Peking

Mats Härd konstaterar i dagens gp det sanna i att idrott och politik hör ihop.

Jag kommer att titta på OS med glädje i sommar. Med en liten bitter och fadd smak i munnen dock.

Men våra idrottsmän och kvinnor, som lägger ner sina själar i utövandet av sina grenar, borde få åka dit utan mörka moln som skuggar i skepnad av Kinas avsaknad av demokrati.

Eftersom Peking-OS debatteras flitigt just nu, måste väl idrottsutövarna någon gång drabbas av en flash i hjärnan att "kanske är det fel att åka dit, jag kanske borde stanna hemma". En tanke som fladdrar förbi och nuddar medvetandet. Grumlar till det i glädjebägaren kan tänkas, både för den rutinerade OS-deltagaren och de som kanske ska med och "lära" inför kommande mästerskap. Och bidrar till en liten, liten störning i uppladdningen kanske?

Tråkigt. Det borde vara de tävlandes tid fram till OS. Fokusering på idrotten, resultat, formtoppar, höghöjdsträning, kolhydrater, ja, vad som helst - bara det är långt ifrån den politiska arenan.

Men tyvärr. Det hör ihop. Idrott och politik via kapitalism. Symbios.


Det enda som möjligtvis skulle tala för en bojkott är att det kanske kan bli en start på något mer varaktigt agerande efter OS. För enbart en OS-bojkott skulle naturligtvis inte ge det kinesiska folket frihet.

Risken är stor att debatten klingar av efter OS. Då vill alla ha del av den växande kinesiska kakan igen. Diktaturen viftas under mattan - och kapitalismen trummar vidare.


Håller med, nja, kanske inte alls...

Shoot!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0