Jag är väldigt trogen det jag påbörjat (tills den där berömda droppen orsakar översvämning de lux) även om saker och ting inte flyter på - bara man får uppdatering om hur landet ligger. Men efter autosvaret på mejlet till blogg.se där det står att dom inte svarar på några mejl om mobilbloggningen utan "vi meddelar när det är klart (don't mind your little ärthjärna)" väljer jag att byta bloggportal. (Hos blogg.se har jag visserligen haft en gratistjänst, men jag är väl ändå kund hos dom och vi har väl ändå en win-win-situation eftersom dom lägger upp reklam på min sida? Eller är jag ute och cyklar?)

Nån gång vid 2008 där var jag nog inte helt kontant med blogg.se heller eftersom jag (vilket passar som handen i handsken just nu) registrerade "vindvirvel" där också:

vindvirvel.wordpress.com, eller om man är skitnödig (kan vara ett internt skämt, men då skrattar vi som fattar):

http://vindvirvel.wordpress.com/

Den (nya bloggen) är totalt spritt språngade näck, men vi (läs jag) börjar väl om från noll i den takt vi (läs jag) hinner. Jag lägger inläggen där nu i alla fall. Välkomna!

Vaknade klockan 9 ((!) mitt på blanka eftermiddagen) och konstaterar därmed att dagens planering gick helt fel från början. Nu ska jag försöka ta in dom där tre timmarna som jag räknat med i agendan, dom som sovs bort till ingen nytta.  

Vid den här tiden (inte riktigt på klockslaget, men näst intill) nästa torsdag har jag gått på semester.

Har bar fyra gruppträningsklasser kvar att köra och fyra jobbdagar (hade varit fem om inte gulliga Madde erbjudit sig att jobba nästa söndag) innan dess.

Om trekvart betar jag av två av dom där klasserna. I tanken är jag redan i semesterläge för jag är inte på långa vägar till 100% taggad för träningen, ligger bara på en sisådär 60. Men dom fantastiska deltagarna bidrar säkert med dom där sista 40% så jag klarar av att räkna ner de kommande 105 minutrarna längst fram i salen med glatt humör!


UPDATE kl 20.05: Dom där 105 min sa visst bara svisch. Inget viloläge där inte. Tusen tack för pepp av alla vassa träningsnördar, energi- och feel-good-depåerna blev med råge påfyllda.
(Inte minst tack till Maria: -- Du är bara så bra, Åsa. Åh vad jag gillar det här!
Ja men säger du det ska jag väl inte säga emot. Tack söta doktorn, tror aldrig jag sett någon som suttit med ett sånt stort leende under ett helt spinningpass. Underbart!)


Ringa lite, fixa lite - sen snabbt i säng. Tillbaka till jobbet 06.15.

Packar golfbagen.

Åååh vad jag är irriterad. På gräsklipparen. Skruvarna som håller handtaget lossnar hela tiden. Jag blir vansinnig! Ja, man blir lite lätt vansinning när handtaget sitter löst hela tiden och man får stanna maskinen var femte minut för att skruva så inte skruvarna flyger alla världens väg ner i gräset (som dom gjort hundra gånger förut, inte alla på en gång men väl en i taget med jämna mellanrum för dom är ju fyra, innan jag kom på att jag kunde vara uppmärksam på när det var fara å färde) och man själv står som ett fån med bara ett handtag till ingen nytta i nävarna.

Att stanna var femte minut kanske inte låter så mycket att bråka om. Det är det inte heller. OM totala tiden för klippningen är en kvart. Är summa sumarum för arbetet i fråga 1 timme och 45 minuter riskerar man en allvarlig psykos av alla jävla skruvande-stopp.

Självklart har jag försökt åtgärda felet, jag är ju inte dum.

Två skiftnycklar har dragits åt var sitt håll så jag blivit blå i ansiktet, skruvar bytts till sprillans nya, nya muttrar, brickor (la på en hel klunga brickor vid ett tillfälle till och med för att överdriva - till ingen nytta förstås) och idag provade jag mitt senaste grepp:



Jag är ett geni, problems solved. Så gick tankarna förut får erkännas. Så här i efterhand ligger tuben i soppåsen, sönderkramad (tyvärr var den av plast så den där härliga känslan av söndrigt kramig form slätade ut sig vilket retar mig så jag kan dö!). (Jag plockade upp den för att fota, sen tryckte jag hårt, så botten höll på att gå ur sophinken, ner den så långt jag kunde bland soporna igen.)

Alldeles nyss upplyste en vänlig själ mig om att det finns "hackiga" brickor att använda sig av. Mitt sista hopp står till dessa. Hackiga brickor låter som ljuv musik just nu.

Eller måste man vara rymdforskare för att fixa till en sketen gräsklippare?

En härlig golfrunda med bara några futtiga regnstänk. Redan på 4:e hålet började jag titta på blommor, fundera på om man kom ihåg några trädarter som man lärt sig i skolan, leta boll (när man ändå är ute i skogen kan man ju leta reda på några fler bollar än den ursprungliga eftersom man redan trampat ner den i skiten dels p g a ilska och dels för man vet att man aldrig kommer att kunna slå ur den från slyn), räkna brännässlor och annat roligt man gör när man försöker distrahera adrenalinet från att gå fullständigt överstyr och bli en fullständig galning.

Då kan man snubbla över en sån här.



En bedårande liten söt dunboll (mindre än en golfboll) som trillat ur boet, ner i gräset, och inte kunde flyga en endaste millimeter. Ett lätt byte för en elak skata, så vi "grävde" ner den lite...



Det kändes som en bra gärning. (Tills (lite längre fram, typ vid 7:an) en muntergök i sällskapet sa att det säkert finns massor av ormar i det där höga gräset så den dör nog ändå...)

Vi ägnade nog en halvtimme åt den lilla fågeln, vilket visar på
1) en inte extrem hängivelse åt själva golfen (spelet var inte precis något att skriva hem om).
2) att hemmabanan inte har några större problem med starttider eftersom ingen kom ifatt oss.

Näe nu har jag lite annat att göra. Heja Sverige!

Skönt att man har några att välja på.

Chansar på uppehåll. Nån gång ska man väl ha flyt.

Syns på banan!

Regnet hänger i luften och jag är ledig två dagar till.
Väderprognosen lovar dagsskurar, ungefär som igår. Fjorton gånger tog jag fram gräsklipparen under gårdagen och exakt lika många gånger ställdes den tillbaka oanvänd eftersom himlen öppnade sig vid varje ansats att få bukt med det knälånga gräset.

Får hitta på nåt inomhusaktigt av nåt slag. Och låtsas att det är februari, - för sånt här väder i den månaden är ju helt ok.

Gårdagskvällen gick väl inte under beskrivningen "ljum sommarkväll",
men det funkade att sitta ute med lite god vilja, glatt humör och filtar.

Rödvin och negerbollar är förresten en underskattad kombo.

Imorgon ska du väl vila sol-jävel....

Packat en goodiebag efter Maddes beställningslista. Muttern är min. Den ska det köpas en make till på vägen hem från gymmet, så gräsklipparen kan lagas av någon händig. Som mig till exempel. (Så ni inte tror Madde har en skruv lös alltså.)

Får nog åka nu så någon inte går bananas av kaffeabstinens...

Tog en kaffekopp, bok och filt och gosade ner mig i altansoffan vid halv sex igår.

Sen vet jag inget mer förrän jag vaknade av att jag frös vid halv elva. Kaffet stod kvar där jag ställt det, boken låg på golvet och glasögonen hängde på sniskan.

Passerade tandborsten på väg in till sängen och vaknade för en timme sen ungefär. Klockan 07.00. Lär nog inte klaga på att jag är trött i dag i alla fall.

Missade EM-invigningen. Förlåter mig aldrig.

Nu tar vi lördag!

1) Recept!

2) Resultat! 

Efter morgonens power och spinning känner jag mig oövervinnlig! Som Eva sa efteråt (och som jag höll med om): -- Idag gick det så lätt, så här stark har jag aldrig känt mig. Jag svarade att det förmodligen berodde på det strålande solskenet vi möttes av när vi gick upp.

Eller, i mitt fall, så berodde det möjligtvis på mötet med en hel skock finklädda ungdomar med vita mössor på huvudet när jag styrde mot jobbet. Härlig känsla att se deras glädje denna säkert lite vemodiga men ändå lyckliga dag. Grattis! Nya äventyr väntar bakom hörnet. 

Skulle snart åkt till kusten egentligen, men där verkar det vara drivis och bister kyla. Då är inte kustlandskapet något för mig. Bättre att hålla sig här hemma vid foten av Billingen under de förutsättningarna. Skulle det bli väderomslag åt kusthållet kan jag alltid ångra mig och åka i morgon. Eller söndag.

Jag är nämligen ledig ända fram till och med tisdag! Hörde ni det? Till och med tisdag! Lucky, lucky me!

Grattis Sverige!



Det är pampigt med svenska flaggan! I brist på egen flaggstång (åh, vad det skulle vara härligt med en egen - fast jag skulle väl flagga i parti och minut, då kanske det mister sin charm?) tackar jag grannen att jag fick njuta av deras blågula prakt.




Släppte ut de sista egenhändigt uppdrivna plantorna på grönbete på altanen idag (de här har stått ute sen värmeböljan, annars hade de nog inte varit så frodiga). Räknade till 38 (!) krukor. Oj! Fast då har jag fuskat lite. Köpt några färdiga plantor faktiskt. Hela sju petunior är köpta. Dåligt! (Men hittade inga frön som passade till de hängande krukorna är mitt försvar, hoppas det accepteras.)




Det här är fräckt. Gullregnet häver sig in i ena hörnet av altanen. Älskar't! 




 

 Ååh, prästkragar! Underbara! Nu är dom inte på altanen, men väl i trädgården. Funderade på att gräva upp några tuvor och sätta i stora krukor på altanen, det skulle vara skitsnyggt och dom blommar hela sommaren utan uppehåll (och utan skötsel - icke att förglömma). Men sen kom jag på att dom luktar kobajs. Jo, det är sant. Dom luktar verkligen skit. Testa att sätta dit näsan, så blir ni varse!





Liljeknopp! Slå ut nu då... I år ska jag plocka in er och sätta er i en vas. Förra året missade jag att njuta av er, för då var det minusgrader (ja, ni vet ju om min förkärlek för överdrifter vid det här laget så se det som en liknelse).




Nu ett kart, snart ett klarrött klarbär.




I det här stadiet är äpplen inte direkt vackra rent estetiskt, men känslan när man tittar på dom och vet att dom snart är stora saftiga äpplen kan inte riktigt beskrivas om man inte upplever hela kedjan från blomknopp, full blom, kart, snart mogna, första äpplemoset, har inte plats för mer äpplemos, inte en enda äppelpaj till tack, men för helvete hur mycket äpplen kan det finnas på fyra ynka träd, nån som vill ha äpplen till älgarna?, åker väl för fn till tippen med äpplesäckar för 320:e gången då... (och då är vi framme i december).
Just nu är jag i äppellyckofasen alltså, inga svordomar än.

Heja Sverige! Visst känns det som den här nationaldagen är ett förspel till dagen D. Fotbolls-EM. Övar in några kraftfulla svordomar, käcka hejaramsor, väl valda könsord till domarna och exalterade målglädjetjut redan nu för att stå på tå när det beger sig.  

PS. Hej Sverige. Om jag får önska vore jag tacksam om vi har det lite, lite varmare och mindre blåsigare. Åtminstone nu under sommarhalvåret så vi härdar ut eventuell kommande finbulvinter. (Jag kan också tänka mig att bli jättebra omhändertagen när jag blir gammal och skröpplig, men dit har jag ju inte kommit riktigt än - men du kan ändå snabba på med det är du snäll, Sverige, det gör inget om skröppliga har det super redan nu!) Tack på förhand. /En av dina trogna medborgare sen 45 år tillbaka. DS.

Skrev ett riktigt bra blogginlägg för första gången på väldigt  länge... då bestämmer sig Telia för att gå och lägga sig. Orkar inte börja om, det tog ju en halvtimme och nu är klockan mitt i natten.

Så det får va en riktig skitblogg lite till. Skyll inte på mig, blame Telia.

Go natt.

Om det begås nåt brott i närheten av nån jag känner skulle gärningsmannen åka fast fortare än häktningsansökan är nerknattrad på skrivmaskinen (för poliser sitter väl fortfarande och trycker på en skrivmaskin som dom gjorde förr?).

Fyra s k "vänner" har nu kommenterat att jag hade dunjacka på mig idag. Fatta hur extremt mycket viktiga detaljer dom skulle notera vid eventuell brottssituation.