Nu blir jag på allvar rädd för mig själv

I två dagar har det sprungits runt och letats efter den blåa halsduken. Vet med bestämdhet att jag, sist den var synlig, hade lagt den i lunchrummet på jobbet. Sen hävdar jag att den är spårlöst borta.

Tidigare idag försökte jag till och med att få Terriern att med full kraft tänka efter om hon inte möjligtvis sett någon obehörig gå runt med MIN halsduk. Men ingen hjälp där inte.

Men nu så här i efterhand tror jag på spöken. Det där är inte alls min vikteknik. (Helst hade jag velat att det inte var min garderob heller.)



Håller med, nja, kanske inte alls...

Shoot!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0