Sol ute...
... sol inne och sol i sinne. Eller hur det nu ska låta.
Men visst blir allt lätt när solen skiner. Man blir extremt effektiv. Åtminstone blir jag det.
Jag tvättar med ena handen, klipper bort vissna kvistar i trädgården med andra.
Dammsuger med höger arm, planterar om de nyuppkomna plantorna i större krukor med vänster.
En bra dag.
Småskrattar fortfarande åt Björn Gustavssons glögg-fylla i melodifestivalen i går. Riktigt kul kille.
Luuk kan jag också med. Hans lite märkliga humor passar mig bra.
Det absolut bästa var dansen med vattenkoreagrofi i pausen. Underbart! Kunde tittat en timme till.
Annars... nja. Så där. Bengtzing är ingen favorit. Perelli ännu mindre.
Nordman slinker ner utan problem i och för sig. Undrar hur sångaren fått sitt präktiga ärr vid ögat?
Tänk om Christer Sjögren vinner alltihop. Det vore pricken över i. Vilken skräll. Eller?
www.vindvirvel.blogg.se
Impro
Var premiär för mig på "impron", som P säger i dagligt tal. Hon är en erfaren imprare.
Som tur var kom F dit också, som inte heller varit där tidigare. Kände mig lite tryggare när han dök upp.
Enkelt uttryckt, även om det kanske inte ger så mycket klarhet, handlar det om att man improviserar till olika tekniker. Teknikerna ger själva grunden för skådespeleriet. Tror man måste uppleva det hela innan man riktigt förstår.
Får erkänna att uppvärmningsövningarna, som gjordes innan det hela körde igång, inte imponerade. Blev skräckslagen och trodde det skulle gå till så hela tiden under de drygt två timmar vi skulle vara där.
Men sen tog det sig. Blev riktigt bra. Förstod grejen! Och skrattade riktigt gott.
Några av deltagarna var riktigt, riktigt bra. Och hade finess.
På aw-impro får vem som helst gå upp på scenen och delta. Men jag satt som klistrad i stolen. F också.
Jag kommer definitivt att följa med P fler gånger på impro. Som publik. F är nog mer tveksam
Sen följde en mycket trevlig middag på stan. Och ett besök i Avalons bar, eller lounge om man nu hellre vill använda det uttrycket. Skulle kunnat sitta kvar där länge.
Men nu är jag trött. Riktigt trött.
God natt och sov gott.
www.vindvirvel.blogg.se
Bilmekanikern
För några veckor sen dog deras bil. Stendöd.
I en vecka, efter jobbet, stod J nerböjd med huvudet i motorn och grejade, skruvade. Till sena timmarna. Med en ficklampa när det mörknade. Såg jättejobbigt ut.
Erbjöd honom att åka in i garaget. Men han tackade nej. Ville tydligen vara bilmekaniker-martyr och fortsatte lysa med ficklampans rätt minimala ljuskägla. Näst intill obefintlig ljuskälla om man ska vara riktigt ärlig.
Lördag och söndag kom. Likadant. Fast då på dagtid. Ficklampan behövdes inte, tack och lov.
Hux flux var bilen borta sent på söndan. Fixad.
Det var nog jag som tyckte det var allra skönast. Hade lidit med honom hela veckan, och fått dåligt samvete när jag glatt morsade, sa några beklagande ord, log deltagande eller la huvudet på sned och undrade hur det gick för att sen kasta mig in i min väl fungerande bil och dra iväg så gruset sprutade.
Lugna veckor förflöt.
Tills i tisdags! Nej! Bilen kvar hemma. Illa, illa.
I tisdags kväll började det om. Det går mig på nerverna. Har dessutom slut på bekymrade leenden och uppmuntrande kommentarer.
Ska till gymmet sen. Har två alternativ:
1) Gå dit. Smyga ut altanvägen och gena över grannens tomt och svinga mig över 2-meters-häcken till en gata utom synhåll.
2) Riva ur bilmekanikersidorna från telefonkatalogens gula sidor och överlämna innan jag slänger mig in i bilen.
Passade på att smygta en bild på liket när mekanikern var inne och vilade. (Eller om han dunkade huvudet i stentrappan på väg upp till lägenheten, det hördes konstiga ljud från farstun...)
Undrar om han tar illa upp om han får de gula sidorna? Jag kan faktiskt sträcka mig i ljumsken om jag ska svinga mig över häcken.
Svårt. Mycket svårt beslut.
www.vindvirvel.blogg.se
Regn
Är vad jag har på hjärtat idag.
Just nu i alla fall.
Punkt.
www.vindvirvel.blogg.se
Tråkig
Frågade en av de härliga tjejerna på spinningen i dag var hon varit de senaste veckorna. Hon har varit spårlöst försvunnen.
Jag har varit i Kanada, svarade hon. Och hälsat på A. Strålman. Jag är kompis med hans flickvän sen länge, och skulle hälsa på.
Jaha. Kul för dig, jag är inget avundsjuk alls, sa jag.
Och vet du vad, fortsätter hon, innan jag ens hunnit smälta att hon varit i Kanada. Jag träffade Mats.
Mats? Vilken?
Sundin.
Ja ja. Kul igen. Var är autografen? Det hade varit käckt om den varit tatuerad i pannan.
Nä, jag bara stod med öppen mun och stirrade, sa hon. Fick inte fram nånting.
Bra, sa jag. Det var friskt vågat.
Småpratade på vägen ut med henne och kompisen. Trevliga. Glada. Ja, såna som jag blir glad av.
Jag har rest, hållt mig framme och säkert upplevt mer än vissa andra.
Men här och nu... hur tråkig är jag?
Jättetråkig. Skärpning!
Det mest spännande som hänt mig i dag är att jag fick ett stort brev. Blev jätteglad när jag öppnade. Tack till dig.
vindvirvel.blogg.se
En sticker ut
Vi såg en som stack ut lite mer än de andra. Precis som det brukar vara hos oss människor.
Naturens egen trappa
Vi tog aldrig reda på var den här stigen ledde. Trädrötterna har skapat trappan. Fiffigt.
Dykning förbjuden
Ingen av oss var badsugna den här dagen i alla fall.
Snett men rakt
Vi funderade på varför trädet tagit en 90 graders växtkurva på två ställen.
Kom inte på nåt bra svar.
Vattenkraft
Det var fullt ös i bäckarna runt Karstorp. Vi passade på att tvätta stövlarna här.
Snart borta och glömd
Massor med såna här överblommade stjärnor fanns utmed vår väg.
Konstigt att dom inte blåser bort.
Stairs
Vi räknade trappstegen, men glömt hur många det var.
Strandkant
En promenad runt sjön i Karstorp med en vän i lördags. Kallt och blåsigt men mysigt.
Solen försökte ta sig igenom molnbädden. Misslyckades.
Anvisningar
Kom nyss hem från treårs-kalas hos brorsan. Nej, nej, han är inte tre. S är tre, dottern i huset.
Massor med paket. En del större, en del mindre.
Alltid oroväckande med stora paket. Stora paket på barnkalas kan innebära ikea-liknande montering.
S är lite speciell. Hon öppnar ett paket och måste leka lite med innehållet, innan nästa paket kan påbörjas. Därmed drar paketöppningen ut på tiden. Ett par innan maten, ett till maten, ett innan tårtan, ja, ni förstår.
Innehållet i paketen måste dessuotom monteras ihop pronto, annars kommer vi liksom inte vidare i kalaset och öppnandet.
Rutschbanepaketet (förhållandevis liten nerfart för rutschning, men ändå monteringsobjekt) öppnades efter maten. Brorsan gjorde misstaget att börja montera precis intill mig. (Det gjorde han med trehjulingen förra året också, som var riktigt klurig.)
Han börjar. Det blir fel. Provar på annat sätt, fel igen.
Jag medger att jag kommer med lite goda råd, och är, som jag själv tycker, lite lustig på köpet. Sittandes vid sidan av ser allt SÅ enkelt ut och det kliar i fingrarna att hjälpa till.
Frågar till slut om han tittat på monteringsanvisningen. En suck är svaret.
Påminner honom om trehjulingen. Hur lång tid den tog bara för att han vägrade titta på anvisningen.
Till slut är rutschbanan klar. Åkfärdig och S är överlycklig.
-Pappa, jag är så glad, skriker hon när hon rutschar ner den ynka halvmetern i snigelfart.
Små paket passerar. Dags för det sista. Ännu ett stort.
Ett dockskåp. Icke monterat.
Nu sitter jag närmast skruvarna.
Börjar glatt med "golvet". Fint. På plats. Gick fort. Skitnöjd!
Våning två. Hmm. Konstigt funkar inte.
Någon frågar om jag läst anvisningen. Golvet ser konstigt ut. Hmm. Greppar anvisningen. Börjar om, tar bort golvet.
Lätt irriterad och halvsvettig.
Efter ytterligare monteringstid säger J att han känner sig tvingad att gå ut och hämta videokameran. Tack!
Ska inte trötta ut er med fler detaljer. Men det tog tid. Äckliga råd haglade.
Hade jag monterat skåpet hemma i min ensamhet hade projektet blivit kortlivat. Inget dockskåp, bara flisor eller brasved.
Nu fick jag behärska mig. Bita ihop. Koka inombords.
Skulle aldrig ha retat brorsan.
What goes around, comes around.
www.vindvirvel.blogg.se
Vi i villa
Är en tidning jag inte borde läsa. Vi i villa är full av gör-det-själv-artiklar. Bygga, anlägga, byta, snickra eller fixa är verb som används.
Förra året, vid den här tiden, hade dom en artikel om hur lätt det är att måla om fönster.
(Det kan ha varit någon annan tidning också som hade den gör-det-själv-artikeln... men tror det var Vi i villa faktiskt.)
Sagt och gjort. Jag startade. Med ett källarfönster.
Slet som ett djur, tog paus, tittade på regnet. Slet som ett djur, tog paus, tittade på regnet. Tog nog tre veckor innan källarfönstret var klart. Men snyggt det blev.
Tog ett vindsfönster sen. Samma visa. Slet som ett djur, tog paus, tittade på regnet. Slet som ett djur, tog paus, tittade på regnet.
That´s it. Sen var sommaren slut.
Hur många fönster är då kvar? 26!!! Jodå. Tjugosex stycken!
Med samma väder och förutsättningar, två fönster om året, är jag klar år 2021.
Då är det dessutom hög tid att börja om från början, det vill säga källarfönster nummer ett.
Känns sådär.
Men...
I det just nyanlända numret av Vi i villa står det utförligt hur man byter hela skiten. Fönsterbåge och alltihop. Slipper skrap, slip, trasiga rutor, kitt, olja och färg.
Bara dra dit nya fräscha. Snygga och färdigmålade ("energivänliga") fönster. Lätt match!
Projekt sommaren 2008. Sätta in nya fönster!
Känns lite mer som min grej också. Inget finlir. Kofot fram. Bänd och böj. Krasch, där gick fönstret i tusen bitar, men det gör inget.
Stora skruv till nya bågen. Borra. Rikta. Skumfog. Rikta. Häng på. Rikta.
Klart! Verkar jättelätt.
Känns som en barnlek. Kurragömma upplevs nästan svårare.
I alla fall om man tittar i Vi i villa.
Då kanske jag kan vara klar 2008 redan. Kanske...
Är förresten trött i dag. Blev en mycket sen kväll i går. Men kul var det. Och värt varenda sekund!
www.vindvirvel.blogg.se
Vilken kick
Hur man nu är när man är tossig. Roligt ord i alla fall.
P, som satte sin fot på mitt pass för första gången, sa att det var ett pass i hans smak. Kul.
En nybörjar-spinningkille uttryckte sig "det var jävligt roligt, mig ser du fler gånger"... Kul, kul.
Och en söt liten tjej (tror hon heter E, men vet inte säkert) sa att jag var snygg i min nya frisyr. Kul, kul, kul.
Jag är en stor fantast av att slänga käft, flamsa och tramsa. Vilket vi gjorde rätt mycket idag. Kul, kul, kul, kul.
Kul helt enkelt. Kul är också ett roligt ord.
Nu ska jag fredagsstäda, fast det är torsdag. Då är det liksom klart tills i morgon och jag kan ägna mig åt mina vänner efter jobbet. Det ska också bli kul. Och vi blir nog säkert också tossiga frampå småtimmarna.
www.vindvirvel.blogg.se
Vårsådd
Asch... tappade gnistan vad gällde Ica. Orkar inte börja om.
Däremot har jag en enorm gnista för mina vårodlingar just nu.
Det ska börjas i tid om det ska bli nåt har jag lärt mig. Förra året kom jag inte igång förrän i maj - då var varken blommor eller grönsaker klara förrän i augusti.
Det är för sent. Mina gröna fingrarna har för länge sen kroknat vid den tiden på odlingssäsongen.
Och vid det laget redan varit och köpt färdiga plantor hos trädgårdsmästaren. Och mina egna skyddslingar vissnar och dör för någon glömmer vattna dom...
Fröpåsar är roliga. Stora fina solrosor, perfekta gula lökar och vackra grässtrån, bland mycket annat, lockar på framsidan.
Jag kan inte passera ett ställ med fröpåsar utan att det trillar ner någon i varukorgen. Försöker alltså låta bli att passera fröavdelningen.
Här syns en bråkdel av påsarna från förra året, som jag hittade i en låda.
Var ambitiös och samlade in egna fröer förra hösten. Det kan bli spännande. Inte minst för att jag glömt vad det är jag har i de små burkarna. Att märka dom tyckte jag uppenbarligen var överskattat.
Samma misstag återkommer varje år. Sår för mycket av allting. Likadant i år.
Har man en fröpåse med 200 frön i så känns det lite småsnålt att bara använda 10. Vad ska jag göra med resterande 190?
Man tar en nypa frön helt enkelt. En nypa innebär kanske 70 stycken. Vilket resulterar i kanske 60 plantor.
Vad ska jag göra med 60 stycken? Och det är ju resultatet av bara en frösort...
Tomatfrön är större, inte lika många i påsen. Förra året blev det ändå 15 plantor. Jag använde bara tre och hade ändå tomater på altanen fram till november.
Tog också upp några pelargoner från källaren som överlevt vintern. Första gången det inträffat. Någon har alltid lyckats glömma vattna dom så dom varit stendöda när våren anlänt förr om åren.
Så här sorglig ser den ena ut. Nu hoppas jag den växer till sig fort. Den misspryder sin plats i nuvarande skick.
Fick precis ett mail av M som frågade om hon kunde beställa några tomatplantor förresten. Hon fick några förra året. Självklart. Kanske dyker upp fler beställningar...
www.vindvirvel.blogg.se
Hoppsan
Vart tog Ica-texten vägen?
Skulle ändra en sak och sen var den borta... Utom några rader som synes.
Får skriva om den i eftermiddag...
Ha en bra dag.
Ica
Avslutade just uppdrag granskning och, bland annat, deras reportage om Ica än en gång.
Visst. De
Björnjakt
Björnjakten blev inte så lyckad.
Jag tog med mig björnvittnet upp så hon skulle peka ut platsen. Vi smög oss inte fram i skogen precis. Småpratade mest hela tiden, tills A skriker: - Stopp, här var det!
Då förstod jag att någon björn skulle vi med all säkerhet inte få se. A har enorma röstresurser.
Men vi kunde väl åtminstone hitta lite björnskit, som bevis på att den faktiskt varit där.
Ett traskande runt, runt startade, med blicken riktad ner mot mossa, kottar och pinnar.
Bara harskit och rådjursskit.
Här är rivmärkena förresten. Syns inte så bra. Man var tvungen att gå väldigt nära för att de skulle synas över huvud taget. Suck...
I min fantasi hade jag framför mig sett en trädstam söndertrasad i flisor. Och en eller två björnklor som satt kvar i barken om man tittade riktigt noga.
Några rispor var sanningen.
Skam den som ger sig. Vi går ut på björnskitsjakt en gång till. I morgon.
Även om vi inte blir klokare vad gäller björnen, får vi i alla fall frisk luft.
www.vindvirvel.blogg.se
