Nu har jag klappat mig själv på axeln så den är helt sårig efter att ha släpat mig till gymmet (trots att hela kroppen skrek "rädda mig, rädda mig nån") och krossat allt motstånd i spinningsalen. Hade jag läst det här när kroppen gastade som mest om att slippa hade jag aldrig åkt dit, aldrig i helsike.

(Tack till Lars som hade en ovillig spinnare både på höger och vänster sida, men vi tog oss riktigt bra efter uppvärmningen. Han var nog nöjd till slut.)

 

Nu tar vi fredag då. Och förbereder morgondagens kräftskiva. (Just det, får inte glömma göra äppelpaj. Önskar sig kusinen det så får det bli så. Man får nämligen önska när man fyller år.)