råga på allt?)
Det räcker att åka till vår lilla badsjö Simsjön och kränga på sig bikinin.
Där går min gräns i nakenhet.

www.vindvirvel.blogg.se

Då är det påsk. En storhelg.
Förstod i dag när jag lyssnade på Spanarna på radions P1 att det är, i princip, lika stor helg som jul.
Panelen där resonerade i termer att "man bara behöver köpa påskägg istället för julklappar" och "lättare att slänga ut riset, det finns inte barr kvar till midsommar" - annars är det ju samma sak. 
Är det verkligen en så stor grej med påsk?
Samma sak som jul? Jag som julpyntar upp över öronen. Och har jullunchen här hemma. Och uppesittarkväll innan. Med mera.
Men påsk. Vilket ris? Granen från i julas ligger kvar på altanen däremot. Men nå´t ris ser jag inte. Inte påskris i alla fall.
Något påskpynt syns inte heller, förutom en knippe påskliljor (40 stycken... köpte 4 knippor. De ser ju så extremt futtiga ut i sina 10-pack.) i det här hemmet. Orkar inte helt enkelt.

Efter att ha lyssnat på spanarna drog jag mig till minnes min inhandlingsrunda på Maxi tidigt i morse. Jo, men visst var det lite "jul-stämning" över det hela. Träffade B och C vid mejeridisken och utbytte glatt glad påsk. Och diskuterade mängden folk i affären och alla som stod i vägen. Tjafsade vidare och utbytte än en gång glad påsk innan vi gick vidare.
Stötte på varandra fler gånger under inköpsuppdraget och skrattade glatt när vi upptäckte att vi ryckte i samma varor i hyllan.

När jag sen står i kassan och människan bakom mig kört på mina hälsenor med sin kundvagn cirka tio gånger, och dessutom sagt förlåt cirka tio gånger, då förstår jag - det är julstämning så här i påsktider... 
Till vardags brukar den som massakerar hälsenorna bara titta och undra varför jag står i vägen.

Dessutom åker många man känner hit och dit över påsken. Åker skidor, besöker släkten eller tar en långweekend. Eller som U, det lilla stycket, som nyss meddelade att dom åker till "Canarias" strax. Syns om en vecka. Typ.

Tittar i min påskagenda. Matgäster i dag. Påskträna med K klockan elva i morgon bitti. Påsklunch hos pappa på eftermiddagen. Gäster i morgon kväll. Picnic på påskdagen. Bortbjuden på kvällen.
Nåja - ser ut som en julhelg när jag tänker efter.
Umgänge med släkt och vänner. Mat och annat gott i överflöd. Hinner knappt sitta ner för allt man ska hinna med.
Men det är ju det som är själva grejen. Och man är glad och nöjd och tar det som det kommer.

Förutom snön. Den kan jag inte alls förlika mig med. Not!
Frågade P om hon kunde komma med en intelligent förklaring till varför snön skulle komma nu.
Ett test av oss människor, av högre makter som förskjuter årstiderna, tyckte P.
Visst, så är det säkert.
Jag tar hellre en smärre jordbävning (mycket långt ner på Richterskalan, lite lagom kännbar, men utan förödelse) som test. Om jag får välja...

Nu ska jag laga mat och fira påsk som sig bör, även om det sker utan påskpynt!

GLAD PÅSK!

www.vindvirvel.blogg.se

Traskade ut i solskenet i dag.
Åkte upp till berget Billingen.
Till snölandskapet.


Ja, visst är det vackert med snön... men vet ni hur jobbigt det är att gå vid sidan av skidspåret?
Det vet jag. Det är snuskigt jobbigt, och då är jag ändå hyfsat vältränad.
Man får liksom lyfta knäna för varje tramp man gör... och får inget frånskjut av bakre foten, vilket innebär att man går med myrsteg.
Stretade på. Det kändes frestande att gå mitt i. Men en fot i varje skidspår. Behärskade mig, som jag oftast gör när förbjudna tankar poppar upp.

När jag funderar på om jag ska lägga mig i en snödriva och vänta på töväder möter mig denna skylt:



7 km kvar bara!
Funderade ännu mer på det där med att vänta på tö-väder.

Nähä - det menar du inte? Att jag kunde vänt. Och på så sätt sparat 4 km... Hade jag aldrig listat ut själv! Näääeee, aldrig!

Men vem vänder om man väl traskat ut i spåret och bestämt sig för att gå "den gröna milen". Inte jag i alla fall. Trots svordomar över snön, mjölksyra i benen, svidande gluteus maximus (sätesmuskeln, arslet, det man sitter på - välj vad du vill så du förstår), rödfrusen näsa och likadana öron så vänder man inte!

Kom runt. Sista biten gick jag över "skidstadion" bort mot bilen. Stapplande. Straka, stumma ben. Såg nog rätt dum ut.

Snöskor skulle man haft inbillar jag mig! Då kanske det gått lättare.

När jag väldigt tungt satt ner häcken i bilen ringer P: - Är du hemma?
- Nej, jag kom precis i mål efter att ha jobbat mig runt spåret på Billingen.
- I mål? Är det skidtävling? frågar P.
Då flaxar en tanke i mitt huvud att jag kanske ska ljuga. Och säga att jag vunnit  guld i Västergötlands skid-DM.
Men säger:
- Nädå, jag var ute och fick lite frisk luft bara.
- Var det inte mycket snö?
- Nä, inte farligt.

P fick sanningen när han kom förbi lite senare... och han, liksom andra, undrade om jag verkligen är riktigt klok.
Förmodligen inte.

Väl hemma efter promenaden, när jag stapplat mig upp för trappan vid muren utanför huset, hasat upp ytterligare två trappsteg till ytterdörren och precis klarat de sista fem stegen upp till innerdörren, upptäcker jag en kasse på handtaget!
M har varit där och lämnat ett påskägg!
Laddat med, förutom en massa godis, en fin, blommig sekatör. Tack!

www.vindvirvel.blogg.se

Så här ser den ut, min dörr till toan:




Den översta är inifrån toan, där syns glipan ordentligt. Det andra visar dörre från hallen sett.
Har inte gjort ett skit åt dörren idag. Var nere och köpte grejor på Cheapy i morse. Som ska lämnas tillbaka i morgon. Funkade inte som jag tänkt (som vanligt).

Så här ser "låset" ut i dag:


Så där halvbra. Och det glipar, det måste jag hålla med om även om det tar stenhårt emot.

Saknas lite rödmålning på hallsidan av dörren. Ska göra det nu. Fast det är gott om ont om penslar, märkte jag nyss när jag letade i "redskapsboden". Suck!

www.vindvirvel.blogg.se