Läste senaste numret av Sirenen nyss, som kom tidigare i veckan.
Sirenen bevakar utvecklingen inom Räddningsverkets ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor.

I detta nummer är väldigt många sidor koncentrerade till kvinnors vara eller inte vara inom räddningstjänsten. Och framför allt testmetoden "storastadsmodellen" vad gäller anställningstesterna där kvinnorna anses diskriminerade.
Det finns få heltidsanställda kvinnnliga brandmän. Det är fakta. Och det verkar beror på att dessa tester i anställningsfasen är för fysiskt tunga för kvinnor.

I rent egoistiskt tankesätt, vill jag faktiskt ha en stor (?) stark människa (man eller kvinna) som kan lyfta, eller släpa, ut mig ur mitt övertända (överdrift), rökfyllda hem utan att knippa sig. 
Man kan inte prata ut mig, man eller kvinna, ur infernot. Det behövs musklelkraft, kondis, spänst, smidighet och teknik. Och yrkeskunnande naturligtvis, men det måste man ju förutsätta finns eller fås efter anställning.
I andra scenarior kan jag tänka mig andra egenskaper är viktigare, men måste man inte ändå tänka på "worst case"?
Därför är jag positiv till testerna. Säga vad ni vill.

Men...
Vem kollar att alltihop följs upp. Förutom de krav som ställs i AFS:en? Med läkarkontroll och rullband. Var har "storstadstesterna" tagit vägen då?
Om X, med toppresultat på storstadstesterna, har blivit anställd (oavsett kön) och "sunkar" ner sig rent fysiskt efter fyra månader (eller nåt, det kan ju gå fortare) och nätt och jämt klarar rullbandet. Han/hon är ju kvar i styrkan på samma villkor som när han/hon anställdes, eller? 
Det borde vara ett större problem att fokusera på än könet i kåren. 
Om man lägger handen på hjärtat så är ju rullbandstestet absolut inte någon "heroisk" insats att utföra. Eller? Någon som tycker det suger?

Kan man inte ha en egen "stab" och särskilda tester för just en yrkesgrupp inom räddningstjänsten, rökdykarna, de som kanske behöver ha lite mer fysik i sitt utövande. Och låt det kosta. Tjej eller kille, skit sammat. Bäste man eller kvinna på rätt plats. Och öppna upp för andra arbetsuppgifter för andra duktiga (tjej eller kille) inom räddningstjänsten.
Eller är jag korkad? För mig verkar det väldigt, väldigt logiskt. För att inte säga elementärt.

Som sagt. Skiter i kön på vem som kommer och rycker ut mig ur lågorna. Eller min brorsdotter, eller pappa, mamma, brorsan, svägerskan eller nån annan. Bara nån finns där som klarar sin uppgift med fysiken som krävs.

Är trygg här i Skövde. Känner, eller vet vilka de flesta är, på räddningstjänsten här. De har inte så många livs-räddande larm varje år, men om det skulle hända behöver vi inte oroa oss för inkompetens. 
Tävlingsinstikten finns där också. I att vara bäst. Många före detta idrottsmän. Underskattar fakiskt inte den, i mitt tycke, kompetensen. ;-) 
Synd att arbetsklimatet är lite si så där på Skövdestationen... men det är ett helt annat inlägg. Som någon annan får ta. Det överskuggar inte deras arbete ute i verkligehten i alla fall, det vet jag.
Tack!

www.vindvirvel.blogg.se