Efter morgonens power och spinning känner jag mig oövervinnlig! Som Eva sa efteråt (och som jag höll med om): -- Idag gick det så lätt, så här stark har jag aldrig känt mig. Jag svarade att det förmodligen berodde på det strålande solskenet vi möttes av när vi gick upp.

Eller, i mitt fall, så berodde det möjligtvis på mötet med en hel skock finklädda ungdomar med vita mössor på huvudet när jag styrde mot jobbet. Härlig känsla att se deras glädje denna säkert lite vemodiga men ändå lyckliga dag. Grattis! Nya äventyr väntar bakom hörnet. 

Skulle snart åkt till kusten egentligen, men där verkar det vara drivis och bister kyla. Då är inte kustlandskapet något för mig. Bättre att hålla sig här hemma vid foten av Billingen under de förutsättningarna. Skulle det bli väderomslag åt kusthållet kan jag alltid ångra mig och åka i morgon. Eller söndag.

Jag är nämligen ledig ända fram till och med tisdag! Hörde ni det? Till och med tisdag! Lucky, lucky me!