I torsdags kväll hade jag fördelen att köra hem från flygplatsen vilket innebar att jag inte hävt i mig en massa mängder sprit/öl. Då var inte ångesten lika stor inför att spinningpasset på fredag morgon. Men säger jag att det gick lätt ljuger jag rejält. Det var en nära-döden-upplevelse ändå. Levern hade väl annat att göra än att spinna (riktigt hur levern hjälper till vid fysisk ansträngning vet jag inte, och vi behöver väl inte googla det nu va?).

 

Glad som en speleman att ha överlevt passet upptäcker jag efteråt en incident vad gäller headsettillbehör, liemannen började jaga mig igen och jag kände hur luften började tryta och jag fick svårt att andas.

Sen ryckte jag upp mig och vände till positivt tänk:

-- Vi är fantastiska på Actic, vi har till och med uppfunnit luftburen laddning. Vi kan inte bara träning, vi är långt framme vad gäller högteknologi! Hoppas bara sån här innovation visar sig i lönekuvertet också. Eftersom uppfinnaren i fråga inte gett sig till känna, och därmed inte sökt patent, delar vi väl rätt av på inkomsterna?

 

Om jag satte i laddaren när jag gick därifrån? Självklart inte. Jag är skitsur.