Åååh vad jag är irriterad. På gräsklipparen. Skruvarna som håller handtaget lossnar hela tiden. Jag blir vansinnig! Ja, man blir lite lätt vansinning när handtaget sitter löst hela tiden och man får stanna maskinen var femte minut för att skruva så inte skruvarna flyger alla världens väg ner i gräset (som dom gjort hundra gånger förut, inte alla på en gång men väl en i taget med jämna mellanrum för dom är ju fyra, innan jag kom på att jag kunde vara uppmärksam på när det var fara å färde) och man själv står som ett fån med bara ett handtag till ingen nytta i nävarna.

Att stanna var femte minut kanske inte låter så mycket att bråka om. Det är det inte heller. OM totala tiden för klippningen är en kvart. Är summa sumarum för arbetet i fråga 1 timme och 45 minuter riskerar man en allvarlig psykos av alla jävla skruvande-stopp.

Självklart har jag försökt åtgärda felet, jag är ju inte dum.

Två skiftnycklar har dragits åt var sitt håll så jag blivit blå i ansiktet, skruvar bytts till sprillans nya, nya muttrar, brickor (la på en hel klunga brickor vid ett tillfälle till och med för att överdriva - till ingen nytta förstås) och idag provade jag mitt senaste grepp:



Jag är ett geni, problems solved. Så gick tankarna förut får erkännas. Så här i efterhand ligger tuben i soppåsen, sönderkramad (tyvärr var den av plast så den där härliga känslan av söndrigt kramig form slätade ut sig vilket retar mig så jag kan dö!). (Jag plockade upp den för att fota, sen tryckte jag hårt, så botten höll på att gå ur sophinken, ner den så långt jag kunde bland soporna igen.)

Alldeles nyss upplyste en vänlig själ mig om att det finns "hackiga" brickor att använda sig av. Mitt sista hopp står till dessa. Hackiga brickor låter som ljuv musik just nu.

Eller måste man vara rymdforskare för att fixa till en sketen gräsklippare?