Traskade ut i solskenet i dag.
Åkte upp till berget Billingen.
Till snölandskapet.


Ja, visst är det vackert med snön... men vet ni hur jobbigt det är att gå vid sidan av skidspåret?
Det vet jag. Det är snuskigt jobbigt, och då är jag ändå hyfsat vältränad.
Man får liksom lyfta knäna för varje tramp man gör... och får inget frånskjut av bakre foten, vilket innebär att man går med myrsteg.
Stretade på. Det kändes frestande att gå mitt i. Men en fot i varje skidspår. Behärskade mig, som jag oftast gör när förbjudna tankar poppar upp.

När jag funderar på om jag ska lägga mig i en snödriva och vänta på töväder möter mig denna skylt:



7 km kvar bara!
Funderade ännu mer på det där med att vänta på tö-väder.

Nähä - det menar du inte? Att jag kunde vänt. Och på så sätt sparat 4 km... Hade jag aldrig listat ut själv! Näääeee, aldrig!

Men vem vänder om man väl traskat ut i spåret och bestämt sig för att gå "den gröna milen". Inte jag i alla fall. Trots svordomar över snön, mjölksyra i benen, svidande gluteus maximus (sätesmuskeln, arslet, det man sitter på - välj vad du vill så du förstår), rödfrusen näsa och likadana öron så vänder man inte!

Kom runt. Sista biten gick jag över "skidstadion" bort mot bilen. Stapplande. Straka, stumma ben. Såg nog rätt dum ut.

Snöskor skulle man haft inbillar jag mig! Då kanske det gått lättare.

När jag väldigt tungt satt ner häcken i bilen ringer P: - Är du hemma?
- Nej, jag kom precis i mål efter att ha jobbat mig runt spåret på Billingen.
- I mål? Är det skidtävling? frågar P.
Då flaxar en tanke i mitt huvud att jag kanske ska ljuga. Och säga att jag vunnit  guld i Västergötlands skid-DM.
Men säger:
- Nädå, jag var ute och fick lite frisk luft bara.
- Var det inte mycket snö?
- Nä, inte farligt.

P fick sanningen när han kom förbi lite senare... och han, liksom andra, undrade om jag verkligen är riktigt klok.
Förmodligen inte.

Väl hemma efter promenaden, när jag stapplat mig upp för trappan vid muren utanför huset, hasat upp ytterligare två trappsteg till ytterdörren och precis klarat de sista fem stegen upp till innerdörren, upptäcker jag en kasse på handtaget!
M har varit där och lämnat ett påskägg!
Laddat med, förutom en massa godis, en fin, blommig sekatör. Tack!

www.vindvirvel.blogg.se