Hela sjukdomshistorien kom av sig. Frisk som en nötkärna igen. Inga febertoppar infann sig, ingen ordinerad penicillinkur för det halsonda och näsan har slutat droppa. Tröttheten är kvar, men det beror väl på mörkret - det är det man (jag) har att leva med fram till maj 2013. Upplyftande. Verkligen.

 

Det enda som är upplyftande med den här årstiden är att det faktiskt händer en massa skojigt. Nästan varje fredag-lördagskväll uppbokad, så där så man nästan känner att det vore hur skönt som helst med en helt "ren" helg nån gång. Och då har vi ändå inte nåt december än... då det brukar nå crescendot vad gäller sittningar både här och där. Jag klagar absolut inte vill jag poängtera, bara konstaterar. Tids nog kommer februari, mars och april när man vill hänga sig i ren tristess över att det inte händer ett skit.

 

Se så, snart (på lördag) dags att dra tillbaks klockan en timme (och njuter av den extra timmen som stals från av oss i våras (till absolut ingen nytta i mitt tycke)), se fram mot november månad (som är den månad som går snabbast på hela året) som följs av den härliga julmånaden december. Först därefter börjar mitt vintertålamod tryta och vinterdepressionen slår till. Men hur långt är det inte tills dess? En evighet!